Mardrömsveckan..
Den här veckan har varit en ren mardröm för mig. Jag har varit så ledsen, arg och bitter att det knappt går att beskriva. Några som läser här vet om vad som här hänt och för er andra kommer en kort resumé.
Det började egentligen med att jag glömde få 4-veckors intyg inför Gundsölille när jag var hemma hos mina föräldrar. Det är en bra bit hem till dom så det är ingen självklarhet att köra hem dit för att fixa nya då det ofta är billigare att göra det här i Malmö. Efter bakslaget med röntgen på Malmö djursjukhus så fick jag för mig att jag skulle kolla in en annan veterinärklinik, 
bara för att veta och ha lite koll. När jag var där nere för en vecka sedan frågade jag hur länge man var tvungen att vänta för att få röntgentid. Jag var där för 4-veckorsintyget, egentligen. Dom svarade att jag i princip kunde få tid dagen därpå och huxflux hade jag bokat tid för Tux på måndagen efter Gundsölille. Han var inte halt eller så utan mest bara för att jag ville få ett par plåtar på dom där handlovarna. Hade han varit halt eller ömmat så hade jag aldrig startat i Gundsölille.
I måndags åkte vi dit och veterinären kände igenom Tux och hittade inget, kunde inte se någon hälta. Jag envisades med att jag ville ha röntgen så de tog på både höger och vänster fram. Till min gigantiska förskräckelse så hittade veterinären två små förändringar i karpalleden, liksidiga förändringar på bägge fram. Han kunde inte säga något alls och verkade bli väldigt stressad av fyndet. Hela min värld bara rasade…..Veterinären kunde inte uttala sig ett smack om konsekvenserna, vart de kom ifrån utan lämnade mig bara hängande där. Eller ja, han skulle skicka röntgenbilderna till Helsingborg. 
Min pappa är i Italien och givetvis kunde han inte säga något då informationen var varken bu eller bä från mig.
Det går inte i ord att beskriva hur det känns, man blir bortom ledsen. Jag hade redan bestämt sedan tidigare att jag skulle boka tid hos Freddy Wegelius om Tux blev halt igen. Nu var han inte halt men tid bokades och jag fick tid redan idag. Sist jag hörde med Helsingborg var det veckors väntetid. Så otroligt skönt att få tid så fort, hade nog inte klarat fler dagar. Jag har verkligen inte varit speciellt sympatisk sista dagarna och om jag hade fått vänta i veckor så vet jag inte vad som hade hänt…
Hos Freddy…
Freddy öppnade med att han tyckte inte att pålagringarna var så farliga. Kanske var Tux lite ung men ändå en typ av pålagring som är vanlig hos hundar som jobbar som Tux och är i hans storlek. Sedan var smekmånaden eller rättare sagt minutrarna över. Freddy deklarerade tydligt att dessa pålagringar är 100 % man made, dvs det är jag och ingen annan som har orsakat dom. Jag har kort och gott idag fått mig en rejäl örfil om min extremt misskötta hund. 
Tux har en enormt fin exteriör, han är mycket väl musklad men han är stel som en 100-årig gubbe. Freddy tror inte de tidigare hältorna kommer från handlovarna. Tux uppvisar ingen egentlig smärta och att han får ont efter träning beror på muskulaturen. Tux är byggd som en riktig sporthund med ett bäcken som sluttar rejält vilket gör att han har ett väldigt påskjut. Ett väldigt påskjut innebär stora belastningar och jag har inte alls underhållet Tuxs muskulatur som jag borde. Jag kan säga att jag har i princip aldrig stretchat, masserat honom. Faktum är att jag har hela tiden fallit tillbaka på att han har så fin exteriör och är så väl musklad att jag inte behöver det. Korkat, javisst, absolut men så har det varit.
Realiteten är nog snarare så att Tux är så pass sportigt byggd att han verkligen behöver tas hand om, han är dessutom en tung hund med mycket muskler. Freddy sa att han är som Mike Tyson om inte värre…
När Freddy klämde igenom hade Tux riktigt rejält ont. Tux blev rejält förbannad och skrek på flera ställen. Han har inte alls den rörligheten som han skall ha. Man luras väldigt lätt när man ser honom trava för han ser rörlig ut på grund av hans påskjut bak. Det kändes väldigt uppenbart att Tux har rejäla muskulära problem för från att ha haft pusskalas med Freddy så blev han så arg när han klämde på fel muskler. Han släppte det givetvis direkt det Freddy slutade med det onda. Jag vet från erfarenhet att Tux blir arg när man gör honom illa, även om det är för hans bästa. 
Framtiden…
Jag måste få ordning på Tux muskler. Jag måste köra friskvård på honom varje dag i form av stretching annars kommer han troligen krascha fram. Det är frampartiet som får ta smällarna när han inte riktigt orkar att hålla mot muskulärt. Stretchingen skall han ha varje dag. Han är tillräckligt musklad för att orka ta smällarna i agility men han är inte tillräckligt flexibel, rörlig och det kan även tänkas att han blir utmattad fort och då blir det lederna som tar smällerna.
Jag måste försöka att få bukt med hans passgång så gott det går. Hellre att han galopperar än att går passgång, parallell rörelse förstärker enbart hans stelheter.
Jag bör börja cykla med honom någon gång i veckan, intervallträning så han verkligen sträcker ut i trav. Annars skall jag träna på och tävla på som jag brukar. Massage är något som han bör få regelbundet och gärna ses över av kiropraktor någon gång då och då. Freddy trodde att det skulle ta minst 6 månader att få tillbaka full rörlighet i hans muskulatur då detta är en process som har pågått en lång tid, förmodligen ett par år. Vi skall på återbesök om en månad och då vill han se påtaglig förbättring.
Jag kan mycket väl ha kortat ned Tux tävlingskarriär genom min misskötsel. Det är väldigt svårt att sia om i dagens läge och det beror väldigt mycket på hur jag sköter honom i framtiden.
Mina tankar..
Ja, jag är väl glad för det lilla halmstrå som har getts mig. Det kändes svartare än nattsvart tidigare.
Jag tror att Tux små hältor den senaste månaden helt klart härstammar från musklerna och inte handlovarna. De senare är bara symptom. Jag ser ibland att han är stel och har nog om jag verkligen rannsakar mig själv gjort det en bra tid. Inte stel hela tiden men ibland när han reser sig, ett ögonblick så där, men jag har dum som jag är valt blunda för det. Lite som strutsen med andra ord, är han inte halt så är det väl inget. 
Jag tror Freddy är helt rätt på det och jag hoppas bara inte det är för sent. Jag är väldigt skeptisk till veterinärer som förlitar sig helt och hållet till röntgen. Detta beror förstås mycket på att mina erfarenheter från hästvärlden och jag vet att det är mycket lurigt att enbart utgå från vad röntgenbilderna säger.
Min träning har ibland varit lite slentrianmässig och det är något som jag och har velat länge ändra på. Jag åker ofta till klubben och bara kör lite för skojs skull. Det är väl inget farligt i det men jag känner att det är ganska ooptimalt. Jag måste ta mig i kragen och strama upp mig rejält, träna målinriktat och ha en veckoplan som innebär att träningen blir allsidig och varierad och framför allt jag får in friskvårdsbitarna varje dag som rutin.
Det värsta av allt är att jag faktiskt tror att båda mina hundar skulle bli mycket bättre agilityhundar om jag planerade lite bättre. Vidare tror jag att det vore en jättevinst för Tux att få upp mer smidighet i agilityn. Ibland är han mer som en skenande stridsmaskin och allt annat än ‘agile‘. 
Freddy hade väldigt många mindre smickrande liknelser kring Tux. Han såg ut som en kamel som vaggar fram i öknen när han går passgång, Mike Tyson och allt vad det nu var. 
Jag frågade även om det faktum att Tux har en kull efter sig och arvbarhet. Även om jag har nämnt det tidigare så sa han att det här är inget som har med arv att göra, what so ever. Tux är inte heller vek i handlovarna eller på något annat sätt defekt utan detta har uppkommit genom hårt arbete, dålig skötsel och eventuellt en och annan olyckhändelse (och sådan blir ju frekventare om man utsätter sig för mer saker typ idrottar mkt). Tvärt om tyckte Freddy att Tux är en ypperlig modell på hund för hundsport. Ja, Kelpie som helhet är väldigt bra ras.
Jag är både besviken och inte besviken på mig själv. Jag har inte medvetet underlåtit mig att sköta min hund. Jag har varit naiv, lite lat och strutsaktig. Det som grämer mig allra, allra mest är att jag har gjort ett grovt tankefel och nu känns det bara irriterande. Att jag har utgått från att god exteriör automatiskt ger god hälsa (mkt grovt sagt nu) och det är rätt korkat. 
För visst är det många fördelar med god exteriör men nu ser jag även att detta medför att hunden verkligen har förmågan att ge väldigt mycket av sig själv som i sin tur leder påfrestningar. Jag hatar sådana här tankemissar…frustrerande och irriterande. Man måste tänka hela vägen ut och inte bara ta saker för självklara.
Skall försöka avrunda här, det finns säker massor av saker som jag borde ha skrivit men som har kommit bort.
Det är så otroligt trist att inse att man inte har varit jordens bästa matte till världens bästa Tux. Dock hoppas jag att vi kanske kan få hålla på med agility i flera år till så att vi faktiskt kan få visa vad vi kan. Det var en av väldigt många saker som kändes så trist i måndags till idag, att få avsluta karriären innan huvuddelen av bitarna har fallit på plats, att få avsluta med att halvfäridgt verk…..
Med hopp om livet.…
Martina:
Usch ja det har varit ett par oroliga dagar, extremt skönt att du fick tid så snabbt hos Freddy. Det är hemskt att gå i ovisshet och oroa sig.
eva marie:
jag tycker inte du ska deppa, du är trots allt medveten nu om ´VAD som behöver göras och du har dessutommotivationen att göra detta, det är super bra! ett steg i rätt riktning, och nu kan du bara bli bättre på att träna/planera etc, Om 6mån är tux grymt flexibel och “agile” och du kan känna dig stolt över det
men jag fröstår att det är jobbigt att höra… kramar om
Mari:
Jag förstår att du deppar, men jag säger som Eva Marie: Det behöver du ju inte göra. Jag kände mig nästan likadan när jag hade varit hos Annika och det visade sig att hela Garbos bäcken var snett och att ryggen bara var spänd och inte hade några muskler. Jag hade ju sett att hon i hela hennes liv hade hållit ryggen som en ostbåge. Det är kul med friskvård, eftersom det ger resultat. Det här blir säkert jättebra till slut, även om det känns svart just nu. Många kramar till er alla tre.
Maria:
Ville bara skicka iväg en kram med önskan om snabb bättring för Tux! Du är absolut ingen dålig matte, man kan inte veta allt!
Emelie:
Jag tycker att du är bäst! Och det är klart att Tux är en ypperlig hund!
Anna Karin:
Vad tråkigt med Tux, men vad skönt att det kan åtgärdas och att ni kan tävla igen! Jag känner igen mig i din beskrivning av träningen – man är dålig på att underhålla sin hund med stretching mm. En hård påminnelse till oss alla som inte “sköter oss” att skärpa oss… Jag är glad att du skriver om det i bloggen och låter andra ta del av det. Krya på sig, Tux! 🙂
Maria med Smack:
Jag får så dåligt samvete när jag läser det du skriver och inser att jag ändå mer ska massera och stretcha mina hundar (blir lat ibland och slentrianen träder lätt in då).
Vilken mardrömsvecka för Dig – måste ändock vara skönt att veta vad du ska göra för Tux.
(Smack har redan detta enorma Påskjut när han springer – så jag vet vad jag måste göra!). Tack för du Delar med och fick mig att vakna till.
Gunvor:
Min spontana reaktion var: wow vilken veterinär! De flesta är “mesiga” och säger ofta till halvdant. Men här var ord och inga visor Han vill verkligen att Tux ska bli bra! “Skrämselpropaganda” kan vara bra ibland…Tänk om veterinärer kunde vara lika rakt på sak när det gäller överviktiga hunjdar? Kom från ämnet… Jag är absolut inte orolig för valparna! Klart att Tux blir bra och kommer att tävla många år framåt
Åsa:
Du är inte dålig på något vis… tvrtom så har du gjort det som du trott varit bäst och jag som känner dig vet att du alltid gör allt du kan för att dina hundar ska må bra på alla vis, både psykiskt och fyskiskt! Många kramar!!
Sofia:
Jag tycker inte heller du är någon dålig matte, du har ju trots allt drivit genom att något nte har stämt med Tux och fått en riktigt bra klargörelse vad som inte stämmer och vad du behöver göra. En del andra kanske hade bara tagit för vad de är hos den första vet. de besöker.
Jag tror mer fler att vi kommer se häftiga Tux många år framöver och en matte som komemr ta så väl hand om honom
Susanne:
Skönt att höra att det går att rätta till, jag tror absolut ni fixar det! Ett väldigt aktuellt ämne, jag är också inspirerad att ta tag i det bättre efter att ha läst bloggen och Maris artikel i Hundsport.
Jenny:
En dålig matte är du definitivt inte! Man kan inte veta allt från början och jag tror väldigt många fungerar såsom du, att man blir lite av en struts när det uppkommer problem. Men du har kollat upp vad det är för fel och det bästa av allt är ju att det går att fixa till
Lotta:
Jag känner igen känslan du har… Jag har ju också fått en näsbränna iom Pruppen, även om det var erlichias som satte honom helt ur spel så var det ju småskador som fanns sen tidigare som blev gigantiska när muskelmassan försvann!!! Jag gjorde en massa “hembygda” övningar som gjorde Pruppen mycket smidig och fin i musklerna, bl a så longerade jag honom Pruppen ville nämligen inte göra de övningar som hans sjukgymnast ordinerade så vi fick hitta på egna som passade herrn!! Lycka till!
Catrin o Härja:
Kan inte merän 100 % instämma i övriga skrivare!
sköt om er
Petra:
Håller så klart med föregående skrivare om att du är en bra matte! Du gör ju massor med hundarna och så som du känt varit rätt! Går låångt, simmar, tränar på olika sätt…mm. Som du beskriver går det ju att göra något åt Tuxeluxens stelhet osv… så kämpa på och se lärdomen som en erfarenhet isf för ett misslyckande! Sen måste jag skriva att jag gillade den där Freddys rättframhet! Mer sånt hos veterinärer…! Kram till er!
Helga:
Jag känner också igen det. Fast jag mitt nöt misstänkte ju att min hund skulle kunna få problem, men lyckades förskjuta det tills det var för sent. Det finns lixom inget annat att göra än att dunka skallen hårt i väggen ett par gånger, bli glad över att man faktiskt hittat felet och sen sätta igång med rehabiliteringen och hoppas på det bästa.
Martina:
Usch ja det har varit ett par oroliga dagar, extremt skönt att du fick tid så snabbt hos Freddy. Det är hemskt att gå i ovisshet och oroa sig.
eva marie:
jag tycker inte du ska deppa, du är trots allt medveten nu om ´VAD som behöver göras och du har dessutommotivationen att göra detta, det är super bra! ett steg i rätt riktning, och nu kan du bara bli bättre på att träna/planera etc, Om 6mån är tux grymt flexibel och “agile” och du kan känna dig stolt över det
men jag fröstår att det är jobbigt att höra… kramar om
Mari:
Jag förstår att du deppar, men jag säger som Eva Marie: Det behöver du ju inte göra. Jag kände mig nästan likadan när jag hade varit hos Annika och det visade sig att hela Garbos bäcken var snett och att ryggen bara var spänd och inte hade några muskler. Jag hade ju sett att hon i hela hennes liv hade hållit ryggen som en ostbåge. Det är kul med friskvård, eftersom det ger resultat. Det här blir säkert jättebra till slut, även om det känns svart just nu. Många kramar till er alla tre.
Maria:
Ville bara skicka iväg en kram med önskan om snabb bättring för Tux! Du är absolut ingen dålig matte, man kan inte veta allt!
Emelie:
Jag tycker att du är bäst! Och det är klart att Tux är en ypperlig hund!
Anna Karin:
Vad tråkigt med Tux, men vad skönt att det kan åtgärdas och att ni kan tävla igen! Jag känner igen mig i din beskrivning av träningen – man är dålig på att underhålla sin hund med stretching mm. En hård påminnelse till oss alla som inte “sköter oss” att skärpa oss… Jag är glad att du skriver om det i bloggen och låter andra ta del av det. Krya på sig, Tux! 🙂
Maria med Smack:
Jag får så dåligt samvete när jag läser det du skriver och inser att jag ändå mer ska massera och stretcha mina hundar (blir lat ibland och slentrianen träder lätt in då).
Vilken mardrömsvecka för Dig – måste ändock vara skönt att veta vad du ska göra för Tux.
(Smack har redan detta enorma Påskjut när han springer – så jag vet vad jag måste göra!). Tack för du Delar med och fick mig att vakna till.
Gunvor:
Min spontana reaktion var: wow vilken veterinär! De flesta är “mesiga” och säger ofta till halvdant. Men här var ord och inga visor Han vill verkligen att Tux ska bli bra! “Skrämselpropaganda” kan vara bra ibland…Tänk om veterinärer kunde vara lika rakt på sak när det gäller överviktiga hunjdar? Kom från ämnet… Jag är absolut inte orolig för valparna! Klart att Tux blir bra och kommer att tävla många år framåt
Åsa:
Du är inte dålig på något vis… tvrtom så har du gjort det som du trott varit bäst och jag som känner dig vet att du alltid gör allt du kan för att dina hundar ska må bra på alla vis, både psykiskt och fyskiskt! Många kramar!!
Sofia:
Jag tycker inte heller du är någon dålig matte, du har ju trots allt drivit genom att något nte har stämt med Tux och fått en riktigt bra klargörelse vad som inte stämmer och vad du behöver göra. En del andra kanske hade bara tagit för vad de är hos den första vet. de besöker.
Jag tror mer fler att vi kommer se häftiga Tux många år framöver och en matte som komemr ta så väl hand om honom
Susanne:
Skönt att höra att det går att rätta till, jag tror absolut ni fixar det! Ett väldigt aktuellt ämne, jag är också inspirerad att ta tag i det bättre efter att ha läst bloggen och Maris artikel i Hundsport.
Jenny:
En dålig matte är du definitivt inte! Man kan inte veta allt från början och jag tror väldigt många fungerar såsom du, att man blir lite av en struts när det uppkommer problem. Men du har kollat upp vad det är för fel och det bästa av allt är ju att det går att fixa till
Lotta:
Jag känner igen känslan du har… Jag har ju också fått en näsbränna iom Pruppen, även om det var erlichias som satte honom helt ur spel så var det ju småskador som fanns sen tidigare som blev gigantiska när muskelmassan försvann!!! Jag gjorde en massa “hembygda” övningar som gjorde Pruppen mycket smidig och fin i musklerna, bl a så longerade jag honom Pruppen ville nämligen inte göra de övningar som hans sjukgymnast ordinerade så vi fick hitta på egna som passade herrn!! Lycka till!
Catrin o Härja:
Kan inte merän 100 % instämma i övriga skrivare!
sköt om er
Petra:
Håller så klart med föregående skrivare om att du är en bra matte! Du gör ju massor med hundarna och så som du känt varit rätt! Går låångt, simmar, tränar på olika sätt…mm. Som du beskriver går det ju att göra något åt Tuxeluxens stelhet osv… så kämpa på och se lärdomen som en erfarenhet isf för ett misslyckande! Sen måste jag skriva att jag gillade den där Freddys rättframhet! Mer sånt hos veterinärer…! Kram till er!
Helga:
Jag känner också igen det. Fast jag mitt nöt misstänkte ju att min hund skulle kunna få problem, men lyckades förskjuta det tills det var för sent. Det finns lixom inget annat att göra än att dunka skallen hårt i väggen ett par gånger, bli glad över att man faktiskt hittat felet och sen sätta igång med rehabiliteringen och hoppas på det bästa.
Mija:
Man kan faktiskt inte göra mer än sitt bästa och så är det!
Kom igen nu Mette, du gjorde en röntgen “för säkerhets skull”. Tror nog många INTE hade gjort det. Och de hade aldrig upptäckt det hela.
*kramar*
Martina:
Usch ja det har varit ett par oroliga dagar, extremt skönt att du fick tid så snabbt hos Freddy. Det är hemskt att gå i ovisshet och oroa sig.
eva marie:
jag tycker inte du ska deppa, du är trots allt medveten nu om ´VAD som behöver göras och du har dessutommotivationen att göra detta, det är super bra! ett steg i rätt riktning, och nu kan du bara bli bättre på att träna/planera etc, Om 6mån är tux grymt flexibel och “agile” och du kan känna dig stolt över det
men jag fröstår att det är jobbigt att höra… kramar om
Mari:
Jag förstår att du deppar, men jag säger som Eva Marie: Det behöver du ju inte göra. Jag kände mig nästan likadan när jag hade varit hos Annika och det visade sig att hela Garbos bäcken var snett och att ryggen bara var spänd och inte hade några muskler. Jag hade ju sett att hon i hela hennes liv hade hållit ryggen som en ostbåge. Det är kul med friskvård, eftersom det ger resultat. Det här blir säkert jättebra till slut, även om det känns svart just nu. Många kramar till er alla tre.
Maria:
Ville bara skicka iväg en kram med önskan om snabb bättring för Tux! Du är absolut ingen dålig matte, man kan inte veta allt!
Emelie:
Jag tycker att du är bäst! Och det är klart att Tux är en ypperlig hund!
Anna Karin:
Vad tråkigt med Tux, men vad skönt att det kan åtgärdas och att ni kan tävla igen! Jag känner igen mig i din beskrivning av träningen – man är dålig på att underhålla sin hund med stretching mm. En hård påminnelse till oss alla som inte “sköter oss” att skärpa oss… Jag är glad att du skriver om det i bloggen och låter andra ta del av det. Krya på sig, Tux! 🙂
Maria med Smack:
Jag får så dåligt samvete när jag läser det du skriver och inser att jag ändå mer ska massera och stretcha mina hundar (blir lat ibland och slentrianen träder lätt in då).
Vilken mardrömsvecka för Dig – måste ändock vara skönt att veta vad du ska göra för Tux.
(Smack har redan detta enorma Påskjut när han springer – så jag vet vad jag måste göra!). Tack för du Delar med och fick mig att vakna till.
Gunvor:
Min spontana reaktion var: wow vilken veterinär! De flesta är “mesiga” och säger ofta till halvdant. Men här var ord och inga visor Han vill verkligen att Tux ska bli bra! “Skrämselpropaganda” kan vara bra ibland…Tänk om veterinärer kunde vara lika rakt på sak när det gäller överviktiga hunjdar? Kom från ämnet… Jag är absolut inte orolig för valparna! Klart att Tux blir bra och kommer att tävla många år framåt
Åsa:
Du är inte dålig på något vis… tvrtom så har du gjort det som du trott varit bäst och jag som känner dig vet att du alltid gör allt du kan för att dina hundar ska må bra på alla vis, både psykiskt och fyskiskt! Många kramar!!
Sofia:
Jag tycker inte heller du är någon dålig matte, du har ju trots allt drivit genom att något nte har stämt med Tux och fått en riktigt bra klargörelse vad som inte stämmer och vad du behöver göra. En del andra kanske hade bara tagit för vad de är hos den första vet. de besöker.
Jag tror mer fler att vi kommer se häftiga Tux många år framöver och en matte som komemr ta så väl hand om honom
Susanne:
Skönt att höra att det går att rätta till, jag tror absolut ni fixar det! Ett väldigt aktuellt ämne, jag är också inspirerad att ta tag i det bättre efter att ha läst bloggen och Maris artikel i Hundsport.
Jenny:
En dålig matte är du definitivt inte! Man kan inte veta allt från början och jag tror väldigt många fungerar såsom du, att man blir lite av en struts när det uppkommer problem. Men du har kollat upp vad det är för fel och det bästa av allt är ju att det går att fixa till
Lotta:
Jag känner igen känslan du har… Jag har ju också fått en näsbränna iom Pruppen, även om det var erlichias som satte honom helt ur spel så var det ju småskador som fanns sen tidigare som blev gigantiska när muskelmassan försvann!!! Jag gjorde en massa “hembygda” övningar som gjorde Pruppen mycket smidig och fin i musklerna, bl a så longerade jag honom Pruppen ville nämligen inte göra de övningar som hans sjukgymnast ordinerade så vi fick hitta på egna som passade herrn!! Lycka till!
Catrin o Härja:
Kan inte merän 100 % instämma i övriga skrivare!
sköt om er
Petra:
Håller så klart med föregående skrivare om att du är en bra matte! Du gör ju massor med hundarna och så som du känt varit rätt! Går låångt, simmar, tränar på olika sätt…mm. Som du beskriver går det ju att göra något åt Tuxeluxens stelhet osv… så kämpa på och se lärdomen som en erfarenhet isf för ett misslyckande! Sen måste jag skriva att jag gillade den där Freddys rättframhet! Mer sånt hos veterinärer…! Kram till er!
Helga:
Jag känner också igen det. Fast jag mitt nöt misstänkte ju att min hund skulle kunna få problem, men lyckades förskjuta det tills det var för sent. Det finns lixom inget annat att göra än att dunka skallen hårt i väggen ett par gånger, bli glad över att man faktiskt hittat felet och sen sätta igång med rehabiliteringen och hoppas på det bästa.
Martina:
Usch ja det har varit ett par oroliga dagar, extremt skönt att du fick tid så snabbt hos Freddy. Det är hemskt att gå i ovisshet och oroa sig.
eva marie:
jag tycker inte du ska deppa, du är trots allt medveten nu om ´VAD som behöver göras och du har dessutommotivationen att göra detta, det är super bra! ett steg i rätt riktning, och nu kan du bara bli bättre på att träna/planera etc, Om 6mån är tux grymt flexibel och “agile” och du kan känna dig stolt över det
men jag fröstår att det är jobbigt att höra… kramar om
Mari:
Jag förstår att du deppar, men jag säger som Eva Marie: Det behöver du ju inte göra. Jag kände mig nästan likadan när jag hade varit hos Annika och det visade sig att hela Garbos bäcken var snett och att ryggen bara var spänd och inte hade några muskler. Jag hade ju sett att hon i hela hennes liv hade hållit ryggen som en ostbåge. Det är kul med friskvård, eftersom det ger resultat. Det här blir säkert jättebra till slut, även om det känns svart just nu. Många kramar till er alla tre.
Maria:
Ville bara skicka iväg en kram med önskan om snabb bättring för Tux! Du är absolut ingen dålig matte, man kan inte veta allt!
Emelie:
Jag tycker att du är bäst! Och det är klart att Tux är en ypperlig hund!
Anna Karin:
Vad tråkigt med Tux, men vad skönt att det kan åtgärdas och att ni kan tävla igen! Jag känner igen mig i din beskrivning av träningen – man är dålig på att underhålla sin hund med stretching mm. En hård påminnelse till oss alla som inte “sköter oss” att skärpa oss… Jag är glad att du skriver om det i bloggen och låter andra ta del av det. Krya på sig, Tux! 🙂
Maria med Smack:
Jag får så dåligt samvete när jag läser det du skriver och inser att jag ändå mer ska massera och stretcha mina hundar (blir lat ibland och slentrianen träder lätt in då).
Vilken mardrömsvecka för Dig – måste ändock vara skönt att veta vad du ska göra för Tux.
(Smack har redan detta enorma Påskjut när han springer – så jag vet vad jag måste göra!). Tack för du Delar med och fick mig att vakna till.
Gunvor:
Min spontana reaktion var: wow vilken veterinär! De flesta är “mesiga” och säger ofta till halvdant. Men här var ord och inga visor Han vill verkligen att Tux ska bli bra! “Skrämselpropaganda” kan vara bra ibland…Tänk om veterinärer kunde vara lika rakt på sak när det gäller överviktiga hunjdar? Kom från ämnet… Jag är absolut inte orolig för valparna! Klart att Tux blir bra och kommer att tävla många år framåt
Åsa:
Du är inte dålig på något vis… tvrtom så har du gjort det som du trott varit bäst och jag som känner dig vet att du alltid gör allt du kan för att dina hundar ska må bra på alla vis, både psykiskt och fyskiskt! Många kramar!!
Sofia:
Jag tycker inte heller du är någon dålig matte, du har ju trots allt drivit genom att något nte har stämt med Tux och fått en riktigt bra klargörelse vad som inte stämmer och vad du behöver göra. En del andra kanske hade bara tagit för vad de är hos den första vet. de besöker.
Jag tror mer fler att vi kommer se häftiga Tux många år framöver och en matte som komemr ta så väl hand om honom
Susanne:
Skönt att höra att det går att rätta till, jag tror absolut ni fixar det! Ett väldigt aktuellt ämne, jag är också inspirerad att ta tag i det bättre efter att ha läst bloggen och Maris artikel i Hundsport.
Jenny:
En dålig matte är du definitivt inte! Man kan inte veta allt från början och jag tror väldigt många fungerar såsom du, att man blir lite av en struts när det uppkommer problem. Men du har kollat upp vad det är för fel och det bästa av allt är ju att det går att fixa till
Lotta:
Jag känner igen känslan du har… Jag har ju också fått en näsbränna iom Pruppen, även om det var erlichias som satte honom helt ur spel så var det ju småskador som fanns sen tidigare som blev gigantiska när muskelmassan försvann!!! Jag gjorde en massa “hembygda” övningar som gjorde Pruppen mycket smidig och fin i musklerna, bl a så longerade jag honom Pruppen ville nämligen inte göra de övningar som hans sjukgymnast ordinerade så vi fick hitta på egna som passade herrn!! Lycka till!
Catrin o Härja:
Kan inte merän 100 % instämma i övriga skrivare!
sköt om er
Petra:
Håller så klart med föregående skrivare om att du är en bra matte! Du gör ju massor med hundarna och så som du känt varit rätt! Går låångt, simmar, tränar på olika sätt…mm. Som du beskriver går det ju att göra något åt Tuxeluxens stelhet osv… så kämpa på och se lärdomen som en erfarenhet isf för ett misslyckande! Sen måste jag skriva att jag gillade den där Freddys rättframhet! Mer sånt hos veterinärer…! Kram till er!
Helga:
Jag känner också igen det. Fast jag mitt nöt misstänkte ju att min hund skulle kunna få problem, men lyckades förskjuta det tills det var för sent. Det finns lixom inget annat att göra än att dunka skallen hårt i väggen ett par gånger, bli glad över att man faktiskt hittat felet och sen sätta igång med rehabiliteringen och hoppas på det bästa.
Mija:
Man kan faktiskt inte göra mer än sitt bästa och så är det!
Kom igen nu Mette, du gjorde en röntgen “för säkerhets skull”. Tror nog många INTE hade gjort det. Och de hade aldrig upptäckt det hela.
*kramar*
Mija:
Glömde: Faktiskt är det så att inget ont som inte har något gott med sig…
Min Jojje var ständigt dålig och ofta “misskött” (hur sköter man om en ung BC med massor av energi och dålig rygg?).
Det jag lärde mig på vägen har gjort att jag förstår nyttan av vissa övningar (som man inte ser resultaten på med en frisk hund men som blir uppenbart med den sjuke) och det gör att jag kan mer nu än förr och det är ju faktiskt på allvar bra!
Angående stretching så tror jag att det gäller ganska generellt på agilityhundar!? Men jag fick rådet med Råttan när jag var på friskvården på Albano (i förebyggande) att INTE stretcha henne.
De tyckte att om hunden är problemfri så ska man låta den sköta det självt. Dock måste man “stretcha” litegrann ibland för att veta att den är problemfri. M a o skulle de tycka att du gjorde rätt i att låta bli att stretcha så länge du inte kände till några problem.
Petra:
Åh vilket tråkigt besked att få men härligt att få ärliga åsikter. Hoppas att du hittar ett sätt att få in det som behövs i er vardag!