Jaha, hur sammanfattar man 14 dagar på ett vettigt sätt? Intresseklubben antecknar är helt klart överhängande..

Det var enormt mycket jobb norrut vilket innebar att veckan innan Bergslagsveckan var mycket stressig med massor av bilkörning. Tränade en gång och det var på Skellefteå BK. I övrigt blev det i huvudsak promenader och åter promenader. Fick till några riktigt långa sådana, de flesta frivilliga men i Arvidsjaur gick jag vilse på motionslingorna och det var inte frivillig. Snurrade runt och det var hur många olika slingor som helst och i Arvidsjaur har de killer-myggs, aggressiva och i extrema mängder. Fattar inte riktigt hur folk klarar av dom! Jag menar det finns hur fina sommarhus som helst med strandtomt och hela kitet, tjusiga verandor med sea view men hur skall man kunna njuta av det är man blir helt sönderäten av myggor hela tiden?

Jag jobbade till 5 i tolv på söndagen då jag var tvungen till att checka ut från rummet. Det var så himla skönt att packa ned sakerna efter att ha jobbat i nästan 8 dagar med mycket övertid.

Bergslagsveckan!
Jag är nöjd med hundarnas prestationer. Tux har väl inte så många resultat men har ändå gått bra, Ozzy har tagit flera SM-pinnar och placeringar.

Tux bästa var förstås att vi vann agilityklassen på onsdagen och tog cert (det var på tiden, kan man ju säga). Jag blev superpaff när jag kom i mål, var inte så nöjd med loppet men hoppades på att vi kanske kunde vara bland de 5 första så att det fanns lite certchans.  Vilket fall som helst var det jätteskoj att vinna med så många duktiga ekipage i startlistorna.

Tux nollade även öppen hopp på torsdagen men han sprang inte hela vägen in i mål så vi förlorade en hel del  tid. Jag skulle ha gjort ett bakombyte men misslyckades vilket gjorde att Tux hade svårt att hitta sista hindret. Vi hamnade 1 sekund efter Swift som vann.

På måndagen fick vi 5 fel på uppfarten, suck. Tux var så nära man kan vara att diska sig genom att stoppa in sin långa nos i slalom och hade domaren blåst hade jag inte sagt något om det men det gjorde han inte utan istället fick ett sketet uppfartsfel.

Annars tror jag vi har diskat oss i alla lopp. Det har genomgående varit mitt fel, missar i handling, blyfot och annat som är vanligt förekommande hos mig.

Hur som haver så är jag nöjd med Tux, han har känts bra och jag tycker att många saker som jag sett som problem har blivit avsevärt mkt bättre. Han är rolig att springa med.

De första dagarna slarvade jag bort bra lopp med Ozzy. Jäkligt irriterande när han inte hade rivit. Sedan tog jag mig samman och tog mig själv i kragen och kammade till mig lite. Sen nollade vi 4 lopp, 3 hopp lopp och ett agilitylopp. Jag är nöjd med honom oxå, han gör så gott han kan och har inte rivit mycket alls. Han har varit i några hinder och hoppat lite svajigt hit och dit men på det hela taget så är det bättre än förut.

Hänt i vecket
Veckan började med att Ozzy bet mig, så pass mycket att jag fick ett antal sår på lillfingret. Det var stor dramatik och jag fick åka Janssonambulans upp till Karin. Jag hann nästan tuppa av innan oxå. Ozzy var sur och grinig och tyckte väl att han inte kunde komma till ro någonstans när vi var några som satt och skvallrade över en bit mat. Han var trött och törstig (det senare visste jag inte om förrän senare) vilket säkerligen gjorde honom mer kinkig än vanligt. Jag tog upp honom i knäet för ibland lägger han sig med sitt huvud under min arm så han slipper höra och se eländet runt om honom men denna gång kunde han inte komma till ro, troligen för att han var törstig. Vilket fall så var det en hund som svarade upp när han morrade och då skulle jag ta om Ozzys nos och jag var inte beredd på att han skulle bli arg på den andra hunden. Det jag gör istället är att stoppa in lillfingret i hans mun när han han gör ett utfall.

Det är förstås känsligt för mig, Ozzy är ett kapitel för sig och jag kände verkligen att jag hade gjort fel som tagit med honom. Det var dock så varmt i tältet att jag inte riktigt visste vart jag skulle göra av honom. Klantigt och tråkigt och ledsen blev jag! Dock är fingret under kontroll och såren ser okej ut.

Det andra tråkiga var att Peters Eema skadade sig mitt framför näsan på oss. Så otroligt obehagligt och grymt ledsamt och det var mycket värre än bettet i mitt finger. Hoppas verkligen att Eema repar sig och inte får några bestående skador.

Den tredje tråkigheten som är en petitess jämfört med hundar och människors hälsa men ändå inte så skoj för dom/oss som blir drabbade. Det är det här med referens tiderna. Jag kände riktig och rejäl uppgivenhet innan jag skulle gå in i en klass då jag visste att tiden var så snålt satt att risken för tidsfel för mig och Ozzy var överhängande. Sist jag fick tidsfel med Ozzy så kände jag bara att jag ville lägga av, han gjorde då ett riktigt fint lopp med tighta fina svängar och sprang efter bästa förmåga, visst han hoppade som han gör men han utstrålade ändå arbetsglädje och viljan att göra allt så fort det går. Ändå kände domaren ett behov att markera att vi inte dög till, att vi inte var bra nog. Jag har lite förträngt känslorna sedan sist men då när jag insåg att tiden var satt likadant igen så kände jag först bara uppgivenhet, sedan ville jag inte starta alls. Därefter gaskade jag upp och tänkte att jag skulle starta och sedan prata med domaren och förklara hur tråkigt det är som förare att tävla under sådana här omständigheter. Nu klarade vi referenstiden med 5 hundradelar och tyvärr fick jag inte möjlighet att säga vad jag känner till domaren men kommer göra så fort jag får chansen. Jag upplever inte alls att det är så här i large. För mig lägger det sordi över hela agilityn och det är meningen att det skall vara skoj, bara det säger väl att något är fel?

Till roligare saker. Jag var med och kikade på vallningträning en kväll och fick se lite agilityhundar i fårhagen. Dom var så duktiga! Det var skoj att titta och jag fick lite att tänka på inför framtiden . Tux fick oxå gå in till fåren. När vi var inne hos fåren så tyckte han det var spännande när de rörde på sig. Sedan gick vi till en liten fålla där han skulle runda, det blev lite problem för när han blev osäker på vad som förväntades av honom så försökte han gå fot istället.

Det har varit trevligt även om jag trodde att det skulle vara mer fest, vi gjorde förstås ett tappert försök på den lokala raggarrundan men det var verkligen klent. Jag har sovit bra alla nätter utom den natten då det blåste halv storm, då var det lite halvläskigt att ligga i tält.

Jag tog lite foton, i huvudsak på largebanan eftersom jag var lat och orkade inte flytta mig så mycket. Alla är inte upp än men de kommer ligga här: http://photo.orcafat.com/bergslagsveck07