Mood Smiley:

Trötter..
Gud, vad jag är trött, kan bara inte vara normalt. Det började igår, hade supermycket att göra på jobbet och ögonlocken bara dalade. Idag sov jag till 9.30, åkte iväg och tränade med hundarna, kom tillbaka framåt eftermiddagen. Låg en bra stund och halvsov framför TVn och nu har jag gått en prommis med hundarna och är så trött igen.    Igår var jag så trött så jag fick åka inom Espresso House och köpa en stor mugg med kaffe för att klara av att hålla kursen på kvällen. Nu försöker jag hålla mig vaken med maränger, sockerchocksmetoden.

Träning
Har tränat lydnad och agility de senaste dagarna med hundarna. Dessutom har jag försökt få Tux att stå på en target, borde ju vara enkelt. *not* Trampa gör han med fin attityd men stå kvar var banne mig totalt omöjligt. Det där har jag verkligen förstärkt ordentligt. Tänkte jag skulle ha targeten i inkallningen men då måste han verkligen stanna på den inte bara trampa. Satte targeten så att han inte skulle kunna kliva av men det var rätt svårt ändå, det har verkligen blivit en grej att dunka tassarna och gå av.

Annars jobbar jag med lite finlir i fria följet, ffa starterna där jag ibland tycker att vi tappar kontakten. Sedan är det ju det där sättandet, måste nog verkligen försöka träna det med hjälp av spegel. Det är svårt att se helt enkelt.

Ozzy tränar lite lydnad och jag tycker att han går bättre än någonsin. Himla duktig, fast ibland mellan momenten så hittar han på lite dumheter. Det är ju så viktigt får honom att gå och pinka och inget stoppar en Ozzy som är på väg att slå en drill.

Igår fick Tux köra treadle och serpentin. Det gick okej men var rätt fladdrigt. Han var inte så tight och fin som han kan vara men det var ju ett tag sedan vi tränade och han njöt över att flyga över hindren.

Idag körde vi dubbelbox. En övning som kördes åt bägge hållen. Dubbelboxen är helt klart grym att gå tillbaka till när man inte kört på ett tag. Det blir himla tydligt när framförbyten mm är sena, tidiga. Bra sätt att hitta tillbaka till timingen och känslan, tror jag.

Man borde lägga ned..
Till något helt annat. Jag håller som sagt en lydnadskurs och en nybörjaragilitykurs på klubben. Jag var rätt nervös innan lydnadskursen började, jag har inte hållt lydnadskurs och jag kände mig tveksam till vad en sån som jag kunde ge.

Lydnadskursen fungerar riktigt bra, alla är duktiga och jobbar på ett bra sätt med sina hundar. Detta var något som jag var nervös över, dvs att jag skulle få en eller flera som ville jobba mycket med att korrigera felbeteenden. Denna farhåga har verkligen inte besannats.

En kommentar om kursen förmedlades till mig i måndags och den var så klockren, bara att jag egentligen inte har tänkt på det. Tjejen som sa det har gått agilitykurs för mig tidigare. Kort och gott kan man säga att hon sa att hon hade omvärderat mig som instruktör helt och hållet i och med lydnadskursen. Att hon nu verkligen såg fram emot varje måndag och den känslan hade hon inte alls när hon gick agility.

När jag hörde det så slog det mig hur harmonisk jag har varit under varje kurstillfälle under lydnadkursen. Inte en enda gång har jag känt mig frustrerad, irriterad, arg, otillräcklig och massor av annat som jag faktiskt ganska ofta känner när jag har agilitykurs.

Givetvis är jag medveten och allt annat än nöjd med att jag inte kan utstråla samma harmoni när jag håller agilitykurs som lydnadskurs. Eftersom jag inte har haft lydnadskurs innan så har jag inte ens varit medveten om skillnaden mer att jag har känt att jag inte har varit så bra på agilitykurserna. Dels är det förstås en fråga om mig som person, tyvärr, jag skulle nog må bra av att vara en gnutta mer flegmatisk och dels är det nog, återigen tyvärr, så att klientelet på agilitykurser inte alltid har samma ambitioner som instruktörerna .

Inte så att jag säger otrevligheter, utan bara det att när jag känner att jag inte når fram så vill jag bara banka mitt huvud i en vägg och folk märker det. Dessutom tycker jag att det är jobbigt när man ser att hundarna inte mår bra, tex på grund av övervikt eller att man ser att hunden verkligen inte gillar detta.

På agilitykurserna så känner jag att jag lite grann blir en sådan där person som jag själv kallar för ‘sanningssägare’, fast mot min vilja. Det vill säga att jag känner mig tvingad att säga saker som visserligen är sanna men som jag verkligen känner att personen ifråga inte vill höra. Senast var det en som undrade hur hon skulle få lite mer motivation i sin hund. Hunden är inte intresserad av nått, tar godiset på nåder, men bara om den inte tvingas göra något för ansträngande innan. Jag försökte under fikan förklara lite om Ruff Love-konceptet men utlämnade bur mm, utan poängterade om hur viktigt det är att lägga upp vardagen så att hunden får ‘jobba’ för saker som den gillar, plocka bort gratis mat mm.  Jag kände direkt att detta var inte svaret som hon ville ha, hon ville ha enkel lösning som inte innebar något jobb för henne.  Men för mig är det faktiskt ett lidande att se denna hund som verkligen tycker att det är förbannat onödigt att göra alla de här sakerna när jag faktiskt kan ligga på soffan och käka chokladpraliner. Bara en massa frustration…

Men sen är det ju där, de roliga och träningsvilliga ekipagen är en fröjd…

Kort och gott så är det bara att konstatera jag borde lägga ned…eller så får jag får jag måla det korset på kontainern så jag har något att banka huvudet emot..