Han ÄR FAKTISKT lydnadschampion ville jag bara säga till publiken idag…..dagens pinsammaste uppvisning med en totalt överhettad Kelpie.

Det började så himla vackert med hällregn på morgonen, en Ozzy som inte vill gå ut. Jag satte på honom täcke, gick för att sätta på mig stövlar och när jag skulle koppla hundarna hade Ozzy försvunnit. Jag hittade honom inne i soffan ovan på en ihop knölad fleecefilt. Därifrån vägrade han gå, så han blev kvar inne när Tux och jag gick en sväng runt golfbanan.

Det innebar att när jag kom tillbaka var jag tvungen att gå en extra sväng med honom och vips var jag lite sen. När jag väl kom ned mot Västra Hamnen och mässan var det MASTODONT köer mot parkeringen. Käckt! Tur att man har en del lokal kännedom så jag lyckades faktiskt köra förbi kön en jättebit och in på parkeringen. Annars hade jag aldrig hunnit. Sedan fick jag springa förbi den gigantiska kön till veterinärbesiktningen oxå. Jag var på plats 9 minuter innan start, näst sist.

Vi fick nummer 5 av 8 på lottningen. Tux fick avdrag på platssittningen för att han hade trampat om med fram och sedan på platsliggningen hade han lagt över sig på en skinka så även där åkte ett poäng. Jag har nog inte gjort någon platsliggning sedan jag tävlade sist så jag får väl skylla mig själv. Inte hela världen, egentligen. Jag har funderat på att lära honom platsliggning med hakan i backen. Kan ju inte påstå att platsliggning har varit något problem för oss men man måste ju utvecklas.

Sen kommer det roliga eller vad man nu skall säga. Jag var lite orolig att Tux skulle vara trött då han hade tävlat igår och dagen blev ganska lång då jag tog en långprommis när jag kom hem. Ojojoj, vad jag hade käpprätt åt helvete fel.

Det var inga hundar som gick sådär bra, innan jag kom in men dom visade att de hade något sånär hum om vad elitlydnad är för något. Ingen hade hittat varken konen eller rutan innan jag gick in på banan. Dessutom var själva upplägget eller utsättningen av rutan, konerna mm speciellt snällt gjord. Bland annat så hade man två koner inom 10 meter radie från utskickspunkten till rutan. En kon som stod mitt på plan som hundarna såg klart och tydligt och en kon som dom då skulle till längst ute vid kanten, svårupptäckt. Alla hundarna drog till mitten konen och de innan mig hade inte fått hundarna därifrån. Flera hundarna var uppenbart påverkade av miljön, lite låga och långsamma. Det var mycket publik runt om och det var svårt att höra. Kort och gott kan man säga att det var svårt.

Tux var inte trött, han var fan komplett galen, övertänd, helt bortom all rimlighet. Sååååå pinsam men så glad.  Inget gick som det skulle, han gick ur min hand precis hela, hela tiden….I fria följet skällde han vid vändningarna och hade väl ett snett sättande. Jag missade prisutdelningen så jag har inte poängen men de var generellt låga eller obefinliga. Domaren säger kommentarerna i högtalarna efter varje moment så de vet man ju ändå. Men minns jag rätt så var det skällandet som var det allvarliga i fria följet. Dumrutan, Tux sätter sig inte. Detta ÄR ett problem som jag måste göra något åt för nu kan han det men väljer att inte göra det. Detta är väl det enda jag känner riktigt sur över.

Inkallning, var som vanligt lite extra steg. Domaren sa att det är meningen att det skall gå fort i inkallningen men då måste de kunna stanna fort oxå. Ja, ja, ja……bla, bla…Tror att vi fick en åtta trots allt. Därefter var det rutan. Tux fixade konen utan extra kommandon, han girade lite ut till den andra konen men fick syn på den rätta och ställde sig snyggt. Sedan skickade jag ut till rutan. Nu var det inte koner rutan rutan utan några vita träsaker som såg ut som gräddklickar. Tux hade lite svårt att hitta rutan, han plockade upp en bit silvertejp på vägen men till slut var han vid rutan och när jag skulle få honom att backa så skällde han igen. Men han var inne vilket fall som helst. Tyvärr fick jag en nolla för domaren sa att han hade tjuvstartat på inkallningen *suprise*. Han kom som en jäkla projektil på inkallningen, for förbi mig och så började han hoppa framför mig…*suck*

Jag försökte, luuuuuuugna ned honom mellan varje moment men då började han dra i mina ärmar och gå upp kamp. När jag skulle gå ned till utgångspunkten för inkallning så hoppade han jämfota hela hela tiden, till slut var jag tvungen att tala om för honom att han skulle gå fot. Han brukar kunna gå löst och ledigt på transporterna, inte idag.

Sen kommer kröningen, dagens skratt. Dirigeringsapportering. Jag fick vänster apport och i linje från apporten och upp till vår utgångspunkt stod ett lydnadshinder. När jag säger konen, far Tux iväg över lydnadshindret, till apporten och tillbaka med apporten. Så har vi aldrig tränat….Hopp och metallapport, har skulle vi ju kunna lyckas få ihop något litet poäng vilket fall. När Tux dyker ned för att ta apporten var han bara tvungen att säga oooiiiiii, vad kul detta är…hysteriskt roligt.

Vittringsapporten, kunde han först inte sitta still när jag skulle vända mig utan följde med runt. Gör en klockren vittring, slänger upp pinnen i luften fångar den och galopperar in och lägger den vid mina fötter…plockar upp den igen och sätter sig fot. Ja, jag vet inte vad man skall säga. Är det en tröst att han tog rätt pinne?

Ett moment kvar innan jag skulle få kliva banan och jag bara bävade för vad han skulle hitta på. Så pinsamt. Han tyckte att han hörde lite dåligt så det första han gör är att gå fram en bit sen gör han alla skriftena okej. Till och med domaren tyckte att han behövde ursäkta hunden nu och sa att detta är ju som alla ser en arbetsvillig hund så han ville förstås vara närmare matte….

Tävlingsledaren sa att det är ju en förbaskat bra hund om han inte hittade på en massa hyss, konstant…No shit!

Vet inte om jag vågar mig ut på lydnadplanen efter detta. Hur kunde det bli så här?

Efter det smög jag mig bort till freestyleringen för att titta. Där blev vi nästan kissade på av en freestylehund. Jag hade Tux med mig och han låg snyggt och prydligt bredvid mig. Helt plöstsligt fick en av hundarna syn på Tux och sprang fram men jag var snabb att plocka bort honom, sedan lyft hunden på benet. Oooops…Det var skoj att se på freestylen dock hade de fått en himla trist ring. Synd. Jag tog en del bilder som jag lägger upp när jag har tid.

Igår var en annan dag…
Vi tävlade agility igår på mässan och det gick både bra och dåligt. Ett halvdant resultat blev det.

Parklassen blev det disk med bägge hundarna, kontaktfältsträning för hela slanten.

I agilityklassen hoppade Ozzy kontaktfältet på A:et  så det var ju inte så bra. I överigt var loppet okej. Jag får nog revidera min  kontaktfältsträning på Ozzy för det fungerar inte så bra helt enkelt, jag får gå tillbaka till 2+2. Tux och jag fick en fnurra direkt då han inte riktigt fattade vad jag hade tänkt när jag försökte trycka lite på linjen. Jag var dåligt placerad då Tux var strulig i starten och jag tappade lite fokus, han reste sig och vägrade sätta sig igen. Han stod bara och glodde på första hindret och sket i vad jag sa till honom. Däremot satt kontaktfältshindren som en smäck och det är jag riktigt nöjd med. Nu skall det banne mig fortsätta så. Jag tappade honom senare banan så det blev disk. Men dom där kontaktfälten förgyllde min dag så det kändes rätt ok ändå…

Hopploppet med Ozzy blev hackigt och konstigt. Det började bra men sen tappade han fart när han skulle in i slalom och ökade inte inne i det. Skulle nog ha gått på honom lite där. Sedan blev det orytmiskt och jag fick två byten ganska illa tajmade. Vi var dock nolla i mål. Vi slutade trea men i och med att det inte kändes så himla bra, loppet alltså, var jag måttligt nöjd.

Till Tux la ja om strategin lite och det började rätt bra. Han missade lite i en sväng i början men sedan rullade det på bra tills jag tappade banan bråkdelen av en sekund och blev sen samt illa placerad i ett byte. Tux rev då han blev störd av mig och sedan gjorde jag en halvdan ‘flick-aktig’ sak som han inte riktigt förstod och snurrade två varv. Det hela slutade med 10 fel. Han satt i starten . Som sagt det var fint tills det sket sig.

Jag har lite svårt att fatta beslut om hur jag skall ‘handla’ Tux och det är lite jobbigt. Jag är fortfarande rätt osäker på vilka val som är de bästa och kan vela långt efter banvandringen.

Hur Tuxen mår..
Jag är väldigt överraskad över vilken skillnad lite massage och streching har gjort på Tux. Han travar mycket mer nu än vad han har gjort innan, det tror jag åtminstone. Nu går han bara pass när han går i koppel på och de går mycket lösa så det blir inte så farligt mycket. Han skrittar till och med och det har jag nog inte sett honom göra.  Han har sett fräsch ut efter agilitytävling och träning, ingen stelhet eller hälta.  Peppar peppar skall man väl  säga.

Vi har bokat Annika Falkenberg till klubben. Hon kommer ned den 30 mars för föreläsning och dagen därpå skall hon göra funktionsanalys på ett antal hundar. Tux är en av dom, jag hoppas då få ännu mera hjälp med att hålla honom i trim. Han är lite svår att stretcha (spänner emot) så jag  känner att  det hade varit stor nytta för mig att lära mig mer om massage och syrväxling. Sen vill jag få lite tips om hur jag skall hålla hans bakbensmuskler i trim för det är ju dom som Tux lätt överanstränger.

Det känns dock väldigt taggande att så lite kan ge så stor effekt, att det ger sådan skillnad.

Nu skall hundarna få en långpromenad, vilket innebär att jag inte orkar läsa igenom det jag har skrivit. Alla eventuella försvunna ord, felstavningar beror på ett monster som finns här på blogtown som äter bokstäver…

Tillbaka från promenaden. Tux blev attackerad av annan hanhund. Vi var ute långt ute på fälten, på en ridstig och helt plötsligt kommer två hundar springande över fältet. En blandras och en Leonberger, Tux går in mellan Leonbergern och mig/Ozzy. Leonbergern flyger på Tux, biter honom i låret och släpar iväg med honom. Jag sparkar Leonbergern och den släpper tillfälligt Tux som kan sticka iväg. Ozzy lät hundarna vara och de lät honom vara. Efter det fick jag Tux och Ozzy med mig och de andra hundarna sprang iväg till sin gård igen.

Tux har ett sår av en hörntand och lär väl bli rejält öm från bettet. Skitledsamt men jag är så glad över att det inte blev värre än så. Jag försökte lyfta Leonbergern från Tux och jag rubbade den inte en millimeter…Fyfan säger jag bara, trodde att jag skulle få plocka upp bitarna av min hund. Jag banne mig beväpna mig så man kan försvara sina hundar för när hunden är så stor som denna var så är man maktlös.

Vi får hoppas det inte blir någon infektion för det är en liten ficka där hörntanden har gått in, har tvättat med massor av vatten och tvål.

Vi var även upp till gården där hundarna kom ifrån och de har inte märkt något. Gubben verkade mest tycka att det var lite roligt. En olycka kan ju hända men man kan väl åtminstone ta saker på allvar. Nu var vi vänliga nog att åka dit och prata med dom, kunde gjort en polisanmälan om han nu tycker att det är så roligt.