Från söndagens och måndagens träning….
Tux är komplett överladdad, vet inte vad jag skall göra med honom. Det blir nog bra att han får lite semester när jag är borta så kanske han coolar ned lite. När han arbetar är det väl okej men så fort något blir fel eller nått i den stilen blir han helt spritt språngande galen och börjar gapa. Noll och obefintligt tålamod har han och tyvärr är mitt tålamod lika obefintligt, suck. Jag har utvecklat allvarlig och akut allergi mot ljud.

En sliten mattes önskelista:
Snälla lilla tomten ge mig en liten nätt Kelpie som är tyst när man skall vänta, som är på G när det är jobb men inte totalt galen, som inte far iväg i ett illtjut så fort han får chansen och sedan i bästa fall börjar fundera på vad det var matte pekade på. Framför allt önskar jag mig en liten Kelpie som släpper kampleksakerna så jag slipper montera loss dom ur munnen på honom. Åh, jag vet att allt detta är upp till mig men att önska och drömma är fritt! ;o).

I söndags började jag med lite fritt följ och gå runt rutan. Det gick väl rätt okej, lite hummanden när han skall vända på stället och backa. Försökte med att göra om när han lät men jag vet inte riktigt om han fattar och jag känner att dessutom att det stressar mig lite. Men på det hela taget gick det väl bra.

Sedan blev det agilityträning. Jag har kollat Jenny Damms DVDer och var sugen på testa några av de kombinationer hon använder sig av. Vi körde denna:

Om någon nu blir upprörd över att jag lägger ut Jennys banor så kan jag säga att de ligger på nätet
redan, däremot får man köpa Jennys DVDer för att se hur hon vill att man skall lösa övningen.

Orsaken till att jag valde denna övning var att jag var tvungen att köra bakombyten på ett ställe som dessutom skulle vara ett bakombyte som skulle klassas som svårt för mig. Egentligen är hela passagen efter A:et fram till tunneln, 11, ett pest avsnitt för mig. Rädsla nummer ett är 7 till 8 där jag hade varit rädd för att Tux skulle flyta ut i svängen. Rädsla nummer 2 är då bakombytet för att få in dom i tunneln, just sådär svårt när Tux har fått upp hög fart är bara pestigt.

Första lösningen var skitkass, jag tänkte att jag aldrig hinner runt A:et så jag måste göra ett framförbyte mellan A:et (6) och nummer 7. Svängen 7 till 8 blev så himla kass. När jag upptäckte att jag hade rätt mycket tid att förflytta mig medan Tux gjorde 4-6 så valde jag andra sidan av A:et och sprang diagonalt mot 7:an och då blev svängen till 8:an mycket bättre. Konstigt egentligen, fattar nog inte riktigt varför han läser av det bättre? Det enda jag kan komma på är att när jag gör framförbytet blir jag kanske lite stillastående när jag släpper honom från A:et och fram till det att han tar sjuan. Medan när jag kommer på andra sidan börjar jag bromsa så fort han har låst på 7.an..

Bakombytet till tunneln, 11, blev rätt bra när jag uppmärksammar honom på att vi skall byta. Jag är ju lite lätt paralyserad och känner att jag istället för att arbeta hela vägen genom bytet gärna bara blir ståendes och tittandes på honom tills jag byter. Måste verkligen försöka tänka på det där, Tux är inte så oäven om han får chansen.

Under måndagen körde jag 6 till 11 igen och då gick det ännu bättre för då var jag säkrare på min sak. Sedan jobbade jag vidare på att befästa mitt ‘trampa om och hoppa av nära inpå hindret’-kommando. När jag har bom som stöd fungerar det riktigt bra, tror han bara missade en gång igår trots att han hade lång raksträcka innan och hög fart. Jag varierade min position, min fart framåt osv. Måste försöka lägga en upp en plan för att ta bort bommen utan att förlora det vi har jobbat upp. Jag har någon gång försökt plocka bort bommen men då har jag glömt att backa tillbaka till lättare situationer utan gått direkt till utan bom och mycket fart framåt men det blir inte speciellt pedagogiskt.

Tux med den norska apporten, greppet saknar tyvärr en del..

Grepp var det ja!

Tux tränar freestylemooooves..