Jag har funderat en hel del på kontaktfält senaste tiden eller typ de senaste 5 åren och då borde man ju ha kommit fram till något klokt, kan man tycka. Tyvärr är det inte så…

Vilket fall så känner jag nog att med nästa hund skall jag väva in ‘konsekvens’ för missat kontaktfält mycket tidigare i träningen. Med Tux har det blivit så som det så lätt blir när man tävlar mycket och har en elak liten tävlingsdjävul på axeln, dvs att det sker mer eller mindre avinlärning på tävling och bibehållna kontaktfält på träning.

Alltså under inlärningsfasen blir ju inte konsekvensen mer än utebliven belöning, göra om och det är ju inte så smärtsamt om hunden har rätt grundträning. Men när jag sedan är mer säker på hunden kan ett beteende eller utförande men väljer att slarva eller tex bromsa för sent. Där skulle jag vilja ha en konsekvens som är gångbar även på tävling så att jag så att säga blir konsekvent i konsekvenserna . Detta kanske är rappakalja..

Tux fick lära sig kontaktfälten med sele och koppel och själva poängen var som sagt att det aldrig skulle bli fel. Då var det viktigt för mig att det inte blev fel, så känner jag inte alls nu, utan nu funderar jag mer på hur jag skall hantera att det blir fel. Överhuvudtaget skulle jag nog inte alls träna kontaktfälten så som jag gjort med Tux. Vilketfall så för att återknyta till Tux, under den träning jag bedrev gjorde han sällan eller aldrig fel och dessutom kunde jag ju knappast lägga på någon konsekvens när jag inte lärt honom något (det fanns som sagt inget grundbeteende). Jag tror inte ens Tux missade kontaktfälten speciellt många gånger när jag tog bort sele och om han gjorde det så är jag rätt säker på att jag enbart tog om som om inget hade hänt.  Metoden är väl effektiv rent inlärningstekniskt  men det finns många minus.

Mina bryderier är om detta verkligen är rätt och optimalt?

När jag nu har problem på tävling så vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Jag har tagit om men Tux verkar inte tycka att det är en konsekvens för han kan i princip gå in och göra samma sak igen ganska direkt efter. Att ta av banan är bra alternativ men det förutsätter två saker enligt mig.
1. Att hunden förstår konsekvensen, om man aldrig gjort så innan så tvekar jag till att hunden greppar vad som hände.
2. Viktigt, viktigt, att man kommer till ett lyckande i nära anslutning till konsekvensen. Annars kommer hunden enbart uppleva det som ett misslyckande. Att få till ett lyckande på tävling är ibland omöjligt och jag känner mig lite tveksam till att ta av hunden från banan och sedan vänta 1-2 veckor och hoppas att det fungerar på nästa tävling. Jo, till slut blir det säkert bra men vilka konsekvenser får det?

Jag tycker mig se att en hel del hundar tappar attityd när de åker på time out efter time out på tävling, dvs när det tar lång tid innan den kommer till ett lyckande. Det är lite därför jag tänker att en stor miss, av många missar då, är att jag inte har byggt in en konsekvens som gör att min hund direkt förstår vad det är frågan om. Den skall veta direkt när vi går av banan vad det är frågan om, den skall inte behöva fundera tävling efter tävling. Nu har jag som sagt målat in mig lite i ett hörn då Tux ytterst sällan missar ett kontaktfält på träning och det är svårt att få en linje i det hela.

Ytterligare en fördel med att ha konsekvenserna klart för sig innan man påbörjar kontaktfälten är vilket fall för mig att man slipper mycket frustration. Jag har upptäckt att 99 % av de gångerna jag blir arg/irriterad och skäller på mina hundar är det på grund av frustration. Det är inte en konsekvens för att de gör något felaktigt utan just för att jag inte har en plan för att hantera det som blir fel och då blir jag frustrerad. Tyvärr tas då den frustrationen ut på los doggelitos då och då. Nu vill jag ju inte ha det så och jag minns så väl känslan av att ha en fungerande konsekvens i starterna, att slippa känslan av otillräcklighet och hur lugnt jag kunnat hantera alla felsteg.

Givetvis så går mycket av denna problematik att undvika genom att lägga upp sitt tävlande smartare, att underhålla sina kriterier bättre på tävling. Dock tror jag att många hundar ändå ibland väljer, någonstans mellan omedvetet att tänja på gränserna under sin tävlingskarriär då det finns så mycket annat som hetsar och drar på tävling.

Som slutpunkt för detta svammel så tror jag att för min alldeles egna privata del hade det varit bra om svenska tävlingsarrangörer väljer att följa danskarna (kanske även finnarna, har för mig att jag såg detta på Åland) där man får träna en stund på banorna/banan efter tävlingens slut. Ja, även på en tvådagars tävlingar. Det är ingen från tävlingens sida som håller i detta utan det sker på ‘egen risk’, ja som framhoppningen. Man får helt enkelt samsas och visa hänsyn. Jag tänker detta kanske minskar att folk tjatar om varje hinder efter disk samt att om man gör en time out som innebär att man går av banan så har man chans att gå in och göra att lyckande samma dag. Det skulle underlätta för mig, tror jag.

Tux tackar alldeles väldigt mycket för alla grattisar, han känner sig som en väldigt speciell V.I.D..