Ja, här sitter man i ett hotellrum på Isle of Man och har det lite småtråkigt. Ensamt helt enkelt, och jag är inte sådan som kan gå ut och sätta mig själv på typ restaurang eller pub. Utan det blir jobb, jobb, promenad och sedan att uggla på hotellrummet, som nu då. Ozzy är på pensionat (min mamma som brukar ha hundarna är i Argentina på semester) och Tux är med husse på jobbet. Det är första gången som någon hund är med på husses jobb men det går tydligen kanon och husses kollegor verka gilla att Tux där och Tux sköter sig alla tiders. Nu tänkte jag fördriva tiden innan jag kryper ned med min superba deckare i sängen med att prata referenstider. Jag har i huvudet skrivit väldigt många inlägg som nog bör stanna just i huvudet, får passa min mycket vassa tunga och för att inte prata om hur det blir när jag skriver.
Fast först tänkte jag säga att jag tycker att det är kanon att FCI rekommenderar att man inte skall använda den nya kombinationen (läste hos Anna, pudelbus). Fattar faktiskt inte hur de tänkte, ffa drabbas small mest. En enkel uträkning, vid ett normal språng hoppar hunden av vid ungefär samma avstånd framför hindret som det är högt och landar oxå på samma avstånd bakom. Om det går fortare så hoppar den längre och ifrån och landar längre bak, dvs flackar ut. Smallhundarna har 2 meter mellan i sin kombination. Hundarna kommer ha 1 m till cirka 1.20 m på sig till avsprångspunkten och detta är ett väldigt kort avstånd för ett galoppsprång och väldigt långt ifrån för att studsa. Vet inte riktigt hur de har tänkt, om de ens har satt sig ned och räknat på det hela. Dessutom, är det ett förbaskat tråkigt hinder då det inte kräver någon handling utan man måste liksom vänta ut hunden tills den har hoppat färdigt. Sedan har förstås ytterligare en sak jag vill säga och det är att FCI har inte alltid rätt och att följa FCI-reglerna blint eller ens halvblint är inget vi skall eftertrakta.
Refenstiderna…
Det enda argument jag har kunnat hitta för att vi skall skärpa referenstiderna är att vi skall få fram snabbare hundar. Personligen tycker jag inte håller, jag tror helt enkelt inte att man får snabbare hundar genom skärpta referenstider.
Jag tror man får snabbare hundar genom bra träning.
Inte heller tror jag att träningen blir bättre för att man skärper referenstiderna, tvärtom!
För det första kan jag säga att jag ofta refererar till referenstider som jag har upplevt i klass 3. I klass 1 har referenstiderna ofta varit väldigt generösa, vilket är lite paradoxalt om man vill få fram snabba hundar. För det är ju lite sent att sända ut den signalen i klass 3.
Sedan är det en fråga om vilken funktion man tycker att referenstiden skall ha, om det är en tid som skall slå ut medelsnabba hundar eller om det är en tid som reglerar så att ingen kan gå in och verkligen ‘safe-köra’ för att få en nolla. Det är så jag ser på tiden, det har jag väl antagligen med från hästtiden, det är en tid som reglerar att de som startar sist inte skall gå och ta hur mycket tid på sig som helst för att få en nolla på hinder och därmed kanske få en framskjuten placering pga få felfria hundar.
Orsaken till att jag engagerar mig i referenstiderna är att jag vill att så många hundägare som möjligt skall aktivera sig med sin hund. Givetvis måste inte alla hålla på med agility men jag tycker att de som finner glädje i att träna sin hund i agility skall känna sig välkomna i sporten, även på tävlingsbanan. Så punkt ett är alltså att jag tycker att det är fantastiskt att träna och tävla med hundar och jag vill att fler skall uppleva detta.
Punkt två, jag tror att genom att ha en stor bred i en sport så får man en topp. Dessutom får toppen dessutom en mycket stabilare grund att stå på genom att man rör sig med helt andra ekonomiska förutsättningar. Jag har kollat lite på nationer som Finland och Schweiz som helt klart är grymt framgångsrika i agility och en sak verkar rätt tydlig för mig – de har bredd. Både Finland och Schweiz har enormt mycket tävlingar vilket signalerar att de har många tävlande.
Med en snäv referenstid tror jag folk (bredden) tappar motivationen till agility, de kanske tränar på hobbybasis men tävla – ja, det är inte lönt eftersom hunden ändå inte räcker till. Och visst kan man säga till folket att de skall åka hem och träna mer…men det fungerar enbart de gånger personen ifråga antingen själv får fart på hunden samt att hunden fysiskt faktiskt klarar av att springa fortare. Till alla andra kan vi säga att tyvärr vill tävla så kan du se dig i stjärnorna efter en nolla.
Att träna motivation är ofta svårt, många hundar är svårtmotiverade och många som kommer till agilityn har inte speciellt stora kunskaper om hundträning. SBKs utbildning av agilityinstruktörer räcker knappast till och fortbildningen är totalt obefintlig. Sedan har vi alla de hundar som inte har den optimala fysiken för göra dom riktigt snabba, skall direkt deklarera för dessa ekipage att när du kommer till klass 3 kan du lägga av för hur bra din hund än är så kommer den aldrig klara av referenstiden?
Jag är inte heller speciellt rädd för att det skall gå inflation i agilitychampions. För det första tror jag att folk lätt överskattar hur lätt det är att bli agilitychampion och hur många agilitychampions vi har. Orsaken till att jag tror folk överskattar är att vi rör oss i en väldigt snäv krets av vänner och där har de allra flesta hundar som är agilitychampions och deras hund nummer 2 och 3 blir champion snabbt. Men om man försöker kolla runt lite utanför sin vanliga agilitykrets så tror jag man upptäcker att det finns många som får kämpa många år för att få hunden till champion och att det är många hundar som aldrig blir det. Om jag råkar få tid över någon sen natt så skall jag banne mig räkna efter med Årets Agilityhund som utgångspunkt.
Min ståndpunkt är således, vill man få fram snabba hundar måste vi utveckla utbildningen av instruktörerna, få fram en fortbildning för färdig instruktörer samt skapa ett brett intresse för agilityträning och agilitytävling.
Sist men inte minst hoppas jag att mina klubbkompisar har haft en utvecklande kväll i Vappus händer.
Hej från ett regnigt Isle of Man!
Martina:
Vi har haft en mycket givande kväll med Vappu Isande kall men man kan inte få allt. Ser fram emot nästa onsdag.
li:
Jag kan bara hålla med Martina…
Martina:
Ett annat argument för hårda referenstider som framförs är att reglera vilka som ska få tävla på SM. Men om man inte gillar det tycker jag man ska diskutera kvalsystemet och inte referenstiderna. Men allra helst tycker jag man ska diskutera själva SM-upplägget, känns som det kanske är dags att ändra det, tänka utanför boxen. SM systemet har ju sett ut som det gör ett bra tag nu och antalet tävlande har ökat rätt mycket sen det infördes. Eftersom det är den största moroten för att tävla så tror jag agilityn som helhet tjänar på att öppna SM för fler tävlande.
Martina:
När det gäller championaten så har vi ju redan en reglering i och med att det bara går ner till femte platsen, är inte heller så orolig för att det ska gå inflation i det.
Petra,Bonnie,Lira:
Äntligen! Med en medelmåttig hund så instämmer jag i vad du skriver, det var minsann inte det enklaste att ta tre cert (behöver ju nu ett fjärde iofs…) och referenstider som går att hålla sig inom är en morot att kämpa för men inte när det är omöjligt… glädjande besked, särskilt för de mindre hundarna! Ha en fortsatt trevlig resa!
Petra igen:
Äntligen!.. ett inlägg syftade jag på!
Susanne & Buffy:
Kursen var jättebra! Jag glömde bort att jag inte ätit på hela dan.
Sofia:
Tack för intessant inlägg