The wicked witch..
Nu skall försöka knåpa ihop något om denna vecka. Det är verkligen inte enkelt. Jag skulle kunna spendera mycket tid och utrymme att skriva väldigt elaka och dräpande svar till bloggar, kommentarer till bloggarna, saker som folk har sagt och framför allt vad folk har gjort. Men skall försöka nöja mig med att man lär sig nya saker om folk hela tiden, okej ett och annat påpekande kan ju smyga in sig i texten, men i övrigt skall jag bara försöka konstatera att vissa människor är så pinsamma att man inte bör spendera energi på dom. Dessutom känner jag faktiskt att jag blir otroligt kränkt när jag läser/hör vissa personers kommentarer och jag vill inte vara kränkt.

Hör upp blindstyre…
Det finns väl några saker jag som jag ändå känner att jag måste få sagt. Det känns som om var och varannan person i agility-sverige tror att Susan har visat en film på brandmän som strippar! Nej och åter nej, det var ett skämt. Personligen såg jag det roliga i det hela och kan mycket väl tänka mig att det var ett practical joke från Susans producent.  Det var inte heller så att Susan hade glömt DVDen hemma utan så att den var med i hennes väska som var på utflykt.

Shit, vad folk har svårt att lyssna! Vid ett tillfälle så bad Susan folk om att sätta undan hundarna 5 gånger och endast någon enstaka gick tillbaka med hundarna. Nää, det var ju så jäkla synd om hundarna att sitta buren igen och jag kände att jag ville bara skrika till dessa personer – Lyssnade du något de första dagarna eller brister det enbart i din förmåga att ta till dig saker? Hade du lyssnat så hade du kört crate games och då hade problemet överstökat. Duh..

Jante do NOT live over there..
Personligen tror jag att en del av de negativa vibbarna som har varit från vissa håll beror på förväntningar och på kulturella skillnader.

Jag är duktig, alltså bör du lyssna! Susan är visserligen kanadensiska men Kanada ju oxå en del av Amerika och utan kunna framhäva sin framgång så är man ingen i Amerika. Även om de flesta är medvetna om detta så tror jag att många har lite svårt att förhålla sig till detta faktum.

Vidare tror jag att många blir väldigt besvikna när de inte får träna hund i den utsträckning de vill. Att gå kurs är för många kvalitets tid med hunden och då vill de spendera varje sekund tillsammans med sin hund. Säger någon då att man skall ha hunden i buren och dessutom sker den lilla träning som är i buren så kommer folk att bli sura.

Allt har inte bara varit solsken..
Nu skall även Susan få sig en känga. Japp, även jag kan gnälla. Susan har svårt att hålla i den röda tråden. Hon kommer på sig själv och måste återknyta och har det då gått för lång tid sedan hon tappade det hon var inne på så kan det vara svårt att hänga med. Jag har inte upplevt något problem med Power Point bilderna men däremot är det som sagt jobbigt när man glider från ämnet i vissa lägen. Att det var felstavat på något enstaka ställe var verkligen inte besvärande för mig. Jag blir verkligen illa berörd när jag läser det i en viss blogg (personen har själv stavat fel på två ställen, samma ord, borde jag slänga in en ful gliring?). Jag har själv fått jobba mycket hårt med mitt skrivande och trots att min vokabulär och stavning är långt över genomsnittet så tappar jag ord och bokstäver när jag skriver texter. Läser jag texten direkt efter ser jag det inte utan läser som jag har tänkt det. Jag har bara ett ord för sådana kommentarer, det är bara så lågt.

De första två dagarna, skillnaden med att ha hund och inte hund var väldigt små. Jag är tveksam till att det fanns någon vinst alls att ha hund med sig.

Framförhållning, Susan, behövde många olika atiraljer men var ofta väldigt sen med att tala om detta och kunde inte heller riktigt improvisera.

Det suger att dessa dagar är över…
Jag skall försöka sätta ord på varför jag verkligen har gillat detta. Ni som vill veta exakt vad som har sagts och gjorts får nog läsa någon annanstans. Jag kommer inte ha någon stor redogörelse för dels kommer det inte att göra Susan rättvisa och dels har jag ingen riktig lust att ‘bjussa’ det just nu.

Jag var väldigt såld redan när jag läste Shaping Success men det hände väl inte så mycket med min träning. Mycket av detta berodde på att jag hade svårigheter att genomföra det praktiskt men även på att jag kände mig lite ensammen. Nu är det nog fler som har blivit Susanifierade. Det hela började förstås egentligen med Ozzy och insikten att det finns hundar som inte går att träna med daskar på nosen, hårda nacksvingar, koppelryck och allt annat jag blev rekommenderad men som ändå tycks vara intelligenta hundar.

Därför har jag läst väldigt mycket om inlärning, om aggressioner, om rädslor och allt som kunde tänkas ha ett svar på varför Ozzy betedde sig som han gjorde och vad jag skulle göra. Väldigt tidigt upptäckte jag att det finns väldigt många olika svar på varför och vädigt få på hur man gör. Dock såg jag att allt som innebar tvång, våld var uteslutet eftersom det inte biter på en riktig terrier. Med den som oftast kallas för klickerträning upplevde jag att det fanns brister.

Problem uppstod när hunden sa att jag har ingen lust, tror jag går och pinkar lite eller kanske tar och jagar en kanin eller nått i den stilen. Här hade jag så himla svårt att hitta svaren. När jag fick svar så var de ofta i linje med att vi skall undvika situationerna, typ sätta hunden i ett annat rum eller locka lura hunden med en godisbit framför näsan.

Jag uppfattade det helt enkelt som metoden var regel- och konsekvenslös vilket gjorde det svårt att praktisera i vardagen. Kanske beror det på att jag inte har läst rätt böcker, tränat för rätt personer men det var i och med Shaping Success och ännu mer efter denna kursen som jag har förstått att det går att ha regler och konsekvenser till dåliga val som hunden gör utan att för den skull verbalt eller fysiskt korrigera sin hund. Det kommer inte bli en enkel match att anamma detta men det är ditåt jag strävar.

Pay-off..
Det ekar lite i plånboken, det får jag väl erkänna. Men det är göttigt att bara några små justeringar som jag gjort med mig själv och med hundarna redan har gett resultat.

Belöningsplacering vid nosduttarna har gett mycket större stadga. Jag har varit tveksam till att använda nosduttarna men har nog tänkt om lite. Tror att jag kanske kommer lägga på dom ändå, jag tror att jag kommer använda dom för att Tux skall hålla riktning på kontaktfälten när jag gör stora sidledes förflyttningar. Dessutom är det en kul sak att pyssla med.

Under hoppdagen konstaterades det att när Tux flyttar sig framåt vid start så hamnar han i väldig framvikt. Han drar sig fram med framtassarna och sitter/står hukat (klassiskt vallhundmanér). Detta gör att han kommer starta med att dra sig framåt med frambenen och vara framtung. Detta kan mycket väl bidra till våra svårigheter med de första svängarna, hinder 2-4 är verkligen en akilles-häl vi har. Så nu är vi åter tillbaka till dessa jävla starter. Susan tog sig faktiskt tid och återkom flera gånger till mig under både middagen vi åt på kvällen men även under dagarna nu helgen med olika saker som hon hade kommit på. Tillbaka till själva sittande, först kändes det väl lite snopet, var det liksom allt? Jag kände att jag hade nog förväntat mig att få någon väldigt komplicerad övning att träna på och så skulle jag bara lära min hund att sitta ordentligt (bara är det förstås inte  Tux då). Men när jag var ute och promenerade morgonen därpå med hundarna så slog det mig hur jäkla viktig starten och vägen till start. Har inte alls tänkt på det vilket jag kanske borde ha gjort, gammal ryttare som jag är. Vad gör hoppryttarna innan de startar? De brukar göra galoppombyten, halt, rygga och ibland till och med mer komplicerade saker. Det är förstås ingen show off för publiken utan fyller ett praktiskt syfte….weight shift…att få hästen att verkligen komma på bakbenen.

Nu har jag fått en egen privat start-coach som förmodligen och förhoppningsvis kommer hålla mig hårt i örat. *s*

Jag har äntligen fått Tux att acceptera loss. Japp, så illa har det varit, han har vägrat släppa kampleksakerna. Otroligt skönt. Under Gåsahoppet höll jag på att bli galen. Det var en person som ville prata med mig en stund efter loppet och jag kunde inte få Tux att sluta kampa, kunde inte få på kopplet och släppte jag så fanns risken att han skulle ta ett ärevarv med kampleksaken. Jag missade loss under inlärningen för jag använde inte kamp så mycket men när jag började tävla agility inomhus kom jag på att kamp var bra och sedan även i lydnaden. Helt plötsligt så bara exloderade Tux kamplust och sedan dess har jag haft stora problem med att få honom att släppa. Dessutom drar han för kung och fosterland…

Bad dog trainer
Jag är verkligen urexemplet på bad dog trainer. Oftast tänkte jag bara på det när Susan drog sina exempel, en gång när hon visade en video så var det jag och Tux på pricken, hahaha (Buzz som kör kampleken med Susan).

Tusen repetitioner vid varje träning, kassa kriterier, ingen egentlig plan och många andra saker är exempel på att jag inte är så bra hundtränare. Fast det är lugnt att få reda på det, jag visste ju redan om det kan man väl säga. Det är helt klart värre med dom som på fullaste allvar inte har någon som helst självinsikt. En sak är ändå positiv och det är att mina hundar älskar att träna i alla lägen. Dessutom så måste det väl vara lättare att bättre sig när när man startar på en låg nivå…

Sett…
Det har varit kul att iaktta alla på kursen. Oj vad man lär sig från det!

En deltagare hade sin hund i bur, i buren hade personen förutom hunden stoppat in ett märgben. Under hela förmiddagen slet hunden frenetiskt med att försöka gömma benet. Personen hade dagen innan klagat på att hunden inte orkade jobba…Nä, det tror fan det om den skall behöva slita så varje gång den är i buren. Duh.

Fannys Shejpa som visserligen var jättefin från början men som verkligen från det jag kunde se  utvecklade sig till ännu bättre hund. Sky is limit… Nu har jag inte sett Shejpa så mycket innan och jag har ingen aning om hur Fanny upplevde det så om jag skriver fel så är det helt okej att korrigera mig. Shejpa ville inte den första dagen sitta i bur, framför allt ville hon ha full koll på Fanny. Det tränades crate games och jag måste säga att det slog mig jag fick en känsla av att Shejpas prioriteringar fick ett litet lätt skifte (?????). Vilket fall så upplevde jag det som åskådare. Skall bli jättespännande att läsa vad Fanny skriver.

Ett ekipage som jag fick känslan av att det var ganska kämpigt för som de sista två dagarna fick en hel annan attityd. Hunden uppvisade helt plötsligt fart, glädje och motivation vilket gjorde matte så glad. Tack vare lite crate games…

Kryptiska bilder från två kursdagar
http://photo.orcafat.com/april07

London
Jag sticker till London imorgon. Jag har en känsla av att jag kommer vara mentalt frånvarande mestadels. Jag har så mycket viktigt att begrunda, vill inte höra om budgetar hit och dit. Jag fasar lite för vår ‘Team building-eftermiddag’, då de skall släppa ut ett antal geografer på Londons gator…låt mig gissa med en karta i hand!

GRATTIS!
Första Tux och Yatzie barnet har tävlat! Soya har debuterat i lydnad med vinst och 186 points, snyggt jobbat.

Susanne som tog pinne med Buffy.

Tack Emelie och Eva, hoppas allt jobb ni har lagt ned både lönar sig ekonomiskt och träningsmässigt! Vi är så glada att ni tog hit Susan.