Jag skulle skriva en utförlig SM-rapport men tiden har inte räckt till. Men såg denna bild idag och insåg psykologins makt, vilket leder till obeskrivlig skrivklåda. Det händer att Tux missar uppfarterna, inte ofta men det händer. Jag hade stopp i början men tog bort det då jag anser att det är på tok för slitsamt för hundarna (stopp på A:et är ju en katastrof!). Under SM dömdes det en hel del fel uppfarterna och på förra årets SM fick Tux en 5:a på uppfarten av Laamanen (helt korrekt enligt film).

I agilityklassen då bilden är tagen fick vi en vägran och rivning direkt efter balansen. Både rivningen och vägran berodde på att jag var sen till situationen efter som var ett staket. Jag har funderat en hel del på varför jag missbedömde vad jag skulle hinna så långt som jag trodde under banvandring och visst har det slagit mig att jag hade uppfarten lite i huvudet och att det kan ha påverkat. När jag ser bilden så måste jag nog erkänna att jag det påverkade mer än lite, jag ser helt klart att jag liksom vridit huvudet och bromsat in för att se om han tar den. Det har jag inte råd med, inte heller kan jag påverka det genom att titta, så det är helt onödigt . Det som påverkar om Tux missar kontaktfältet är vägen dit och inte vad jag gör, om Tux måste sikta för att komma upp på balansen så träffar han uppfarten alltid men om det är en rak linje så kan han missa eftersom han då länger ut steget redan innan.

Men så himla pissonödigt av mig, jag kan ju inget göra utan kunde ju ha sprungit på….Man ska verkligen inte tänka på allt fel som kan hända för då blir det liksom fel. Helt klart blev jag onödigt stressad .

Förövrigt så tycker jag att bedömningen av uppfarter skall slopas (ingen nyhet, jag vet, men jag kan inte låta bli att skriva det igen)!!!  Enligt vår svenska FCI-delegat så är anledningen till att de är kvar att man ville sänka farten på balanshindren, det är ytterligt märkligt argument. För alla som någon gång har tittat på agility har med största sannolikhet sett hundar som går i 1000 km/tim och träffar uppfarten för att i nästa lopp se en hund som masar sig runt banan men missar uppfarten för att den är stor. Bedömning av uppfarterna ger inte säkrare balanshinder, det är bra sorgligt att FCIs agilityfolk inte har koll på det.

Det finns andra saker som skulle höja säkerheten väldigt mycket mer som t. ex. delbara däck, att man måste ha så kallade säkerhetshållare på oxrar osv. Säkerhetshållare för bommar är ngt man har inom hästsporten, det är bomhållare som kan lösa ut nedåt hund/häst landar på bommen. Dessutom är ju ofta så att hinderkvaliteten runt om på många klubbar är mycket tveksam och får vara så år efter år utan att klubben gör några som helst investeringar i nytt material. Det blir liksom löjligt att hänga sig kvar vid uppfarter när man tittar på andra aspekter inom agility….

Så nu har jag lyckats skriva ytterligare ett inlägg om uppfarter…