I lördags dammade jag springa-bana-kunskaperna och det gick väl sisådär måste jag erkänna. Eller bitvis gick det bra  men i vissa bitar flööööt han bara iväg. Ugh, att det skall vara så svårt att få ihop allt då.

Banan vi sprang var den bana som Greg sprang med Encore i Florida. Vi fick som sagt inte ihop det lika tjusigt.

Här är mina val: Inkallning från 2, bakombyten 3 till 6, testade både bakombyte 7-10 och framförbyte 7-8 och bakombyten 8-10. Framförbyte 12 till 13, pull through 13 till 14. Serpentin 16 till 18…..

Bakombytessekvensen 3-6 gick väldigt bra och vägen ned till 10. Men mellan 10 till 11 flöt han ut på 19 och 2 och det känns svårt att få kläm på varför. Likadant så drog han väldigt från 15 mot 7 – tunnel. Vid hinder 15 så kanske jag var lite sen, upprepade gånger, med att vrida om axlarna samt att jag fick en känsla av att Tux tog ett väldigt tidigt beslut om vilken linje det var. Banne mig inte lätt det här med agility ibland.

Byggde banan igen igår, byggde den väldigt noga. Sprang med Tux och fick psykbryt. Inte nog med att det är en bana som inte är helt lätt för oss från början så drar hunden som en jäkla idiot på ALLT. Jag har kört fartcirklar ett par gånger för att träna honom i skillnaden mellan att dra framåt och svänga tight. Kontentan för Tux blev nog dra framåt och ta allt i din väg . No more fartcirklar…

Vilket fall som helst så är serp  på 5 out of the question för mig. Däremot testade vi serpentin på 8. Det är väldigt svårt att utvärdera OM det hade fungerat för vi hade sprungit banan några gånger då och hundarna vet att de skall dra på framåt från tunnel. Om banan skall vara helt riktig så är det dessutom ett vinglöst hinder som 7 vilket gör det ännu lättare att bryta in. Men kan man släppa rejält på 7:an så blev linjen och svängen hela vägen ned till 11 riktigt bra. Annars måste jag göra bakombyten hela vägen och svängen 10 till 11 blir kass…Jag och Tux hade vilket fall VM i kass agility och i morse vaknade jag med Gregs röst i huvudet….patience, patience….

Apropå amerikanska banor, här är en snookersbana.

Man skall börja med att ta något av nummer 1 hindren, därefter skall man ta något av 3, 5 eller 7 (a, b och c fast man får börja på vilket som). Därefter måste man ta ett annat nummer 1 hinder och 3, 5 eller 7 och därefter det sista nummer 1 för att sedan springa banan som den är numrerad. För att göra saken mer komplicerad så ger 3, 5 och 7 olika poäng så det gäller att vara lite strategisk. Om hunden river 3, 5 eller 7 så får man inte poängen som hunden skulle ha fått om den klarade det. Om hunden river eller vägrar på något av nummer 1 så måste man ta en annan nummer 1 innan går vidare….Eller något i den stilen. Rörigt men blev lite mer logiskt när man tittade på det. Dock förstod jag inte charmen med det.

Idag har jag kört en kort stunds fat camp och lite olika inkallningsövningar. Bland annat de inkallningarna som Fanny  beskriver i sin blogg. Vi passade på att fila vidare lite på bakombyten. Morgonen började dock så här!

Det är dom små sakerna som gör livet lite extra piffigt, som att matte har satt ihop TVÅ bollar….