:o( :o(
Det gick inge bra för oss och jag känner mig bara så hängig. Jag skulle försöka köra lite budföring med Tux om utifall att…Tux har alltid haft svårt att fatta budföringen trots att det känns som ett rätt lätt moment eller vad man nu skall säga. Kan inte sätt fingret på vad det är men han fattar verkligen inte poängen med att springa till någon annan när allt skoj är hos matte ändå. Fast jag vet egenligen inte vad som är orsaken. Han fattar att han skall springa men har grymt svårt att förstå vart han skall springa, om inte mottagaren typ är jättetydlig med att det är hit du skall annars kan han antingen springa och ställa sig någon annanstans eller så gapskäller han i frustration. Detta trots att han kan ha varit uppe och fått belöning precis. Inte är det lättare åt andra hållet heller utan han är lika förvirrad. Ibland får jag verkligen känslan av att han tror att det är något superkomplicerat så han liksom missar att det inte är mer än att springa fram och tillbaka. Att han inte ser skogen för alla träden, eller nått i den stilen…..Idag blev han så stressad att han gjorde riktiga överslagshandlingar, sprang och tog en agilitybom och skulle iväg och hälsa på ett barn mitt under träningen (ngt som han skulle kunna göra när han är fri men inte när han jobbar). Jag har provat korta avstånd och längre avstånd och det är svårt hur vi än gör. Otroligt märkligt är det och jag blir så frustrerad själv. Nu är det inte så att jag har tränat det massor för varje gång jag börjar stöter jag på dessa problem och så orkar jag inte riktigt jobba igenom dom, mest för att jag behöver en person som hjälper mig.
Mer depp då
Det där gula kortet har verkligen satt sig på hjärnan och jag börjar känna mig lite stressad. Att jag måste få honom att tagga ned lite är helt klart men nu börjar jag stressa om att det kommer bli mer ljud och att jag inte kommer kunna tävla mer lydnad med honom. Detta gör att jag blir ännu mer frustrerad och känner att jag blir lätt irriterad när han piper lite. Inte bra helt enkelt. Saken är att jag har inte brytt mig så mycket om dom där små lätena innan, jag har nästan tyckt att det är lite sött. Tänk så snabbt det kan svänga, nu stressar det mig som fasiken. Eller rättare sagt, jag är lite stressad för att jag märker att Tux är lite väl uppe i varv när vi tränar lydnad. Han trycker på och kan inte koppla av om jag gör något annat och när jag berömmer honom så ser jag hur han nästan skakar av spänning då han förväntar sig att det skall kampas eller att bollen kommer. Sen kommer ljuden ovan på som grädde på moset.
Dessutom tyckte jag att han borde ha fattat (han är ju så intelligent 
) att det är mindre av kamp- och bollvaran numera. Att jag bara har tränat en gång spelar mindre roll, han borde väl förstå, jag har ju tänkt på detta hela gårdagen och idag….får kanske ge det några till dagar.
Allra mest känner jag mig depp för att jag har blivit irriterad på Tux flera gånger idag, irriterad för att han gapar när han blir frustrerad, irriterad för att jag är så kass på att träna och att jag alltid är ute i sista minuten, irriterad för att jag låter en surkartsdomare sätta griller i mitt huvud. Inget av detta är ju hans fel och nu sitter jag här med mitt sketna dåliga samvete. :o(
Kvällens läskigaste
Min största skräck när det gäller hundarna är att de skall bli attackerade av annan hund, framför allt är jag rädd för större hundar så som rottweiler, amstaff, pitbulls och pitbull-look-a-likes. Jag är fullt medveten om att detta troligen är mycket fördomsfullt. När det gäller amstaff och pitbulls så är det faktiskt framförallt att de är terriers och när en terrier tänder så kan vad som helst hända. Idag när vi skulle gå av våra hundar kom en amstaff eller vad det nu var fram till mig och hundarna. Jag såg den inte förrän den började öka farten mot Tux. Jag blev verkligen skiträdd då den visserligen inte så arg ut men dominant. Det såg ut som den var på väg att lägga hakan på ryggen på Tux och då hade Tux fräst i från och sedan vet man inte vad som hade hänt, jag har som sagt respekt för terriers. Tack och lov vek den av när skrek, fast mest tror jag att den blev distraherad av Martinas hundar. Sedan gick den vidare till en tredje person innan ägaren bemödade sig att ta hand om sin hund. Jag blev verkligen skiträdd för att något skulle hända, sedan den där leonbergen släpade iväg med Tux ute på fältet så har jag insett hur maktlös man är när det smäller. Normalt så håller jag alltid koll för att försöka undvika sådana här situationer men idag var det mörkt och dessutom oväntat så jag såg inte ens hunden förrän den var nära. Läskigt! Hade det varit ute på planen hade jag varit mer förberedd och dessutom hade Tux varit lös vilket gör att han hade kunnat gå undan.
Martina:
Hur smart var jag då som gick fram med mina hundar för att “hjälpa till”!?!?, men det gick ju bra i alla fall, tur det. Det såg verkligen skitläskigt ut när pitbull-look-aliken mätte sig mot Tux. J-kla tur att Tux tog det lugnt för vem vet vad vad som hänt annars….?
Nöjdast av alla var nog Csilla som såg rätt stolt ut efteråt över att ha lyckats skrämma bort den stora farliga hunden, SUCK, fem steg tillbaks i min “skäll-inte-på- stora-hundar- träning”. F-n va irriterad jag blir.
Martina:
Efter morgonens promenad så är jag mer än irriterad, jag är heligt förbannad på idioten på klubben igår. Det är mer än fem steg tillbaks i träningen med Csilla, och i morse hängde dessutom Troya på och skällde ut misstänkt farliga hundar. Så j-la trött jag blir, och det värsta är att ägaren till hunden igår har ingen aning om vilka problem han ställer till för mig, ur hans synvinkel så tycker han säkert att incidenten igår inte var något att lägga på minnet, för hans hund klarade sig ju utan men…
Martina:
Depp är rätta ordet för gula kortet. Igår fick jag demonstrerat för mig exakt hur mycket Tux hade låtit, och allvarligt talat, det lilla ljud som kom från Tux var knappt hörbart. Tur att man inte satsar på lydnad, tråksport.
Elin:
Jag vet inte hur du tränat budföringen men jag började med att lära in det frivilligt med Älva. Jag och mottagaren stog typ 5 m från varandra och när hon tittade på mottagaren berömde han och tog fram bästa leksaken och hon sprang dit och lekte. Sedan tog motståndaren leksaken och när hon tittade på mig så berömde jag och hon sprang tillbaka och lekte med mig. Vi tog det sakta så att hon tyckte att varje steg var skitkul och ökade sedan till att hon skulle ta ett steg, två steg, tre steg osv mot mottagaren innan vi berömde.
Det tog två gånger och sedan sprang hon frivilligt mellan oss på 20 meters avstånd. När hon gjorde det la vi på att hon skulle sitta fot också innan hon fick belöningen.
Funkade skitbra för oss i alla fall
Martina:
Grejen är att Tux gjorde det jättesnyggt dom första gångerna när vi tränade igår. Vi stod rätt nära varandra och han kom och satte sig snyggt fot hos mig och fick belöning, men sen är det som något hjärnspöke slår till och han blir osäker. Håller med det som Mette skriver i texten, det är som han börjar tänka för mycket eller nåt. Skitskumt faktiskt. Det gäller att komma på varför han gör det? Är det för ”lätt”? Är det för likt något annat men ändå olikt så att det skapar förvirring? T ex skickande mot kon, apport, men så finns det ingen kon eller apport att springa till och då blir han lite förvirrad? En tanke jag fick är att testa att träna budföring i helt annan miljö, typ ute i skogen för att han inte ska associera det med annan träning. En annan tanke är att ge honom något att apportera tillbaks till matte, en mer konkret uppgift liksom, hmm tål att fundera på detta.
Mari:
En liten tanke…
Eftersom han gör rätt de första ggr (vet inte om det alltid är såeller bara igår som Martina berättar) så kanske han blir osäker av upprepningarna? Hur gör du när du tränar annat Mete? En del hundar kan få för sig att något annat förväntas av dem, om man upprepar ett moment flera ggr på rad. Ibland är det bättre i ett sådant här läge att blir det rätt- belöa, bryt och gör något annat emellan. Bara en tanke efter att ha sett det hos andra hundar.Svårt att veta om det kan gälla er.
Mari:
Tips – börja om. Lär in det på ett nytt sätt. Gör en ny grej av det, för att bryta gamla mönster. Gå runt er konflikt. Gör det enkelt, belöna och bryt vid rätt beteende. Kan det vara något?
Upplever att man ofta gör mer av samma, när något blir fel och då låser sig verkligen allt hos både hund o förare. Bättre att bara göra på ett helt annat sätt, så kan det vara löst i ett nafs. Lycka till!
Pia:
Jag är glad för att dom inte verkar ha hittat dom gula korten här uppe i norr. Annars hade nog Wilda och jag haft ett par stycken efter helgens bravader. Vi fick nöja oss med dåliga betyg…..
Mari:
Håller med min namne. Tycker det är likadant med till exempel vittringen, apporteringsdirigeri ng och liknande. Skickar man flera gånger utan att göra nåt emellan eller byta plats blir många hundar osäkra och tror antingen att det blev fel gången före eller att det är nåt mer de ska göra.
Du är förresten utmanad, Mette. Kolla i min blogg. En ny variant.
Martina:
Så sant det ni skriver, ibland kanske man inte ska försöka förstår “varför” utan bara ta till den rätt självklara lösningen, backa i träningen och gör det enkelt. Lätt som en plätt
Eva Marie:
vet precis hur det är martina!!! nu är mina hundar mindre, men ändå… så jobbigt att träna på att inte skälla på hundar så kommer en annan och förstör hela ens träning, piss!!!
eva marie…igen:
och ja mette… håller helt med i rädslan… läskigt!