Mood smiley:

När vi inte fick tävla så blev det en hel del träning istället. Först styrde vi mettmobilen ut i skogen och la ett spår. Vi gick även ut på en och halv timmas prommis innan själva spårningen.

Spåret gick okej, inte fullt så bra som förra gången. Jag hade lagt spåret längs med en stig på ett ställe för det fanns helt enkelt ingen annanstans att gå. När vi kom till den vinkeln vek Tux  mycket målmedvetet åt andra hållet.  Han hade spårat kalas fram till dit. Tror han växlade spår, dvs att någon hade gått på stigen motsatt håll mot mig. Så får man ju inte göra, dock tycker jag att det är lite väl svårt för Tux i detta läget då han har så lite spårrutin. Jag tog tillbaka honom och så tog han upp rätt spår. Vet inte om man egentligen skall bryta men jag kände inte för det. Han missade sista pinnen, tror han var väldigt törstig och lite trött vilket gjorde att fokuset släppte lite sista sträckan.

Därefter åkte jag till klubben för att träna lydnad och lite agility. Jag hade inte någon plan för lydnaden vilket nu så här i efterhand var kasst för jag kände mig lite disträ och oinspirerad.

“don’t wanna, don’t hafta”
Vilket fall som helst så hände en sak som jag lite har hoppats på skulle hända men ändå var jag oförberedd. Tux skippade konen och tänkte sticka direkt till apporterna. Han har ju försökt och gjort detta på tävling trots att jag vet att han kan samt att jag verkligen har belönt upp konen. Det jag gjort tidigare det har i grova drag varit att jag kallat in honom och muttrat något fult  och skickat om. Denna konsekvens är ingen konsekvens har jag en känsla av. Nu fick Tux gå och lägga sig och det är stoooor konsekvens för honom. Tyvärr är jag inte nöjd, det känns oöverlagt. Nästa gång skall jag köra ‘collar grab’  och låta honom få samma typ av time out som när han bryter startlinjen. Dels så riskerar jag när jag lägger honom låta arg och irriterad och det vill jag inte och dels är det inte tävlingsmässigt (för mig, jag vill inte platsa min hund på tävlingsbanan). Det kändes inge bra…det kändes himla neggo och så vill jag inte ha det, dock blev det en bra läxa för mig. Nästa skick till konen gjorde Tux det helt super. Tyvärr hade han lite problem med dirigeringen vilket vi inte har haft på jag vet inte hur länge. Dock är jag inte speciellt orolig för jag tror att förklaringen är rätt enkel, vi har väldigt mycket överblommade maskrosor vilket gör det väldigt svårt att lokalisera apporterna. De försvinner lite i allt det vita.

Konsekvenser…
Jag tycker att det är svårt! Jag pendlar väldigt mycket mellan mycket tillåtande och arg i träningen, jag vill hellre vara positiv och konsekvent. Det jag har gjort en del sista tiden är att jag har haft bägge hundarna ute och bytt när jag känner att jag börjar bli irriterad eller om hunden är ofokuserad, det är himla bra, vilket fall för mig. Risken är väl att kanske blir lite väl mycket time outs? För Tux svider det som attan att bli borttagen från träning, dvs allt som innebär att han inte kan träna är väl någon form av time out? Det kanske inte är så bra… eller så är det bra för Tux att veta att han inte kan sprätta runt på plan hur som helst.

Vidare funderade jag på hur jag skall göra om Tux, igen, på nästa tävling sticker direkt till apporterna. Om jag kör ett ‘collar grab’ och stillhet i ett antal sekunder. Skall jag då forsätta tävlingen eller gå av plan? Hade ju helst velat skicka om till konen men på riktig tävling lär man väl inte få den chansen.

Grids och spindeln
Ozzy gjorde spindeln sådär, tyckte han hamnade lite långt ifrån själva hopphindret. Blev ingen riktig stuns i hoppningen, vet inte om jag hade satt upp det med fel avstånd, skall kolla mina anteckningar. Gridsen eller studshoppningen var bättre men vi har helt klart en del att jobba på här. Loppan la till och med in ett extra galoppsprång på ett ställe trots att det hade samma avstånd som de andra. Själva hoppningen är bra men avståndsbedömningen är inte direkt jordens bästa.

Tux gjorde spindeln riktigt BRA. Han hoppade grymt fint och vi kom upp i hyfsad höjd och han bibehöll den fina tekniken.

Men sen gick det utför. Jag hade lagt en kampleksak bakom en tunnel för att den skulle vara utom synhåll och långt ifrån när jag skulle köra Kruxet i gridsen. Körde mot en skål med godis i. I första skicket så far Tux igenom gridsen i full fart, förbi godisskål, förbi tunneln och hämtade leksaken. Efter det verkade han inte riktigt kunna släppa det där med fart. Han ökade genom studsen varje gång. Jag vet inte om det var att han fick gå till för ‘het’ belöning första gången som satt i eller om han helt enkelt tycker att det är svårt och ökar därför.

Jag vill inte att han ökar för då hamnar de per automatik på frambenen, dock vet jag inte hur jag skall göra om han fortsätter. Tristare belöning, typ torrfoder? Längre/fler grids? Placering av belöningen?

Hundfoder..
I helgen avverkade jag en massa tidningar som jag inte har hunnit läsa under veckan. I Hundsport var det ett repotage om hundfoder. Själva repotaget var väl inte så givande i sig men däremot så hade de intervjuat två fodertillverkare (Royal Canin och Magnussons) och det var klart intressantare. Jag måste säga att jag oxå (Martina nämde samma sak tidigare i veckan) blev nyfiken på Magnussons, låter himla bra på pappret. Gillar verkligen att det är svenska råvaror, dock är det synd att det är ‘meckigt’ att få tag på. Beställa på nätet och hämta ut på posten när man enbart har två hundar och därmed inte beställer så stora mängder känns inte helt lockande.