Det känns som det var en evighet sedan, fast det är inte riktigt sant, jag sprang agility idag. Det kändes mycket bättre än jag trodde. Mitt koncept med ont skall med ont förgås verkar fungera.

Olika staketövningar blev det idag. Det får inte plats med så många hinder i det lilla ridhuset. Men ett till två staket kan man hitta på en hel del, vilket vi gjorde. Sedan körde jag igenom den nya kombinationen ganska många gånger, från olika vinklar. Tux rev utgången en gång men sedan gjorde han kombinationen finfint. Ozzy gör oxå kombinationen riktigt bra.

Tux var rejält taggad idag, märktes på honom att han tyckte var ett tag sedan vi sprang ihop. Starterna var väl dagens enda smolk och de hängde nog ihop med att han var taggad.

Tidigare i veckan har jag promenixat, första gången i måndags provade jag att gå 7 km och nästa dag, dvs igår, var vi tillbaka på milen igen. Jag har tappat i flås under den här tiden så jag behöver verkligen röra på mig. Men nu är jag tillbaka i business så nu blir det mer träning hoppas jag.

Dagens roligaste måste dock bara vara Robert. Han kommer hem från jobbet lite tidigare och sätter sig för att jobba med sitt andra jobb. Efter en stund hör man ett litet gnyende, Ozzy. Robert trodde att Ozzy var instängd men det var han inte. Han satt utanför rummet där vi brukar träna. Därefter utspelas följande diaglog:

Robert till Ozzy -Varför sitter du här för?

Robert öppnar dörren till rummet.

Robert till Ozzy -Ah, du vill ha sådant där godis..

Mette: -Då får han göra något.
Robert: -Vart har du gjort av den där träningssaken?
Mette: -Vilken?
Robert: -Ja, den där som dom trampar på.
Mette: Jag har ingen sådan längre, du kan ta vad som helst!

Robert går och hämtar en papperslapp och går tillbaka till rummet med klickern i handen.

Tystnad…..

Tystnad….

Robert till Ozzy: -Nu får du göra något!

Tystnad…..

Robert: –Hur startar man dom?

Klick, klick, klick, klick, klick

Mette: Hur går det, trampar han?
Robert: Nää, han äter den…..