Idag körde vi igenom vår 3:e VM-bana, large individuell agility. Vi diskade oss typ en miljon gånger. Allt som kunde bli fel blev det.
Det började med att jag inte riktigt var med på att det gick så fort i tunneln så jag försökte mig på ett blindbyte och tänkte att Tux ser nog inte det…
Tux hoppade tvåan baklänges när han kom ut ur tunneln så nog såg han allt. Jag insåg snabbt att jag skall bliva vid min läst och hålla mig till det jag kan.
Vid andra försöket var jag snabbare med att röra mig och göra framförbytet mellan tunnel och balans och springa för glatta livet. Och kors i taket vi kom hela ett hinder längre för sedan hoppade Tux 10:an baklänges, jag vet inte riktigt varför. Jag var rätt långt fram så det blev nästan lite flick, vet inte om det var för att jag pressade lite tidigt på linjen så att han stod lite väl mycket framåt. 
Gick tillbaka och skickade in honom i tunneln skippade framförbytet mellan tunnel och balans utan tänkte testa framförbyte efter balans. Nog hann jag upp men Tux var på kontaktfältet när jag var i framförbytes position, dvs jag hade inte börjat vända. Så om jag inte skulle låta honom vänta in släppkommando så var jag tvungen att släppa honom och snurra samtidgit, fort som attan oxå. Snurra fort som attan och samtidigt hålla koll på hunden är inte helt lätt, 10 baklänges igen….
Tredje försöket från hinder 1 och tillbaka till plan 1, det vill säga vänster sida om balans. Nu kom vi två hinder längre innan det blev fel, kanske ingen disk med ett superras i resultatlistan hade det blivit. Av någon anledning hade jag fått för mig att jag skulle med hela vägen upp till 7 och sedan stå kvar och bara dra Tux runt till 8 och in i tunneln (7 var mer vinklat av ngn anlening, inte riktigt 90 grader mer än på banskissen). Tux for vilket fall iväg rakt fram en riktigt bra bit efter 7:an, svajade lite för att kolla vart han skulle i språnget och rev.
Fjärde gången, fortsatt på vänster sida om balans men denna gången stannade jag nedanför 8:an när Tux tog 7:an och vips satt svängen som en smäck. Nu kom vi hela vägen till långhoppet och 17 då Tux fick för sig att hoppa snett på lången, vet inte varför.
Nu blev det paus…och ut kom mister Superloppa och nollar direkt. 
Jag är lite envis av mig så jag kunde inte droppa denna bana till en annan dag med Tux så på’t igen! Fast först tränade jag lite på att han skulle svara på att trampa om innan trean så att den svängen blev tight.
Femte försöket, då kom vi till muren nummer 11. Här påbörjade jag mitt framförbyte så tidigt så Tux vek av innan muren.
Sjätte försöket, voilá, hallelluja, kors i taket och allt annat man kan säga. Felfria runt! Är vi inte fantastiska så säg….Enastående sammansvetsat ekipage. Måtte alla largeförare bäva..*not*
Vad mera i mitt not so exciting life…
Jag hade avslutning på lydnadskursen igår. Trevlig grupp! Dock är det skönt att få ytterligare en kväll till sitt eget förfogande igen.
Jag har spenderat mycket tanketid på att försöka komma fram till något vettigt kring hundar som inte riktigt vill tända. Där allt på pappret verkar rätt men där man känner att hunden ändå inte går till mer än 70-80 % av sin kapacitet. Allt är snyggt och prydligt, hunden leker intensivt, tar godisbelöningar villigt men verkar ändå inte tända fullt ut på sin uppgift. Tyvärr har jag inte kommit på något klokt. 
Kanske testa lite mer hur kvalitativa belöningarna egentligen är? Typ pockar hunden efter mer belöning om man upphör med belöningen. Eller skall man tro att den riktiga tändningen kommer med mer arbete? Jag har lite svårt att slå mig till ro med det senare då jag lite har känslan av att åtgärdas det inte så kommer det alltid bli så. Attans så svårt…Så fort denna blogg är klar så skall jag återgå till tankearbete genom att försöka läsa bok och se om jag blir nått klokare. Rulllar lite med ögonen…
Måst lägga in lite bilder på herr mimik…
Emelie:
Bästa loppan!!! Himmel så söt han är!!!!
Emelie igen:
Och angående hundar som inte riktigt vill tända – jag tror att det är som du säger, man måste jobba igenom det, alltför stor risk att det aldrig ändras och man aldrig får “fullt ut”. Förmodligen är det kvaliteten på belöningarna som spökar, du har nog helt rätt i att undra om de är bra nog – vill hunden bara ha mer, eller finns det annat?
Ida:
Hundar som inte riktigt vill tända…har det problemet med Odin…det går liksom lugnt och halvsnabbt men jag får inte up något tryck hos honom…och jag vet ju att det finns där för när han maxar efter bollen och liknande så går det riktigt fort…och jag vet inte riktigt hur jag ska arbeta med detta då Ally alltid varit toppad så fort hon sett ett hinder…jag försöker iallafall med varierande och roliga beläningar och framför allt belöna ofta…på rätt väg eller?!
Åsa:
Hundar som inte vill tända… kanske svaret kan vara “ruff love” Det fungerade på Erik i alla fall… även om jag itne gått enligt Susans modell (tror ja i alla fall, ha, ha har ju tyvärr inte läst boken) Men det e ju svårt på vanliga kurser att få hundägarna att förstå “ruff love”.
Lone:
I tillegg til det som skrives her, så tror jeg fysisk form er veldig viktig for hvor godt og intenst hunden klarer å yte. Er den i dårlig fysisk form blir den naturligvis litt daffere, mens hvis den er godt trent er det lettere for den å være intens og tent lenge. Det blir jo som med oss mennesker, det. Klart jeg løper langt for en sjokolade, men det blir mer sprut over det om jeg er i god form!
Mari:
Dessutom så tror jag mentaliteten spelar in – föremålsintresse, livlighet/ temperament, självständighet/ följsamhet osv. Men det är en intressant frågeställnibng. Jag skulle gärna hitta lösningen för att få min hund att vara lika intensiv i träningen med mig som när hon jagar efter en hare. ;D
Linda & Atte:
Ja! Jag har hunden du beskriver! Han är kanonsäker, följsam, tar alla belöningar och visst springer han, men han ger inte allt. Har jobbat mycket med presntationen av belöningarna och att jobba upp kampen och jag får glimtar av hunden han KAN vara ibalnd, men vi är inte där ännu. Lone har också en bra poäng och våra joggingturer har gett mer fart och både matte och hund, men vi letar fortfarande de där sista 10-15%. Som att man inte lyckas trycka fjädern i botten liksom.. Dela gärna med dig av flere tankar kring detta, jag suger åt mig!