Jaha, då var resan och tävlingen som jag har haft en del mardrömmar om avverkad och det var inte så farligt som jag trodde. Resan var barmhärtigare än jag räknat med, vi bodde riktigt najs (kalasvandrarhem) och det var fina promenadstråk med bad för hundarna.

Inofficiellt hopplopp, landslagsuttagning 3 av 6..

Tuxen – Jag var nervös innan, mycket på grund av att vi inte hade tävlat på ett bra tag och jag kände att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig. Sedan blev jag ännu mer nervös för jag hade bara så svårt att få ihop en passage i banan. Det ville bara inte sitta utan varje gång jag kom dit så tänkte jag bara vilken tunnelingång var det och vilket hinder var det. Tillslut tyckte jag att jag hade fått ihop det hyffsat. Jag startade som nummer två och när jag småkikar lite på hunden innan så kör dom fel väg just i den passagen och det blev solförmörkelse i mitt huvud. Jag kunde bara inte komma ihåg tunnelingångarna igen. Shit! När jag gick ut i starten var jag tvungen att kolla…Vilket fall när vi kom dit så gick det rätt bra och jag drar en lättnadens suck över att jag har kommit ihåg banan och så tappar jag min handling och så blev det disk ändå…pisspotta..Inte för att det var något strålande lopp men komma runt är bättre än disk vilket fall.

Ozzy – diskar sig på samma ställe som Tux men inte för att jag hade tappat min handling utan för att han blev lite berörd när det blev fel i hoppningen. Han fortsätter att gå halvdant, tyvärr.

Agility 3, landslaguttagning del 4 av 6…

Tuxen – kände mig mer samlad inför detta lopp. Jag är nöjd med loppet. Vi blev 6:a, grymt tätt mellan hundarna. Svängen mellan hinder 2 och 3 blev dålig, vår akilleshäl. Han har ingen lust att samla sig för att svänga tight utan spurtar på…tappar rejält med tid i dessa svängar…grr..men jag är ändå nöjd med loppet.

Ozzy – Inge bra lopp igen. Disk..tappar honom bara..

Hopp 3

Tux –  tja, vi nollade men det var fladder hit och fladder dit och så höll jag på att glömma vägen. Jag fick banvandringar direkt efter varandra och hade lagt mest fokus på Ozzys av naturliga skäl. Redan i andra svängen kände jag Tux sög och frågade om han inte kunde på ta slalom som var åt andra hållet mot det vi skulle, sedan blev serpentinen kass för jag bara gjorde allt kasst. Tillslut höll jag på att svänga Tux åt fel håll på 9:nde hindret men kom på det… Tiden rann iväg och det är väl trist..men så är det ibland.

Ozzy – gjorde faktiskt ett bra lopp, det enda som hände var att han fastnade ordentligt i däcket. Han tappade mycket tid då han fastnade ordentligt men i övrigt var det fint. Tyvärr fick vi tidsfel och det tycker jag suger. Jag skulle tro att vi tappade 1,5 sekunder på däcket och då skulle vi precis klarat tiden. Inte för att Ozzy är jordskredssnabb men så långsam är han inte. Jag tycker faktiskt inte att sådana idealtider är bra för sporten för den enda känsla jag fick är då har jag ingen lust att tävla om det skall vara så.. Om det är för att reglera antalet SM-ekipage så finns det faktiskt trevligare sätt!!

Ditten och datten..
Det är var så kul att få springa med Tux igen! Det kändes himla skakigt på lördagen, för mig alltså. Helt onödigt så här i efterhand. Jag kände mig mycket säkrare på Tux på söndagen även om jag var slarvig i hoppklassen. Vi hade en chans att träna på lördagskvällen och då var Tux väldigt, väldigt het. Han hade inte tid att vänta ut släppkommando på kontaktfälten. Men jag tycker ändå han är säker på kontaktfälten, han gör dom men stannar inte, det är vilket fall bättre än att inte göra dom alls….måste tänka positivt..

Mindre kul är det förstås med Ozzy men jag hoppas på att det lossnar, gärna till SM då.

Har lagt ut lite bilder: http://photo.orcafat.com/gagnef07