Under fredagen blev det en tur runt milen i Bokskogen och därefter kikade vi på den nya Greg DVDen. Jag tyckte att Gregs nya var bra, ja till och med riktigt bra. Den var mycket tydligare än Great dog, shame about the handler gällande själva systemet. Jag har inte gått igenom övningarna så noga så jag kan inte kommentera hur bra de är. Men som sagt  så efter första genomtittningen så var intrycket riktigt positivt.

På lördagen var det meningen att jag skulle träna agility, springa bana men vädret ville helt klart något annat. Det blev två promenader och inomhusträning. Trots ovädret så blev det en riktigt skön lördag, det är så sällan man är hemma och inte har en miljon saker att göra eller planerade. Hundarna fick träna lite på ‘two legged tricks’ och så försöker jag få dom att stå med alla fyra tassar på en oval ‘kudde’ (lite som en wobble board).

På söndagen skulle södra lokalområdet av Kelpieklubben ha årsmöte. Då passade några av oss (Petra med Lira, Gunilla med Gorm och undertecknad) på att träffas för att träna lite lydnad tillsammans. Det är ju just det Tux och jag behöver. Vi har tränat väldigt lite lydnad sista tiden. Däremot så har jag tränat på andra platser och med andra människor än vad jag gjort under hösten och nu känner jag mig väldigt säker på att mitt ensidiga val av träningsplats verkligen har påverkat Tux kunskap. Det känns inte heller som att det blir ett jättejobb att få honom att fungera lika bra på andra platser som på Oxie BK. Det är bara att ta tag i det men nu finns det trevliga folk att besöka och träna ihop med . Heldag någonstans med lydnad (ev spår) och agility säger jag bara!

Jag har inga lydnadstävlingar inplanerade men jag hoppas på att kunna tävla i Danmark i vår igen. Har vissa planer på att anmäla till Malmö Int men då måste jag komma igång och träna.

Årsmötet var verkligen en snabb historia! Efter årsmötet hade Conny Borg en liten presentation kring det material och bilder han hade samlat in kring rasen Kelpie, framför allt starten av rasen i Sverige och de hundar som importerades. Han hade fått överta material från Olle Johansson, Glimmergruvans kennel. Det är alltid känsligt då det lätt blir mycket tyckande kring avel och utseende mm. Men det var väldigt intressant att se bilder på Kelpies som återfinns i de flesta svenska Kelpies stamtavlor.

Jag har haft en hel del åsikter kring Kelpie och saker som jag har läst i Kelpietidningen och saker som man har hört men som jag har hållt för mig själv då jag inte riktigt har haft lust att diskutera. Min blogg, mina tankar så nu kommer det.

Ibland blir saker sanningar utan att någon ifrågasätter det och det finns lite saker som händer inom kelpievärlden som känns om de har blivit lite av sanningar, vilket fall så är min känsla sådan. Det finns en grupp som mycket ambitiöst har dragit igång något som kallas för herding och till det hör det då olika test. Av någon anledning så skall dessa passa Kelpien bättre än det vanliga vallhundsprovet. Egentligen är jag emot att ifrågasätta träning och aktivering av hund då jag tycker det i grunden är bra. Men det som oroar mig är att detta herding test kommer bli avelsgrundande och det gillar jag inte helt. Jag har inte läst att det skall bli så men samtidigt så kan man ju fundera på varför man tar fram en annan provform när det faktiskt finns en. Det jag har hört flera gånger är att Kelpien inte klarar vallhundsprovet för att hämten är för långa och att det helt enkelt inte passar Kelpien numera. Jag har svalt detta och tänkt att vi har ju inte avlat på vallanlag så det stämmer säkert.

Men egentligen vad är det baserat på?

Det har varit rätt få som seriöst tränar vallning med sina Kelpies och hur vet vi att det är hundarna det är fel på och inte de står i andra ändan av snöret? Har detta på något sätt utvärderats? Det är givetvis inget fel på herding-grejjen men jag är som sagt dels rädd att det kommer ligga till grund för avel i ett tafatt försök att avla på vallanlag och dels att folk blir ‘lurade’ att välja herding istället för att satsa på the real deal, vallhundprov. Det är förstås supersvårt att avgöra hur viktiga dessa vallanlag är för rasen men jag känner mig helt klart tryggare med att använda ett beprövat koncept än något som vi inte vet riktigt vad det är och vad det ger.

Nästa sanning är kring importhundar och mentalitet. Jag har flera gånger hört att de Kelpies som importeras till Sverige inte kan göra så bra ifrån sig på MH för att de har vuxit upp i hundgård och andra förhållanden än i Sverige. Jag har flera gånger tänkt att växa upp i hundgård är väl knappast någon ursäkt, det finns massor av brukshundar som lever sina liv i hundgård (kolla in några malleuppfödare, sådan som inriktar sig på tjänstehundsuppfödning). Jag har dock inte riktigt lagt ihop ett och ett. Igår sa Conny att flera av de Kelpies som importerades i tidernas begynnelse ofta klarade Korningen. Jag har förstås inte haft tid att verifiera detta men det är intressant. Kanske det inte alls är hundhållningen som gör att flera importhundar gör halvdana MH utan andra brister…?? Till exempel har från flera olika hört att de kampar aldrig med hundarna i Australien så därför har de ‘dåligt’ på detta, men även om hunden inte kampar så kan den vara villig att vara med att leka, eller hur? Det är stor skillnad på att inte vara speciellt intresserad alls av lek och att inte kampa, enligt mig.

Det Conny var inne på är att genom väldigt flitigt användande av importerade hundar så förlorar vi delvis det vi har. Det är helt klart en intressant tanke, tycker jag. Det är en svår balansgång men jag har flera gånger reagerat på det ibland överdrivna användandet av vissa hanar. Ibland kan man tro att folk tror att de är infertila efter 4 års ålder eller nått…

Nu är jag igång så nu skall jag fortsätta att pränta ned mina tankar . I senaste Kelpiebladet presenterades något som jag reagerade en hel del på, utställningsrelaterat. Det var någonslags hand out till utsällningsdomare där varje klubb fick skriva ned några punkter som de vill trycka på. Jag höjde faktiskt på ögonbrynen när jag läste vad Kelpieklubben vill trycka på. Jag är inte speciellt engagerad i uställningsvärlden och det är helt klart att mina tankar är på en annan planet än de som gillar utställning.

Kelpieklubben ansåg att det var viktigt att även små hanar skall premieras. Jaha, jag säger så här att hund som är inom rasstandarden skall premieras och små hanar är inte viktigare än hanar på 51 cm. Jag anser inte att det är önskvärt att få fram mindre hanar utan just hanar som ligger på 50-51 cm. Orsaken är att Kelpiehanen är en ganska tung och grov hund och de behöver lite höjd för att bära sin massa. Som det var skrivet så tycker jag att det är väldigt lätt att tolka det som att vi vill ha fram mindre hanar. Vem vill ha fram mindre hanar? Har Kelpien blivit större och sådant fall vart finns statistiken på det? Tyckte nog att de hanar vi såg igår på foto var rätt rejäla och det är de som ligger till grund för den svenska Kelpien. Däremot vore det väl bättre att domarna faktiskt tog fram måttstocken och mätte hundarna i tveksamma fall. Just detta hade jag gärna sett att det stod bland punkterna. Ögonmått är inte alltid så exakt, det är rätt många som kommenterar att Tux är stor men de gånger han är mätt så har han just legat på 51 cm, däremot är han grov vilket tycks förvilla en hel del.

Nästa punkt som fick mig att höja ögonbrynen igen var att domarna inte skulle se de tan-färgade Kelpiesarna som Kelpies med Working Kelpie-inslag. Återigen, finns det några belägg för att domarna gör det. Jag menar något mer än hörsägen? Det kan ju hur smärtsamt det än är vara så att de tan-färgade som har ställts ut faktiskt inte har de kvaliteter som söks. En av de importerade tan-färgade hundarna som är far till väldigt många valpar har faktiskt tendens till svankrygg vilket måste anses som ett ganska graverande fel då det kan ge den arbetande hunden mycket problem. Så jag undrar vart finns underlaget till att tan-färgade Kelpies inte premieras på samma sätt som en färgade. Att det är viktigt att bevara tan-färgen köper jag inte alls. Hundens färg spelar när allt kommer omkring väldigt liten roll.

Vad hände egentligen med punkten att alla Kelpies som visar någon form av övervikt bör aldrig premieras med högre pris än ett 2:a pris? Den hade varit bra tycker jag, det är ju trots allt en arbetande ras och det är galet att folk göder sina hundar för att ställa ut dom. Galet…

För att återgå till mig och hundarna avslutades söndagen på klubben med lite agilityträning. Bakombyten igen…Vid ett tillfälle gjorde Tux så som jag har sett så många gånger när jag gör bakombyten, att han liksom blir hängande i luften och lite halvflickar för att sedan landa åt rätt håll men rätt långt ifrån hindret. Det som var bra var att jag frös och stannade själv på fläcken. Jag såg då tydligt att jag hade ett och halvt steg från att kliva över diagonalen fast jag hade bromsat väldigt mycket. Jag har verkligen svårt att koodinera och hitta timingen.

Jag skall försöka göra ett veckoschema nu på lunchen för allt jag skall träna så att jag får lite struktur. Dessutom måste jag försöka renskriva allt material från Florida nu ett par kvällar innan jag glömt allt. Helt otroligt vad man har många ‘måste göra’ saker, ingen rast och ingen ro…