En jobbig vecka har det varit, många saker att fixa efter Isle of Man och inför Sydafrika, kassa tävlingar, dåligt väder och massa annat.

Svalöv
Förra söndagen tävlade Tux och jag elitlydnad i Svalöv och det gick väl inte så bra, tyvärr. Inget gult kort men han var inte heller helt tyst. Fria följet kändes rätt okej, han satte sig snett någon gång då han trodde jag skulle vända. Han var väldigt ivrig. Fria följet avslutas med vändningar på stället och då lyckas jag trampa Tux på svansen varvid han blir mycket upprörd och fram upp och skäller ut mig. Fast det kan man kanske inte säga så mkt om. Det som var mindre skoj var att han precis som i Malmö släpper både träapport och metallapport vid mina fötter och när jag ber honom ta upp dom och sätta sig vid min sida så är det som världens svårast grej. Typ som han aldrig har gjort detta förut…Så jäkla märkligt, två nollor med andra ord. Sen gör han en supertjusig vittring och så fumlar jag när jag skall ta den så vi tappar den. Det var väl lika mycket mitt fel som hans. Vidare gör han helt grym fjärr, fäller sig bakåt i ligg och tillbak i stå, inga tasslyft what so ever. Riktigt imponerande..ömsom vin och ömsom vatten. Ett tredjepris blev det.

Men givetvis blir man orolig över apporterna som annars har varit riktigt bra moment, metallen har nästan alltid varit en solklar 10:a och dirigeringen brukar oftast ligga högt den oxå. Han släpper aldrig apporterna på träning så det känns märkligt, även om jag tar främmande apporter.

Danmark
Idag var jag i Danmark och tävlade inomhus i hall och det var i princip en repris av förra tävlingen förutom att han även nollade rutan förutom apporteringarna. Tillskillnad från förra tävlingen så var han påtagligt stressad under själva programmet, i Svedala kändes han mest glad och allmänt påhittig.

Usch så himla jobbigt, det känns som jag på något mysko sätt har förstört min fina lydnadshund på bara några månader. I somras gick jättebra och var bara pigg och glad på lydnadsplan. Man kan ju bryta ihop för mindre..

När man tävlar lydnad i Danmark så får man ta det så roligt. Domaren ger kommentarerna direkt efter varje moment och är rätt utförlig i sina kommentarer. Det är förstås trevligt. Sen skall man välja apporter innan man startar och det har en hel uppsjö av olika apporter. Om det krockar med något annat så väntar de så snällt. Ja, det hela går helt enkelt i mycket lugnare takt än i Sverige. Det är helt okej när man är inställd på det.

Yada, yada
Undertiden jag väntade på att få ut min tävlingsbok och kritiken så tog jag och hundarna en promenad. Jag försökte fundera på varför det har blivit som det blivit med Tux, tränar jag annorlunda än i somras?

Den enda riktiga skillnaden är att jag har varit lat, jag har enbart tränat på klubben under hela hösten. Skiftena i fjärren och någon enstaka vittringa apport har jag gjort här hemma. Min ursäkt eller mina tankar har väl varit att han kan det här nu, det är liksom förbättringar och vidarutvecklingar vi håller på med. Sedan upplever jag Tux som en mycket miljöstark hund, att olika miljöer påverkar honom i väldigt liten grad.

Jag funderade på om han kanske inte är så miljöstark som jag tror? Fast jag tror inte att det är miljöerna som är problemet för det är inte så att han tappar fokus eller är okoncentrerad. Han är jättetaggad och vill verkligen in och bryr sig inte trots att det var en störig miljö, med bryr sig menar jag att han tittar inte när ett barn springer på läktan , när dörrar smäller igen eller hundar som skäller.

Efter det gula kortet så har jag ändrat en del på träningen, jag har försökt att få honom att tagga ned lite genom att köra med lite mindre belöningar, mindre heta belöningar och ta pauser där han skall varva ned. Jag har dock inte märkt någon skillnad på honom.

Det som dock slog mig under promenaden är att det kanske är så att momenten blir dåligt generaliserade genom att jag inte tränar på olika ställen? I somras tränade jag lite på golfbanan, lite i trädgården och på en fotbollsplan utöver klubben. Ja, ni vet där med att hunden alltid kan allt så himla bra hemma i köket men för mig har det istället blivit appellplan på Oxie BK. Jag har inte funderat så mycket på detta tidigare för genom mitt jobb har det blivit så att vi har automatiskt tränat på olika ställen.

Mer yada, yada och Back to Basic
Under den senaste tiden har jag ofta tänkt på att väldigt mycket av hundträningen (så som jag tränar vilket fall) borde gå ut på att underhålla grundkunskaperna. Generalisering ser jag absolut som en del av grunderna. Jag har oxå tänkt på att jag nog är väldigt dålig på detta. Dels så har jag inte spaltat upp vad jag förväntar mig att min hund alltid skall kunna och hur jag skall träna det för att han alltid skall kunna det. Med skall kunna menar jag inte 10-mässigt eller liknande utan mer att han skall kunna utföra det hyffsad precision. Det gäller inte bara lydnaden utan även agilityn. Jag tror att jag är lite duktigare på att gå tillbaka till grundträning så som att kolla av slalomingångar, kontaktfält mm mm. Dock har jag inte riktigt någon aning om vad jag förväntar mig att min hund skall kunna utan det hela går lite mer på känsla. Idag kör vi lite svåra slalomingångar för att hindren står lägligt eller något i den stilen.

Egentligen tror jag att jag borde göra upp en plan både i agility och lydnad om vad han skall kunna och hur jag skall göra för att han skall kunna detta 365 dagar om året.

Jag har nog fram till någonstans i somras/höstas resonerat som så att om jag enbart håller kriterierna när de gäller beteenden så fungerar de även i fortsättningen. Jag har oxå tänkt att när hunden ’kan’ ett beteende/moment/hinder så det arbete man lägger därefter är mer förbättringar eller typ damma av det inför tävling. Nu börjar nog inse att det där med att underhålla det man faktiskt har måste ta en mycket större del än vad jag har förstått. Vet inte varför men på något sätt så har jag utgått från att när hunden kan något och jag håller kriterierna så kommer allt vara statiskt. Men hundar är givetvis inte statiska, hur jag nu kunde vara så jäkla korkad…

Think outside box…
Jag satt och pratade men en annan tjej som oxå tävlade lydnad och berättade om att jag trodde att Tux beteenden troligen berodde på att jag varit lat och bara tränat på klubben det senaste halvåret. Det är bekvämt helt enkelt, även i somras gjorde jag det bekväma men då fanns det lite mer valmöjligheter. Nu har det varit saker som att jag vet inte om någon annan klubb har belysning eller hur man i sådant fall sätter igång den och sådant som fått mig följa minsta motstånds lag. När vi pratade så sa tjejen att hon brukade träna på parkeringar och jag kan inte annat än sucka över min egen tankeverksamhet. Jag bor inom promenadavstånd från ett alldeles nybyggt shoppingområde som dessutom delvis är folktomt på kvällarna då vissa affärer stänger 18. Givetvis helt perfekt upplyst, det är dessutom flera parkeringar så det finns flera ställen att träna. Nu finns det vilketfall inga bekväma ursäkter att falla tillbaka på.

Om något helt annat, jag har inte gått kurs för Vappu (hoppteknik/hoppträning) än, jag skall gå på lördag. Dock tjuvkikade jag lite onsdags och det var skoj. Det är väldigt roligt att se hur olika hundarna löser samma sak. Det får man inte möjlighet till annars för då är ju föraren där och påverkar. Mer rapport om ämnet lär väl komma om jag hinner innan vi reser…

Ha en bra lördagskväll!