Igår var jag på föreläsning i tävlingspsykologi. Det var Niina Svartberg som höll i den och Jeanette hade fixat biljetter.

Tävlingspsykologi är väl en sådan sak som man tänker att man borde bli bättre på men sällan gör något mer än halvhjärtat åt. Nu skall ni få en inblick hur mitt lilla huvud fungerar… Jag är väl lite av ett nutcase, det är rätt tragiskt egentligen om man nu skall se det från den sidan. Det gör jag inte utan tycker mest det är lite komiskt fast med en gnutta allvar.

Igår betonade Niina vikten av att ha uppgiftsmål i första hand och resultatmål i andra hand. Tror att det är en stor del av mina problem. Jag vet fasiken inte vad jag har för mål alls och det gör faktiskt att jag aldrig är nöjd. Jag är väldigt hårt driven när det gäller träning så man skulle kunna tro att jag målet är att vinna VM. Men jag har inget sådant mål, jag banne mig inte skriva vad mitt mål är. Om man utgår från mitt sätt att förhålla sig till saker så måste det vara resultatmålen som driver mig ändå. Niina menade på att det är inte speciellt bra för resultaten är inget man kan styra över själv. Hunden gör en kalasrunda på lydnadsplanen och är domaren på dåligt humör och man får dåliga poäng ändå. Om målet då var att få 300 poäng i den tävlingen och man fick 285 så blir man besviken trots att hunden gick kalas.

Jag är nog väldigt mycket sådan även om jag mycket sällan tänker, nu skall jag vinna så är det nog det slutgiltiga målet och det är det som styr mig mycket. Senast i Gundsölille kände jag att det inte riktigt står rätt till. Tux och jag kom tvåa i klass 3 och min känsla var faktiskt mest att second place is the first loser…Ibland kan jag till och med nästan glädjas mer åt komma 6:a 7:a men med en påtaglig miss än att göra ett bra lopp och bli slagen. Det är ju trist att man inte kan glädjas åt det fina loppet.

Likadant kan jag uppdikta nya mål längsmed vägen utan att egentligen reflektera speciellt mycket över det. När jag började träna Tux i lydnad så var målet att starta elitklass, inget annat. Jag hade aldrig tävlat lydnad, inte sett speciellt mycket lydnad och träningsmöjligheterna i form av instruktörer på klubben var väldigt knapphändiga. Jag ville helt enkelt ha lärt en hund alla momenten för att få lite mer kunskap om lydnad och hundträning. Någonstans påvägen dit, utan att egentligen fundera på det så mycket, blev målet vi skulle ha lydnadchampionat med höga poäng. Det innebar att när vi tog sista 1:a priset och Tux blev SLCH så var jag inte vidare värst nöjd.

Nu låter detta som jag är jordens mest tragiska människa och så illa är det inte. Jag har rätt roligt oxå men allt kan ju bli bättre. Jag har jätteroligt när jag tränar med hundarna och jag tycker att det mesta som har med hundarna att göra är superskoj. Dock är det ett litet problem att jag sällan blir speciellt glad för framgångar.

I tävlingssammanhang är det viktigt att istället ha uppgiftsmål, mål som vi kan styra över. Som att ‘hitta en bra känsla hos hunden’, ‘få en bra inkallning’, ‘sitta i starten’ eller ‘ta kontaktfälten.

Detta med resultatmål och uppgiftsmål är nog det som är allra, allra viktigast för mig. Men jag tänkte jag kunde gå igenom lite mer av vad Niina sa.

Koncentrationsförmåga…
Om jag förväntar mig att hunden skall vara 100 % koncentrerad så skall även jag vara det. Att prata med träningspolarna medans man tränar, hälsa på folk som kommer in plan är att säga till hunden att det faktiskt är okej att släppa fokus ibland.

Att tänka på uppgiftsmålen ger koncentration för det är något som händer här och nu. Resultaten kommer senare och det är slöseri med energi och tid att tänka på dom innan tävling.

Att hålla koncentrationen hela vägen, man är inte i mål förrän sista hindret/momentet är gjort. Om man har problem med det kan man se till att man faktiskt har en uppgift efter sista moment/hinder som skall göras innan belöning och jubel för utbryta.

Störningskontroll, ta med i beräkningarna att olika störningar kan ske och fundera ut hur du skall agera för att din hund inte skall bli lidande. En störning skall inte göra att du tappar koncentrationen.

Ögonkontroll, genom att ha bestämt vad du skall titta på håller du lättare koncentrationen. Tittar vi på omgivningen i tex fria följet så tappar vi lätt koncentrationen genom vi lätt tar in vad som händer eller vad vi ser i omgivningen.

Mål…
Resultat- och uppgiftsmål har jag redan gått igenom.

Utöver dessa så kan man även ha känslomål och träningsmål. Det första kan vara att känna sig glad när man tävlar, vilja tävla eller hitta koncentrationen på tävling och den typen av mer känslomässiga mål. Träningsmål är de mål som ger oss resultaten på tävling.

Nervositet…
Det är inte meningen att man skall veta hur det skall gå på en tävling, nervositet är bra och behövs. Nervositet är motiverande.

Vår inställning till nervositet är väldigt viktig. Det finns dom som är väldigt lite nervösa men som ändå på grund av deras tankar kring nervositeten inte kan prestera och det finns motsats, folk som är riktigt, riktigt nervösa men som ändå gör bra ifrån sig på grund av att de tänker de rätta sakerna.

Ett sätt att styra nervositeten är att göra det man trivs med på tävling och inte göra det som andra gör. Det vill säga alla går promenad med sina hundar innan men jag mår bäst av att sitta på läktaren så bör jag göra det. Uppvärmning av hunden får jag lösa på annat sätt.

Att skapa nervositet på träning är nyttigt. Det kan vara att be folk titta på en, spela in videofilm eller vad som nu får igång en. Då får man vänja sig och framför allt så får hunden lära sig att föraren kan bli lite knäpp ibland.

Rikta blicken utåt, istället för att fokusera på hur nervös jag är så kan jag fokusera på att göra dagen så bra som möjligt för min hund.

Kroppsspråk/andning, le. Det är svårt att vara nervös, arg eller vad det nu är när man ler. Att le är helt enkelt ett bra verktyg för att kontrollera känslor som man inte vill ha.

Om att sätta mål som är realistiska och som inte skapar ångest.

Att ha rutiner innan tävling minskar nervositeten.

Tävlingsattityd…
Se tävlingen som möjligheter och utmaningar.

Våga äga planen, gå in med attityden att du har rätt att vara där och ta planen i besittning.

Fundera på hundens upplevelse. Hunden skall älska att tävla och det är ditt ansvar som förare att se till att den gör det.

Det är okej att klappa sig själv på axeln när det går bra. Hitta en balans mellan det positiva och negativa. Visst måste man hitta det dåliga för att bli bättre men det är lika viktigt att hitta det bra och vara nöjd över det.

Ja, det var i väldigt grova drag det som hanns med igår.  Nu får jag försöka jobba lite oxå..