Jag har semester!

Glömde när jag skrev innan, har lagt upp bilder från Hässleholm: http://photo.orcafat.com/hassle07
Hade ingen aning om att jag tog så många foton, orkade inte ens lägga upp alla..trigger happy kan man lugnt säga.

After Beach – en blöt affär – blubb -blubb….
Jag kan väl inte påstå att det ryckte i tävlingstarmen när vi for upp mot Falkenberg och när vi väl var där tog det ungefär 10 sekunder på halländsk mark innan mina fötter var dyngsura. Gore-tex up my  ….Jag och skor är verkligen ett kapitel för sig, dels går de sönder på nolltid när jag har dom och dels så börjar alla så kallade vattentäta skor mer likna svampar på mina fötter.

Falkenbergs plan liknade vid ankomst mest träskmark och det blev inte bättre med tiden. Jag var faktiskt lite orolig att hundarna skulle halka eller så i svängarna men de var tämligen oberörda. Det var besvärligare med belysningen som användes senare på kvällen, vissa hundar blev störda och kröp under hinder och eller missade att hoppa korrekt.

Dag 1 innebar två disk i exakt likadana situationer, Tux hoppade tillbaka i threadle. Det kändes snopet men när jag tänkte igenom saken så kom jag fram till att lervällingen gjorde att jag inte rörde mig som vanligt i threadlen och då fattade Tux inte. Jag brukar nog backa lite grann när han skall in emellan, inte för att jag brukar tänka så mkt på det, vilket fall så gjorde nog leran att jag bara stod stilla..Känslig kille den dära  Tuxen, tydligen..

Dag 2 börjades med den stora jakten på ett par gummistövlar. När jag väl köpt ett par med rosa snören ville jag inte ta av mig dom, underbar känsla med torra skor. Dag 2 på tävlingsbanan resulterade i 2 x disk och en matte som surade. Jag upplevde situationen grymt frustrerande då jag inte riktigt fattade vad som hände. I bägge loppen hamnade jag obotligt efter och kunde inte lösa situationen vilket ledde till disk.

Jag bestämde mig för att inte springa dag tre då det kändes meningslöst, istället tog jag tåget hem. Åkte hem till mina föräldrar och hämtade lilla Loppan. När jag väl var tillbaka till vårt hus upptäckte jag att jag var grymt grymt grymt trött. Inte bara sömning utan hela kroppen var så där lealöst slö och det var bara sååååå skönt att vara hemma.

Jag bestämde mig att mina handlingsproblem i Falkenberg berodde på att jag var för sliten helt enkelt och försökte vila inför Hässleholm.

Jag har jobbat enormt mkt denna månad, hade nästan 20 timmars övertid trots att jag har tagit ut massor av ledighet för övertid. Kanske inte så konstigt att jag var sliten.

Hässleholm
I Hässleholm hade de torra gräsmattor och det kändes underbart, vad gör lite regn när man slipper vada fram i dy hela dagen.

Lördagen – Tux började med att nolla agility 3. Loppet var rätt bra men det var några svängar som jag inte var helt nöjd med. Dessutom var jag inte riktigt överrens med Tux om hur A:et skall tas…*suck* Som jag skrev i förra bloggen ledde det hela till en andra placering, cert och sista SM-nollan i agility. Det var skönt att få sista SM-nollan och kände direkt att nu kan fokusera på att utveckla våra kontaktfält…Ozzy gjorde ett fint agilitylopp men tyvärr snurrade han innan slalom och fick en 5:a.

I hopploppet gjorde Tux ytterligare ett okej lopp, det var något som jag inte var så nöjd med men minns inte riktigt vad. Vi var nolla och slutade trea vilket fall. Därmed SM-klara, så skönt.

Ozzy fick en 5:a i hopploppet, tror det var en rivning. Minns att jag var nöjd med loppet.

Söndagen-morgonen började med att Martina sprang med Ozzy. Dom var duktiga men jag hade lurat Martina lite så hon fick en snurr vid ingång till slalom. Ozzy har aldrig tävlat med någon annan men han verkade nöjd med en stand in, han blir väligt noga när springer men annan förare. Dom var vilket fall duktiga och jag höll nästan på missa starten med Tux när jag kollade på dom.

Tux nollade ytterligare ett lopp dock hade flera missar i detta loppet. Det var en sväng som blev ganska vid och sedan var det en bakombytes sekvens som blev en slank han dit och en slank hit. Sedan började nästan överhandla Tux på en linje där hundarna kunde hoppa diagonalt över hindren och få en rak linje. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle ta in honom mellan hindren men upptäckte att det var onödigt då han faktiskt gick på rak linje, gjorde bara på ett hinder. Hur som haver så blev vi 3:a i det loppet.

Ozzy och jag diskade oss i agilityklass, på andra hindret.. Mitt fel, blev för stillastående. Resten av banan gick han himla fint. Trist..Med Tux var jag så inriktad på att jobba med kontaktfälten, försökte få en bra plan i huvudet hur jag skulle göra och hur jag ska kunna vara konsekvent. Inte bara konsekvent i hur han skall ta dom utan även konsekvenserna för att inte ta dom. Jag vill ju inte hamna i kända situationer där hunden inte tar kontaktfältet nöjaktigt och så tar man om vilket leder till ett mönster då hunden inte tycker att det är så viktigt att ta det första gången då det enda som händer är att de får springa mer agility. Inte heller vill jag hamna i den situationen där hunden blir hårt straffad, typ att man tar av dom från banan, dvs en kraftig time out utan att veta att jag faktiskt kan få till ett lyckande. Helt ärligt hade jag ingen bra plan när jag gick in, det enda jag kunde komma på var att jag måste fokusera på min handling, jag ville hinna ett framförbyte när Tux var på A:et.

Eureka!!
Jag började med att göra en Mette i agilityloppet med Tux. Jag gör en lead out med flick in i tunnel utan att se det. Tux går förstås inte in och då fattar jag var jag är och vad jag håller på med, det är andra gången nu och jag har var omedveten tills har haft ett svart yrväder snoendes vid fötterna som talar om att han inte fattar något. DAMN!

Efter den fadäsen så sprang jag för att göra mitt framförbyte och när jag slår upp blicken går Tux ned i perfekt 2+2 väntandes på mig. Jag blev superpaff för jag var inställd på att skulle försöka få imporivsera någon konsekvens (pga beslutsångesten innan) eller släppa igenom något som jag inte vill ha, som att välja mellan pest eller kolera. Handlingen blev satt ur spel för jag började bara tänka på kontaktfältet på a:et och varför det fungerade så bra. Resterande kontaktfälts hinder satt som en smäck men de brukar inte vara så bekymmersamma.

Det var för mig väldigt klart att mina kontaktfältsbekymmer bygger väldigt mycket på hur jag beter mig. Jag har tränat kontaktfälten så att de skall vara mycket självständiga och att jag verkligen skall kunna fokusera på min placering, det senare är nog ack så väsentligt för Tux. Så fort jag börjar fokusera på om han tar kontaktfältet så börjar jag bete mig märkligt, Tux tittar på mig för att se vart han skall och jag börjar stirra tillbaka för att se om han tar kontaktfälten, sedan byggs osäkerheten bara på. På träning tittar jag inte på kontaktfälten utan det är bara något som han tar. Den attityden måste jag ha på tävling!

Han kommer säkerligen missa ett och annat kontaktfält ändå men jag tror att han kommer att förstå konsekvenserna bättre än vad han gjort nu när jag har tagit om. För då har han missat för att han har slarvat, varit okonsentrerad eller bara chansat. Nu missar han för att jag beter mig konstigt och jag fortsätter bete mig konstigt även nästa gång.

Projekt höst
Att få till bra bakombyten samt att få kontaktfälten dit jag vill på tävling är helt klart mina viktigaste uppgifter nu under sensommaren, hösten och vintern. Jag har ingen bra plan hur jag skall träna bakombyten men jag håller på grunnar lite hur jag skall kunna få hjälp med detta. Kontaktfälten känner jag mig ganska säker på hur jag skall jobba med fortsättningsvis, här är det mest en fråga om att sluta diskrepansen mellan träning och tävling.

Faktum är att jag har många saker som jag vill jobba med men som jag inte riktigt vet HUR jag skall jobba med dom. Jag skulle verkligen vilja ha någon att träna för! Inte bara för att lära nya saker utan även slipa på hela konceptet ‘Mette och Tux på agilitybanan’. Kanske dax för några dränkta engelsmän att flytta till soliga *host, host* svedala? Till Kalifonien kan de inte flytta, de måste tänka på smoggen…Undrar om det fungerar med att vi har bra pubar??

Är det någon som har noterat hur lite jag skriver om starter nu för tiden? Det som kunde uppta spaltmeter i min blogg..Det har gått från ett superhett topic till ett rätt svalt…

Nu är det lunchdax och sedan blir det nog semesterpromenad i skogen och lite träning tror jag. Vi har varit ledig i tre dagar och nu börjar det rycka i träningstarmen…