Mood smiley:

Rönne
Var på tävling idag och det är nog första gången som jag åker därifrån för att det är så jäkla segt. Jag har tänkt det flera gånger men jag har inte gjort det mer typ i Danmark där man har fler starter per dag. Jag sprang agilityklass med Ozzy och vi diskade oss tyvärr. Mitt fel, det var i en tråckla situation där jag tappade balansen något och tar ett steg framåt när Ozzy vänder runt och då hoppar han givetvis hindret baklänges. Det var förövrigt två small hundar som kom runt banan. Efter large som jag förstås ville titta på gick jag ut på promenad med mina hundar, då skulle de bygga om banan till hopp 2. Jag var ute i drygt en timme och tänkte att det nog var lite bråttom tillbaka. Möter en kompis i skogen som talade om att de precis släppt på för banvandring, de hade alltså byggt bana i drygt 1 timme . Okej för att man inte behöver stressa på en liten tävling men det är inte heller roligt när det blir åt andra hållet.

Jag ville hem till mina föräldrar för jag ville att pappa skulle kolla på Tux. Med tanke på att de skulle köra igenom klass 2 med 3 banvandringar kvar samt bygga om banan till klass 3 innan jag skulle få köra så insåg att det säkerligen blev ett par timmars väntan till. *suck* Där fick jag nog och körde mot Hörby istället.

Söta boxern Ozzy..

Tux
Tux är pigg och glad, tämligen obekymrad. Pappa klämde på Tux tå och kunde först inte hitta något ont. Det är inget allmänt ont och det sitter på ‘konstigt’ ställe eller hur man nu skall säga. Man måste nämligen böja eller sluta hela tassen och det är ju inget hunden gör så ofta. Men han har forsatt och rejält ont just på detta specifika ställe. Pappa tyckte gott jag skulle röntga honom för det kan vara en fraktur eller fissur om jag otur. Man brukar inte göra så mkt åt frakturer i tårna utan de för självläka om det inte är något specifikt. Det är lång konvalecens på frakturer (5-6 veckor), tyvärr, och sådant fall ryker nog både landslagsuttagning och SM.

Det kan givetvis vara något annat såsom en kraftig stukning, vilket fall har det med största sannolikhet kommit genom att han har fastnat med tån på något sätt och slitit loss den. Inget kul är det vilket fall. Det är väl inte helt lätt att få tid för röntgen nu heller eftersom det är helg.

Ja, det är mitt liv i ett nötskal.

Hundkoll
Ja, då glimtade vi förbi lite i bakgrunden. Hihi.. Programmet vet jag inte vad jag skall säga om, tror att folk kommer gnälla på både ditten och datten, det gör nog folk oavsett. Jag fick ingen riktig uppfattning om programmet men skall fortsätta att titta, det var lite hoppigt. Emelie var förstås bäst av experterna. Höll inte med Birgitta B i vad hon sa både de faktum att man inte kan jobba heltid och att små hundar generellt behöver mindre motion. Lite högre standard kan man nog kräva av en expert.

Tux fick nöja sig med att bada idag..

Tråkigheter, igen. Tux har gjort sig illa. Han har ont i sin vänstra baktass, närmare bestämt i den innersta tån. Vet inte vad som har hänt, han är inte halt men om man sluter tassen så skriker han. Åt andra hållet, dvs det hållet som de belastar i när de går verkar det inte göra ont. Det är väl därför han rör sig obehindrat. Vet som sagt inte vad som har hänt men att det med största sannolikhet hände i onsdags på agilityträning. Trodde först att det var klon som hade gått sönder men det är det inte. Jag antar just nu att det är en stukning av tån så han får vila. Går det inte över så får jag väl röntga.

Jag känner mig jätteledsen och nedstämd. Jag har knappt kommit igång med träning och tävling förrän detta händer. Så tröttsamt. Jag har bara inget flyt alls. Tux och jag skulle verkligen behöva träna och tävla för att hitta formen och dessutom få färdigt starterna. Jag åker väl vilket fall med Ozzy till Rönne imorgon.

Kärt barn har många namn säger dom. Ozz har lagt sig till med ytterligare ett, han kallas numera Mr Woodpecker (Herr Hackspett). Det har varit så ljuvligt väder på morgonpromenaden så jag har sedan hemkomsten förlängt dom med lite träning. Det har varit lite allt möjligt åt det lättsamma hållet. Försöker bara shejpa lite olika saker typ tricks och dylikt. Sedan har jag även jobbat på nosduttarna och igår använde jag boll som belöning, dvs noll belöningsplacering eftersom jag kastar den. Ozzy blir som helt galen och är så söööt. Han kastar sig fram för att få dutta när Tux skall jobba, normalt kan jag ha en hund väntande bredvid när den andra jobbar men när jag har boll blir det för mycket säger Ozz.

Jag satte fast Loppan med kopplet för att Tux skulle få en chans att vara med i leken, då börjar Ozzy dutta i luften . Släpper man lös honom därifrån forcerar han handen som en liten missil. 

Två gånger kurs..
I måndags började den lydnadskurs som jag håller. Det var lite nervöst då jag inte har hållt lydnadskurs innan men det gick bra, tror jag. Det var väldigt stort intresse för att gå lydnad 1 så det kunde lugnt ha varit två kurser. Gruppen var dock väldigt bra och alla var positiva och glada med sina hundar. Som kuriosa kan jag säga att jag har fått två som har gått för Jeppe S tidigare. Båda trodde att man var tvungen att ha stryphalsband på hunden när den skulle jobba .

Idag skall min nybörjarkurs i agility börja. Lite jobbigt med två kurser, måste jag erkänna, får skylla mig själv.

Jag har fått rätt mycket kritik från min klubb att jag inte har hållt någon lydnadskurs sedan jag gick SBKs instruktörsutbildning. Det spelar ingen roll att jag har hållt otal agilitykurser. Det har varit lite jobbigt men absolut inte avgörande för att jag skulle hålla kurs denna termin. Vi har rätt få lydnadsekipage på klubben och jag tänkte att det vore roligt om vi kunde få några till som kommer igång och tävlar. Dessutom vill jag hålla en kurs som är en motvikt till hur många andra kurser på klubben ser ut (smått kryptiskt ).

Talar det undermedvetna till mig?
Jag har missat att anmäla mig till flera tävlingar i år, inga agilitytävlingar. Det började med att jag glömde att anmäla mig till två spårprov och nu har jag missat att anmäla mig till en dansk lydnadstävling som jag gärna ville åka på. Lydnadstävlingen var väl ingen katastrof men jag har haft siktet inställt på den tävlingen länge så det kändes lite snopet. Spårtävlingarna är faktiskt värre med för jag har som sagt haft problem att komma med samt att nu finns det inga tävlingar som jag kan anmäla mig till förrän i september. Grr..Det skulle kunna vara det undermedvetna som talar till mig men jag tror att det är så simpelt att jag inte gillar de arrangörer som kräver traditionell anmälan. Internetanmälan rules! Fattar inte varför vissa arrangörer envisas med att man måste använda de där postgirotalongerna, jag har inget jäkla postgiro utan måste gå till svensk kass-service. Jobbigt..

Nu är det dessvärre dax att återgå till jobbet…

Solen har skinit mest hela tiden, inte resultatmässigt utan bokstavligt. En liten lätt bränna känner man absolut av.

Jag var so not sugen på att åka på dessa två tävlingar. De sista tre veckorna har jag i princip inte varit hemma mer än att jag har legat i sängen några nätter. Först var det vår tävling och alla förberedelser inför den. Direkt efter det var det Susan G-kurserna (vilket gjorde att man var borta från tidig morgon till långt in på kvällen), i måndags flög jag till London och kom hem torsdag vid elva tiden på kvällen. På fredag eftermiddag begav vi oss mot Kalmar. Jag ville faktiskt verkligen vara hemma men hotell var bokat och medresenärer fanns. Jag kände mig dock som jordens sämsta flickvän, det var verkligen hej och hejdå till Robert.

Tux starter
En annan sak var det där med Tux starter som jag inte hunnit träna så mycket och flygande starter kändes inte lockande. När jag ändå är inne på ämnet så var det en hel del som undrade vad jag höll på med i helgen (körde inte springande starter) så jag tänkte jag kunde förklara. Susan tyckte verkligen att Tux starter är en springande punkt för Tux och min agilitykarriär och vad skall man säga? Jag håller med även om jag har haft jätteknaggligt att få ordning på dom, det har blivit ett så känsligt ämne. Samtidigt så vet jag vad som hände när jag fick ordning på Ozzys starter. Ozzy klättrade från att hela tiden sedan han kom upp i trean ligga på cirka 30 plats på Årets Agilityhundlista till 10-11. Visserligen bidrog kontaktfälten en del men starterna har varit lika avgörande, absolut, så jag om någon vet hur viktigt det är med harmoni här. Vilket fall är det viktigt för mig och det är trots allt så att jag många gånger, även under nollade lopp, har velat strypa Tux för att kryper, åker på rumpan fram i starten eller skiftar position så nog är det är väldigt störande element. Dessutom är man rätt låst, tänk om man kommer till en bana där man måste sätta hunden nära pga banförhållande, inte skoj med en hund som inte kan vara stilla. Susan satte även tummen på det jag har iakttagit på många hundar, dvs att om det inte är stilla så blir de i många fall framtunga och får problem med första hindret eller de tidiga svängarna.

Programmet blev vilket fall att Tux skall komma ned i ett sitt genom att ge en hand touch . Sittet skall vara tight och fint, dvs han skall sitta med rumpan under sig och med vikten på den annars får han göra om hand touchen. När han gör hand touch kommer han gärna upp i lite sitt fint och det gör ju att han får rumpan in under sig. När han landar får han någon sekund att rätta framtassarna om de skulle ha hamnat snett. Från det att jag går får han inte röra eller ens lyfta en tass.

Om han gör det så skall jag gå tillbaka, ta hans halsband och hålla honom tätt mot mitt ben. Detta fungerar som en time-out för Tux. För att tagandet i halsbandet sammankopplas med obehag gör jag många repetitioner där jag tar i halsbandet och enbart belönar. Det som skall kännas surt för Tux är inte att jag tar i halsbandet utan det faktum att jag tar bort möjligheten till att springa agility. Time-outen även om den enbart är 10 sekunder är otroligt jobbig för Tux, hans ögon åker ihop till små springor och man ser på honom att detta var inte alls vad han ville.

På träning belönar jag hand touchen, den blir belönad både genom godis samt att om han håller kriterierna så får han hitta på något mer skoj, typ kampa, springa agility eller nått. Förutom själva sittandet så har hand touchen en annan väldigt bra funktion för oss och det är att Tux måste släppa blicken på hindren vilket är skitsvårt för honom.

På tävling kommer han få två chanser, sedan går vi av banan för jag vill inte få ett mönster av trassel.

Vilket fall så förklarar det varför jag håller handen över Tux huvud vilket många undrade över, vidare undrade många varför jag gick av banan idag (hans två chanser var förverkade).

Om någon besserwisser undrar varför jag inte bara säger ifrån på skarpen eller korrigerar honom ut av helvete, typ ger honom en nära döden upplevelse så kan jag bara säga att ni har inte fattat något. Min veka hund (det har jag papper på) skulle ta så jäkla mycket stryk och sedan skulle bara säga var är agilityhindren, låt mig komma så nära hindren. Motivationen eller driften som vissa  lite hippt vill kalla det för är så pass stark att han tar stryk bara han får springa agility.

Kalmar
Hopp 3 - Jag beslutade mig för att inte köra flygande start för Tux erbjöd starten enligt ovan med fin stadga trots att vi har gjort väldigt lite träning på framhoppningen. Det kändes bakvänt att köra en flygande start i det läget. Istället bestämde jag mig för att göra min start men endast ta ett steg diagonalt ut från honom och släppa om allt gick som det skulle. Tux satt verkligen helt superstilla och i snygg position, inte ens en ryckning. Loppet i övrigt var okej. Jag tappade tyvärr honom i sväng där han for ut på jorden runt turné och sedan störde jag honom i ett byte så han rev. Var så jäkla fokuserad på starten så när den gick vägen var det svårt att droppa den. Är dock nöjd med loppet, Tux gjorde det bra men matte var inte fullt så bra.

Ozzy gjorde ett fint lopp och nollade. Han kom trea efter Stumpen och Zoe. Tappade honom i två svängar lite men jag är nöjd med loppet.

Agility 3 – Ozzy gjorde ett fint lopp till sista balanshindret, A:et där han hoppade. Jag tog av honom från banan, när jag väl fått tag på honom. Vill inte ta om för det har blivit ett mönster, Ozz hoppar, jag säger ifrån och han springer in 2+2 och det ger ju inga resultat.

Tux satt, igen i starten och denna gång gick jag flera steg. Sedan missade jag ett hinder av bara farten. Kontaktfälten hindren var .

Öland
Hopp 3 – Tux, lyfte en tass så jag gjorde en liten time-out och sedan satt han som en staty. Jag var tvungen att gå förbi första hindret. Tyvärr fick jag akut blyfot efter andra hindret och Tux tog 3:an åt fel håll. Grymt svår start som jag måste sätta upp och träna på, push through 1 till 2, runda (helt runt) 3 för att hoppa den från ‘fel’ håll. Nu fastnade mina tunga fötter och breda arsle vid tvåan. Resten av banan gick han så grymt vackert så det var ju rätt tragiskt.

Ozzy det lilla odjuret ‘flickade’ istället och hoppade 4:an när han skulle runt och ta trean. Kan väl tilläggas att jag visst glömde att titta på hunden, kan kanske ha haft något med saken att göra.

Agility 3 – Snopet sa Tux. När vi kom in på banan i denna klassen så vägrade Tux först släppa blicken från hindren, han ville inte göra en hand touch. Såg verkligen att han tyckte, jag vill inte och jag testar om jag verkligen behöver. När det inte fungerade så gjorde han en hastigt och när jag skulle lämna honom så åkte en tass upp direkt, time out. Gjorde om proceduren men återigen så åkte en tass upp när jag skulle gå och då tog jag på kopplet och gick av. Det sved förstås både för mig och Tux. Det kändes inte skoj efter flera lyckanden men det hade varit en ännu större förlust om jag hade släppte igenom det.

Ozzy var ett större odjur än i hoppklassen, han blindbytte på mig. Där fick jag för mina inkonsekvenser. Kontaktfälten var däremot väldigt tjusiga, till och med A:et.

Men vi har som sagt haft sol mest hela tiden så det kunde ha varit värre…6 disk och sol är bättre än 6 disk och regn.

Dessutom skall jag få vara hemma ett bra tag nu!

För den delen, jag lovade någon att lägga ut min msn-adress här: m@orcafat.com adda mig om du känner för det!

Så här såg starten ut i hoppklassen där jag fick den vanliga sjukdomen blyfot:

3
____

I 5                   I4

____           ____
2                  1

Nu är jag tillbaka från Richmond, London. Hemma och vänder, det känns inte så kul. Hade verkligen kunnat vara hemma och slappa i helgen. Ingen rast, ingen ro här inte. Nu är det slut på gratis mat, gratis sprit och allmänt chitchattande på arbetstid. Vojne vad jag har käkat i en veckas tid…så mycket för den dieten. Hotellfrukost, tre rätters lunch, 3 rätters middag och öl, GTs på löpande band….tänker inte ens titta åt vågen det närmaste kvartalet tror jag. Richmond var väldigt flott och där fanns flera riktigt stora parker med hjortar och superba promenadområden. Jag hade aldrig stått ut i London och om jag nu skulle tvingas bo där så skulle jag ändå inte ha råd att på i ett sådant område…posh, posh. Flyget blev en timme försenat på grund av vindarna här nere igår och dessutom var bagaget försenat så det blev sent hem. Jag är mör..

Första dagen minns jag inget av alls, satt bara och tänkte på Susan-kursen och hur jag skall lägga upp min träning framöver. Väldigt synd att jag inte har kunnat träna något i veckan alls. Hade verkligen velat kommit en bit med mina starter och crate games. Susan rekommenderade att köra flygande start med Tux tills starterna sitter som de skall så att jag inte förstör det jobb jag lägger ned med starterna genom att utföra dom på tävling innan de sitter på träning. Jag har aldrig kört en flygande start med Tux och jag känner mig måttligt förtjust, bara blotta tanken känns jobbig. Finns det ett loophole någonstans?

Piff och Puff har varit hos min mor och far. Grannens ena tik löpte, suck, så är det varje gång jag behöver hjälp. Ozzy försökte ställa upp med sina tjänster när han var över fast han är rätt lugn ändå. Tiken var nog lite besviken för någon dag hade hon lagt sig ned för att det skulle gå bättre men det hjälpte inte. Tux var så duktig och brydde sig inte. Han lekte med pappas vorsteh Greta. Hon har fint skägg man kan dra i och så leker hon sådana där ruffa lekar som går ut på att man springer och tacklas allt vad man kan. Det är skoj enligt Tux.

I helgen är det Kalmar och Öland, vi är otränade och jag är fet så det får gå som det går. Men efter denna helgen så skall jag vilket fall vara hemma ett längre tag och det skall bli så skönt! Då skall det tränas, tränas och åter tränas. Ser verkligen fram emot all träning, det är dessutom skoj att det är en hel del jag kan fixa med här hemma.

Drifter är fan jordens löjligaste ord! Gah, när folk börjar prata om att deras hundar har sådana drifter så de kan inte träna på ett visst sätt så kommer fröken überbitch fram i mig. Ursäkta, men nu gick ridån ned, du har gjort bort dig är allt jag vill säga. Punkt ett vad är drift, motivation? Punkt två, är drift något unikt för just din hund? Upplysningsvis, finns det säkerligen massor av hundar som har mycket mer ‘drift’ än din hund och som gör allt djävligt mycket bättre än din hund utan att den som tränar måste göra det med hugg och slag. Drift är jordens mest patetiska ursäkt.

Enbart en av tre människor på vår planet har rent dricksvatten varje dag!

The wicked witch..
Nu skall försöka knåpa ihop något om denna vecka. Det är verkligen inte enkelt. Jag skulle kunna spendera mycket tid och utrymme att skriva väldigt elaka och dräpande svar till bloggar, kommentarer till bloggarna, saker som folk har sagt och framför allt vad folk har gjort. Men skall försöka nöja mig med att man lär sig nya saker om folk hela tiden, okej ett och annat påpekande kan ju smyga in sig i texten, men i övrigt skall jag bara försöka konstatera att vissa människor är så pinsamma att man inte bör spendera energi på dom. Dessutom känner jag faktiskt att jag blir otroligt kränkt när jag läser/hör vissa personers kommentarer och jag vill inte vara kränkt.

Hör upp blindstyre…
Det finns väl några saker jag som jag ändå känner att jag måste få sagt. Det känns som om var och varannan person i agility-sverige tror att Susan har visat en film på brandmän som strippar! Nej och åter nej, det var ett skämt. Personligen såg jag det roliga i det hela och kan mycket väl tänka mig att det var ett practical joke från Susans producent.  Det var inte heller så att Susan hade glömt DVDen hemma utan så att den var med i hennes väska som var på utflykt.

Shit, vad folk har svårt att lyssna! Vid ett tillfälle så bad Susan folk om att sätta undan hundarna 5 gånger och endast någon enstaka gick tillbaka med hundarna. Nää, det var ju så jäkla synd om hundarna att sitta buren igen och jag kände att jag ville bara skrika till dessa personer – Lyssnade du något de första dagarna eller brister det enbart i din förmåga att ta till dig saker? Hade du lyssnat så hade du kört crate games och då hade problemet överstökat. Duh..

Jante do NOT live over there..
Personligen tror jag att en del av de negativa vibbarna som har varit från vissa håll beror på förväntningar och på kulturella skillnader.

Jag är duktig, alltså bör du lyssna! Susan är visserligen kanadensiska men Kanada ju oxå en del av Amerika och utan kunna framhäva sin framgång så är man ingen i Amerika. Även om de flesta är medvetna om detta så tror jag att många har lite svårt att förhålla sig till detta faktum.

Vidare tror jag att många blir väldigt besvikna när de inte får träna hund i den utsträckning de vill. Att gå kurs är för många kvalitets tid med hunden och då vill de spendera varje sekund tillsammans med sin hund. Säger någon då att man skall ha hunden i buren och dessutom sker den lilla träning som är i buren så kommer folk att bli sura.

Allt har inte bara varit solsken..
Nu skall även Susan få sig en känga. Japp, även jag kan gnälla. Susan har svårt att hålla i den röda tråden. Hon kommer på sig själv och måste återknyta och har det då gått för lång tid sedan hon tappade det hon var inne på så kan det vara svårt att hänga med. Jag har inte upplevt något problem med Power Point bilderna men däremot är det som sagt jobbigt när man glider från ämnet i vissa lägen. Att det var felstavat på något enstaka ställe var verkligen inte besvärande för mig. Jag blir verkligen illa berörd när jag läser det i en viss blogg (personen har själv stavat fel på två ställen, samma ord, borde jag slänga in en ful gliring?). Jag har själv fått jobba mycket hårt med mitt skrivande och trots att min vokabulär och stavning är långt över genomsnittet så tappar jag ord och bokstäver när jag skriver texter. Läser jag texten direkt efter ser jag det inte utan läser som jag har tänkt det. Jag har bara ett ord för sådana kommentarer, det är bara så lågt.

De första två dagarna, skillnaden med att ha hund och inte hund var väldigt små. Jag är tveksam till att det fanns någon vinst alls att ha hund med sig.

Framförhållning, Susan, behövde många olika atiraljer men var ofta väldigt sen med att tala om detta och kunde inte heller riktigt improvisera.

Det suger att dessa dagar är över…
Jag skall försöka sätta ord på varför jag verkligen har gillat detta. Ni som vill veta exakt vad som har sagts och gjorts får nog läsa någon annanstans. Jag kommer inte ha någon stor redogörelse för dels kommer det inte att göra Susan rättvisa och dels har jag ingen riktig lust att ‘bjussa’ det just nu.

Jag var väldigt såld redan när jag läste Shaping Success men det hände väl inte så mycket med min träning. Mycket av detta berodde på att jag hade svårigheter att genomföra det praktiskt men även på att jag kände mig lite ensammen. Nu är det nog fler som har blivit Susanifierade. Det hela började förstås egentligen med Ozzy och insikten att det finns hundar som inte går att träna med daskar på nosen, hårda nacksvingar, koppelryck och allt annat jag blev rekommenderad men som ändå tycks vara intelligenta hundar.

Därför har jag läst väldigt mycket om inlärning, om aggressioner, om rädslor och allt som kunde tänkas ha ett svar på varför Ozzy betedde sig som han gjorde och vad jag skulle göra. Väldigt tidigt upptäckte jag att det finns väldigt många olika svar på varför och vädigt få på hur man gör. Dock såg jag att allt som innebar tvång, våld var uteslutet eftersom det inte biter på en riktig terrier. Med den som oftast kallas för klickerträning upplevde jag att det fanns brister.

Problem uppstod när hunden sa att jag har ingen lust, tror jag går och pinkar lite eller kanske tar och jagar en kanin eller nått i den stilen. Här hade jag så himla svårt att hitta svaren. När jag fick svar så var de ofta i linje med att vi skall undvika situationerna, typ sätta hunden i ett annat rum eller locka lura hunden med en godisbit framför näsan.

Jag uppfattade det helt enkelt som metoden var regel- och konsekvenslös vilket gjorde det svårt att praktisera i vardagen. Kanske beror det på att jag inte har läst rätt böcker, tränat för rätt personer men det var i och med Shaping Success och ännu mer efter denna kursen som jag har förstått att det går att ha regler och konsekvenser till dåliga val som hunden gör utan att för den skull verbalt eller fysiskt korrigera sin hund. Det kommer inte bli en enkel match att anamma detta men det är ditåt jag strävar.

Pay-off..
Det ekar lite i plånboken, det får jag väl erkänna. Men det är göttigt att bara några små justeringar som jag gjort med mig själv och med hundarna redan har gett resultat.

Belöningsplacering vid nosduttarna har gett mycket större stadga. Jag har varit tveksam till att använda nosduttarna men har nog tänkt om lite. Tror att jag kanske kommer lägga på dom ändå, jag tror att jag kommer använda dom för att Tux skall hålla riktning på kontaktfälten när jag gör stora sidledes förflyttningar. Dessutom är det en kul sak att pyssla med.

Under hoppdagen konstaterades det att när Tux flyttar sig framåt vid start så hamnar han i väldig framvikt. Han drar sig fram med framtassarna och sitter/står hukat (klassiskt vallhundmanér). Detta gör att han kommer starta med att dra sig framåt med frambenen och vara framtung. Detta kan mycket väl bidra till våra svårigheter med de första svängarna, hinder 2-4 är verkligen en akilles-häl vi har. Så nu är vi åter tillbaka till dessa jävla starter. Susan tog sig faktiskt tid och återkom flera gånger till mig under både middagen vi åt på kvällen men även under dagarna nu helgen med olika saker som hon hade kommit på. Tillbaka till själva sittande, först kändes det väl lite snopet, var det liksom allt? Jag kände att jag hade nog förväntat mig att få någon väldigt komplicerad övning att träna på och så skulle jag bara lära min hund att sitta ordentligt (bara är det förstås inte  Tux då). Men när jag var ute och promenerade morgonen därpå med hundarna så slog det mig hur jäkla viktig starten och vägen till start. Har inte alls tänkt på det vilket jag kanske borde ha gjort, gammal ryttare som jag är. Vad gör hoppryttarna innan de startar? De brukar göra galoppombyten, halt, rygga och ibland till och med mer komplicerade saker. Det är förstås ingen show off för publiken utan fyller ett praktiskt syfte….weight shift…att få hästen att verkligen komma på bakbenen.

Nu har jag fått en egen privat start-coach som förmodligen och förhoppningsvis kommer hålla mig hårt i örat. *s*

Jag har äntligen fått Tux att acceptera loss. Japp, så illa har det varit, han har vägrat släppa kampleksakerna. Otroligt skönt. Under Gåsahoppet höll jag på att bli galen. Det var en person som ville prata med mig en stund efter loppet och jag kunde inte få Tux att sluta kampa, kunde inte få på kopplet och släppte jag så fanns risken att han skulle ta ett ärevarv med kampleksaken. Jag missade loss under inlärningen för jag använde inte kamp så mycket men när jag började tävla agility inomhus kom jag på att kamp var bra och sedan även i lydnaden. Helt plötsligt så bara exloderade Tux kamplust och sedan dess har jag haft stora problem med att få honom att släppa. Dessutom drar han för kung och fosterland…

Bad dog trainer
Jag är verkligen urexemplet på bad dog trainer. Oftast tänkte jag bara på det när Susan drog sina exempel, en gång när hon visade en video så var det jag och Tux på pricken, hahaha (Buzz som kör kampleken med Susan).

Tusen repetitioner vid varje träning, kassa kriterier, ingen egentlig plan och många andra saker är exempel på att jag inte är så bra hundtränare. Fast det är lugnt att få reda på det, jag visste ju redan om det kan man väl säga. Det är helt klart värre med dom som på fullaste allvar inte har någon som helst självinsikt. En sak är ändå positiv och det är att mina hundar älskar att träna i alla lägen. Dessutom så måste det väl vara lättare att bättre sig när när man startar på en låg nivå…

Sett…
Det har varit kul att iaktta alla på kursen. Oj vad man lär sig från det!

En deltagare hade sin hund i bur, i buren hade personen förutom hunden stoppat in ett märgben. Under hela förmiddagen slet hunden frenetiskt med att försöka gömma benet. Personen hade dagen innan klagat på att hunden inte orkade jobba…Nä, det tror fan det om den skall behöva slita så varje gång den är i buren. Duh.

Fannys Shejpa som visserligen var jättefin från början men som verkligen från det jag kunde se  utvecklade sig till ännu bättre hund. Sky is limit… Nu har jag inte sett Shejpa så mycket innan och jag har ingen aning om hur Fanny upplevde det så om jag skriver fel så är det helt okej att korrigera mig. Shejpa ville inte den första dagen sitta i bur, framför allt ville hon ha full koll på Fanny. Det tränades crate games och jag måste säga att det slog mig jag fick en känsla av att Shejpas prioriteringar fick ett litet lätt skifte (?????). Vilket fall så upplevde jag det som åskådare. Skall bli jättespännande att läsa vad Fanny skriver.

Ett ekipage som jag fick känslan av att det var ganska kämpigt för som de sista två dagarna fick en hel annan attityd. Hunden uppvisade helt plötsligt fart, glädje och motivation vilket gjorde matte så glad. Tack vare lite crate games…

Kryptiska bilder från två kursdagar
http://photo.orcafat.com/april07

London
Jag sticker till London imorgon. Jag har en känsla av att jag kommer vara mentalt frånvarande mestadels. Jag har så mycket viktigt att begrunda, vill inte höra om budgetar hit och dit. Jag fasar lite för vår ‘Team building-eftermiddag’, då de skall släppa ut ett antal geografer på Londons gator…låt mig gissa med en karta i hand!

GRATTIS!
Första Tux och Yatzie barnet har tävlat! Soya har debuterat i lydnad med vinst och 186 points, snyggt jobbat.

Susanne som tog pinne med Buffy.

Tack Emelie och Eva, hoppas allt jobb ni har lagt ned både lönar sig ekonomiskt och träningsmässigt! Vi är så glada att ni tog hit Susan.

Jag går en kurs för en person som är fantastisk hundtränare, hon försöker förmedla något som ingen annan som jag har gått kurs för tidigare har gjort. Det är ett annorlunda synsätt och det är ett djävligt häftigt synsätt på hundträning. Det ÄR en hel del korvstoppning, för att istället för att ge oss bitar så försöker Susan ge oss så mycket som möjligt, något som annars skulle ta veckor av kurser. Jag tycker att Susan Garrett är KANON! Jag vill av hela mitt hjärta träna hund på detta sättet (tack lill-loppan för den lilla insikten), tyvärr är jag för kass hundtränare för att lyckas. Dock är jag så glad att jag har ekonomiska möjligheter att gå denna kursen.

Jag har faktiskt väldigt lite förståelse för det negativa som har skrivits om kursen. Jag kan till och med tycka att det är rätt komiskt. Det är komiskt att läsa och höra vad folk skriver och säger, dels inser man vilken otrolig avsaknad av självinsikt många människor har och dels är kul att se drevet av hyenor som hänger på när de känner vittringen av blod. Voff! Lika komiskt som jag tycker att det är, lika pinsamt tycker jag oxå att det är.  Jag har tyvärr den fula ovanan att skämmas för andra…extra mycket när de själva inte vet om att det de gör eller skriver är pinsamt.

Tekniken har strulat lite, hon hoppar lite så det är inte alltid en rak röd tråd, ja kort och gott det är inte perfekt men det är ändå så jäkla mycket som är bra. Det är jubara att ta åt sig av de som är bra och lämna resten. Men jag antar att jag inte är sådan människa som måste gnälla så fort jag har fått en fis på tvären.

Att gå en kurs är alltid en chanstagning, det finns inga garantier att det är bra. Jag har gått kurs där instruktören ägnade halva dagen åt att fixa ett trasigt A-hinder, en av våra mest kända instruktörer. Jag gått kurs där instruktören kommenterade mina feta lår. Jag gått kurs där jag fick mina omtränade starter halvt-om-halvt pajjade. Shit happens…det är ett risktagande, det svårt att få några garantier innan en kurs.  Vissa av de saker som folk har gnällt över kan ju Susan inte ens rå för, det är ju knappast hennes fel att flygbolaget skickar väskorna fel.

Jaja, skitisamma fast jag måste säga att jag tycker synd om Eva och Emelie och alla andra som vill ta hit dyrare instruktörer för det lär ju bli svårt nu. Personligen har jag inga problem med att sticka över till Kanada eller USA för att lära mig mer av Susan, jag är nämligen inte så fullärd som tydligen många andra är i hundsverige…

Nu skall jag njuta av de resterande dagarna…

Skall iväg och äta middag men tänkte svara lite snabbt på några frågor:

Första dagarna var inte agilityträning. Det vi bland annat skulle lära oss var crate games, det går ut på att hunden verkligen skall gilla att vara i sin bur, vara trygg där, tyst där mm mm. När hunden får kommando att gå till buren skall den verkligen rusa in dit. Och jo, den skall kunna slappna av i buren och sova. Signalen för att vakna är att man tar i dörren, det innebär att hunden lugnt skall kunna sova när man går förbi, när andra går förbi för den vet att så länge ingen tar i dörren så kan jag vila. Mycket kort då! Om någon skriver att det är så synd om deras hund för att den bara får ligga i buren och det gillar den inte så borde denna/dessa verkligen ha varit uppmärksamma de första två dagarna och rusat hem för att träna….

Hur den blir bättre i agility av crate games? Bland annat gör det att hunden får en mycket större förståelse för att välja rätt, självkontroll. För mig som tex har en hund som har extremt svårt att vara still framför agilityhinder och som i det läget inte är mottaglig för aversiva metoder (vilket jag inte heller vill använda) får en enormt god grund att stå på. Återigen väldigt kortfattat.

När jag hör att någon säger att sådana som jag, dvs folk som är positiva till kursen, inte vågar vara negativa för att vi går kursen och har betalat så mkt pengar eller dylikt så blir jag så pissed off! (Vilket jag fick höra idag att en person hade sagt/skrivit) Ursäkta, men jag är faktiskt inte dum i huvudet, om jag inte gillar det så skulle jag givetvis inte säga att jag gillar det. Jag gillar det och jag önskar att vi hade haft mer tid så att vi hade hunnit med att träna hund mer. Helt otroligt att någon kan säga eller skriva dylikt, va fan vet du om mig, egentligen?

För mig är det en fråga om att lära sig nya saker och avfärda saker som jag inte gillar. Jag kan visst gå kurs för någon lokal tränare, det är inte antingen eller för mig. Susan är inte bra för att hon kommer från Amerika, återigen vi är inte dumma i huvudet, hon är bra för att hon tillför något nytt, spännande för mig som inte är lika kunnig som flera de andra kursdeltagarna tydligen är. Man kan välja att gå i samma gamla fotspår som alltid och säga duger det för kreti och pleti så duger det för mig oxå, för så tycks många resonera. För mig är det inte frågan om det, det är inte heller frågan om att bli bäst i världen utan det är helt enkelt en fråga om att det är KUL att träna hund och detta är tillför något helt annorlunda för mig, en utmaning som gör hundträningen ännu roligare.

Det är många jobbiga saker som är över just nu och det är så sköööönt! Najs..

Ozzy började som sagt kräkas i lördags efter agility öppenklassen när jag gick av honom. Sedan blev han riktigt dålig. Natten mellan lördag till söndag sov jag i princip inget alls, han kräktes och var riktigt risig. Jag skulle som sagt på kurs på söndagen och jag var som en zombie på kursen. Helt slut efter tävlingarna och ingen sömn. På söndag morgon när vi gick morgonpromenad som Ozzy inte ville gå med på egentligen, kissade han vilket fall rejält så jag bestämde mig för att han inte var uttorkad = uthärda ett tag till innan jag åker till vet. Han kräktes ett par gånger till under förmiddagen men fortsatte att kissa på promenaderna. När vi kom tillbaka hem från kursen och gick såg jag direkt att Ozzy var på bättringsvägen. Såg att hans blick var annorlunda. Han åt då morotspuré som jag anser är i särklass den bästa maten att ge vid magsjuka, ris och fisk kan slänga sig i väggen. Dessutom himla enkelt att ha hemma, barnmatskonserver. Idag är han tillbaka i sitt normala jag. *phew*

Känns ju lite olustigt att ha tävlat med en hund som eventuellt var sjuk men det var ju inget jag visste om. Magsjuka kan ju komma plöstsligt så jag hoppas inte han kände av det tidigare under helgen.

Det är bara så otroligt skönt att tävlingen är över! Det är otroligt pressande att vara tävlingsarrangör. Tävlingsarrangör och tävlande är ännu värre. För mig med hundar i två olika storlekar samt en hel del annat pyssel blev det ingen absolut ingen rast och ingen ro. Tror inte jag satt något alls under de två dagarna som var. Det kan oxå vara pressande när folk gnäller som man hör, för när de gnäller på arrangemanget så blir man förstås ledsen. Nu var det inte så att det var så många som gnällde men vissa blev lite sura då de inte fick sitta med sina burar där de ville. Det var som arrangör väldigt svårt att veta hur trångt det skulle bli och vi kan väl konstatera att ur den synvinkeln hade vi oroat oss i onödan.

Men nu är det över och vi oxie-folk kan njuta av att vara tävlande resterande del av säsongen.

Jag är nöjd med Tux och mina prestationer under Gåsahoppet. Det var svajigt i flera klasser men vi nollade vilket fall, här och var. Det känns som det är ett steg framåt, har ju oftast tappat honom helt. Men vattentätt är det knappast. Jag har ingen ryggmärgskänsla med Tux utan jag måste tänka hela vad jag skall göra, vart jag skall placera mig. Så är det inte alls med Ozzy, där kommer allt mycket mer naturligt.

Har inte hunnit tänka så mycket på våra lopp men insåg nu under förmiddagen när jag tänkte igenom våra landslagsuttagninglopp att de ‘fel’ svängar vi fick troligen berodde på samma sak. I fredagens lopp missade Tux ordentligt efter långhopp där de skulle svänga 90 grader för att sedan hoppa ett hopphinder och vända tillbaka. Båda dessa svängar blev riktigt dåliga och förlorade massor av tid. Tux fortsatte rakt fram efter långhoppet och sedan var inte alls med på att vända tillbaka över hopphindret. I agilityklassen på lördagen hade han tendens att nästan ‘flicka’ ifrån mig på två ställen. Det var dels efter däcket när många hundar vände åt fel håll men även hindret efter A:et. I både fallen under ag-klassen hoppar han åt vänster men ser i landningen att han skall till höger och vrider om. Tror att jag är för dålig att vrida om med överkroppen. Jag kan verkligen se framför mig att jag är riktad rakt fram i hoppklassen, Tux forsätter rakt fram….Vidare i agilityklassen att min kropp verkligen har pekat vänster tills han har landat.

Jag har ju inga verbala kommandon för höger eller vänster, har väldigt få kommandon överhuvudtaget så Tux är väldigt beroende min kropp för riktning (jo, det är väl de flesta agilityhundar men det kan ju vara mer eller mindre beroende hur man har tränat). Tror faktiskt jag är duktigare och har mer kroppskontroll när jag springer med Ozzy. Nu känns det nästan som jag har haft en liten aha-upplevelse. Då menar jag inte att hundarna följer kroppen utan ett antal problem som jag har med Tux som faktiskt kan vara relaterade till min kroppsriktning.

Glömde att det är nytt SM-år!

Tux måste väl ha:
2 SM-pinnar i hopp
1 SM-pinne i agility

Ozzy har:
1 SM-pinne i hopp

Susan kurserna är igång. Skoj, skoj. Gillar verkligen hennes träningsfilosofi, verkligen. Ja, så var det med det. Får se om jag skriver mer någon annan gång..har ingen lust just nu vilket fall.

En mycket snabb summering, skall på kurs imorgon så sängen väntar.

Långfredag

Ozzy
Hopp 3 (landslagsuttagningklass) – Ozzy gick bra men tyvärr gick han in i andra porten. Först tyckte jag han var slarvig men sen med lite eftertanke så insåg jag att jag hade tagit ett steg åt sidan och dragit med honom. Trist!

Agility 3 – Ozzy hoppade balansen så jag tog om den och sprang vidare. Tog resterande kontaktfält.

Hopp Ö – blev det en disk, han drog in i fel tunnelingång.

Agility Ö – Ozzy hoppade balansen igen… Disk…

Tux
Hopp 3 (landslagsuttagningklass) – Tux nollade! Tyvärr missade jag två svängar på slutet, Tux drog iväg lite efter lången och sen även svängen efter nästa hinder halvkass. Inget klockrent lopp men en nolla. Vi hamnade på 8:e plats till slut.

Agility 3 – denna bana var grymt svår! 40 av 60 diskade sig. Tux gör ett så klockrent lopp ända till 16:e hindret. Jag hamnar efter och så tar 16 från fel håll. Han var på väg rätt men så fick jag panik för jag var så långt bakom, ropar på honom och då viker han av.

Hopp Ö – Detta loppet gick oxå väldigt bra ända mot slutet då Tux i sväng får syn på favorithindret slalom och far iväg mot det. Jag fick tillbaka honom men då var det ju kört tidsmässigt, det var en lång utflykt. Vi var nolla men obotligt efter tidsmässigt i den konkurrensen.

Agility Ö – disk. Riktigt bra kontaktfält men Tux for iväg i en tunnel som han inte skulle till. Resten gick jättefint.

Påskafton

Ozzy
Agility 3 (landslagsuttagning) – Jag hade bara så kass känsla innan detta loppet. Dels var det inget kul när man vet att kontaktfälten var som bortblåsta dagen innan och dels kändes det inte som någon jättebra bana för mig och Ozzy då hans kontaktfält är rätt beroende av mig. Det slutade med 10 fel. Han rev första hindret och sedan hoppade han A:et. Det var inget bra lopp alls, tyvärr.

Hopp 3 – var inte så dum. Tyvärr blev det en fulsnurr efter långhoppet där jag gjorde ett bakombyte och Ozzy svängde åt fel håll. Kostar tid…nolla och 7:a.

Agility öppen – disk på A:et kontaktfält. A:et var sent i banan och fram till dit gick han jättefint.

Tyvärr började Ozzy kräkas efter det så det blev vår sista start. Han kräkts flera gånger och är lite medtagen. Jättetråkigt och jag hoppas bara det är stressen eller att han ätit något dumt.

Tux
Hopp 3 – Tux rev ett hinder i detta lopp dessutom missade han en tunnelingång men fick ingen vägran för det. Rivningen var mitt fel, sent framförbyte. Kunde inte riktigt få ordning på den banan generellt.

Agility 3 (landslagsuttagning) – gah, vilket lopp det blev. Jag blev jättenervös när jag sprang och mot slutet så blev benen som gelé. Jag gjorde ett byte mot slutet av banan som jag inte hade planerat och hamnade inte där jag hade tänkt mig. De sista 5 hindren kändes jätteskakiga på grund av den där bytet. Men vi nollade faktiskt och blev 6:a i klassen.

Hopp öppen – Jag hade redan innan detta loppet bestämt mig för att avsluta helgen med detta loppet. Tux hade gjort kontaktfälten jättefint i tre klasser och inte för att jag tror att de skulle skita sig i sista klassen men jag vill inte avsluta med något sådant. Sedan började jag bli riktigt trött och vi skall ju gå kurs de kommande dagarna. Tux svängde tyvärr åt fel håll i en bakombytessituation och fick snurra för att komma åt rätt håll igen och det funkar ju inte i den konkurrensen. Vi har ju lite svårt med bakombyten men sen tog jag nog i lite väl mycket när jag skulle få honom att svänga åt rätt håll innan själva bakombytet. Nolla var vi ändå.

Landslagsuttagningarna
Minns inte riktigt vart Ozzy hamnade, i mitten någonstans. Trodde faktiskt på bättre resultat med honom men vi kommer nog igen. Skall reparera mina kontaktfält som har blivit instabila….

Tux, ja han är 4:e hund idag poängmässigt, om jag minns rätt. Mycket bättre än vad jag ens vågat tänka, trodde inte alls på oss. Nu känns det nästan som det kan gå hur som helst resten av uttagningarna för nu har jag vilket fall inte gjort bort mig, hahaha..

Ditten och datten
Underlaget i hallen var verkligen helt suveränt. Så häftigt tycker jag.

Tux, överlag. Det känns väldigt oslipat fortfarande men det har var skoj som attan att springa med honom.

Helt otroligt många bra large-hundar det finns nu. Knivskarpkonkurrens, nu känns det verkligen som om det är stor skillnad mot small. Medium vet jag inget om…

Att TV var där och filmade. Skall bli så skoj att se vad Hundkoll visar, de filmade vilket fall väldigt mycket.

Banorna har överlag var roliga, kluriga men roliga.

Att en domare som jag faktiskt var rätt otrevlig mot kom rusande efter vårt agilitylopp idag och var nästan mer lyrisk än mig. Kul och strongt för han kunde ju bara ha behållt det för sig själv med tanke på att jag inte var så trevlig sist.

Ozzy som har blivit sjuk.

Folk som blir jättesura på hundarna innan de ens har utvärderat vad som har hänt, dessutom inne på banan är SVT står och spelar in.

Idag har vi blivit filmade av SVT för Hundkoll. Det gick okej, vi tjuvstartade en gång men sen fick vi upp filmvanan *s*. Rent agilitymässigt upptäckte jag att Tux och jag har lite problem i threadles, upptäckte. Det var två threadle-situationer på banan som vi skulle springa och Tux är lite ovillig att hoppa tillbaka. Tror det beror på två saker, jag har belönat upp kom till matte väldigt väl samt att jag bråkade med honom i en threadle-liknande situation då han försökte springa under (han tyckte om jag vänder tight, tight så blir det bra, inte så viktigt att ge mig själv utrymme att hoppa). Nu kommer han snyggt och prydligt mot mig men har noll sug på andra hindret. Eftersom han inte suger på det så taxerar han inte heller och då skråar han nästan över hindret vilket kan få till följd att han river. Aja, skall försöka förstärka upp det lite ikväll.

Tillbaka till filmningen. Mina hundar är ju kameravana så de brydde sig inte nämnvärt. Tux stannade lite tidigt på vippen en gång när kameramannen stod nästan inne i hindret, helt ok tycker jag. Ozzy han brydde sig inte alls, det är undan eller väck nu springer jag agility och lite bråte ivägen är inget man skall bry sig om. Givetvis noterade TV-folket hans vackra hoppstil…

Jeanette med Julius var oxå med och sen tror jag även Emelie gjorde lite moooves med sina doggar. Tyvärr missade jag dessa stjärnor då jag var tvungen att åka hem och sitta i möte med jobbet. Kollegorna tyckte för den delen att det var himla spännande och hoppades att de skulle få se mig eller hundarna i TV. Jag vet inte om jag vågar titta!

Tux fick även träffa eller åtminstone titta på Jeanettes nya stjärnskott Tara. Hon var lite blyger så Tux fick hålla sig lite på avstånd men det gick bra. Han är okej så, fast han är så intensiv med dom han känner så är han himla schysst med blyga hundar och tränger sig inte på.

De skall även filma nere på Gåsahoppet. Det skall verkligen bli spännande att se vad det blir av detta. Värsta agilityboomen i hundsverige kanske? Jag kan nog tänka mig att det kan ge ökat intresse för agility, fler som får upp ögonen för vad de kan göra med sina hundar. Skoj, skoj…

Skall nog försöka träna lite kort ikväll oxå, måste nog fila lite på dom dära threadleserna som har blivit bisarra.