Mer helg och bakelser åt folket!
Ja, då var snart ännu en helg avverkad, självklart är man utvilad och fräsch inför den kommande arbetsveckan. Vissel, vissel, skulle inte tro det….Damn, det är till att vara busy varje helg. Jag har nästan börjat få ett omvänt förhållande, det är under sjävla veckodagarna man vilar upp sig och inte helgerna.
Majoriteten av helgens timmar har spenderats på Oxie BKs appellplan. Jag har hållt min första helgkurs för HU, en del väldigt gröna ekipage och så en del som redan hade pinnar i klass 1. Det känns bra att hålla kurser på internnivå, har man missat något eller om det blir missförstånd så är det lättare att rätta till Helgträningskonceptet har klart sina fördelar, man kan liksom mer presentera ett helt koncept istället för bara delar en kaka som det blir på kvällsträningarna. Det krävs en hel del av instruktören för att få till kursen som jag vill, det märkte jag. Det är liksom inte helt lätt att göra eller hitta övningar som kan passa många olika typer av ekipage men där man ändå för sagt det man vill. Det är rätt krävande att vara instruktör under en helg, man måste koncentrera sig lääänge, se till att alla får utrymme. Svårast är när någon löser saker snyggt, gång på gång. Samtidigt vet jag att det kan vara väldigt trist när man känner att man inte får några kommentarer bara för att det var bra-okej. Det upplevde jag på sista Greg-kursen (givetvis min tolkning, realiteten kan säkert varit annan) då det flera gånger bara fick great, good, nice och så inget mer…himla frustrerande.
Jag har inga ambitioner att slå mig in instruktörsbranschen men jag tycker att det är rätt nyttigt. Vissa personer är duktiga på att ställa frågor, varför skall jag göra så, kan jag inte stå här och kan man inte svara så är ens system inte så vattentätt. Ibland behövs de här frågorna så att saker inte bara går av slentrian.
Först och sist
Jag har nog varit först och sist på appellplan hela helgen. Tränade lydnad med bägge hundarna på morgonen både idag och igår. Konstaterade att jag skall försöka gå i lydnadsgruppen på onsdagar när jag har avslutat nybörjarkursen på onsdag. Jag har fortfarande problem med vårt akillesmoment sättande under gång, det är bara så jäkla svårt att se. Dessutom har jag försökt att belöna snabbt med bollen och troligen belönat lite fel för jag noterade att jag hade fått lite huksittande. Lite kommendering skadar inte heller och möjligheten köra vissa andra moment lite mer tävlingsmässigt känns klart lockande. Hoppas på att kunna ta ett danskt lydnadschampionat i år så jag får träna på.
Jag är lite skeptisk till vårt fria följ just nu, kan inte riktigt avgöra om han har flyttat fram sin position eller om jag bara inbillar mig. Eller om han möjligen enbart i vissa halter hamnar långt fram. Märkligt nog kan jag själv inte riktigt avgöra vilket gör att jag ibland talar om för honom att jag inte är nöjd med positionen och ibland känns det mer okej. Som vanligt är jag duktig på att utelämna moment som jag tycker är tråkiga, fjärren, platsligg o -sitt och vittringen är bökig. Får ta mig i kragen tror jag minsann…för 7 miljontegången då..
Ozzy tränade oxå lydnad, han går riktigt bra. Han är annorlunda mot vad han har varit, mycket mer koncentrerad. Försöker komma på vad som är skillnaden och det enda jag kan komma på är att han är med ute och tittar när jag kör Tux. Kanske gör det att han inte är så speedad när det är hans tur? Jag tycker han går himla bra utifrån våra förutsättningar. Därför har jag faktiskt anmält honom till lydnadstävling i juli, hemma tävling. Det är förstås inte 100 att jag tävlar, beror lite på vad det är för domare och hur träningen av tandvisning går. Det senare är ju orsaken till att han aldrig har tävlat lydnad, vi får se hur det blir denna gång.
På eftermiddagen och tidig kväll har det varit lite agilityträning samt simning, idag. Igår körde vi två serpentinövningar från Clean Run. Den första var inte supersvår men nyttig ändå.
Mina största problem ligger faktiskt i transporterna 3-4 och 9-10, Tux gör dessa typer av svängar på tok för vida och man känner sig helt maktlös där man springer. Funderade på hur jag skall arbeta bort detta, tror mig veta svaret som Greg hade sagt: ‘It’s all about circle work.’ Jag vet inte ja, kanske det är cirkelträning eller typ något annat…trycka på linjen så att de får en bättre vinkel över 3 respektive 9 (som att svära i kyrkan ) jobba in dig-kommandot så att man får ett kortare språng 3-9 och därmed bättre sväng? Eller ge upp och inse fakta..*suck*…
Den andra CR-övningen såg ut som följer:
Serpentinen över 2:an är inte helt lätt att få till men när den sitter så är det så snyggt att man vill göra den oavsett om man tjänar tid eller inte på den, bara för att visa upp den liksom. För mig var det timingen i förflyttningen som var svår att få till. Tror dessutom att jag råkade bygga linjen mellan 1-2 ‘fulare’ med ettan lite mer åt höger.
Tonje: 7-8-9, det gäller att kunna släppa iväg hunden en bit så att den tar 7 självständigt. 10-11-12 blir serpentin med push through mellan 11-12. För att göra pushen håller jag bara serpentinarmen längre vilket gör att hunden svänger brantare över serpentinhindret. Just det finns fint visat i Susan Gs Success with one jump DVD…Faktum är att på 8:an vill man ha dom att svänga lite brantare än en vanlig serpentin så även där håller jag lite längre än vanligt.
Tack själv Li, Grynet är ju en riktig stjärna hon!
Fanny:
Haha. Jag kan verkligen inte läsa banskisser. Min hjärna byter sida på nummerna hela tiden. Otroligt.
Mari:
Tack för övningstipsen. Står det nåt om avstånden mellan hindren. Jag tycker det ser svårt ut att hinna få till en serpentin på 11 i första övningen, men det är för att jag misstänker att jag skulle vara tvungen att vara närmare 10 än vad som är tänkt. Jag tänker iallafall genast printa ut och ta med till nästa träningspass. 😉
Mette:
Tror inte det står något om avstånden, körde nog 5-7 meter. Generellt tycker jag serpentiner är svårare på små hundar och blir sällan lika ‘vackra’ som på large. På de senare så kan man verkligen se att det blir en linje de tre hindren, upplever inte samma sak på small…
Mari:
Tack. Det ligger nog en hel del i det där med storleksskillnaden. Det jag är rädd för är förstås att hon ska ta 10:an från fel håll ifall jag inte följer med en del. Men det avslöjar så klart bara att jag behöver träna mer på att få henne att följa min arm.
Mette:
Det skall hon väl inte göra om du visar med rätt hand!
Mari:
Jag vet, men tyvärr inte alltid den där taxen. Hon är feltränad, helt enkelt. Bank, bank med huvudet i väggen. 😉
Mette:
Fatherflicker var det Susan kallade det för, eller?
Mari:
Det var det nog, ja. Jag hade dock glömt att helvetesvägen till och med har ett namn.
Åsa:
Fast… Marie för o trösta dig… jag håller med Mette med att serpentiner är mycket svårare att få till bra med en liten hund, man får itne samma kontakt med dem över hindren så armbytena blir inte lika tydliga enligt min uppfattning…. åtminstone vår erfarenhet.
Li:
Super tack för en lärorik helg.. precis vad jag och Grynet behövde!! Känner att jag sakta men säkert börjat få en plan på hur jag ska handla henne. Mellan tenta pluggandet har jag tränat serpentin handling utan hund så svårt det kan vara med motoriken ibland. Men skam den som ger sig !!
Tonje:
GAH, jeg fatter ikke! Hur kan man gjøre en SERPENTIN fra 8 til 9 og fra 11 til 12 i øvning 18?!?! Hjeeelp!
Mija:
Jag tror på digg-kommandot.
Kan inte du kolla mina serpentinfrågor… (se bloggen) snäääääälla…
Catrin o Härja:
kuliga övningar-
o Tack Mette- jag hoppas bara på att få till samma beteende fast längre fram bara- skam den som ger sig…
Mari:
Nu jäklar har vi tränat. Det gick inte alls som jag trodde. 😉
Åsa:
Nu har vi också testat övningarna…. riktigt roliga!