Det är många jobbiga saker som är över just nu och det är så sköööönt! Najs..

Ozzy började som sagt kräkas i lördags efter agility öppenklassen när jag gick av honom. Sedan blev han riktigt dålig. Natten mellan lördag till söndag sov jag i princip inget alls, han kräktes och var riktigt risig. Jag skulle som sagt på kurs på söndagen och jag var som en zombie på kursen. Helt slut efter tävlingarna och ingen sömn. På söndag morgon när vi gick morgonpromenad som Ozzy inte ville gå med på egentligen, kissade han vilket fall rejält så jag bestämde mig för att han inte var uttorkad = uthärda ett tag till innan jag åker till vet. Han kräktes ett par gånger till under förmiddagen men fortsatte att kissa på promenaderna. När vi kom tillbaka hem från kursen och gick såg jag direkt att Ozzy var på bättringsvägen. Såg att hans blick var annorlunda. Han åt då morotspuré som jag anser är i särklass den bästa maten att ge vid magsjuka, ris och fisk kan slänga sig i väggen. Dessutom himla enkelt att ha hemma, barnmatskonserver. Idag är han tillbaka i sitt normala jag. *phew*

Känns ju lite olustigt att ha tävlat med en hund som eventuellt var sjuk men det var ju inget jag visste om. Magsjuka kan ju komma plöstsligt så jag hoppas inte han kände av det tidigare under helgen.

Det är bara så otroligt skönt att tävlingen är över! Det är otroligt pressande att vara tävlingsarrangör. Tävlingsarrangör och tävlande är ännu värre. För mig med hundar i två olika storlekar samt en hel del annat pyssel blev det ingen absolut ingen rast och ingen ro. Tror inte jag satt något alls under de två dagarna som var. Det kan oxå vara pressande när folk gnäller som man hör, för när de gnäller på arrangemanget så blir man förstås ledsen. Nu var det inte så att det var så många som gnällde men vissa blev lite sura då de inte fick sitta med sina burar där de ville. Det var som arrangör väldigt svårt att veta hur trångt det skulle bli och vi kan väl konstatera att ur den synvinkeln hade vi oroat oss i onödan.

Men nu är det över och vi oxie-folk kan njuta av att vara tävlande resterande del av säsongen.

Jag är nöjd med Tux och mina prestationer under Gåsahoppet. Det var svajigt i flera klasser men vi nollade vilket fall, här och var. Det känns som det är ett steg framåt, har ju oftast tappat honom helt. Men vattentätt är det knappast. Jag har ingen ryggmärgskänsla med Tux utan jag måste tänka hela vad jag skall göra, vart jag skall placera mig. Så är det inte alls med Ozzy, där kommer allt mycket mer naturligt.

Har inte hunnit tänka så mycket på våra lopp men insåg nu under förmiddagen när jag tänkte igenom våra landslagsuttagninglopp att de ‘fel’ svängar vi fick troligen berodde på samma sak. I fredagens lopp missade Tux ordentligt efter långhopp där de skulle svänga 90 grader för att sedan hoppa ett hopphinder och vända tillbaka. Båda dessa svängar blev riktigt dåliga och förlorade massor av tid. Tux fortsatte rakt fram efter långhoppet och sedan var inte alls med på att vända tillbaka över hopphindret. I agilityklassen på lördagen hade han tendens att nästan ‘flicka’ ifrån mig på två ställen. Det var dels efter däcket när många hundar vände åt fel håll men även hindret efter A:et. I både fallen under ag-klassen hoppar han åt vänster men ser i landningen att han skall till höger och vrider om. Tror att jag är för dålig att vrida om med överkroppen. Jag kan verkligen se framför mig att jag är riktad rakt fram i hoppklassen, Tux forsätter rakt fram….Vidare i agilityklassen att min kropp verkligen har pekat vänster tills han har landat.

Jag har ju inga verbala kommandon för höger eller vänster, har väldigt få kommandon överhuvudtaget så Tux är väldigt beroende min kropp för riktning (jo, det är väl de flesta agilityhundar men det kan ju vara mer eller mindre beroende hur man har tränat). Tror faktiskt jag är duktigare och har mer kroppskontroll när jag springer med Ozzy. Nu känns det nästan som jag har haft en liten aha-upplevelse. Då menar jag inte att hundarna följer kroppen utan ett antal problem som jag har med Tux som faktiskt kan vara relaterade till min kroppsriktning.

Glömde att det är nytt SM-år!

Tux måste väl ha:
2 SM-pinnar i hopp
1 SM-pinne i agility

Ozzy har:
1 SM-pinne i hopp

Susan kurserna är igång. Skoj, skoj. Gillar verkligen hennes träningsfilosofi, verkligen. Ja, så var det med det. Får se om jag skriver mer någon annan gång..har ingen lust just nu vilket fall.