Lite skrivklåda…

Här är det full fart framåt på alla håll och kanter. Det är både trevligt men samtidigt är det jobbigt när det är saker man inte hinner med. Skall pränta ned lite vad vi pysslar med.

Agility

Det jag har lagt mycket tyngdpunkt på den senaste tiden är Tux förståelse för mina inbromsningar och när jag är helt stillastående. Ibland är han helt brilijant men oftare kan han susa glatt förbi som om min kroppssignal inte betyder något. Det faller helt klart tillbaka på den grundträning jag gjorde en gång i tiden där jag lärde honom att inte respektera eller bry sig om min acceleration/deceleration. Nästa hund då jäklar ! Vi har även fortsatt att jobba på bakombyten. Det känns väldigt mycket bättre än tidigare men en hel del jobb kvarstår. Framförallt så är det att jobba med det i banor som gäller framöver. Mer banträning är något vi verkligen behöver, har varit ganska lite av det.

Sen har jag även börjat träna in ett flick-kommando. Jag har inget höger och vänster och skulle aldrig klara av det på agilitybanan ändå, klarar det knappt i vardagen. Jag har höger- och vänstersnurr med kommandona snurra och twist. Av en slump upptäckte jag att Tux valde att snurra ifrån mig på kommandot twist om jag hade honom vid min sida, oavsett sida. Han gjorde inte det med någon supersäkerhet men använde jag ‘snurra’ funkade inte.

Nu har jag vilket fall börjat lite smått börjat träna honom att ‘flicka’ runt hinderstöd på kommandot twist. Vi tar det lilla lugna och kör inte så många repetitioner. Jag har sedan tidigare ‘back’ som är 180-sväng tillbaka och den tränar vi mycket mer än twist.

Det känns bra dock, jag har lite ågren för förmånga kommandon. Jag gillar inte det för jag tycker att det är svårt att hålla koll på dom och sedan skall de ju oxå fungera i praktiken, underhållas och inte minst måste det vara ord som faller sig naturligt, som känns bra att säga. Back och twist blev himla bra för mig…ville ju ha flick för flick men twist känns lättare att säga så det var en himla tur att jag kom på det…

En annan sak jag har småpysslat med är att bygga värde för bordet (som lokalt oxieskämt kan man ju säga att man får passa på att träna det när det är ledigt och dessutom inte riskerar att få sin hund mosad av annan hund). Min tanke är väl att faktiskt få rejält sug på bordet och jag kan väl summera träningen att jag hoppas att de arrangörer som tänker sig att ha borde verkligen ser till att det sitter fast och är halkfritt…

Banträning är det vi behöver nu framöver, annars tycker jag att det känns väldigt bra. Jag behöver försöka ta tag i min tävlingsattityd oxå, dock är det både roligare och lättare att träna hund .

Lydnad

Jag har väl fått en liten nytändning när det gäller lydnaden sedan en tag tillbaka. Vi jobbar igenom en hel del problem vi har där Tux ljud förstås är de svåraste. Jag har anmält till lite tävlingar där jag skall försöka hitta lite mer rutiner som Tux och jag känner mig bekväma med, framförallt för att få kontroll på ljuden. Så det är möjligt att jag bryter någon eller några tävlingar, vi får se. Jag har inte tränat så intensivt som jag gjort förr om åren men tycker att jag istället höjt kvaliteten på träningen genom att dels träna på olika ställen och att jag har tränat lite mer då andra eller instruktör har tittat.

Fria följet – om han är tyst så tycker jag att det är ok. Han kan få ngn liten tappt ibland i ngn vändning men generellt tycker jag att han följer bra. Förutom ljuden så tänkte jag försöka jobba lite med att han inte tittar så mycket på koner och dylikt i halterna. Jag upplever att han har stort behov att kolla in konerna framförallt och jag tror att det är lite stressande för honom. Kommendering är viktigt oxå.

Gå rutan – här är det 2 eller 3 punkter som jag måste jobba med. Punkt 1, han trampar lite i sittet så här är det bara jobba på mer stadga. Punkt 2, vinklarna, ibland känns det som att han inte riktigt vinklar i hörnen utan att jag tränger honom runt men jag fick ett bra tips i helgen som jag är säker på kommer förbättra tekniken. Punkt 3 är lite mer osäker, på träningen i helgen la han sig lite konstigt genom att mer dyka ned i ligget än att lägga sig rakt ned. Nu var det grymt blött men måste kolla upp så han inte har lagt sig till med en ny vana.

Inkallningen – jag har börjat jobba med två bollar en bakom honom och en som jag har. Jag har inte kommit så långt än men med två bollar blir han vilket fall inte så blockerad som han blev innan om jag la boll bakom eller om han visste att jag hade bollen. Massor av jobb återstår, dessutom måste jag bestämma om jag skall byta kommando på ställande (det känns som mitt gamla är rätt infekterat) och om det kommandot skall vara handtecken eller muntligt. Kommandoångest…

Rutan – ja det jag kan säga är att man skall aldrig luta sig tillbaka och tro att en hund kan en sak. Tux var grym på rutan och ju grymmare han blev desto mer bekväm blev jag i träningen…vips så hade han lärt sig något nytt och det upptäckte jag inte förrän jag började få problem. Dock börjar det lossna lite nu tror jag..

Hoppapport – finfint sist jag testade. Tyst oxå till skillnad från i höstas..

Dirigering – vinklarna är inte helt bra. Han tar rätt apport men jag gillar inte att han ofta vinklar för mycket in mot mitten. Känner att det är lite samma sak som med rutan, jag har fallit tillbaka i träningen eftersom han gjorde det väldigt fint. Vi jobbar på att få tillbaka vinklarna i skicket.

Vittring – har endast gjort en gång. Testade faktiskt att göra det med naturpinnar vilket var rätt kul. Han hittade dom inte först för han letade efter de vanliga pinnarna men när han väl klurat ut vilka pinnar det var så var det inga problem. Borde kanske träna mer på hållandet av apporten men tror att jag skjuter lite på det, lägre prio.

Fjärren – jobbar mest på att få fällandet i läggandet från stå helt befäst. Vi kanske är 50-50 en bra dag, han glömmer lätt bort sig och lägger sig rakt ned. De andra skiftena är jag nöjd med, vilketfall tillräckligt nöjd för att ge dom lägre prioritet.

Spårning

Ja, det har legat helt nere tills nu i helgen. Jag var faktiskt anmäld till tävling som jag förstås inte kom med på. Fick ett ryck och anmälde mig till 3 stycken lägre till. Vågar liksom inte hoppas. Tänkte på att egentligen borde man inte behöva betala anmälningsavgift till brukstävlingar förrän man har kommit med. Börjar verkligen bli ett dyrt nöje att anmäla sig till tävlingar och få betala postens avgifter.

Skall försöka tagga upp mig nu när jag faktiskt anmält mig till flera tävlingar. Spåret i helgen gick ok, han blev lite trött sista 50 (??) meterarna och samtidigt kom vi ut så det blev mycket blåsigare, därför missade han sista pinnen. Han hade den i näsan och ringade runt ett par gånger. Martina hade lagt spåret och det var nog 3:e gången Tux gick någon annans spår. Himla nyttigt för mig.. Är dock nöjd med hans prestation, lite mer rutin på att gå andras spår och kontinuitet är väl egentligen prio ett. Näsarbete tycks generellt vara lätt för Tux.

Vallning eller vad man nu skall kalla det

Fick ett ryck för några veckor sedan och kontaktade en person om vallträning. Jag har varit där 3 gånger och jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Första gången härjade Tux mest runt, andra gången gick han så jäkla bra och tredje gången var inte alls så bra. Tux tyckte det var superjobbigt när vi försökte styra honom och han är en känslig hund, han vill vara till lags och när han känner att det blir fel så blir han osäker. Det är väl det som hände när vi försökte styra honom lite mer. Sen tror jag han blev mentalt väldigt trött och vi körde lite för länge för hans ‘tändning’ igår. Först härjade han runt lite (han biter inte eller så), sedan bestämde vi oss för att gå till den lilla fållan. Första gången i lilla fållan var han duktig, han pressade sig verkligen runt fåren utan min hjälp men sen när vi skulle in igen så tyckte han det var jobbigt och försökte mer stöd och blev lite tittandes bara. När han sedan gjorde något blev han mer irriterad på fåren innan…sluta när man är på topp är väl en devis. Jag har lite skit i det här känslor just nu. Men samtidigt är tycker jag att det är bra för mig, inför framtiden om vi säger så. Tror att jag skulle behövt gå någon grundkurs (utan får), både för min och Tux skull. Han är vädligt intresserad även om han inte riktigt är tänd men när han inte förstår blir han så osäker. Skall klura lite…vill liksom inte förstöra hans intresse för fåren genom att vi bråkar eller att han känner att allt blir fel.

Vardagen

Vi tränar lite tricks här och var, precis som alla andra. Försöker verkligen hinna med så mycket promenader som möjligt. Det är trots allt enligt mig viktigare och troligen ännu mer träning en massa tricks. Lätt att glömma ibland. Dagliga ordenliga promenader är den absoluta stommen för en frisk fysik, spelar liksom ingen roll om hunden kan slå knut på sig själv eller stå på en tå om den inte får röra på sig ordentligt.

En annan sak som är rolig är att jag har fått sålt rätt många bilder till oväntat håll och till kanske mer förväntat håll. Inga stor inkomster men skoj ändå. Skall återinvestera pengarna genom att köpa en lite modernare kamera, har haft funderingar på detta sedan november-december men alla resor hit och dit har gjort att jag inte har haft råd. Har dock inte beställt den än…får suga lite på den karamellen ett tag.

Om att stå på näsan..

Jag funderar och funderar så det snart ryker ur öronen på mig. Jag kan inte få ihop viktförskjutning och nosdutt. Jag har ju skrivit om detta innan men kan inte låta bli att skriva om det igen för det jag funderar på vad det är jag har missat som andra förstår och inte jag.

Jag kan se att nosdutt ger viktförskjutning i ett läge och det är om hunden står i 2+2 och den måste dutta mellan frambenen. Men jag kan inte se hur det ger viktförskjutning i rörelsen ned till 2+2, tvärtom!

Om man tar viktförskjutning, det innebär att hunden lägger mer vikt på bakbenen. Inom ridsporten tränar man nästan enbart viktförskjutning genom dressyr, markarbete, gymnastikhoppning (det vi kallar hoppteknik) och massor av annat. När hästen/hunden förskjuter vikten bakåt lättar framdelen. Som en följd av att bakdelen kommer in under hästen kommer nacken generellt höjas, speciellt märkbart är detta i dressyr där man även ber hästen att samla sig genom att gå på tygeln (med sådan där fin krökning på nacken). Hästen nackparti blir högsta punkten och ju mer hästen samlar sig och sätter bakbenen under sig desto högre upp kommer nacken, man kan se detta i riktigt bra piaff som är en mkt samlad rörelse eller i extremfallet levad.

Jag tror att för att hunden skall kunna viktförskjuta optimalt så skall den inte driva nedåt med huvudet, tvärtom. Kanske svor i någons kyrka nu men du/ni är välkommen att argumentera för din sak. Om hunden driver ned på kontaktfältets slut så skall den både bromsa upp den fart den har framåt och motverka gravitationen nedåt. Lägger man dessutom på att den i sista steget där belastningen är som störst då den största inbromsningen är där (vilket fall om hunden har fullfart hela vägen ned) skall stå på näsan riskerar man, enligt mig, lägga onödigt hög belastning på frambenen.

När hunden sänker huvudet kommer den förskjuta viktförskjutningen framåt istället för bakåt, egentligen är det väl bara enkel fysik eller vad har jag missat?? Om man har en vippbräda och lägger vikten en sidan åker den andra sidan uppåt. Visserligen är inte en hund stel som en bräda men även om den gör en ostbåge av sin rygg och har rumpan in under sig och nosen i backen, samtidigt skall den bromsa in rörelsen framåt  så är nog jag vilket fall böjd att tro att belastningen är högre på fram än om den hade ha huvudet fritt.

Och det heter kanske inte stå på nästan för ingen anledning: ooops och wow.

Som jag fattar det så när hunden viktförskjuter och tillåts behålla balansen själv så skjuter den nästan bakåt huvudet vid extrem viktförskjutning och inte framåt, nedåt. Jag har tagit mig friheten att visa det med en bild på Algot som visar exakt det jag menar (dessutom har han en väldigt häftig vipp på detta kort). Men när hunden är väldigt triggad på att göra duttarna och vill i sista steget ned med nosen så finns det risken för detta och detta. Det är förstås lätt att avfärda den senare hunden med att den är fel tränad men faktum är att hunden driver i det sista steget ned för nosdutt och det var den ENDA hund som jag såg under min vistelse i Florida som gjorde detta. De andra stannade i vanligt 2+2 och sedan duttade, vanligast var faktiskt 2+2, titta på matte om jag måste dutta och sedan dutta.

Jag föredrar förstås det senare för jag kan som jag skriver inte få ihop hur hunden skall klara av viktförskjutningen samtidigt som den stoppar nosen i sanden. Jag ser förstås fördelarna med ytterligare ett beteende att belöna på kontakfältet och framför allt ser jag de stora fördelarna med det merarbete nosduttarna leder till. Mer grundarbete ger säkerligen bättre kontaktfält.

Inte heller kan jag se att duttandet egentligen leder till att hunden kliver av rakt framåt i högre utsträckning än vanligt 2+2 utan det är precis som allt annat en fråga om att träna. Det var tydligt för mig att det var lika lätt för hunden att gå av åt sidan och dutta som i 2+2, helt enkelt en sak som hunden måste lära sig.

Men som jag skrev innan så kan jag se att nosdutt hjälper viktförskjut att inte stå med benen i åt alla håll, dvs genom att hunden i halten tänker mkt framåt och går fram med frambenen och står kvar med bak. Om den måste dutta i det lägget måste den vikta bakåt.

Tänker jag helt fel eller vad är det jag har missat? Det är ju rätt tydligt att jag har missat något.

Som avslutning vill jag lägga in den här filmen och titta på hästens huvud i de häftiga inbromsningarna som sliding stops innebär (en bit in i filmen). Tur för ryttarinnan för annars hade hon åkt av .

Hej från Mette