Shit vad knäpp man är! Åker till Sundsvall för att tävla agility, 202 mil och många tusenlappar fattigare. Galenskap är vad det är…och jag bara skrattar 
.
Landslagsuttagningarna gick skit för vår del. På sitt är det lite representativt för hur det har varit under våren men samtidigt inte. Reprenstativt på så sätt att vi fått ’till’ väldigt få lopp, men det som inte har varit reprensentativt är struliga kontaktfält. Det senare var nog det sista jag oroade mig för innan landslagsuttagningen.
En sak som jag kan konstatera är nog att Tux och jag behöver nog träna regelbundet, tävlingar är inte nog. Jag har haft mer än stressigt på jobbet senaste tiden. I onsdags jobbade mellan 7-23 och så har det hållt på. Hundarna har bara fått promenader och ingen träning. Tux var hutlöst taggad och skulle nog helt enkelt behövt gå lite hårdare i veckan.
Jag var rätt oroad över underlaget innan tävlingen. Jag tyckte att det kändes direkt olustigt att behöva ta ut semester lägga ut massor av kronor för at tävla på en hal matta. Det är ju trots allt en stor ekonomisk och tidsmässig uppoffring man gör och då vill man ändå ha bra förutsättningar. Nu blev det inte fullt så farligt, det var halt men ok.
Loppen…lördag
Ag 3
Disk – Tux kändes totalt rabiat. Han rev ganska tidigt, halkade förbi slalomingången och det var mest hysteriskt runt tills jag tog av honom från banan när han inte kunde vänta på släppkommando på balansen.
Int ag 3 landslaguttagning
5 fel – Tux rev tyvärr ett hinder. Han hoppade för nära hinderstödet. Det händer att han gör, speciellt när han är gasad. Loppet var sisådär, han for iväg i några svängar och var tight i några. Han hade 3:e bästa tid, lite förvånande för så bra kändes inte loppet. Fick lite poäng i landslaguttagningen trots felen, tack vare den snabba tiden. Intressant att det där med tiden slog igenom..
Hopp 3 landslagsuttagning
Disk. Tux gjorde en Tux och jag kände nästan att jag ville strypa honom 
, han drog i väg mot slalom när han inte skulle och jag kom helt av mig. När jag fått in honom i tunneln, efter utflykten, kunde jag inte se däcket som vi skulle till. När jag väl såg det så var Tux ute ur tunneln och tog fel hinder. Allt annat gick förstås kanonfint.
Loppen……söndag
Int ag 3 landslagsuttagning
Disk, frivillig sådan. Tux gick kanon fram till vippen, riktigt riktigt bra. Vippen kliver han av förtidigt och åt sidan. Jag hade bestämt mig redan innan loppet att jag inte skulle släppa igenom några kassa kontaktfält. Ser liksom ingen anledning att jag skall börja bli inkonsekvent bara för att någon annan tycker att man skall springa färdigt. Min personliga refelktion är att man skall göra det man brukar för det är schysst mot hunden. Jag hann banne mig inte komma i mål förrän än någon kommenterade att det där såg inte snyggt ut på en landslaguttagning…Jag förstår det inte, vad är viktigtast? Landslagsuttagning eller att vara konsekvent mot hunden? Mina prioriteringar är klara…hade det varit ett mästerskap så kan jag både offra det ena och det andra men nu var det inte det.
Ag 3
Disk, jag var så himla fokuserad på kontaktfältshindren att jag tappade bort mig redan vid typ 4-5 hindret 
.
Hopp 3
3:e plats. 6:e försöket fick äntligen en nolla. 
Jag är nöjd med loppet och med Tux, jag var lite inaktiv när Tux var inne i säcken och han fick en hutlöst vid sväng efter säcken, dessutom hade han svårt att komma runt när han väl såg att han skulle svänga. Men bra ändå!
Sen var det bara att köra söder ut i loser wagon *s*. Vi var hemma vid ett-tiden på natten. Trodde faktiskt att vi skulle komma hem senare så det var positivt, vi körde helt klart åt rätt håll dessutom. Grymma köer vid Södertälje och norrgående.
Det enda jag är riktigt besviken över är kontaktfälten för det har verkligen inte varit ett problem innan och jag hoppas verkligen inte att det skall bli det. Chanserna att vi skall komma med till landslaget är minimala och det känns helt enkelt ok. Vi är inte helt i synk jag och Tux. Han går bra på många sätt men det är som sagt alltid något som sätter käppar i hjulet och när det är på så sätt så skall man inte vara med i något landslaget.
Fort och fel bättre än långsamt och rätt?
Det var intressant att det här med att snabbast felfria hund satte referenstiden. Jag är positiv! Jag tror att det är väldigt bra. Rensar bort safekörande, vilket fall en del. Självklart är det surt att man på ett nollat lopp kan hamna på samma poäng som en diskad, det förstår jag. Men jag tror ändå det är superbra…
Sofia:
Jag känner mig träffad. Om nu en del safekör så tror jag knappast att de når toppen med tanke på hur hård konkurransen är (i large). Utan jag upplevde att snabbast hur trots allt vann. Men det känns surt med samma antal poäng som en disk, det gör det.
Åsa:
Tux e verkligen supersnabb! Så härligt att se er på banan! Jag tycker inte att det spelar så stor roll att man får samma poäng på nolla som en disk, det beror ju faktiskt på att så många andra varit bättre… tidsfel e också fel på VM och även i lag så är tiderna relativt taighta. Sen kan jag förstå att det känns surt, men det e en landslagsuttagning och där må bästa man vinna helt enkelt! Det e bara att pressa på tiderna lite mer i nästa lopp så blir det högre poäng!
Mette:
Jag syftade inte på någon speciell, så att alla förstår det utan tyckte mest att det var intressant att det blev utslag. Min tanke gällande VM är det är bäst att skicka hundar som är snabba och säkra, kan man inte det så är snabba hundar bättre lämpade för VM än säkra hundar. Därför tycker jag nog att det kan vara en bra regel. Dessutom har det varit en del snack om safekörande så ur den synvinkeln tycker jag att det är bra.
Ida:
Tror precis som du Mette, att det är ett bra sätt att “få bort” de vars tider inte håller. Kan låte hårt men om man har mer än fem sekunder efter vinnaren i klassen så kommer man trodligtvis inte heller vara i närheten av de tider som gäller på VM, och då är prestationen inte mycker värt. Alltså i just landslagssammanhang. Tufft, javisst, men that’s life!
/Ida, vars tider garanterad inte räckt till mer än en poängare…
Ida:
Måste bara påpeka att jag inte är för stramare referenstider eller liknande, utan ovan snackar jag enbart landslagsuttagning.
Pia:
Det var jättekul att få se erat fina hopplopp!!
Och att få träffa er båda förstås
Martina:
Jag ser helt klart hellre en hund i svenska landslaget som kanske inte alltid nollar men som OM den nollar slåss om medaljerna, än en hund som nästan alltid nollar men som max kan komma på en hedrande 12e plats om den springer sitt allra fortaste.
Men bäst är såklart hundar som är både snabba och säkra och som det ser ut hittills på uttagningen så verkar vi kunna få ett lag fullt med såna hundar i alla storlekar Kan bli riktigt roligt VM i Finland för Sveriges del.
Har aldrig förstått mig på det svenska safekörningstänkande t som verkar ha haft rätt stort inflytande under många år. Kul om konkurrensen gör att fler förare inser att man måste köra med gasen i botten för att komma någonstans
Martina:
Oj arga gubben var inte meningen, men är inte helt fel placerad ändå haha
Martina:
Som Ida är inne på så tycker jag också att det är viktigt att poängtera att referenstiderna i klass 3 inte har någon påverkan på hur snabbt landslagskandidatshu ndar springer. Det är KONKURRENSEN som påverkar farten i toppen på klass 3, de snabba ekipagen bryr sig ändå inte överhuvudtaget om vad referenstiden är satt till.
Åsa o toktassarna:
Nej, referenstiderna på tävlingarna ska ju motsvara “godkänt” eller om man tänker lydnad, en åtta. O inte skickar vi lydnadshundar som snittar på åtta i betyg till landslaget
Mija:
Jag tycker inte man bör se det som att någon ska slås ut utan bara att vissa faktiskt måste springa mycket fortare för att platsa. Så klart kan det kännas konstigt att få lika poäng för nolla och disk men det spelar ju mindre roll rent krasst – det handlar ju om att faktiskt ta ut de bestä – hur slutet av listan sorterar sig är oväsentligt.
OBS! Jag har (ännu) inte studerat poängen i detalj så jag vet inget om vilka personer jag talar om.
Gunilla m Gorm:
Alltid lika intressant läsning på den här bloggen – och emellanåt sitter jag här på jobb och ler åt något – och alla undrar..
När jag läser om hur fort man måste kunna springa, så förstår jag mer och mer varför agility inte är min sport… Med pudeln så var jag tvungen att ligga före hela tiden – seg vovve, den där. Med Gorm så hinner han försvinna i fjärran, innan jag får upp armen och hinner visa… HAHA!
Vad gäller avstånd, så har jag alltid tyckt att jag är knäpp som kör 15-20mil t.o.r. varenda helg, för att träna sök. Skaffade pudel just för att jag skulle lugna mig efter flatten – men det är bara att inse – man är skadad någonstans – för det gick inte att låta bli.
Trevligt därför att läsa om dina turer kors och tvärs för en tävling – mildrar mitt ekonomiska samvete…
Kommer du ut till Saxtorp ikväll (onsdag)? Det blir tyvärr inget skott.