Lite senare…

Det är vilket fall grymt med sommartid! Helt underbart att få träna i dagsljus, lööööv it! Var på Jyckebo vid Center Syd idag. Det är en himla trevlig träningsplats med finfina promenadmöjligheter. Tux tog sig till och med ett dopp. Träning gick riktigt bra idag. Kom på en bra sak, jag har ibland problem med att blir väldigt fokuserad på konerna. Detta blir extra besvärligt när jag skall skicka honom, han vill gärna sätta sig så nära konen som möjligt och justerar jag honom så varvar han=ljud. Samtidigt vill jag inte skicka honom ur den positionen och jag har försökt att lappa ihop det genom att sätta honom och sedan ställa mig på plats. Men idag började han flytta fram mot konen när jag skulle ställa mig på plats. Det fick mig att inse att det är samma problem som jag har haft med starterna i agility….så jag körde med samma lösning, vände honom åt andra hållet och typ räknade till 10. Skiiiiiitjobbigt sa Tux, vill ju inte slita blicken från de där häftiga konerna. Men det ger väldigt bra effekt på Tux, svårt att förklara. Time-outen samlar ihop honom mentalt. Om jag vänder honom genom fotkommando får jag inte alls samma effekt.

Det är exakt samma sak i agilityn, jag har ju provat massor av saker i starterna. Tränat om, belönat massor men aldrig lyckats åstadkomma samma effekt som den lilla time-outen ger. Skillnaden är att han är lugn och kontrollerad för det mesta när vi vänder tillbaka. Medan om jag till exempel vänder om med fot och står med ryggen emot så är han helspeedad när vi vänder om, ofta flyttar han då fram position och låter så fort han kan se konen igen. Kändes himla bra att jag förhoppningsvis hittade en potentiell lösning…

Hmm, ja det är väl så det är livet går sin stilla lunk och jag känner att jag vet inte om jag har så mycket att tillföra i en blogg. Alltså vet inte om det är så mycket som behövs skrivas ned eller så är det så att jag inte har lust att skriva ned det… Jag har många saker som jag skulle vilja skriva om men det blir inge bra när jag skriver det så det är uppskjutet på obestämd tid. Alltså det är mest teoretiska diskussioner som jag håller med mig själv men när jag skriver det så blir det liksom bara kritiskt och neggo och då blir det inge kul…

Vi tränar på och jag tycker att det på många sätt går okej eller bra, tyvärr avspeglar inte riktigt tävlingarna det jag upplever. Så kan det väl vara ibland och det vänder kanske men har känt mig lite smådepp över att inte få till det. Fast mest depp är jag över Tux ljudande i lydnaden…..och det väl delvis därför jag inte har så mycket att skriva, säga för jag har ingen aning om hur jag skall få grepp på det.

Jag hamnar gärna i en moment 22-situation när han ljudar där jag bryter eller bara ber honom att göra om när han låter. Då blir han osäker vilket i sig föranleder ljud, spelar inte så stor roll om jag ger honom muntligt beröm för att på något sätt bekräfta att det var ’nästan’ okej. Han tycker att det är knepigt ändå.

Det är dessutom svårt att isolera när ljuden kommer men helt klart är det mer i saker som innebär hög förväntan, saker som han ofta har varit/är duktig på – såsom åsynen av koner/rutan eller bakdelskontroll (vändningar/stegförflyttningar).

Ja, ja…det är vilketfall som helst en jättejobbig situation för mig. Jag gillar liksom att pula med lydnaden.

Förutom att försöka få någon klarhet i ljuden har jag faktiskt varit duktig och tagit tag i greppen om de olika apporterna. Rätt roligt, det tycker Tux också som snabbt erbjöd kamp (ej metallen än) men jag skall nog inte kampa med apporterna för Tux låter som sagt massor när han kampar. Än så länge är ju tyst när han apporterar så jag får kanske passa mig…..

Momentmässigt tycker jag att vi ligger bra till, det känns bra och om han bara hade kunnat knipa igen så….

I torsdags körde träningsgruppen igång och det var kalas att komma igång med träningen. Det blev en bra träning för mig och Tux. Hoppbanan körde vi två gånger och nollade bägge, kändes himla bra. Vi hade dock svårare att få till agilitybanan bra. Det var situationen nedan som vållade oss himla stora problem. Tror att det såg ut ungefär så här:

Problemet var att gjorde jag bakombyte mellan 4 och 5 (grön snubbe) så blev svängen ok mellan 5-6 men kass 6-7, speciellt som Tux drar mot slalom. Valde jag framförbyte så drog han som ett jehu mot A:et, dessutom var det lite flickvarning 4-5 så man var tvungen att springa fram en bit medan hunden var i tunneln för att ge en rak linje vilket förstås gjorde att Tux susade på extra fort. Däremot så blev linjen till vippen bra. Lurigt…

I helgen försökte jag även träna på en start som fanns på en av banorna under Gåsahoppet. Jag var osäker på hur jag skulle lösa och tyvärr litade jag inte helt på mig själv utan gjorde som flera andra.

2_______

_____                                             ________

1                                                          3

På tävlingen la jag ett framförbyte mellan 2 och 3 men jag visste att det skulle innebära stor risk för rivning för att Tux kommer vända upp grymt tight till 2, plus att jag kommer in i serpentinposition…Mitt första val hade egentligen varit att göra en LOP från 2:an men blev lite osäker på om jag skulle hinna fram till 3:an. Andra handsvalet hade varit att hålla honom med threadlearmen mellan 2-3 och sedan bakombyta men det blir väldigt nära flick. Vilket fall som helst så provade jag båda mina alternativ och båda fungerar bra, jag hann upp till 3:an eftersom jag i princip kan stå positional cue i LOPen och behöver inte springa hela vägen upp till 3:an.

Jag försökte se om jag kunde få honom att ta ut svängen till 2:an lite, han är grymt tight och jag skulle gärna se att han la in ett extra steg i dessa svängar. Det vill han inte gärna…Jag skall ta en dust till med denna uppställning nu i veckan…

Igår började min och Martinas agilitykurs, stor men trevlig grupp. Jag körde framförbyten igår, skall revidera min plan lite till nästa gång och ha en mer avancerad övning i rockärmen för många var så duktiga…

I lördags slog vi lite halvt rekord i dyr träning. Fast egentligen var det tävling men vi misslyckades så det blev enbart träning. Vi gjorde ett försök på lägre spår. Vi fick en 10:a på upptag och traskade ut i Karlskrona-skogarna. Efter första pinnen korsar Tux och jag en skogsväg och så vips var spåret borta. Tux och jag snurrade runt en stund men han kunde inte hitta något. Jag funderade på om jag skulle gå tillbaka på vägen eller om jag skulle gå genom skogen. Jag valde det senare för jag tänkte att jag kunde kanske backa och börja på spåret igen, tyvärr tappade jag bort mig så vi gick tillbaka. Jag var himla besviken för Tux hade ändå spårat himla bra på träningarna. Pratade med spårläggaren som sa att spåret hade vinklat på vägen så om jag valt att gå vägen så hade vi med största sannolikhet kommit på spåret. Lite intressant att jag själv var så inställd på att spåret korsade vägen, såg liksom det som en svårighet….

Den snälle spårläggaren frågade om jag ville gå resten av spåret, vilket jag självklart ville. Så vi gick ned på skogsvägen och så fick Tux ta upp spåret där det vinklade ifrån vägen vilket han gjorde grymt snyggt. Han spårade som en klocka resten av spåret och alla pinnar inne…Jag fick mig en stor tankeställare för Tux låg på i spåret så jag har haft träningsvärk i armarna de senaste dagarna. Första sträckan som vi körde var han mycekt tveksammare, inget drag fram alls. Den enda förklaringen som finns är att han kände av min stora osäkerhet. När loppet var kört så såg jag ju spårande som en rolig grej och då körde Tux på som han brukar…

Men på det igen heter det väl…

Nått annat som upptagit en hel del av min tid är att jag har försökt att fixa en ny sida till Oxie BK. Jag har länge lobbat för att vi skall använda oss av en mall för att vi inte skall vara beroende av att någon med de rätta kunskaperna för att uppdateringar skall kunna ske. Trots mall så måste jag erkänna att det tar sin tid och inte blir det speciellt bra ändå. Svårt när man inte gjort sidor innan, svårt att hitta ett hållbart upplägg. Tidskrävande pill.

Ja, livet har sin stilla gång….