Idag var jag och kikade på mammas blivande galoppör, hoppas vi. Föl är ju bara för söta!

Jag är lite blyg och gömmer mig helst bakom mamma..

Fast det händer att jag rejsar med mina polare oxå, det skall ju börjas i tid som dom säger…

Startboxträning kanske..

Hmm, vad händer om jag biter lite här…

Oj, bäst att dra innan jag får däng…

Ett möte på hemvägen…

Till sist en Tofsvipa…

Shit vad tiden går! Jag tycker jag är busy som attan men ändå hinner jag inte allt ska. Här kommer en summering.

Distriktsmästerskap..

DM:et var en tävling som vi blev tilldelade att arrangera. Rätt jäkla jobbigt då vi precis landat efter Gåsahoppet. Det är mycket jobb dessutom när det ligger på annan klubb med flytt av bana, kolla upp så att saker finns osv osv. Nu slipper vi under några år. Men jag måste säga att hela arrangemanget är knappast speciellt rättvist. Alla klubbarna skall dela på förlust och vinst. Man behöver ju inte vara Einstein för att se vilket som var mest jobb och vad som drog in mest pengar. Jag delar jättegärna vinsten med flera klubbar men det hade varit trevligt om folk kunde bidra lite mer. Är det verkligen så att EN klubb skall dra lasset för agilityn när det har så överlägset mest starter och kräver överlägset mest funktionärer..

Ozzy var duktig, han nollade 3 klasser och blev 4:a i DM:et. Farten räcker inte men han gör verkligen så gott han kan.

Tux gick bra men hans matte klantade sig. Bästa loppet var nog första loppet i lag. Tyvärr rev Tux ett hinder när jag tappade balansen pga en svacka marken. Men loppet kändes alla tiders och tiden var riktigt bra! I det individuella hopploppet gjorde jag en klantig lösning där jag skulle ha gjort bakombyte men jag borde ha gjort framförbyte för det blev skit och jag hade tid för framförbyte. Tux for iväg till slalom, snurrade och rev och vips hade 10 fel..Sen diskade vi oss i andra lagloppet, jag fick panik när jag blev sen i ett framförbyte och kunde liksom inte vänta ut snurrandet så det blev för tidigt och Tux gjorde rätt enligt min handling men det blev fel väg..I sista loppet gjorde vi ett okej lopp, han flöt ut lite i ett par svängar och jag kunde ha valt en annan handling för att få snabbare väg men det blev en vinst ändå. I DM:et hamnade vi 5:a trots våra 10 fel.

Tyckte bägge hundarna var duktiga, matte däremot, hon kan ju skärpa upp sig en hel del!

Bilder från DM!

Söt Håkan i morgonsolen…

Söndagen…

På söndagen åkte jag och Martina och hälsade på Åsa, Erik och Eije i Falkenberg. Det blev en himla trevlig dag med lydnad och agility. Måste göras oftare och hos flera. Bilder från Falkenberg.

Vojne, vojne..vet faktiskt vem som är värst..

Troya i fullfart med apporten..

Fina Eije!

Nu under veckan har jag jobbat i Danmark. Luncherna har jag och hundarna spenderat ute vid havet. Jag har inte fixat bilderna, bara några till bloggen. Underbart väder har det vilket fall varit och hundarna älskar att plaska i vattnet.

Lilla Loppan…

Äta bör man, även om man är skarv!

Hej från ozz!

går innan själv banträningen (som vi alltid har på torsdagar) filade jag lite på mitt back och twist.Back – är sväng tillbaka till mig (180 grader eller mer) med mig på insidan i svängen.

Twist – är sväng tillbaka till mig (180 grader eller mer) med mig på utsidan i svängen, dvs flick.

Det jag funderade på är om man egentligen bör hålla isär träningen så att jag tränar back och twist för sig? Tux blev lite frustrerad igår när han inte kunde hålla isär bregreppen och jag fick dåligt samvete för att jag aldrig kan planera min träning så bra. Back har han tränat massor av och innan jag la till twist var han himla säker på detta. Men igår valde han fel flera gånger på back. Fel innebär inte att han gör twist istället utan kan även innebära att han bara blir allmänt förvirrad eller att han springer rakt fram…I slutet av träningen hade 100 % lyckande i flera repetitioner.

Is i magen och låta honom göra fel? Sära på begreppen?

Torsdagsträningen var i övrigt sådär. Vissa hade grymt bråttom så jag hann inte träna färdigt på ena banan med Tux och inte alls med Ozzy. Det som är jobbigt är att man typ måste bli sur eller ledsen för att folk ens lägger märke till en. Smallhundar står verkligen inte så högt i kurs hos vissa, smallhund och dessutom tjej är ett riktigt jävla bottennapp.

Just nu står föreningsliv långt upp i halsen på mig, är så himla less på att försöka komma överens med folk som man i vanliga livet skulle ha valt bort. Jaja, it takes two tango och jag fattar förstås att det inte enbart är fel på alla andra….

I fredags däckade jag tidigt i soffan, hade väldigt lätta förkylningssymptom. Vaknade tidigt på lördagen och hade kanske något värre symptom men kände mig inte sjuk eller så. Vi skulle hjälpa några kompisar att flytta (de flyttade från stan och ut hit, ca 300-400 m härifrån, skoj!) så det blev en tidig morgon för mig och hundarna. Flytten gick himla smidigt, det var många som hjälpte till och vi var klara vid lunchtid.

Så på eftermiddagen bestämde jag mig för att ta med hundarna ut till härliga Vomb för promenad och kanske lite begynnande träning i uppletande. Tror inte själva letandet blir ett så stort problem, däremot har jag generellt varit rätt slarvig med avlämnandet så jag kommer lägga stor fokus på det. Ozzy hänger med på uppletandet, han tycker det är superskoj, helfrälst, fast det där med att lämna sakerna är faktiskt inte så viktigt. Har man hittat något skoj så behåller man det för sig själv….

Fast först bara promenad och hundskoj..

Sen skulle allvaret börja men det här med allvar kan man helt klart…..

…ha lite olika syn på…Vantar ska döööö…

Brukshunden var förstås inte ett smack bättre han, dö vante dö…

Plånboken, då kunde jag kamma till mig lite sa Ozzy och sköta mig..

Och brukshunden han var inte sämre han..

Stilen är oklanderlig, bakbenen rakt ut!

Seniltext? Om matte skulle glömma namnet på sin hund!!

Möte på väg hem, hundarna under kontroll!

Vi var säkert i Vomb i 4 timmar eller nått, det var inte supersoligt men ändå himla behagligt. Älskar Vomb! Hundarna och jag satt och myste i ett sandtag och gjorde inget alls. Här finns det lite fler bilder från dagen.

När vi kom hem började jag alltmer känna av förkylningen och vid 20.30 hade feber och däckade i sängen. *suck* Vet inte hur många gånger jag vaknade i natt och tänkte jag måste vara frisk imorgon, jag har inte tid att vara sjuk. Som om det skulle hjälpa..Förutom att det kändes som om jag blivit överkörd av ett tåg i morse så har jag ändå varit rätt okej. Är grymt mör nu men har hållt igång hela dagen med förkylningen så det är inte så konstigt. Men vilken dag det har varit i Skåne idag, sol och värme. Löööövely!

Åkte och tränade lite agility på förmiddagen. Jag var väl inte helt i toppform, flåsade och sprang långsamt men tyckte nog att det blev en bra träning ändå. Vi sprang denna Laamanen-bana.

Efter lunch och fika fixade jag och Robert i trädgården under hela eftermiddagen. Jag blir lika fascinerad varje gång, hundarna älskar verkligen att bara vara i trädgården. De tycker nog att vi borde rensa rabatter oftare .

Jag hann även jobba lite nu under kvällen. Jag fixade lite på en planering av fältarbetet under resterande del av året. Inget är spikat än men det är en hel del uppe i s-holm och jag hoppas på att få de norra delarna där jag känner mig lite mer hemtam. Dessutom finns det ett bra hotell att bo på i Upplands-Väsby.

Min nya kamera kom i veckan och idag tog jag de första agilitybilderna. Jag har inte läst manualen än , kameran är vilket fall ruggigt snabb. Trycker man ned avtryckaren så rasslar det bara till och vips så har man tagit 6 bilder innan man ens har hunnit blinka. Måste bara få lite tid att läsa på oxå…

Troya och Csilla fick agera modeller…

Till sist:

GRATTIS till Tux-dottern Soya som tog sitt andra första pris i lydnadsklass 3! Mycket beröm hade fått oxå!

För er som inte har Hunsport så har Mari skrivit en artikel om skällande hundar men måste påtala att hon har missat en aspekt……

nedärvbarhet…..Tux, det blir svårt att svära dig fri från detta..

Fadern…

Avkomman…lånat från Maria.

Ett stort tack för alla grattisar!!!!

Tuxen blev uppflyttad till högre klass spår idag.

Vi tävlade i Östra-Göinge och måste nog säga att det var en väl arrangerad tävling men inte den mest trevliga.  Tävlingsledaren  hade ett huvudsyfte med dagen och det var att få tävlingen överstökad så fort som möjligt. Det är trevligt när folk driver på men det kan gå till överdrift, när man gapar och gormar stup i kvarten på folk så är det inte så trevligt.

Det hela var en blöt tillställning. Det regnade som attan när jag körde dit och regnade typ fram till 9-tiden. Tävlingsledaren deklarerade att han hade sagt till spårläggarna att gå rakt igenom vattensamlingar och inte ta hänsyn till underlaget. Mitt spår var väl ok, vi gick igenom en del vatten men inte värre än att man kände att hunden hade spåret i näsan på andra sidan. Men det var visst en som hade haft så mkt vatten att det hade simmat änder där och enda orsaken till att hon visste att hon var på spåret var att hon hade hittat en spårpinne på en tuva . Hon var måttligt glad då hon hade en golden och de där med änderna var för mkt för hennes golden…

Vi hade full pott på spår och upptag.

Jag avstod budföringen (har ej tränat den). För övrigt var det nästan inga hundar som klarade budföringen. Flera hundar sprang inte och de som sprang sprang ut på parkeringen.

Fullt på platsen.

Lydnaden gick väl ok, lite missförstånd och så. Har inte betygen (som vanligt) men kommer vilket fall ihåg det som inte gick så bra (duh).

Tux ställde sig under läggande under gång. Och det kändes lite så här . Jag var bland de sista och gick in på plan efter siste man dels för att göra läggandet men oxå för Tux negativa stress kring lydnaden så jag tänkte att det kunde vara bra att gå in igen. Och han ställde sig igen när jag skulle göra läggande under gång, så jag sa till honom men du skall ju ligga och då såg jag att han hade ‘mig lurar du inte’-blicken, jag vet nog vad jag skall göra. Så jag fick ett infall och testade stå, sitt och ligg under gång då gjorde han det klockrent. Jag har nog dessvärre tränat mest elitmomenten för att sedan göra ett vanligt läggange under gång och Tux är lite lurig eller så är det jag som är väldigt förutsägbar i min träning. Han kan mycket väl ha för sig att stå kommer före ligg och då gör han det med stor beslutsamhet.

Sen fick jag lägga om på krypet, men sen var krypet mkt bra.

Han tvekade lite i gripandet vid apporteringen. Det var en extremt söndertuggad apport, sån som man inte kan ta i utan att få stickor i händerna. Fattar faktiskt inte varför man väljer sådan apport som tävlingsledare. Visst skall hunden kunna apportera allt men känns liksom bara onödigt, som om man vill att hundarna skall misslyckas. Tror inte var en enda hund som gjorde bra apporter.

Sen fick jag ta till ett DK på hoppet för Tux for iväg som om han skulle apportera något. Dessutom var jag lite orolig att han skulle vända och hoppa tillbaka utan att sätta sig. Han pep lite innan.

Och ja, han blev spänd under själva lydnadsbiten. Och vad han tittade efter konerna, snopet för honom! Men det känns vilket fall bättre nu när jag vet att han kommer spänna sig, att han inte kommer prestera ‘det vi kan’, jag klarar det bättre själv mentalt. Jag tror att det enda som kommer hjälpa är att tävla på och försöka få honom att förstå att han är duktig. Försöka stärka hans självtroende..

499,5 poäng och som sagt uppflytt. Jag är jätteglad för uppflytten. Nu skall jag börja träna uppletande så kanske vi kan starta högre om några år eller nått. Jag har inte tränat det så mycket, bara någon enstaka gång. Som tur är beställde jag Nosarbete i förra veckan så jag kan läsa på lite.. Kan inget om uppletande (inte om spår heller ) men vi har vilket fall ett snyggt tjänstetecken…så vi kan ju glänsa lite vid ringside…

Sen väntar jag på en ny kompis!

Lite senare…

Det är vilket fall grymt med sommartid! Helt underbart att få träna i dagsljus, lööööv it! Var på Jyckebo vid Center Syd idag. Det är en himla trevlig träningsplats med finfina promenadmöjligheter. Tux tog sig till och med ett dopp. Träning gick riktigt bra idag. Kom på en bra sak, jag har ibland problem med att blir väldigt fokuserad på konerna. Detta blir extra besvärligt när jag skall skicka honom, han vill gärna sätta sig så nära konen som möjligt och justerar jag honom så varvar han=ljud. Samtidigt vill jag inte skicka honom ur den positionen och jag har försökt att lappa ihop det genom att sätta honom och sedan ställa mig på plats. Men idag började han flytta fram mot konen när jag skulle ställa mig på plats. Det fick mig att inse att det är samma problem som jag har haft med starterna i agility….så jag körde med samma lösning, vände honom åt andra hållet och typ räknade till 10. Skiiiiiitjobbigt sa Tux, vill ju inte slita blicken från de där häftiga konerna. Men det ger väldigt bra effekt på Tux, svårt att förklara. Time-outen samlar ihop honom mentalt. Om jag vänder honom genom fotkommando får jag inte alls samma effekt.

Det är exakt samma sak i agilityn, jag har ju provat massor av saker i starterna. Tränat om, belönat massor men aldrig lyckats åstadkomma samma effekt som den lilla time-outen ger. Skillnaden är att han är lugn och kontrollerad för det mesta när vi vänder tillbaka. Medan om jag till exempel vänder om med fot och står med ryggen emot så är han helspeedad när vi vänder om, ofta flyttar han då fram position och låter så fort han kan se konen igen. Kändes himla bra att jag förhoppningsvis hittade en potentiell lösning…

Hmm, ja det är väl så det är livet går sin stilla lunk och jag känner att jag vet inte om jag har så mycket att tillföra i en blogg. Alltså vet inte om det är så mycket som behövs skrivas ned eller så är det så att jag inte har lust att skriva ned det… Jag har många saker som jag skulle vilja skriva om men det blir inge bra när jag skriver det så det är uppskjutet på obestämd tid. Alltså det är mest teoretiska diskussioner som jag håller med mig själv men när jag skriver det så blir det liksom bara kritiskt och neggo och då blir det inge kul…

Vi tränar på och jag tycker att det på många sätt går okej eller bra, tyvärr avspeglar inte riktigt tävlingarna det jag upplever. Så kan det väl vara ibland och det vänder kanske men har känt mig lite smådepp över att inte få till det. Fast mest depp är jag över Tux ljudande i lydnaden…..och det väl delvis därför jag inte har så mycket att skriva, säga för jag har ingen aning om hur jag skall få grepp på det.

Jag hamnar gärna i en moment 22-situation när han ljudar där jag bryter eller bara ber honom att göra om när han låter. Då blir han osäker vilket i sig föranleder ljud, spelar inte så stor roll om jag ger honom muntligt beröm för att på något sätt bekräfta att det var ‘nästan’ okej. Han tycker att det är knepigt ändå.

Det är dessutom svårt att isolera när ljuden kommer men helt klart är det mer i saker som innebär hög förväntan, saker som han ofta har varit/är duktig på – såsom åsynen av koner/rutan eller bakdelskontroll (vändningar/stegförflyttningar).

Ja, ja…det är vilketfall som helst en jättejobbig situation för mig. Jag gillar liksom att pula med lydnaden.

Förutom att försöka få någon klarhet i ljuden har jag faktiskt varit duktig och tagit tag i greppen om de olika apporterna. Rätt roligt, det tycker Tux också som snabbt erbjöd kamp (ej metallen än) men jag skall nog inte kampa med apporterna för Tux låter som sagt massor när han kampar. Än så länge är ju tyst när han apporterar så jag får kanske passa mig…..

Momentmässigt tycker jag att vi ligger bra till, det känns bra och om han bara hade kunnat knipa igen så….

I torsdags körde träningsgruppen igång och det var kalas att komma igång med träningen. Det blev en bra träning för mig och Tux. Hoppbanan körde vi två gånger och nollade bägge, kändes himla bra. Vi hade dock svårare att få till agilitybanan bra. Det var situationen nedan som vållade oss himla stora problem. Tror att det såg ut ungefär så här:

Problemet var att gjorde jag bakombyte mellan 4 och 5 (grön snubbe) så blev svängen ok mellan 5-6 men kass 6-7, speciellt som Tux drar mot slalom. Valde jag framförbyte så drog han som ett jehu mot A:et, dessutom var det lite flickvarning 4-5 så man var tvungen att springa fram en bit medan hunden var i tunneln för att ge en rak linje vilket förstås gjorde att Tux susade på extra fort. Däremot så blev linjen till vippen bra. Lurigt…

I helgen försökte jag även träna på en start som fanns på en av banorna under Gåsahoppet. Jag var osäker på hur jag skulle lösa och tyvärr litade jag inte helt på mig själv utan gjorde som flera andra.

2_______

_____                                             ________

1                                                          3

På tävlingen la jag ett framförbyte mellan 2 och 3 men jag visste att det skulle innebära stor risk för rivning för att Tux kommer vända upp grymt tight till 2, plus att jag kommer in i serpentinposition…Mitt första val hade egentligen varit att göra en LOP från 2:an men blev lite osäker på om jag skulle hinna fram till 3:an. Andra handsvalet hade varit att hålla honom med threadlearmen mellan 2-3 och sedan bakombyta men det blir väldigt nära flick. Vilket fall som helst så provade jag båda mina alternativ och båda fungerar bra, jag hann upp till 3:an eftersom jag i princip kan stå positional cue i LOPen och behöver inte springa hela vägen upp till 3:an.

Jag försökte se om jag kunde få honom att ta ut svängen till 2:an lite, han är grymt tight och jag skulle gärna se att han la in ett extra steg i dessa svängar. Det vill han inte gärna…Jag skall ta en dust till med denna uppställning nu i veckan…

Igår började min och Martinas agilitykurs, stor men trevlig grupp. Jag körde framförbyten igår, skall revidera min plan lite till nästa gång och ha en mer avancerad övning i rockärmen för många var så duktiga…

I lördags slog vi lite halvt rekord i dyr träning. Fast egentligen var det tävling men vi misslyckades så det blev enbart träning. Vi gjorde ett försök på lägre spår. Vi fick en 10:a på upptag och traskade ut i Karlskrona-skogarna. Efter första pinnen korsar Tux och jag en skogsväg och så vips var spåret borta. Tux och jag snurrade runt en stund men han kunde inte hitta något. Jag funderade på om jag skulle gå tillbaka på vägen eller om jag skulle gå genom skogen. Jag valde det senare för jag tänkte att jag kunde kanske backa och börja på spåret igen, tyvärr tappade jag bort mig så vi gick tillbaka. Jag var himla besviken för Tux hade ändå spårat himla bra på träningarna. Pratade med spårläggaren som sa att spåret hade vinklat på vägen så om jag valt att gå vägen så hade vi med största sannolikhet kommit på spåret. Lite intressant att jag själv var så inställd på att spåret korsade vägen, såg liksom det som en svårighet….

Den snälle spårläggaren frågade om jag ville gå resten av spåret, vilket jag självklart ville. Så vi gick ned på skogsvägen och så fick Tux ta upp spåret där det vinklade ifrån vägen vilket han gjorde grymt snyggt. Han spårade som en klocka resten av spåret och alla pinnar inne…Jag fick mig en stor tankeställare för Tux låg på i spåret så jag har haft träningsvärk i armarna de senaste dagarna. Första sträckan som vi körde var han mycekt tveksammare, inget drag fram alls. Den enda förklaringen som finns är att han kände av min stora osäkerhet. När loppet var kört så såg jag ju spårande som en rolig grej och då körde Tux på som han brukar…

Men på det igen heter det väl…

Nått annat som upptagit en hel del av min tid är att jag har försökt att fixa en ny sida till Oxie BK. Jag har länge lobbat för att vi skall använda oss av en mall för att vi inte skall vara beroende av att någon med de rätta kunskaperna för att uppdateringar skall kunna ske. Trots mall så måste jag erkänna att det tar sin tid och inte blir det speciellt bra ändå. Svårt när man inte gjort sidor innan, svårt att hitta ett hållbart upplägg. Tidskrävande pill.

Ja, livet har sin stilla gång….