Efter många, många funderingar åkte Tux och jag iväg och tävlade lite lydnad igår. Tvekade verkligen ända in i sista minut om hur jag skulle göra, om jag skulle vara med.

Problemen var:

Det som talade för var:

Orginalplanen var att jag skulle lägga ett spår åt honom på morgonen så att fick ladda ur lite men på ett lugnt sätt. För detta är ett problem, gör jag saker för att trötta ut honom lite inför start så bör de nog inte vara så upptempo som typ agility för dels märker han inte att han är trött och dels så ligger han högt, högt i stress vilket är tvärtom mot vad jag vill. Spår är ju idealiskt ur den synvinkeln, tyvärr föll spårplanerna på att tävlingen började så tidigt på morgonen att jag skulle behövt gå upp supertidigt.

Dessutom måste jag nog erkänna att jag inte är något superstort fan av att ha saker man måste göra innan man tävlar för att det skall funka. Dels tycker jag att de ofta har en tendens att eskalera, typ första gången fungerar det super med att hunden har spårat innan men nästa gång måste spåret vara ännu längre och så håller man på så. Dels två så är det inte alltid praktiskt möjligt och då står man där.

Istället bestämde jag mig för att jag inte skulle värma något alls innan, för att han inte skall komma in på banan och vara toppad, lugn räcker bra till här. Sedan hoppades jag att jag inte skulle vara först så jag kunde se vart utgångspunkterna är för transporterna är lite av ett problem, dessutom brukar det vara ett problem om jag måste flytta på mig vid utgångspunkten typ stegförflyttning eller vänding. Just stegförflyttningar och vändningar går Tux igång på och då blir det lätt ett eller två pip.

Själva tävlingen då..

För min del började det så himla bra. Jag var som sagt mycket orolig för domaren och vad hon skulle säga. Men till min stora förvåning så kom hon fram när jag stod och väntade på att de andra skulle komma ned till platsliggning och platssittning och sa ‘Åh, skall den fina Kelpien vara med!’ Sen sa hon oxå ‘Ja, idag blåser det så om du har tur så hör jag inte om han låter.’ Vilket fall som helst så lättade det lite på mitt tryck och nerver, för jag upplevde verkligen det som att hon tyckte att vi var superjobbiga sist.

Jag kommer inte ihåg poängen på varje moment och kritiken ligger fortfarande i bilen. Men…

Platssittning – 8,5 trampar. Tux trampade när jag in till honom och hade trampat lite när vi var borta, tror att största orsaken var att hunden bredvid honom hade lagt sig mot honom och krypit mot honom. Det är jobbigt och jag såg på honom att han inte var bekväm när jag gick tillbaka. Dessutom hade en annan hane gjort jordens utfall mot honom precis innan vi skulle gå in och de traskade omkring precis utanför.

Platsliggning – domaren drog 0,5 eller 1 poäng för att han la ned och tog upp huvudet ett par gånger. Inget nosande utan han hade växlat mellan sfinx position och hakan i backen position. Minns inte riktigt vad reglerna säger, Tux skall vilket fall som helst ligga i sfinx-position, på helspänn helst, men eftersom vi inte har tränat så vill han gärna gå till hakan i backen som han har i sig rätt naturligt.

Lätt att glömma dessa moment, så införnarliskt tråkiga att träna. Extra trista på vintern…bara att ta sig i kragen.

Jag hade startnummer två men föraren med hunden som la sig på platssittningen bröt så vi blev först ändå. Jag värmde inte upp mer än typ 2 steg fritt följ och sen knallade vi på banan. Då kändes han grym…lugn och fokuserad och tyst.

Frittfölj – vi fick avdrag för pip och ett skall samt fronriktning i stegförslyttningarna. Frontriktningen var medveten från min sida då han som sagt går igång på stegförflyttningar så jag försökte avdramatisera dom lite. Om vi bortser från ljuden och stegförflyttningarna så kändes det helt kanon. Ljuden började komma lite efter hand, lite hummande i vändningarna och sedan skällde han till i helt om språng.

Dumrutan – helt klart sämsta momentet. Han vrider sig något i stå och sätter sig upp i läggandet. Sättandet helt okej, vilket är den del vi har svårast för på träning. En del gäspningar och osäkerhet här. Kände verkligen att detta var jobbigt för honom. Märkligt för det känns inte alls så på träning och som sagt han gör det han har svårast för bäst. Här var jag rätt nära att bryta för jag vill inte att han verkligen skall tycka att det är jobbigt. Gnäller lite i svängar..

Inkallning – ställandet var mkt bättre än vad det har varit. La ett medvetet dubbelkommando på läggandet då vi inte tränat det så mkt, har fokuserat på ställandet.

Rutan – BRA! Han sprang igenom rutan och gick tillbaka men det är helt okej för jag har jobbat en hel del på djupet i rutan. Lite hummande/gnäll på transporten mellan inkallning och utgångspunkt.

Dirigeringsapportering – OK eller tom bra! Han buktade lite på bågen ut till apporten men jag har jobbat en del på vinklarna från konen.

Metall – morr och lite tjut när han skall gripa metallen. Bra i övrigt.

Vittring – var lite orolig pga blåsten och bristande träning. Han tog rätt pinne och inget smakande på andra pinnar, därmot tappade han den när han satte sig. Måste verkligen ta tag i det där!!! Märks att han inte tycker att det är så viktigt om han råkar tappa den eller ej. Onödiga poäng att tappa på ett moment som annars är väldigt bra.

Fjärren – OK. Jag strulade i första skiftet så jag fick göra ett DK där. Tävlingsledaren stod och fibblade så med bladen i pärmen och jag blev osäker på om det var något som var fel. Tux gick även fram något i det skiftet men sen när jag gjorde som jag brukar så gjorde han det bra. Tycker att vi har någorlunda koll på fjärren, tänker bara jobba vidare som vi gör.

255 poäng, 2:a pris då :o) och andra plats.

När jag var klar så pratade jag ett kort ögonblick med domaren igen. Hon sa väldigt snälla saker och att avdragen på momenten är i huvudsak ljudandet, att han ser superfin ut. Det var lite skönt att få säga att jag är supermedveten om att det är ett stort problem men att jag tror att jag måste tävla för att Tux skall tagga ned lite för så här mkt är det inte på träning. Det kändes lite viktigt att få säga det eftersom hon dömmer enormt många elittävlingar i Skåne.

Man är ju väldigt svag för smicker rent generellt men ibland sitter det extra bra. Igår gjorde det de.

Jag har ingen superbra plan för Tux ljudande, tyvärr. Det är klart mycket värre på tävling och han blir spänd som en fiolsträng inne på banan, spelar liksom ingen roll vad jag gör. Försöker berömma och tala om för honom att han är duktig, för det är han juh. Så himla trist att han känner sådan osäkerhet, vet inte riktigt vart det kommer ifrån för vi har liksom inte haft någon direkt konflikt. Den enda plan jag har är att försöka tävla regelbundet, komma iväg på träningstävlingar, försöka komma iväg och träna lite mer med andra. Tyvärr är väl både jag och Tux lite osäkra av oss så det är väl ingen perfect match där.

Kände dock att ingen värmande är nog rätt bra för Tux, han vet vad som är på G…Vidare så var det bra att jag direkt frågade vart utgångspunkten till nästa moment var. Nu klappade jag om honom lugnt men tror att jag skall plocka bort det helt, ett lugnt duktig räcker helt klart och sedan transport under fot till nästa moment.

Tänk så mkt man hade gjort annorlunda om man bara hade vetat….

Sen vill Ozzy vara med på ett hörn oxå:

Ett svar

  1. catrin o härja:
    GRattis!! fin bildserie !
    ha de gott

    Martina:
    Världens bästa Tux och världens sötaste Ozzy

    Mari:
    Vilka poäng för att “träna” på tävling. Synd att ni inte hade marginalerna på er sida. Ozzy är ju bara sötast. Jag blir glad bara jag ser honom.

    Emelie:
    Top Model kan slänga sig i väggen – Ozzy rules!

    Petra:
    Träningstävling är super! Tränar gärna ihop nu framåt våren om du vill. Den domaren dömde oss på debuten i 1:an och märkligt nog så är det hon igen när jag planerat in debuten i 2:an… man blir liksom inte av med henne, men jag uppfattade att hon verkade gilla kelpies… Angående pengarna så hade jag oxå glömt det, så klart ingen brådska alls! Vet inte hur ni/vi ska dela på det, Nettan och jag svek ju laget så vi kan ju betala en del, en lagstart kostar 160. Så vi fixar det på nåt sätt, kanske kan du framkalla nåt kort till mig framöver eller så…

    Åsa:
    Oj Petra, ja e ju också skyldig, det har jag HELT glömt!

    Mette, du o Tux e så himla duktiga, det e bra att ni får mycket beröm så att du förstår det (Tux vet redan har han berättat för mig) De där ljudandet e svårt… men på något sätt ska “vi” nog hitta en lösning, ser fram mot att träna vidare i lydnaden tillsammans! Jag tror också att träningstävlingar e kanonbra! Kanske vi ska anordna ett litet gäng som träningstävlar lydnad dagen innan tävling som ändå alla är på eller liknande. Synd att man int bor närmre.
    Mette:
    Mm, absolut synd, hade helt klart varit kanon, åtminstone för mig.

    Domaren var väldigt trevlig, men hon har ju inte riktigt det ryktet och hon är petig (men det är absolut okej). Tråkiga är väl att hon har gjort en del andra konstiga bedömningar men hon är ny som domare så hon kanske är på väg att landa i sin roll? Och vem är inte svag för Kelpies

    Siv:
    Hva hadde du gjort annerledes om du hadde fått en valp?

    Mette:
    Mycket bra fråga. Jag hade grundtränat väldigt mycket mer både inom lydnaden och agilityn. Jag kunde inget om lydnad när jag började med Tux. Hade ingen att träna med heller så jag tog regelboken och så tränade jag med den som utgångspunkt. Klass för klass, så det hade blivit annorlunda, jag hade tränat för elit från början. Det är dessutom lättare nu med de nya reglerna. Jag hade tagit tag i ljudandet tidigare, nu har han fått förstärkningar massor av gånger när han har ljudat.

    Som sagt en väldigt mycket bättre grund hade jag gett honom om jag fick honom som valp nu…men det var givetvis inget avsiktligt – han är väl en reflektion av det jag har kunde då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.