Mood Smiley:

Vet inte i vilken ände jag skall börja, jag har ju så många viktiga (allt är relativt!) saker som behöver få ned på pränt.

På kurs i ur och skur…

Denna helgen har Oxie BK haft besök av Sara Lorentzen och Kim Gravlund för en träningshelg. Alla instruktörerna hade första tjing på platserna som en kompensation för de kurser vi håller. Igår regnade det  nästan hela dagen och idag var det rena rama sommarböljan.

Sara och Kim handlar lindrigt sagt väldigt olika mot vad jag gör. Det väldigt mycket tryckande på linjen, hunden skall allt som oftast hela vägen bort till bortre hinderstödet. De använder sig mycket av ’flickande’ och som grädde på moset för den osmidige så lägger de i backen massor på banan, backen på föraren då. Jag skulle inte vilja kalla det för ett handlingssytem, många skulle säkert göra det, men för mig är det inget system utan enbart handling.

 Okej, de spelar helt klart i en annan division än jag så jag skall inte sitta här ’dissa’ deras sätt, absolut inte. Båda är enormt duktiga, väldigt trevliga men det är bara inte detta jag vill. Det är inte för att jag tror mig besitta något bättre sätt att handla hund utan enbart en fråga om mitt intresse och vad jag vill syssla med. Det innebär att det jag skriver om kursen är ingen kritik utan enbart mina tankar och jag tänker både rätt och fel som alla andra!

Jag är allra, allra mest intresserad av att utbilda hund, oavsett gren. Den handlingen som jag har fått presenterad för mig nu under helgen tar bort väldigt mycket av själva utbildningsbiten. Hunden behöver inte lära sig svänga tight för föraren är där trycker den till att få så rak linje som möjligt, hunden behöver inte lära sig att trampa om för föraren bromsar den genom att trycka ut den så den måste bromsa och trampa om. Det kanske är så att man inte kan nå samma resultat om man inte trycker på linjen, ’flickar’ mm, men jag vill vilket fall inte konstatera när min hund är pensionär att jag inte försökte. Dessutom så känns det som jag inte kommer lära mig speciellt mycket till kommande hund.

Om jag skall återknyta till det här med ett handlingssystem. Jag har fortfarande enbart gått för en instruktör som faktiskt kan använda det ordet och det är förstås Greg. För mig innebär ett system att det finns en röd linje, fasta regler som gör att man blir konsekvent. Jag har inte riktigt kunna hitta det konsekventa i den handling som har presenterats för mig. Många snygga lösningar har det varit, absolut, men jag ser ingen röd tråd i när dessa lösningar skall användas. Här känns det väldigt godtyckligt.

 Upplägget på kursen har varit att var och en av instruktörerna har byggt upp varsin kombination. Från denna uppsättning av hinder så har de kunnat plocka flera övningar på mellan 8-13 hinder. Vi var 4 grupper och två grupper var igång åt gången. De hade ingen teori utan enbart praktik. Hundarna var möra då det var mycket praktik.

Om våra bravader på kursen..

Jag sprang i huvudsak med Ozzy. Tux sattes igång med full höjd på hindren i onsdags och det är förstås alldeles för tufft att dra igång med en hel kurs så fort. Han fick dock vara med två pass på lördagen.

Första dagen tyckte jag att det var lite krångligt, ffa att trycka lilla, lilla Ozzy på linjen. Ozzy skötte sig rätt okej, han hade lite svårt att låta bli att ta hinder när jag skulle trycka honom nära ett hinder för att sedan bryta och kasta över honom på ett annat. När man skall dra honom mot sig för att kasta över honom, dvs flicka, så tycker han att man är skitlöjlig. –Va, fan skall jag springa den där omvägen, skiter i dig tjuvkärring…

Jag har varit ganska slapp gällande handling ett tag med Ozzy, han tuffar liksom på och det har känts rätt hopplöst för han är helt enkelt inte så snabb. Dock har det stört mig en hel del att han hoppat så mycket rakt fram även i vändningar, jag vet att han kan bättre. Nu när jag gjorde något annorlunda än vad han är van vid upptäckte jag att han går väldigt mycket på räls, han tycker precis som jag att vi kan varandra så han behöver lyssna så där lagom mycket och han tar en hel del egna beslut. Han blir dock bättre när jag jobbar med honom hela vägen, dvs pratar mer med honom så det skall jag försöka tänka på. Annars sades  det sådär speciellt om Loppan och det var väl inget att vänta heller.

Tux var med igår då och han var väldigt, väldigt taggad. Allra värst var det på eftermiddagspasset då han hade mycket svårt att hejda sig och han var allmänt bananas, tjöt när han skulle göra hand-touchen i starten. Sara ansåg att jag måste kontrollera hans fart mycket mer, hålla i honom mycket hårdare, ha honom i handen mer.  

 

Det var en sekvens som var ett boxhörn där Tux gjorde rätt gång på gång, enligt Gregs-system och det var rätt jobbigt för mig. Man skulle trycka hundens linje väldigt hårt innan första hindret i hörnet så att hunden så gott som hoppade det hindret parallellt och sedan skulle hunden in i boxen och ta det andra hindret. Tux gick förstås runt, gång på gång hoppade hindret från utsidan och in för vi skulle inte göra något armbyte. Blir nästan lite rörd….banne mig inte helt lätt gå runt hörnet ifrån den vinkeln som de kom ifrån.  

Jag tycker faktiskt att jag Tux i handen och jag gillar inte alls när folk tycker att jag skall bromsa honom. Det sa även Kitty på lydnadskurs eller typ att jag skulle nöja mig med måttligt tempo i inkallningen för att få bra stopp. Känner mig som ett tjurigt barn…Jag vet att jag förlorar tid här och var på banan för att han rusar på och jag har svårt att få styr på vissa typer av svängar men jag hoppas som sagt att med utbildning av mig och Tux så skall vi bli bättre på detta.

Lägesstatus på Tux
Jag körde igång ganska hårt, det var inte alls planerat så. I onsdags började vi jobba på full höjd. I torsdags körde vi dubbelboxar, i fredags fick hundarna springa en hel del Vomb och igår blev två pass träning. Tux var ganska mör igår, såg lite stel ut på kvällen så jag blev rätt orolig. Jag var tvungen att böja tån vilket jag inte gjort på en vecka. *peppar, peppar* så är han nästan helt oöm nu i tån. Däremot har han förstås tappat en del agilitykondis och var trött och stel. Därför fick han avstå från agility idag och dessutom tyckte jag det var rätt jobbigt när han gjorde rätt gång på gång i boxhörnet och ändå fick göra om. Det ser vilket fall ljust ut..

Ja, så var även denna helg till ända…

 

Utmanad..

Blev utmanad av Åsa med Ia..den ena utmaningen har jag gjort så den hoppar jag och den andra är som följer:

The utmaning
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren fyra nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Det finns en viss risk för upprepning för jag skrev 100 saker om mig själv i någon blogg för ett tag sedan och så jäkla mångfacetterad är jag inte..

1. Ogillar att åka rulltrappa, tycker att det är rätt läskiga tingestar. Det gäller att stå rätt och trampa rätt, helt klart mycket att tänka på för ärthjärnan.

2. Jag kallades för Humlan när jag var liten för jag var så luden!

3. Mitt exjobb handlade om klimatmodellering (mycket hetare ämne idag än då), jag gjort mitt fältarbete vid Tarfala fältstation som ligger vid Kebnekaise.

4. Har tågluffat och kommer aldrig göra det igen. Till skillnad mot de flesta andra tyckte jag att det var boooooring, obekvämt, tråkigt och ett trist sätt att resa.

5. Jag tycker att det är rätt jobbigt att duscha, det tar tid, man blir blöt och det är jobbigt för då måste man torka sig. För det mesta är det bara jobbigt. Jo, jag vet att det är ofräscht men i dagens hygienhysteri måste någon våga representera den andra sidan.

6. När jag var liten så lånade jag min mammas dressyrhäst och låtsades att jag var med i OS . Jag var både deltagare och kommentator, vilket faktiskt kan rekommenderas. Satan i gatan vad fina kommentarer jag fick på varje ritt. Till saken hör att jag var en tvärhand hög (var 11-12 år) och hästen var 1.70. Jag nådde väl typ nedanför sadelkåporna och satte och gjorde galoppombyten i varje och varannat, snäll häst fast vid den tidpunkten trodde jag det berodde på min skicklighet som ryttare..*s* Allt var banne mig bättre då, varför måste man bli vuxen…