Inget muntert bloggande idag, . Idag besannades det jag har en krypande oro för länge och det känns inte alls bra. Vill inte att det skall vara så och jag fattar bara inte vad jag gör för fel.

Alltså, när Ozzy varit i klass 3 ett tag insåg jag att han aldrig skulle kunna vinna på egen bedrift. Det spelade ingen roll hur hårt jag tränade (han blev nästan bara sämre) eller hur bra lopp vi än gjorde. Vi var helt enkelt inte snabba nog. Det är inte speciellt kul att hamna i det läget när man vill mer. Inte så att jag har haft några förväntningar på att vinna VM , inte alls utan mest att kunna få vara med och leka. Jag tycker att det är skoj att springa med Ozzy men det är och var en stor besvikelse. För mig har det varit extra jobbigt på så sätt att jag har varit omgiven av väldigt framgångsrika kamrater och det blir ju så jäkla tydligt hur mycket sämre man är. Man försöker hitta orsaker, se vad om tränar fel eller om man handlar fel. Hitta skillnaden helt enkelt..

På många sätt så blev det en lång transportperiod med Ozzy fram till Tux började tävla och även till att han började kunna konkurrera i klass 3. Hela tiden har jag haft en krypande oro om att vi inte kommer kunna konkurrera i klass 3. Det har nästan eskalerat till att jag inte vill tävla för att slippa få det bekräftat.

Idag gick det kasst och jag känner mig grymt nedstämd. Tux var inte alls konkurrensduglig. Jag ångrar att jag ens sökte till landslaget, vi har inget där och göra. Jag tyckte det var pinsamt nog förra året när jag sprang med Ozzy då det var så tydligt att vi inte skulle till något VM.

Tux rev ett hinder i agilityklassen. Han halkade rätt mycket generellt, gick omkull med bakdelen mellan hinder 2 och 3. Rivningen var troligen mitt fel för jag råkade ta upp threadle/tråckla-armen för tidigt och Tux är på väg in mellan två hinder och jag måste trycka ut honom men han vänder ändå alldeles för tight runt hindret (kommer åt stödet med kroppen). Det enda som kändes bra är kontaktfälten…

I hoppklassen får vi en kass, kass tid. Han tappar lite här och var på dåliga linjer men jag tycker att tiden är på tok för långsam. Skitjobbigt.

Dessutom skall den där landslaguttagningen gå på xxxxxxunderlag. Jag skall inte säga att han påverkas mer än andra hundar för det kan ju mycket väl vara så att vi inte är bättre än så här. Samtidigt är Tux bakhjulsdriven och när han inte har fäste med kommer han ingen vart. Tux har inte heller några klor på bak att tala om då han sliter klorna bak (är inte klippta de senaste 2,5 åren).

Tränar man upp två hundar till att bli mediokra så kan man verkligen inte skylla på hundarna. Jag har ju delvis skyllt på Ozzys hoppteknik men har trotsallt kännt att det även beror på mig. Men jag har verkligen försökt att bli bättre, har ju gått en miljard kurser.

Bita i det sura äpplet heter det väl…pisslördag! Försöker gräva djävligt djupt för att hitta på någon bra ursäkt så kan få mig att se fram emot fortsatt tävlande men just går det bara inte….

 

Missnöjd, missnöjdare, missmette….eller pissmatte..

Ett svar

  1. Michaela:
    Aldrig roligt när man blir så besviken, men självklart ska ni vara med om att slåss om en plats i landaslaget!! De är ju världens bästa Tux vi talar om och ni har ju visat förr att ni kan slå eliten!! =)

    Martina:
    håller med michaela, ni har redan visat att ni har kapaciteten.

    Mari:
    Säger detsamma. Och det var ju inga engångsföreteelser. Men dåliga dagar har ju alla…

    Mette:
    Jag ser det förstås inte så, vi knappast producerat speciellt många nollor och ytterst få i topp i någon konkurrens..kändes faktiskt inte som en dålig dag utan att vi inte kunde så mkt mer än så här och då bli man less.

    Åsa:
    Hur kan du tycka att ni inte e konkurrensdugliga?! Ni har väl många gånger gjort bra tider?! Senast jag såg var i lagloppet vi gjorde tillsammans, jag tyckte att ja o Eije gjorde ett BRA lopp men ni var 1 sekund snabbare ändå! O då hade Tux ramlat omkull också…. Tiden kan lätt försvinna om man får en miss i banan…. Klart ni e bäst, vår förebild ju!!!

    Åsa:
    Tänkte på en annan aspekt.

    OM det nu var så (såg ju inte loppen) att Tux sänkte farten på grund av att han kände sig osäker o halkade på underlaget så e detta bara något positivt åtminstone ur skadesynpunkt + att det förmodligen går att träna bort genom att ge honom mer erfarenhet på matta så att han vågar trycka ifrån och lär sig hur han ska bemöta underlaget….. Eller vad tror du?

    Mette:
    Åsa, Eije gjorde sin ANDRA start i livet. Det innebär att han kommer gå mkt snabbare i framtiden. Tux gick inte omkull i det loppet, för övrigt. Kontentan är återigen, att det inte räcker till….

    Åsa:
    Vi får väl se…. när Tux står där överst på pallen, då är det jag som ler o säger “vad var det jag sa!” he, he

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.