Min hals har sedan i onsdags känts som ett öppet sår, jag har haft rejält ont och det vill inte ge med sig. Det tillsammans med att vi har verkligen inte haft träningsväder här nere i Skåne de senaste dagarna har gjort att vi har gått x-antal varv på golfbanan. Hundarna har älskat snön som har kommit och jag har svurit när jag har fastnat i jättedrivorna. Tux har blivit odrägligare för var dag som har gått. Han tacklar Ozzy så han flyger som kägla över banan, jagar gäss, kaniner och harar.  Och igår snodde han min ena vante från handen. Extremt ostimulerad helt enkelt. 

Imorse tog jag dock med mig hundarna till klubben och körde ett ordentligt lydnadspass med Tux. Det blåste en hel del men när jag väl kom igång med träningen så kändes det helt okej och Tux var så glad. Det var väl inte jordens bästa uppvisning för Tux var alldeles för taggad och så gick han och sög på konerna då och då. Men roligt hade vi ändå. Det jag försöker få till just nu är stadga i dumrutan, dels att han håller isär sitt och stå och dels att han inte lyfter några tassar när jag går. Tux har ingen vidare värst kontroll på sina tassar, han är mkt för att lyfta tassar. Sedan försöker jag så gott jag kan förbättra fria följet, både mig själv och Tux.  Jag kan gå lite hipp som happ, försöker att tänka på att vara konsekvent. Hos Tux jobbar jag mest på olika typer av vändningar, försöka öka precisionen där. Sedan är det en del underhållsarbete med de andra momentet. Jag har en tendens att köra de moment som jag tycker är roliga och det är inte så konstruktivt känner jag nu när jag skriver det. Hur som haver var det jätteskönt att vara ute och träna, trots snålblåsten.

I eftermiddags åkte vi hem till mina föräldrar och vägen dit var inte jättekäck. Det var fortfarande väldigt mycket snödrev på vägarna och sikten var bitvis rätt kass på grund av den blåsande snön. När vi skulle köra hem så hade det blivit underkylt regn och vägen från mina föräldrar ned till Hörby var riktig blankis, sådan där bilen i princip om man har otur kan kasa utan att röra sig. Vi kom dock både dit och hem utan några incidenter men det var flera bilar som hade kört av vägen när vi körde mot Hörby.

Pappa kände och böjde igenom Tux vänster ben och kunde inte hitta något. Därmed försöker jag köra igång med lite träning i veckan så får väl se hur det går. Ser det bra ut så tävlar vi i Gundsölille till helgen. Sista chansen så det vill man ju inte gärna missa! Trist att den tävlingen går i graven.

För några dagar sedan ägnade jag mycket tid åt att läsa och titta igenom Silvia Trkmans sida. Så skoj att se och läsa, ytterligare en person som jag hemskt gärna vill gå kurs för. Om man nu vågar skriva sådant. Givetvis blir man imponerad över hennes fina kontaktfält och alla coola trix som hundarna kan. Måste även erkänna att jag blir ganska rörd över hennes engagemang kring de hundar hon har och hon inte tycks gnälla trots att hunden kanske inte är det man har förväntat sig.

Leva för att lära eller lära för att leva
Egentligen så skulle jag vilja köra en total LTS men av någon outgrundlig anledning kan jag inte det. Kan inte sätta fingret på varför jag blir berörd men delvis så känner jag mig lite utpekad eller hur man nu säger och det är jag inte bekväm med. Vidare blir jag rätt nyfiken, för jag fattar inte!

Jag älskar utbildning och för mig är utbildning synonymt med utveckling. Jag hade extrema problem att ta mig från universitetet och skulle kunnat vara kvar där i all i evighet och läst alla kurser. Ja, en universitetskatalog är nästan hårdporr för mig. Detta är absolut en inställning som jag tar med mig i allt annat oxå. Jag gillar kort och gott att lära mig saker. Utöver detta är jag trots min blyghet väldigt nyfiken på andra människor och på hur de tänker och resonerar. För mig är kurser ett glädjeämne i vardagen, något som berikar mig kunskapsmässigt och socialt. Detta känns ganska omärkligt, inte alls konstigt, kanske för att jag är omgiven av människor som känner likadant?

Det kanske bara är jag men med jämna mellanrum så har jag absolut känslan av folk stör sig på valet av kurser och innehållet på vissa kurser. Om man inte gillar det, varför bry sig? Kan någon förklara? Vidare, varför är det så viktigt att prata om det man inte gillar i negativa ordalag? Om jag hör att någon skall gå en kurs och jag känner att det är något som jag inte är intresserad av så är det som en axelryckning för mig.

För mig är det här med att gå kurs inte fråga om idolskap eller nått i den stilen utan enbart ett sätt att lära mig nya saker. Visst det är ju alltid ett lotteri, vissa kurshållare är bra och andra mindre bra. Men jag är hellre med och konstaterar att detta är inget för mig än stå utanför. Sedan tycker jag att ofta är de kurser man gillar bäst de som ligger ganska nära det man själv står för. Det kan vara så enkla saker att någon sätter ord på det man länge har försökt att förklara men inte lyckats.  Om det är flera som då har samma upplevelse så är det förstås naturligt att  fortsätta , att spinna vidare.

Nu blir det LTS för resten av slanten. Man lever ju bara en gång och det gäller att hinna med så många roliga saker som det går!