Promenaddag idag, inget tränat alls. Har dock gått två längre promenader, däremellan har jag varit på kontoret i Köpenhamn och jobbat samt besökt IKEA. Med lite våld fick vi igen bilen när vi skulle hem från IKEA, Robert fick sitta ihop knycklad. Jag däremot satt rätt bekvämt, bra att vara kort i rocken. Nu har vi snart möblerat ett rum till i huset. Fattas lite saker och så har vi inte packat upp de vi köpte på IKEA men vi är på god väg.
Igår däremot blev det agilityträning. En klass 3 bana som var både ganska lätt, öppen, men ändå lite klurig. Jobbig för oss mattar för vi röra på vår vårstela lekamen. När vi kom i mål och skulle referera som det fantastiska som hände under de där 35 sekunderna vi sprang så fick man fram typ ett ord och sen var man tvungen att hämta andan och så ett ord och lite flås….. Det är helt enkelt illa med flåset.
Jag är riktigt nöjd med träningen. Tux förvånade mig så i starten att jag tappade tråden senare och var tvungen att börja om. Typiskt mig, dvs att börja reflektera vad hunden gör bra/dåligt medan jag springer. Starten var en sådan dära start som jag verkligen skulle ogilla att få på tävling. Inget konstig start men jag hatar dra runt grejjen där mellan 2-4, jag var väldigt övertygad om att Tux skulle hoppa 3:an felvinklad och få totalkass sväng 3-4. Men oj vad fel jag hade, han rundade 3:an som en lite ostbåge/krok och svängde hur fint som helst.
Renoir…Okej, en simpel banskiss.
Alltså, jag är fortfarande himla osäker på Tux och vet inte alls vart jag har honom i agilityn så som Ozzy. Det gör dels att jag har svårt att fatta beslut på banvandring och dels att jag försöker kompensera det jag tror brister hos oss/honom genom olika handlingsval. Det är ju inget bra utgångläge egentligen och jag måste försöka ändra strategi och våga testa vad vi kan/klarar. Jag gillar verkligen inte att jag faktiskt, utan att reflektera över det förrän nu, väljer handlingsval eller funderar över handlingsval som kompenserar saker som jag tycker att Tux brister på. Då lär han sig knappast och jag utvecklas inte ett smack. Dessutom tror jag att jag är lite ‘stuck’ i hur det var för ett år eller ett halv år sedan, dvs att han var mer svårsvängd.
Många saker att tänka på till helgen framöver…
Åsa:
Känner igen de där tankarna…. märkligt att man underskattar sin egen träning så
Man tränar o tränar på de brister som man upptäckt att man som ekipage har men tror sedan på tävling ändå att det är en svaghet… Märkligt det där!