En bra dag, lite lagom lugn med hundträning och hundpromenad i sol. Me like…

Idag var det dax för den fjärde VM-banan och det vore att ljuga om jag säger att det gick så bra. Det var inte så illa som i torsdags men inte bra heller. Det är bara att inse att Tux och jag är inte helt i sync i nuläget. Det har nog varit för mycket annat i mitt huvud.

Vilket fall som helst så testade vi att både ta till vänster och till höger om trean. Spontant, eller nja jag hade ju sett en hel del hundar på VM så var nog rätt färgad, att Tux skulle svänga vänster efter 3:an då det ger en kortare väg (ca 1,5 m) samt att jag trodde att vinkeln över 4:an skulle bli bättre. Tux läste väl av det hela okej åt det hållet, jag har inget att anmärka på egentligen. Sedan testade jag med en L.O.P (lead out pivot, inkallning med framförbyten) där jag var placerad vid bortre stödet vid 3:an. Linjen 1 till 4 kunde inte bli tajtare, helt klart en tydligare linje för Tux. Och jag måste erkänna att han kom inte så diagonalt som jag hade trott innan över fyran. Nu mätte vi inte tiderna men nu så här efterhand så vet i gudarna om inte det senare alternativet var bättre, vägarna fram till 4:an var så slimmade de kunde bli. 

Sen lämnade jag i slalom och gjorde framförbyte mellan 7 och 8, ytterligare ett framförbyte mellan 11 och 12. Vägen mellan oxern och tunnelingång, 14-15 blev klart bättre när jag lämnade ännu mer vid den andra tunneln, 13, och sprang upp för att göra ett framförbyte vid ingången 15.

Ozzy han bara nollar och nollar han.

****************

 

C.R.A.P var dagens rubrik, continuoulsy reinforcing ambiguous performances (från Susan Gs seminarium) det vill säga kontinuerligt belöna tveksamma/otydliga  prestationer.

Jo, jag tänker mig att hundens medfödda mentalitet är själva utgångspunkten där vi helt enkelt startar i olika lägen. Jag tror inte heller att alla hundar går att få sådär superheta på grund av deras mentalitet men i de fall som jag tänker på så lämnar hundarna en känsla av att det finns mer det är bara vi som inte hittat spakarna. Ett fall är det till och med så att hunden visar mer i en annan gren så där vet jag att det finns mer.

Fysiken, helt klart är den mycket viktig och ack så lätt att glömma bort.

Ruff Love tror jag absolut på, det som jag ibland har upplevt är att det är ett känsligt kapitel. Jag har vid ett par tillfällen upplevt att folk tar lite illa vid sig när man tar upp saken till diskussion, lite som att de tycker att man trampar in i deras privatliv. Det känns vilket fall som helst att man kan inte som instruktör trycka på om Ruff Love även om man kanske tror att det hade varit bra för hunden.

Men en sak som slog mig idag var att man ofta i agilityn är väldigt tolerant med saker man inte vill ha så länge det inte gäller hoppade kontaktfält, ibland även där. Om man nu liknar halvdan fart med halvslött frittfölj där hunden då och då halkade ett halvt steg bakom och dylikt. Det hade de många inte släppt igenom utan istället hade man gått tillbaka (jag hade vilket fall) och sett till att min hund hänger på. I agilityn händer det istället att man springer hela kombinationen och i värsta fall hela banan och sedan belönar man skiten fast det inte alls är det man vill ha. Det slog mig att man rätt ofta ser detta och jag antar att det är rädslan för att hunden skall göra det ännu sämre nästa gång som är den drivande kraften.

När man då belönar så blir det C.R.A.P…? På något sätt förutsätter vi att bara för att vi har en rolig belöning så skall hunden fatta att den skall springa fort och många hundar gör det. Men kan det inte vara så att vissa hundar inte fattar det för de får ju ganska till väldigt många belöningar för att springa mindre fort.  Bara en fundering…av väldigt många.

*******************

Självkänsla nu!

Tvära kast här, vet att jag för ett par år sedan la märke till Mia Törnblom när hon gav ut sin första bok Självkänsla nu! men köpte aldrig boken. Nu har hon kommit upp med en uppföljare så det stod lite om henne i tidningarna och genast drogs min blick till det. Jag brukar annars vara en sådan person som ytterst snabbt bläddrar förbi bli en bättre människa, öka tid sjävlförtroende och den typen av artiklar. De brukar inte vara givande tycker jag.  I veckan beställde jag en guidebok om Sydafrika, man måste förbereda sig, och var tvungen att kolla ovanstående författare. Det visade sig att hennes två pocketböcker kostade så lite som 40 kr stycket och sådana fynd har jag svårt att motstå. Nu har jag börjat läsa Självkänsla nu! och den är verkligen bra. Jag skall absolut börja försöka följa hennes program, tror det kan vara nyttigt för mig.

Så här skriver hon om själförtroende och självkänsla: ‘Om man slår upp ordet “själförtroende” i ordboken står det följande: “Stark tilltro till en den egna personlighetens förmåga att prestera.” Det innebär att jag tror mig veta att jag kan få saker gjorda, uppnå mina mål och så vidare. När vi slår upp ordet “självkänsla” i ordboken står det “Medvetenhet om den egna personlighetens värde.” Det vill säga mitt eget värde i mina ögon eller hur det faktiskt känns att vara jag.’

En sak som hon skriver om när man har låg självkänsla är att man ofta har svårt att ta plats i sociala sammanhang och i livet i sig. Vidare att man kan vara väldigt duktig och framgångsrik men att man själv ofta tänker på att bubblan snart skall spricka, att folk skall komma på att man är bluff . De och mycket annat känner jag väl igen mig i. (Blogtown har valt att byta storlek eller typsnitt här, är det ett tecken på att jag har skrivit för långt? ) Kul läsning är det vilket fall!