Mood smiley:
Om Slusken..
Tux har mindre ont men känner fortfarande av tån när man böjer den lite mer kraftigt, men som sagt mycket mindre. Har röntgat honom och ingen fraktur. Däremot fanns det tecken på att han har fått en smäll på den leden, begynnande överben? Vet inte och vet inte om det kommer påverka honom. Det kan ju vara en gammal smäll oxå. Han är inte speciellt försiktig med sig själv, tyvärr. Vi får se hur det utvecklar sig, jobbigt. Han är vilket fall som helst igång med lydnad eller allt utom agility. Jag är förstås oroad att det är något som kan vålla honom besvär men det är bara att bita ihop.

Jag har vilket fall som helst tagit nya tag med lydnaden. Skall skicka iväg en anmälan till en dansk lydnadtävling i sommar. Jobbigt att bli kommenderad på danska så första gången kommer bara vara se och lära tänkte jag.

Till helgen är det lydnadskurs för Kitty Pedersen. Kitty skall tävla SM i sommar med sin BC. Jag har sett att hon har väldigt fina ställanden vid inkallningen så jag hoppas att jag kan få lite tips om hur jag skall få Tux ur sitt smygarmode. Sen är kurs kul…..kursoholic.

I övrigt försöker jag att inte repetera samma moment tusen gånger (svider både för Tux och mig) utan försöker verkligen få honom att göra rätt direkt. Om han är nonchalant så byter jag hund och känner jag att han inte greppar så bryter jag ned momentet istället. En sak som jag lade märke till vid sista träningen var att jag har tappat en del i starten på fria följet. Han dippar och liksom bara följer, dålig ögonkontakt. Tror att jag har lagt för mycket fokus på långa fria följ. Det är verkligen punkt som jag vill ha bort, NU!

Agilitykurs och löptik..
Vi har sedan några år tillbaka tillåtit löptikar på kurs hos oss. Det har aldrig varit några problem, snare tvärtom har det varit väldigt lärorikt för många att jobba med sina hundar för helt plötsligt har tvingats att jobba varje, varje del av övningen. Det har varit något som de har tagit med sig i träningen och gett ett bättre slutresultat. Faktum är att jag har flera gånger sagt att det är större problem med höglöpande tikar än hanarna. Vissa tikägare har haft svårt att ta till sig att tiken kanske inte kan träna under höglöpet pga de helt enkelt inte vill eller inte klarar av att koncentrera sig.

Igår, däremot, fick vi en hanhund som totalt klappade igenom. Han blev helt apatisk, kunde inte ta godis och började yla. Helt borta var han och det gick inte att bryta. I detta fallet kan jag säga att det hade inte hjälpt om hunden hade hunnit tända på agility för han var så blockerad av löptiken. Jag har dåligt samvete för att jag satte den stackars föraren i denna situationen samtidigt undrar jag hur denna hund har det i vardagen, bor man i stan är det löptikar hela tiden. Jag kände att jag var tvungen att ta upp frågan om kastrering men det känns superjobbigt. Det är ju knappast det man väntar sig när man kommer till agilitykurs. Tack och lov så skall inga fler tikar löpa under kursen så det skall nog fungera resten av gångerna. Men jobbigt, jobbigt..Mette den elaka agilityinstruktören..

Slalomfunderingar..
Då och då så har jag fått förfrågan om hur jag lärde Tux slalom. Jag har aldrig svarat speciellt tydligt på denna fråga för att jag inte har haft något bra svar. Rent metodmässigt tror jag att jag visade Tux med handen ett par-tre gånger och sedan byggde jag från det. Väldigt, väldigt oflashigt helt enkelt. Dock har Tux ett bra slalom, okej snabbt och bra ingångar och jag har från det vi började tävla knappt haft ett enda slalom fel. Tror att han missade ingången i debuten i klass 3, en gång råkade jag stanna honom innan slalom och då fick vi vägran och en gång bommade han ingången vid ett framförbyte innan slalom. Thats it tror jag…

Nu är väl Tux slalom något unikt på något sätt men när man får frågan vill man ju kunna bidra med något. Jag har kommit fram till att jag tror att orsaken till att slalomet har blivit som det har blivit trots den oflashiga metoden är att jag helt omedvetet har applicerat Susan Gs DASH. Jag jobbade mycket på fart i början eller det var det jag trodde att jag gjorde. Nu när jag tänker på det lite närmare så tror jag att jag egentligen jobbade på D-desire, väldigt mycket och grundligt.

Jag tänkte att för att få fart så får hunden aldrig känna sig osäker eller tveka, därför var jag inte så kinkig med om han gjorde fel så länge han satsade allt. Däremot såg jag till genom att hjälpa honom att han inte upprepade samma fel om och om för jag ville inte befästa ett fel. Om Tux till exempel gick in fel men hade rätt attityd så körde vi på  och nästa gång såg jag banne mig till att genom hjälpmedel så som röst, kropp eller nått i den stilen att han inte gjorde samma fel igen. Det innebar att han i princip aldrig gick in i slalom utan att få belöning min tanke var enbart på fart och självsäkerhet (inga misslyckanden, inga uteblivna belöningar). Nu ser jag tydligt att jag byggde ett jättevärde i slalomet så när jag gick över till A, accuracy, blev Tux aldrig besviken när belöningen uteblev. Därmed kunde jag shejpa fram korrekta ingångar och ett helt korrekt slalom utan att han på något sätt kände sig frustrerad eller missmodig. S, speed, hade jag i princip gratis genom desire, Tux är ju sådan (och många hundar med honom) helt enkelt. H, är ju heller inte så komplicerat med en hund som Tux. Pladder, pladder…D är viktigt…har man inte D så är det mycket svårt att få A..

Shejping och den magiska rösten..
Av någon outgrundlig anledning så har shejping rent praktiskt för mig varit synonymt med att använda en klicker. Teoretiskt har jag förstås fattat att man inte behöver ha en klicker men som sagt jag har inte riktigt anammat det i praktiken eller jo, kanske ibland omedvetet. Sedan Susan-kursen har jag dock medvetet shejpat olika saker genom att använda rösten som markör och jag gillar det super. Susan G var ju inne mycket att klickern är ett fint instrument som många använder till väldigt trubbiga saker. Det finns säkert de som är väldigt mycket kunniga på klicker som kan argumentera emot men för mig har just detta varit ett problem. Jag har ofta när jag har haft en klicker med undrat vad det är jag markerar och ofta kan det vara en komlex kedja som jag vill markera. Med kedja menar jag inte ett helt moment utan för att tex göra halt från galopp så måste hunden göra många saker innan för att få till en bra halt, ja bara som ett exempel.

Hur som haver känner jag mig mer bekväm med rösten som markör i vissa lägen och det i sin tur innebär att jag kan kliva ett steg till från locka-luraträsket, hoppas jag… Tux gillar ju all träning men Ozzy gillar verkligen själva shejpingkonceptet. Det är väldigt stor skillnad på honom, hur länge han orkar jobba och hur han kan koncentrera sig. För mig och Ozzy är det viktigt eftersom koncentration och uthållighet är stora problem för oss. Sist jag tränade höll jag på tränade in konen, skall se om jag orkar genomföra så han kan lära sig dirigeringsapportering (mest frågan om min motivation).

Nu skall pladderfia sluta…

Livsnjutaren…