Mycket fikande denna helg, inte så bra men himla gott .

Fredag – då var de tre M:n (Mette, Martina och Emelie) ute och gick milen i Bokskogen. Det är alltid nyttigt, gillar den slingan. Sedan fick Martina se mästerdokumentären Plötsligt i Vinslöv…. Otroligt rolig, bekräftar alla mina hemska fördomar om skånska landsortshålor.

Lördag – upp och tränade lydnad hela förmiddagen. Jag hade med mig Ipoden och lyssnade på musik samtidigt. Det var rätt najs, kunde koncentrera mig bra och blev inte störd av andra kurser. Tyckte nog att Tux märkte av min ökade koncentration och gick bättre. Mycket var himla bra, vi körde igenom alla moment i eliten utom vittringen och platsliggningen. Mindre bra är fortfarande inkallningen men den är som den alltid har varit…Sämre än normalt var fjärren så den måste jag ta tag i pronto. Han tänkte väldigt mycket framåt och tassade både lite här och lite där. Jag har helt klart varit slarvig med kriterierna och så har jag nog belönat mycket framåt. *suck* Helt plötsligt blev jag sugen att gå lydnadskurs och få lite hjälp men jag vet inte för vem.

Sen bar det av på dop och kakkalas..yummie!

Sedan startade del ett av projekt perfekta kampleksaken till Tux. Det innebar att jag åkte till Hornbach och köpte rep och sedan till IKEA och köpte fleece. Tux drar grymt mycket, lägger all tyngd och kraft i kampen och det gör helt enkelt ont att hålla i leksakerna. Dessutom går de lätt sönder, handtagen brukar aldrig hålla. Sedan vill jag att kampleksaken skall ha en viss längd för det är jobbigt att vara böjd när han drar så in i norden. När jag hittade en hemsida med knutar på så tänkte jag skulle se om jag inte kunde tillverka kampleksaker till mig och Tux själv…men än så länge har jag bara kommit till del ett då, införskaffandet av material.

Söndag – mitt på dagen åkte jag och hundarna ut till Vomb och så la jag ett cirka 1000 meter långt spår i skogen till Tux. 7 apporter, flera vinklar och korsande över väg x2. Hundarna fick en promenad i skogen på en och halv timme innan vi gick spåret. Tux löste spåret finemang. I skogen känns han säker, jag hade önskat att han kunde gå lite långsammare. Det är jobbigt att hålla emot, han är stark och drar nästan omkull mig om jag inte hänger med. Nu skall jag försöka få till några spår på åker/äng framöver och sedan lägger jag nog ned spåret över vintern. Jag är fjärde reserv i Åhus den 10 november. De har rätt många spår så kanske, kanske men samtidigt har jag grymt svårt att tagga igång då det ändå har 4 hundar som skall falla bort för att jag skulle komma. Det enda som får mig att åtminstone försöka lite är det vore ju så snopet om de ringer kvällen innan och så kan jag inte tävla för att jag inte har tränat. Funderar faktiskt på att lägga ned spåret helt för det är så trist att alltid vara själv, att inte komma med. Hade jag haft någonstans att valla så hade jag nog roat mig med det ett tag istället, nu har jag inte det så vi får se helt enkelt.

Därefter blev det en kortare tur till klubben men lite, lite agilityträning. Jag jobbade Tux på hans ‘dig-kommando’ och det börjar bli riktigt bra. Sedan jag började använda den där speed bumpen så har han fått riktig kläm på det hela. Nu har jag själva bumpen bara ibland och så byter jag ut mot vanlig bom där kriteriet är att han skall trampa innanför. Han är riktigt duktig! Han är mycket snabbare i tassarna än vad jag har trott dessutom. Jag gillar hundar (och hästar) som har mycket klipp i frambenen och har väl inte tyckt att Tux har det men det kanske mer beror på att han sällan hoppar så att jag ser det. Nu när jag ber honom mer aktivt om att trampa om och hoppa av nära så ser jag att han är riktigt snabb i framtassarna. Jag trodde inte heller innan att vi skulle komma så långt som vi har kommit med denna övningen. Det är helt klart så att när Tux fick lite mer hjälp att reglera steglängden så började poletten trilla ned.

Ozzy fick träna kontaktfältshindren med mycket belöning på kontakfälten. Det är en bra övning säger Ozzy.

Innan hemfärd blev det Espresso House fika på Ilva iförd gummistövlar och byxor med tassavtryck. Man känner sig inte alls dum bland alla piffiga människor.

Nu skall ingen tro att det var slut på fikandet här, för Robert och jag lyckades även fika lite kladdkaka på kvällen. Vart skall detta sluta? Det får nog bli många varv på milen i denna vecka.

Och så var de där sex underliga sakerna med Slusken, det mest underliga är väl kanske att han kallas för Slusk, annars är han inte så underlig. Men här är väl lite personlig fakta kring Tux:

1. Tux är väldens solstråle på morgonen. Att ligga och dra sig finns inte i hans värld, helst borde alla gå upp klockan 5, 365 dagar om året. Han blir helt utom sig när man väl går upp och det kan vara lite lätt jobbigt, helt omöjligt att smyga upp kan jag säga.

2. Tux har tagit det här med att vara lik räv mer än bokstavligt då han jagar sork precis som en räv. Stora skutt när han dyker på sorkarna. Det har hänt mer än gång att han drar ned mig i ett dike när vi promenerar och han hör sork och skall jaga. Tror att han hade klarat sig rätt bra i det vilda.

3. Tux älskar barn. Det finns inget så ljuvligt som barn, att bara höra barnröster gör att han blir alldeles kollrig i kroppen.

4. Tux kallas även för slickepott för han tar alla chanser att slickas, han kan slicka på vem som helst som har lite bar hud och han kan hålla på hur länge som helst om ingen stoppar honom.

5. Tux drömmer intensivt. Han morrar, skäller, driver, hummar, piper och benen går. Detta göra han flera gånger om dagen, oftast varje dag.

6. Tux tycker om att slå sig själv i huvudet med kampleksakerna, det går oxå bra att släpa på dom och samtidigt titta på dom när man springer. Det har hänt mer än en gång att han sprungit in i saker för att han varit så absorberad av att titta på leksaken som han själv släpar på. Han leker mycket gärna själv och kan hålla på läääänge med det.