Fick en utmaning av Mari att skriva sju sanningar om mig själv, hmm, sanningar och sanningar, sådant beror nog på vem som säger det…:o)
¤ Skeptisk akademiker, på gott och ont. Med det menar jag att jag vill ha belägg för olika påståenden och de måste följa logiskt resonemang. Jag är otroligt skeptiskt till sådant som det inte finns belägg för inom forskning. För att ta ett exempel, hund/hästpratare, humbug om någon frågar mig. Överhuvudtaget tycker jag att det finns en hel del riktiga kvacksalvare inom equi/hundterapeut och kiropraktor branchen. Ja, denna skepsis gäller förstås inte bara inom ovanstående branscher utan generellt, dock håller jag väldigt ofta tyst istället för att ifrågasätta.
¤ Jag har blivit feg med åren eller kanske normal? Som liten och rätt långt upp i åren var jag totalt orädd för det mesta. Kastade mig upp på vilka hästar som helst, ut på vilka fälttävlansbanor som helst, ned för vilka slalombackar som helst, körde bil galet fort och så vidare. Numera tänker jag mig för både en och två gånger, satan jag börjar bli gammal…:o(
¤ Skulle nog kunna leva på kakor, godis, bakelser och tårtor om jag bara fick! Mat är mer av ett nödvändigt ont men godis och kakor är gott.
¤ Tävlingsmänniska på mitt vis! Vinna är inte det viktigaste för mig, det är mycket viktigare för mig att jaga det perfekta samspelet eller hur man nu skall säga. Därför händer det att jag kan känna mig rätt missnöjd fast jag har vunnit. Överhuvudtaget är att nå så långt jag kan när det gäller samarbete mellan mig och min hund en verkligt stor drivkraft för mig, väldigt mycket större än eventuella tävlingsframgångar.
¤ Hade lätt kunnat bli världens överliggare. Det är mycket möjligt att om jag skulle bli eknomiskt oberoende så hade jag spenderat min vardag med att plugga. Vad som helst går bra, det mesta är skoj. Jag gillar att vara student och jag gillar att plugga. Hade väldigt svårt att lämna universitet och tittar ofta efter diverse kurser som jag skulle kunna gå.
¤ Jag tycker att moral och etik är väldigt intressant. Inte bara att veta vart jag står i enskilda frågor utan även hur andra resonerar. Älskar moraltestet på P3 och tycker att Bengt Brülde har många intressanta poänger att komma med. Jag blir ofta mycket förvånad över hur lite många högt uppsatta politiker har på fötterna, argumentationen är ibland så dålig att man bara tappar hakan. En fråga som oftast ställs under moraltestet är om det är okej att äta kött även om man misstänker att djuren lider under själva slakten. Ätandet av kött är en ganska komplex fråga om man väger in alla aspekter och det är ytterst få som har någon som helst vettig argumentation. Ofta får man höra att vi har alltid ätit kött så därför kan man inte ändra på det, precis som om det skulle göra det moraliskt riktigt. Vojne, säger jag bara. Man kan lyssna på en del gamla moraltest här: http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/artikel.asp?ProgramID=1652&Artikel=714683
¤ Jag har grymt dålig självkänsla. Jag lekte med tanken att jag skulle ändra denna utmaning till att skriva sju saker som jag är bra på och det sket sig direkt, kunde inte komma på en ända sak! Vilket skämt..
Utmana andra då, det jag hatar mest för det är alltid så svårt att hitta några som inte är utmanade. Nu tänkte jag vi skulle få veta sanningen om kelpiefolket Sofia med Casey, Catrin med Härja, Petra med Lira och Louise med Nemi.
Skulle skriva om min helg men min dator har fått spunk så det får bli någon annan gång för annars riskerar jag att mista allt jag har skrivit.
Höll på glömma min polare Bush:
“The most important thing is for us to find Osama bin Laden. It is our number one priority and we will not rest until we find him.” –Washington, D.C., Sept. 13, 2001
“I don’t know where bin Laden is. I have no idea and really don’t care. It’s not that important. It’s not our priority.” –Washington, D.C., March 13, 2002