Laddad och träningssugen!
Efter Bergslagsveckan, Falkenberg, Hässleholm och Halmstad var jag grymt mätt på agility. Kändes som det sprutade agilityhinder ur öronen på mig, ville inte se ett hinder på lääääänge. Hundarna och jag slappade veckan mellan Hässleholm och Halmstad, sedan blev 2x frivillig disk och 2x ofrivillig disk i Halmstad. Veckan därefter gick vi på halvfart i några dagar till. Men nu är jag mycket träningssugen igen!

I förra veckan började mina amatörförsök att jobba med en sak som vållar mig en hel del bekymmer. Det är få Tux att växla mellan sin vanliga hoppstil mot att komma tight mot hindret och därmed kunna svänga tightare. Tux hoppar med mycket tryck framåt och det blir långa språng.

Det var mulet när vi fotade och Tux färg gör att de inte är av bästa kvalitet.


Tux hoppar framåt, andra hindret på en raksträcka. Hindret är 60 cm högt.

I vissa situationer hoppar Tux som på bilderna ovan när han skall svänga 180 grader eller mer tillbaka och i princip har vi förlorat så mycket tid i sådan sväng att vi aldrig har en chans att vilket fall vinna. Kan inte ens uppskatta hur många galoppsprång han förlorar mot hundar som dels är tekniskt bättre utbildade eller som helt enkelt inte har den längden i sprången.

Men det är inte bara tidsaspekten, när han börjar svänga och har detta tryck framåt så belastar han sina framben väldigt mycket då han i landningen försöker häva farten framåt för att komma runt. Det gör ont i mig varje gång.  Allra värst eller sämst har det varit när denna typ av svängar har kommit i starten. I hopp 3 i  Halmstad var det ett typ exempel på en sådan start. Det var två hinder på rak linje, tredje hindret stod i lite bruten linje och fjärde hindret stod rakt fram. Därefter skulle de svänga 180 grader tillbaka och in i en tunnelingång. Tux bromsade inte en mm innan och läste av linjen på de fyra hindren väldigt fint så han hade mycket hög fart och svängen blev katastrof, milt sagt.

Trycka ut Tux linje innan hindret är inte det jag vill. Det finns många argument mot och de är personliga. Vet ju att det är en sjukt framgångsrik metod. För det första det är ingen utmaning utbildningsmässigt. Jag vill ju att Tux skall förstå vad jag menar. Att trycka på linjen är lite som att drämma en hand på nosen när man skall lära hunden ställande under gång. Det funkar men saknar ju all form av utmaning, enligt mig då. Vidare vill jag ju ha något som är helt oberoende av att jag är där, vill helt enkelt att det skall fungera oavsett min placering.

No Success with Two Jumps..
I vintras började jobba enligt Susan Gs One Jump koncept och det fungerade bra till en viss gräns:

* 180 graders svängar fungerade fint på alla höjder med ett hinder
* 180 graders svängar fungerade fint med två hinder på låg och mellanhöjd
* 180 graders svängar fungerade fint olika avstånd till ett hinder

So far so good! Men när jag kopplade på två hinder och fullhöjd så fick jag inte alls fram det jag ville. Antagligen har jag missat något viktigt i utbildningen men så fort han hade två hinder på full hopphöjd så bromsade han inte utan jag fick dom där långa hoppen och så landar han och bromsar allt vad han kan för att gira runt. Inte har man heller någon att ta hjälp ifrån.

Speed Bump..
Problemet ligger i att Tux inte har förstått att han måste komma in nära hindret för avsprång för att få en tight sväng. Han har bara förstått att han skall svänga tillbaka och jag upplever att de övningar jag har satt upp har inte riktigt ‘krävt’ detta av honom. Med ett hinder har inte haft det tryck framåt som han har när det är flera hinder på följd. På låghöjd behöver han inte riktigt komma in så nära för han klarar av att komma runt tight ändå. Därför blir det jag är ute efter något helt annat än det jag har stått och repeterat. Vilket fall är det så jag upplever det.

En antydan till att komma runt tight..

Jag försökte ett par gånger med utebliven belöning när han inte gjorde som jag önskade men det resulterade mest i osäkerhet. Några gånger gjorde han det praktbra men det var alldeles för många misslyckanden mellan. Det är så svårt att veta hur mycket en hund skall få misslyckas men för mig kändes inte bra helt enkelt. Dessutom kände jag mig väldigt irriterad när jag inte kunde förmedla vad jag var ute efter.

Nu har jag vid två tillfällen testat att använda en ‘speed bump’. Det är mycket bättre men inte helt bra. Det ligger lite bilder här: http://photo.orcafat.com/12aug07

Själva poängen är att han skall komma och hoppa innanför själva bumpen så att han tvingas hoppa upp brantare och därmed komma runt snabbare. Jag är fortfarande inte helt nöjd, vill ha runt honom mer runt stödet men det är bättre än innan. Vid fototillfället var det speed bumpen efter två hinder rakt fram så han har hög fart. Jag skall backa och ha mindre hinder innan nu, känner att jag är lite inne i en testfas och känner mig väldigt osäker på om det kommer fungera. Oavsett måste jag backa så att jag får steg ett perfekt innan jag bygger för mycket fart.

Vet inte vad jag skall tro!
Det är ingen kristallklar plan och jag är inte på det klara hur jag skall träna bort hjälpmedlet. Dock har jag ingen bättre plan just nu. För mig är detta ett stort problem så det är verkligen något jag vill jobba på för att se någon förbättring.