Japp, det ligger nere här. Hur länge har jag ingen aning om. Jag har grymt mycket att göra på alla håll och kanter. Det är saker som tokmycket på jobbet, att jag vill träna mer med hundarna (mer än det finns dit och utrymme för, tyvärr), sedan är det en massa aktiviteter som skall pysslas om på klubben och allmän jäkla irritation som gjorde att jag bestämde mig för att bortprioritera bloggandet för ett tag. Ur det har jag bestämt något som har funnits i mina tankar länge, dvs att jag vill flytta till annan bloggort än blogtown. Tror jag vilket fall…Men just nu finns ingen tid för att flytta och jag måste bestämma för vart, hur osv. Så vi får se helt enkelt…..men visst är jag skrivsugen dock tror jag det kan vara bra att ta en time out.

Varberg

Jag hade vilket fall en väldigt, väldigt trevlig och väldigt, väldigt låååång dag i Varberg i söndag. Jag var så nevös innan start med framför allt Tux. Ozzy var helt övertaggad första loppet, skällde hysteriskt trots att han inte så en enda hund springa (vilket brukar vara den utlösande faktorn), han hoppade av för tidigt och rev ett hinder tyvärr. Han har mer benägenhet att göra det om han är väldigt upphetsad, viljan är liksom större än vad de små små benen klarar av. I hopploppet blev vi åtta, vi förlorade tid på slutet då Ozzy vände åt fel håll för att jag sprang slarvigt. Inte för att vi hade nått på de snabbaste ändå men det var den största missen.

Jag var som sagt nervös när jag skulle springa med Tux. Första klassen blev en lagklass, Bamses-vänner som ett tag såg ut som de 10 små negerpojkarna när folk droppade av skilda skäl, vissa mindre trevliga än andra (stackars Ina!). Sen kom Jenny och styrde upp ligan så helt plötsligt var vi 4 i laget. Elvis banade väg genom att göra en superfin nolla så sen var det bara för Tux och Eije att följa spåret. Jag är nöjd med loppet, jag var nevös att vi skulle bli totalt avhängda av far och son raket-bc så min handling blev lite ‘valhänt’ och inte så beslutsam som den kanske borde vara men det fungerade ändå. Laget gjorde vilket fall 3 nollor, vann och hade himla roligt när vi sprang.

I hopploppet rev tyvärr Tux ett hinder, tydligen hade han halkat till i spånet. Sådant som händer ibland. Jag hade mycket bättre handling i detta loppet, sprang på bättre.

I agilityloppet tabbade jag mig och började vifta med händer som inte skulle viftas med och Tux var grymt lyhörd och svängde på en femöring. Det hela ledde till en snabb disk då jag lyckades plocka bort honom från 3 hinder som han skulle hoppa genom att fladdra lite med händerna. Var nog lite trött, lååång dag. Fick istället chansen att hålla honom lite på A:et .

Tux var jättefin att springa med, om jag har svurit över honom för några veckor sedan så tar jag tillbaka det nu!

Som avslutning kör vi ett grattis!

Grattis till Karin med Soya (Tux-dotter) som debuterade i klass 3 med 286 poäng! Soya är inte två år än, jätteduktiga!

och förhoppningsvis på återseende!

Hittade följande på en kanadensisk agilitylista:

World Championships – 2006/7,
numbers are approximate, but close

It will be interesting to see which World Championship rises to the
top… sometimes I wish the AAC would have decided to support the EO,
rather than the IFCS, as it is so much bigger. Anyone think there is
a chance of that happening any time in the future?

European Open (European based)
(Inclusive)
Number of Dogs: 637
Number of Countries: 21

Cynosport® World Games (Held in USA)
(Inclusive)
Number of Dogs: 500+
Number of Countries: 12
Länk!

FCI (European based)
(Exclusive – CKC registered breeds only)
Number of Dogs: 332
Number of Countries: 33

International Mixbreed Championships of Agility (European based)
(Exclusive – mixed breeds only)
Number of Dogs: 134
Number of Countries: 15

IFCS (European based)
(inclusive)
Number of Dogs: 85
Number of Countries: 10

IFCS har inte arrangerats på ett par år men hålls i år i Belgien och då har 23! (markant ökning) länder anmält hundar.

Jag kunde inte hitta information kring Dania Cup mer än att de har räknat med 1050 starter per dag.

Sen har vi även KC Agility Festival som jag jättegärna vill åka till.

KC Agility 2007

Antal hundar: 2000

Antal länder: 22

Antal banor: 16!!!

FCI är klart störst men det är rätt trist att alla inte är välkomna, vidare så undrar jag om det är realistiskt med ett VM som enbart hålls i Europa? I Skandinavien är vi väldigt inställda på FCI VMet men undrar hur man resonerar i resten av världen?

Lööööve you tube , inte bara fick jag se hur Greg sprang utan även hur banan var byggd, minnet är kort. Han får en rak linje 8-9, inte ens en serpentin..Det är det där med hur de landar, jag har bara så svårt att få ihop det. Tycker att det är så svårt att vet innan…

Anna, jag har vid flera tillfällen skrivit att det var ett jättefint lopp och hur jävla kul tror du det är att få detta slängt i ansiktet: Prydligt ja visst. Men våra svenska ekipage skulle spöa skiten hur dem tidsmässigt. Otajta svängar och inte speciellt hög fart. Det säger att inte bara är mitt omdöme helt kasst utan jag är dessutom totalt okunnig inom agility för jag ser inga otajta svängar. Nä, hunden är inte jordskredsnabb och ändå kan den konkurrera på åtminstone amerikansk elitnivå. Bara det kanske borde säga något, dvs att den gör det den kan väldigt bra. Att prestera med hund som är mycket snabbare än genomsnittet är väl inte superimponerande egentligen, eller? På mig imponerar det väldigt mycket mer att kunna utnyttja sin hund till max, utan att den ställer en enda fråga banan (dessutom med en helt okänd förare), har enligt mig enormt fina vägar och trots att man inte är så snabb som de snabbaste ändå få tider som konkurrerar…Javisst är det läckert med supersnabba hundar men vad gör man om man inte får en hund som är det. Idag har vi en hel del supersnabba hundar som kan ha vida svängar, ställa frågor till sin förare 15 gånger på en enda bana och ändå vinna. Är det imponerande? Vad är det då som är imponerande, utbildningsnivån eller farten som man kanske har fått genom tur eller genom att omplacera de hundar som inte dög till? 

Du skriver att jag spelar martyr, det har aldrig slagit dig att jag faktiskt blir uppriktigt sårad av det du skrev? Jag kände mig väldigt dum som halv om halvt hyllat något så mediokert och kände mig ledsen för att jag har så jäkla kasst omdöme. Inte fan blev det bättre av att du skrev att jag spelar martyr för det gör jag inte.

Visst kan man kritisera, ifrågasätta men det tycker jag inte du gör. Du sågar, total sågar. Det blir inte mycket diskussion av dom påstående. Vad skall man diskutera? Jag kan inte hitta en enda punkt som känns som den är intressant att diskutera. Jag ju inte mer än säga att jag tror att det loppet hade stått sig i svensk konkurrens och ord står mot ord. Dessutom hamnar jag en löjlig försvarssituation som jag inte alls har lust med. Du kunde åtminstone ha pekat ut vilka svängar som var otighta så man kunde diskutera varför de är de. Det är vad jag kallar diskussion….

I lördags dammade jag springa-bana-kunskaperna och det gick väl sisådär måste jag erkänna. Eller bitvis gick det bra  men i vissa bitar flööööt han bara iväg. Ugh, att det skall vara så svårt att få ihop allt då.

Banan vi sprang var den bana som Greg sprang med Encore i Florida. Vi fick som sagt inte ihop det lika tjusigt.

Här är mina val: Inkallning från 2, bakombyten 3 till 6, testade både bakombyte 7-10 och framförbyte 7-8 och bakombyten 8-10. Framförbyte 12 till 13, pull through 13 till 14. Serpentin 16 till 18…..

Bakombytessekvensen 3-6 gick väldigt bra och vägen ned till 10. Men mellan 10 till 11 flöt han ut på 19 och 2 och det känns svårt att få kläm på varför. Likadant så drog han väldigt från 15 mot 7 – tunnel. Vid hinder 15 så kanske jag var lite sen, upprepade gånger, med att vrida om axlarna samt att jag fick en känsla av att Tux tog ett väldigt tidigt beslut om vilken linje det var. Banne mig inte lätt det här med agility ibland.

Byggde banan igen igår, byggde den väldigt noga. Sprang med Tux och fick psykbryt. Inte nog med att det är en bana som inte är helt lätt för oss från början så drar hunden som en jäkla idiot på ALLT. Jag har kört fartcirklar ett par gånger för att träna honom i skillnaden mellan att dra framåt och svänga tight. Kontentan för Tux blev nog dra framåt och ta allt i din väg . No more fartcirklar…

Vilket fall som helst så är serp  på 5 out of the question för mig. Däremot testade vi serpentin på 8. Det är väldigt svårt att utvärdera OM det hade fungerat för vi hade sprungit banan några gånger då och hundarna vet att de skall dra på framåt från tunnel. Om banan skall vara helt riktig så är det dessutom ett vinglöst hinder som 7 vilket gör det ännu lättare att bryta in. Men kan man släppa rejält på 7:an så blev linjen och svängen hela vägen ned till 11 riktigt bra. Annars måste jag göra bakombyten hela vägen och svängen 10 till 11 blir kass…Jag och Tux hade vilket fall VM i kass agility och i morse vaknade jag med Gregs röst i huvudet….patience, patience….

Apropå amerikanska banor, här är en snookersbana.

Man skall börja med att ta något av nummer 1 hindren, därefter skall man ta något av 3, 5 eller 7 (a, b och c fast man får börja på vilket som). Därefter måste man ta ett annat nummer 1 hinder och 3, 5 eller 7 och därefter det sista nummer 1 för att sedan springa banan som den är numrerad. För att göra saken mer komplicerad så ger 3, 5 och 7 olika poäng så det gäller att vara lite strategisk. Om hunden river 3, 5 eller 7 så får man inte poängen som hunden skulle ha fått om den klarade det. Om hunden river eller vägrar på något av nummer 1 så måste man ta en annan nummer 1 innan går vidare….Eller något i den stilen. Rörigt men blev lite mer logiskt när man tittade på det. Dock förstod jag inte charmen med det.

Idag har jag kört en kort stunds fat camp och lite olika inkallningsövningar. Bland annat de inkallningarna som Fanny  beskriver i sin blogg. Vi passade på att fila vidare lite på bakombyten. Morgonen började dock så här!

Det är dom små sakerna som gör livet lite extra piffigt, som att matte har satt ihop TVÅ bollar….