, det är tröttsamt det här med agility.

Lördagen..
Uj, vad det inte gick bra, vilket fall inte två första klasserna. Ozzy började med att hoppa balansen och därmed diskade vi oss. När jag skulle göra ett nytt försök med Tux så hoppade han oxå balansen, eller rättare sagt längde ut sig, tittade på mig och hade inte alls tid att vänta på släppkommando. Disk, disk. Klassen därpå var agility öppen och då tog Ozzy balansen hur fint som helst men for som en projektil av vippen. Tux gjorde ett halvdant A och hoppade lite tidigt på vippen för att sedan bli jätteosäker på balansen. Märkligt och jobbigt. Inte alls likt honom men å andra sidan har vi inte alls tränat och det kändes som vi inte alls var i form.

Hopp öppen gick väl lite bättre, Ozzy nollade och blev 3:a, rejält slagen av Maja och Genie..Tux nollade denna klassen oxå. Det var en sväng som inte alls blev bra. Vi slutade som 7:e placerade. Öppenklasserna och large är verkligen tuffa, nästan 80 starter och många hundar som verkligen potentiellt kan vinna. Ovan på det är banorna sällan så svåra vilket gör att man måste få den perfekta vägen för att ens ha chans att vara nära toppen. Nu lyckades vi inte med det. Den svängen som Tux och jag förlorade mest på var en ganska enkel sväng men som jag tycker är svår att lösa. Kolla skissen nedan, Tux turkost och de snabbaste hundarna röda. Efter loppet så kände jag att det vettigaste (tror jag vilket fall) hade varit att trycka lite på Tux linje, vara lite närmare honom och få en tydligare riktningsändring. Jag höll mig när tunneln och försökte bara dra med honom. Han tappade både fart och väg i den svängen. Det andra alternativet hade varit att göra en lead out från typ fyran men det passade inte så bra för det som följde sedan samt att det kändes inte så lockande. Dock tror jag att Tux väg hade blivit bättre än den blev med det alternativet. Det hade varit skonsammare för Tux att runda mig innan trean än det alternativet som jag valde, helt klart då han slet som djur för att komma runt. Vill egentligen inte knuffa men ibland tycker jag nog att det är befogat.

Lördagen som helhet kändes ringrostigt, rörigt, hetsigt och mindre bra.

Söndag…
Tidig morgon blev då Csilla skulle ut och testa på´ettan. Det var full rulle, noll rulle och så full rulle igen.

Hoppklass 3 började vi med. Ozzy nollade och gjorde ett fint lopp med hans mått. Han blev tvåa men återigen var det en annan som knep certet. Har hänt förr i Danmark.

Tux gjorde också ett fin lopp i hopp 3:an. Det kändes bra. Vi slutade 2:a efter Jenny med Elvis och fick cert! Världens bästa Tux! Det kändes vilket fall mycket mer harmoniskt än dagen innan.

Hopp öppen blev Ozzy sjua med ett nollat lopp. Det var en jättelång målsträcka och en fartig bana så det är ju rätt kört för oss då. Tux och jag nollade oxå men hade två mindre bra svängar. Den ena i starten tycker jag borde ha blivit bättre men Tux liksom bara fastnade i mattan och kom ingenstans. Den andra svängen vet jag inte riktigt hur jag skall lösa för att det skall blir bra. Vi slutade 7:a och det är närmare 80 starter i öppenklasserna så det var väl okej ändå.

I agilityklassen hade jag enbart fokus på kontaktfälten, med bägge hundarna. Tux gjorde en så fin balans men kunde ändå inte vänta på släppkommando så disk disk. Ozzy hoppade det kontaktfält som vi inte hade diskat på oss under lördagen, nämligen A:et. De andra två satt som en smäck.

Märks klart och tydligt att vi inte träna så mycket agilitybanor under vintern. Hysteriskt och okontrollerat känns det. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Framför allt börja träna lite mer agilitybanor…

Nu är det sängen som gäller…