Jag försökte fota lite alla hjärtansdagbilder på Tux och Ozzy. Det enda, den senare tänkte
på var att slita allt i stycken..

Tvåsamhetsdagen då….
Idag var det agility på schemat och åtminstone Tux sa äääääntligen! Han har inte tränat agility sedan förra onsdagen. Igår gick vi milen i Bokskogen och dessförinnan har det varit lydnad för hela slanten. Ja, det vackra spektaklet från söndags är ju förevigat på film.

Agilityträning var i vårt lilla lilla dammiga ridhus. Vi kunde dock inte hålla oss så vi byggde upp de 6 första hindren från den magiska banan som Råttan-Mija hade i sin blogg (banan har oxå snott från Timo, se nedan). Vi byggde 1-3 med kanske lite väl långt mellan, dessutom hade vi glömt alla varianter som folk hade föreslagit/kört. Jag visste att jag ville köra dubbelserpentin, 1-3 och 4-6. Mina tankar innan var att Tux möjligen skulle komma så snävt in på tvåan att han skulle ha svårt att hinna upp samt att svängen över hinder nummer 4 skulle kunna bli mindre bra.

Mina tankar stämmde väldigt bra överrens med verkligheten. Tux kommer grymt tight på tvåan, han gick till och med in i stödet några gånger. Han är i princip parallell med tvåan, han kan dom där serpentinerna väl. Svängen efter fyran blev vi eftersom han accelerar på på den raka linjen och kommer inte helt naturligt in på femman pga detta. Vägarna 1 till 4 kan inte bli tightare kan vi väl konstatera på både Tux, Troya och Ozzy. Jag fick som sagt problem med rivningar på tvåan så jag tjatade om den några gånger till han höll ut tillräckligt för att klara av språnget. Vidare så försökte jag få ordning på svängen 4-5, det blev väldigt mycket bättre när jag sa Tux namn precis innan han hoppade av (han kunde väl banan oxå..). Dock vet jag att jag skulle ha svårt att göra det på tävling. Dels för att jag skulle vara rädd att kalla innan har låst på hinder och dels för att jag skulle fokusera så mycket på att komma i position.

Sedan testade vi även lite andra varianter, ja några av dom där som vissa av oss såg men som inte fanns där i banskissen, bland annat threadle mellan 1 och 2 och 2 och 3. Kul bana!

Oplanerad startträning…
Jag har som sagt väldigt svårt att gå förbi Tux utan att han flyttar sig framåt. Jag har skrivit lite om det tidigare om jag har en teori om att jag borde förstärka Tux oftare genom att låta honom starta när jag står bredvid eller vara har gått ett till två steg under förutsättning att han gör det jag vill. Som grund till detta resonemang är att Tux har ett bättre beteende ju längre jag kommer bort från honom. Det är då helt enkelt större chans för honom att få starta. Dock har denna träning bara funnits i mina tankar och här i bloggen. Det är så sällan en bana eller kombination är utformad så att man inte vill förbi första hindret. Men om man kör serpentin 1-3 så skall man inte förbi hinder 1…Jag vet inte men min tanke kanske inte är så dum för att befästa ett bättre beteende . Han var faktiskt bättre i starten än förra gången och han var minst lika het som förra gången. Kanske borde göra något konkret här…

En annan sak som är lite kul och jag vet inte om jag har gjort ett medvetet eller omedvetet val i träningen men Tux tittar väldigt stint på första hindret och inte på mig. Susan G är ju väldigt tydlig med det i sin video och jag håller med henne om att det är en fördel om hunden tittar på första hindret och inte på föraren. Kan väl tänka mig att en del vallhundar har det naturligt, känns på Tux som det kommer mkt naturligt på honom. Men jag har kanske omedvetet förstärkt detta genom att jag känner att jag spontant föredrar att hunden tittar på hindret. Ozzy gör då rakt inte men vi hade inga starter alls när vi började, mer flygande fläng…

Vad mera?
Jag reggade mig för ett tag sedan på agilityforum, tänkte att jag skulle läsa och så ville jag kom åt den där delen med tips om kurser oxå (vill ju gå så många som möjligt). Okej, undrar hur många dagar det tog innan jag kunde hålla mig från att kommentera, inte många…..Tänk att det kan klia så i fingrarna!

Vilket fall som helst så har det på det forumet var ett par diskussioner kring dels Greg och dels stor förfäran över de dyra Susan G kurserna och om hur kass hon är (mer eller mindre). Märklig reaktion för den delen (Mette-eko ), tänk om alla reagerade på det sättet så fort någon gick en kurs!

Men detta har fått mig att fundera på varför jag vill gå fler kurser för Greg och varför jag skall gå några av Susan-kurserna. Det är ju knappast för att jag tycker att alla i Sverige är så kassa, det vore ju helt befängt. Jag får pisk varje gång jag tävlar… Det jag dock tycker att Greg men även tex Niina Svartberg tillför som jag inte har stött på tidigare är en väldigt genomtänkt konsekvensanalys av träningen.  Man har helt enkelt tänkt ett steg längre än alla andra som jag har tränat för.

Mer kurser åt folket säger jag!!!!