Ja, så hade man ju kunnat skriva om man någon gång var på topp! Pisspotta vad allt går dåligt nu! hänger läpp…

De hemlösa II
Det började med att när vi anlände till vårt vandrarhem i Ulricehamn så var det stängt, inga nycklar var utlagda, de svarade inte på telefon trots att vi hade ringt innan stängningstid. Vi skulle med andra ord bli uteliggare, möjligen tält- slash billiggare, för natten om vi inte kunde hitta en snabb lösning. Jag försökte få Scandic att hysa in oss i städskrubben men det gick inte för sig. Ringde till x antal hotell till men de hade stängt i juli månad (öhh, hur knäppt är inte det då??) Det var ett hotell där det var upptaget hela, hela tiden så vi anklade receptionisten för att göra privata samtal på arbetstid…som man känner sig själv känner man andra, kanske…*s*..När vi kom till metropolen Borås hittade just detta hotell och det visade sig att de hade enkelrum kvar och att man kunde få ett enkelrum med extra säng till det facila priset av 850 kr natten..Hipp som happ hade vi hamnat på hotell och där stannade vi resten av helgen. Vandrarhemmet hörde av sig typ halv elva på kvällen och de var helt knäppa och röriga.

Tävlingarna – Lördag

Agility 3
Jag valde att diska Tux för jag tyckte han var väl het på A-hindret, han hade inte fått fel men det kändes inte som jag hade någon kontroll över när han skulle springa av. Jag hade väl lite halvt om halvt bestämt sedan tidigare att jag verkligen skulle köra en liten ‘check’ av kontaktfälten för att det har varit många klasser med fullt blås och det känns som om det blir en avinlärning.

Ozzy rev första hindret i denna klass, vi hade även en liten fnurra på ett annat ställe.

Hopp 3
Jag körde denna bana först med Ozzy och han tjuvstartade och rev första hindret igen. Det blev lite konstigt för han liksom kom på sig själv precis när han typ hoppade av. Jag tror det blev något missförstånd. Sen rev han senare i banan.

Jag kände att direkt att denna bana skulle bli en utmaning för mig och Tux. Det var en sträcka som oroade mig där hunden skulle förbi ett hinder efter en lång raksträcka. Jag visste att jag var tvungen att ligga långt före Tux för när jag skickar honom framåt så visslar han helt enkelt förbi mig.

Nu hann jag inte ens komma så långt innan panikhandlingen började. Redan efter tredjehindret var jag efter, sedan touchade Tux en av bommarna och första femman var ett faktum. När jag väl kom till den sträckan som jag var oroad för så var jag långt före honom men Tux följde inte alls med mig utan drog iväg mot fel hinder långt bort i stan *snopet*. Jag lyckades håva in honom i typ sista sekund och så lyckas vi dra på oss två vägringar i röran efter det.

Att träna på…
Jag har haft lite på känn att Tux inte helt är med på handling när jag är långt borta utan att han då istället börjar dra på egna linjer. Vet inte riktigt om det är en rest av min grundträning där jag la stor vikt på att han skulle dra mycket framåt eller om det är något som har kommit nu. Det kan oxå vara så enkelt att när jag tränar självständigt slalom eller balanshinder så använder jag gärna kastad belöning istället för att han skall komma mot mig. Vilket fall så är det en sak som vi skall ta i tu med pronto..

Loppet var 5:e delen av landslagsuttagningen och jag behövde ett bra hoppresultat, dessvärre. Vi var väl lite halv rökta efter det loppet men men…

Hurtbulle 1 och 2
Efter tävlingsdagen så var vi så hurtiga och tog med hundarna på en 9 km lång runda i utkanten av Borås. Uppskattat av hundarna och nyttigt för oss. Dessvärre så snabbt till att återställa eventuella kaloriförluster genom att både fika och sedan gå ut och käka thaimat.

Tävlingen – söndag

Agility 3
Ozzy sprang inte detta loppet då det krockade med Tux hopplopp. Jag hade redan bestämt innan tävlingen att jag inte var så sugen på att stressa vilket innebar att Ozzy kanske skulle få avstå från något lopp. Tux fick en rivning så jag beslöt mig för att forsätta med kontaktfältjobbet.

Hopp 3
Återigen fick Ozzy springa detta loppet innan Tux. Detta var en rolig bana som erbjöd två lite utmanande serpentiner. Ozzy sladdade ut lite första svängen och fick en stopp in i slalom men gör annars ett bra lopp, han hoppade helt okej igen. Till sista hindret då som han rev.

När jag skulle springa med Tux hade jag lite lätt ågren. Jag hade svårt att bestämma mig. Jag kunde helt bestämma mig vilket håll jag skulle ta honom efter 3:e hindret och vidare om jag skulle köra den första serpentinen. Jag var lite tveksam om den var optimal då man var tvungen att släppa iväg dom ganska långt bort från en och risken var så att svängen mellan hinder 1 och 2 i serpentinen skulle bli vid. Sen bestämde jag mig för att om jag hela tiden kör det jag vet att vi kan så lär jag absolut inte utvecklas och att det är dax att satsa och framför allt våga prova.

Loppet går helt okej, svängen 3 till 4 är lite vid och svängen mellan första och andra hindret i första serpentinen kunde ha varit bättre. Sedan var det andra serpentinen som var mer tricky än den första då det var ganska stor förskjutning mellan första och handra hindret. Jag vill hålla ut Tux då många hundar rev detta hindret då de kom alldeles för tight och det var maxhöjd. Tux kommer ut superbra, hoppar upp med god höjd. Jag skall då vrida om för att visa honom till nästa hinder och samtidigt som jag gör detta så ser jag hur Tux liksom tittar till på mig och börjar vända i luften. Helt jäkla supersjukt! Han kör huvudet i hinderstödet och kraschar rejält. Jag hinner bli riktigt rädd då den typen av bommar som Ulricehamn använder mycket väl kan skada en hund allvarligt om de går sönder. Nu hände inget, tack och lov och Tux och jag kunde ta oss i mål.

Detta är det lopp som jag är allra mest besviken över i helgen. Det var ett bra lopp och det svider att blev fel. Jag tror att det var det faktum att jag inte tog ned serpentinarmen samt att jag tog ett steg bakåt med ena benet för att byta riktning som Tux såg och så trodde han att han hade gjort fel och försökte vända tillbaka i språnget.

Agility – Landslaguttagning
Jag kände mig inte alls bra innan detta loppet. Det kändes som vi inte alls hörde hemma där.Jag viille inte riktigt in och springa och tänkte bara att vi skulle göra bort oss, tyvärr. Jag gjorde ett dåligt timat framförbyte vilket orsakade en rivning, sedan fick Tux en rivning till, vet inte varför. Då blev jag feg och vågade inte göra ett framförbyte som jag hade tänkt och gjorde ett misslyckat bakombyte och Tux svängde för tidigt och allmänt kaos uppstod innan jag fick honom över hindret, stackarn. Knappast nöjd med loppet men det är inget som Tux kan lastas för.

Lite allmänt gnäll..
Hindermaterialet på denna tävling var riktigt dåligt. Förutom att hundarna utsätts för helt onödiga risker så är det dålig reklam för vår sport.

Vippen slog tillbaka på tok för fort, när jag kollade på några hundar som försökte stå i två plus två så fick deras rygg en härlig knäck när vippen slog tillbaka. Vippen blev till och med underkänd ena dagen…

Bommarna var elrör utan någon som helst tyngd och mängden rivningarna denna helg var nästan helt extremt. Det är inte roligt. Jag är inte på  något sätt för tunga bommar eller svårrivna hinder men dessa bommar började studsa så fort de blev vidrörda. Dessutom så om bommen går sönder så blir de vassa och kan få till följd att hunden gör sig illa. Det är otroligt märkligt att det inte finns reglerat hur lätta eller tunga bommarna får vara. Inom hästsporten är detta noga reglerat och dessutom reglerar man djuppet på skollan som de ligger i. I min lilla värld är Idékällans bommar av den perfekta tyngden. De är väldigt lätta men har ändå stabilitet.

Nu har Ulricehamn hystat in pengar från oss agilitytävlande under några år så nu tycker jag nog att det är dax att ge lite tillbaka till oss tävlande och se över hinderparken!

Landslaget
Tux och jag hamnade på 8:e plats till slut.

Nöjd? Tja, jag vet inte hur jag skall svara. Jag väl ‘nöjd’ med själva placeringen men en hel del lopp lämnade en del att önska och det är jag mindre nöjd med.

Ångra? Jag var grymt tveksam att söka innan men jag ångrar inte att jag sökte. Det har varit skoj!

Utveckling? Rent personligt är det allra jobbigast för mig när jag känner otillräcklighet, alltså som idag när jag kände att jag inte vill köra för att vi inte duger till eller är snabb nog. Det hade förstås varit bra om man hade kunnat jobba bort det.

Repris? Vet inte…

Nu: