Jag har beställt objektivet och jag känner mig patetiskt lycklig fast jag inte ens har sett röken av det än. Rätt pinsamt faktiskt. I-landsmänniskan i kvadrat. Hoppas det kommer innan helgen så jag kan testa det i Gundsölille. Skoj, skoj..

Är nog kanske på bättringsvägen, skall till klubben och träna i kväll vilket fall som helst. Jag kör numera c-vitaminchock. Nyponsoppa, svartvinbärste, bappelsiner och allt annat med c-vitamin i konsumeras som aldrig förr.

Tränad och klar

Lite lydnad och lite agility för Tux del och enbart agility för Ozzys del. Jag körde en del fritt följ och det gick bra, inte för att jag såg hur det såg ut men det kändes fint. Tux hummar när han skall sätta sig fot och jag har svårt att få bort det. Fast han gör det bara när han skall komma till utgångsposition, dvs när vi skall köra igång. Jag tycker att han är rätt söt. Han brukar sluta med hummandet (som ibland går upp i lite falsett oxå) när han är mindre taggad. Vet inte om jag pallar ta bort det, dessutom blir jag på rätt bra humör när jag hör det. Det är kul med en hund som är så på hugget. Satsar ju inte så religiöst så vi kanske bara skall ta och skita i det…

Dumrutan kändes riktigt bra idag. Har så svårt för detta moment. Stå gjorde han perfekt och rörde ingen tass när jag gick rutan runt. Sättandet är fortfarande inte så distinkt som jag önskar mig men han bommar det mindre ofta nu än innan. Jag går inte dumrutan runt just för tillfället när han sitter, utan delar upp det så jag gör ett sättande under gång, belönar och sedan sätter jag honom och går runt. Försöker nu träna mycket stadga, tycker kanske att det har gett lite resultat…??

Inkallning, ja han stannar ju vilket fall oavsett hur långt han är ifrån mig men han tassar ju fortfarande. Har inte inför target och det beror faktiskt mest på att jag har varit sjuk hela tiden sedan jag kom på att jag skulle träna halterna med target. Får ta tag i det igen…

Sen körde jag även ett kortare pass agility. Det lär nog bli en lustig syn i Gundsölille, hej och hå. Noll flås på mig och en totalt galen hund. Har en känsla att det mest kommer likna gamla goda tider med en hund som mer liknar ett svart sträck på banan och en förare som förtvivlat försöker få hunden att svänga… Detta ackompanjeras med illtjut ifrån hunden..

Förutom att köra igenom balanshindren körde jag även ett lite knepigt staket där hindren stod så de gärna ville springa in mellan två hinder. Här fick Tux lite påbackning att han inte tittade på mig och efter det gick det bra. Sedan gjorde jag något om jag har varit sugen på ett tag men som jag inte har kunnat träna och det var viiida boxhörn. Jag satte upp ett boxhörn med 5-6 meter i själva hörnet och tanken var att jag inte skulle behöva täppa igenom hörnet. Detta funkade verkligen kanon , han var stensäker och försökte inte gå in mellan, inte ens en tendens trots att jag var en bra bit borta. Nu gäller det väl även komma ihåg samt utnyttja detta på tävling, inte alltid det lättaste. Med Ozzy känner jag att jag alltid måste täppa igen hålet i hörn för annars viker han av in mot mig. Tux är inte alls lika dan, tror att det beror att jag har varit konsekventare i handlingen samt dubbelboxövningarna. Om man skall hacka på något gällande Tux så är det att han är väldigt tight mot det andra hindret, han kan nästan ta med sig stödet där. Tror dock på hur jag kan komma åt det, om jag ber honom svänga nästan 180 grader över det andra hindret så måste han runda sig runt lite mer. Ytterligare en övning jag skall försöka komma ihåg….

Ozzy, trimmade A.et massor av gånger. Fram och tillbaka, fram och tillbaka och han var lika glad för det..Jag tänkte att jag hade en plan men jag vet inte om den är så smart. men skall nog testa vilket fall som helst. Ozzy gillar inte att gå ned hela vägen, det är väldigt jobbigt för honom. Det är dock så jag tränar A;et, 2+2. På tävling så hoppar Ozzy av på gränsen själv och jag tror att det mest beror på att han inte vill ned och så chansar han, det funkar ju ibland…ja, det var ju det där med kriterier…bla, bla, bla, yada, yada,….Nu tänker jag att om jag inte begär att han skall springa hela vägen ned på träning så kommer han göra det på tävling….Nä, det tänkte jag inte utan mer att jag kan få dom att likna varandra och på så sätt få in ett steg extra på tävling. Typ, nått i den stilen… Planen är kanske inte helt klockren då mitt kriterie när han får hoppa av är något luddigt. Mitt hopp står framför allt till att Ozzy är intelligent hund och han löser detta åt matte.

Objektivet
Ja, alltså det är ett telezoom objektiv, inte supermycket tele egentligen. Det objektiv jag sålde hade samma omfång men detta är mycket ljusstarkare och så har det bildstabilisator vilket är himla begåvat när man som jag oftast handhåller kameran. Jag är ganska säker på att jag kommer gilla det massor då jag gillade det sålde och detta är helt enkelt bättre. Lyxkonsumtion utan tvekan men min väldigt gångbara ursäkt är jag lever bara en gång…

Åsa, det beror ju lite vad det är för kamera. Om det är Canons EOS modell så kan jag troligen hjälpa dig men är det Nikon så har jag ingen aning. Fast då kanske Sofia med Casey kan.

Fortsatt dunderförkyld…detta är nog det förkyldaste jag har varit på flera år. Total sparlåga igår och dessvärre så blir det nog samma sak idag. Förkylt….

Vad är det med shopping som är så förträffligt? Alltså jag hatar att gå på stan och slöshoppa, jag går bara ut och shoppar när jag vet vad jag skall ha. Ändå, måste jag erkänna att det är så skoj att köpa saker, meningslösa saker. För någon vecka sedan så sålde jag 23 cd-böcker på blocket och nu i veckan har jag sålt ett objektiv. Sen har jag fått betalt för bilder på diverse håll så det känns som pengarna bara flödar in. Oj, oj pengarna hinner knappt vända innan jag har köpt nya prylar, det är som om det brinner i knutarna. Om jag inte handlar dom nu så kanske dom tar slut eller så går pengarna bara upp i rök, bråttom, bråttom. Tänk att det kan kännas så bra att sätta sprätt på pengar…man är allt en simpel varelse  helt enkelt.

Fast jag har inte köpt något än, jag bara planerar vad jag skall köpa. Märkligt nog ger till och med det tillfredställelse. Det är mycket räknande och kalkylerande så budgeten går i lås, fast det gör den ju aldrig. Finns alltid för mycket kul att köpa, för mycket kul att göra och för lite pengar…

Vilket fall som helst så ser det ut som om jag äntligen skall kunna köpa ett objektiv som jag har suktat efter i månader.

I förra veckan fick jag beställning på en bild som skulle vara 70×100 cm. Jag har inte skickat efter någon så stor bild tidigare. Det var lite nervöst, vill ju att kvaliteten skall vara bra. Idag kom bilden och den var helt okej, med guuuuud vad stor den var. Bilden som ligger i ramen är 30×40 cm och det tycker jag är rätt stort.  En sådan kanske man skulle ha på väggen? Jag vet inte riktigt på vad eller på vem…

Min hals har sedan i onsdags känts som ett öppet sår, jag har haft rejält ont och det vill inte ge med sig. Det tillsammans med att vi har verkligen inte haft träningsväder här nere i Skåne de senaste dagarna har gjort att vi har gått x-antal varv på golfbanan. Hundarna har älskat snön som har kommit och jag har svurit när jag har fastnat i jättedrivorna. Tux har blivit odrägligare för var dag som har gått. Han tacklar Ozzy så han flyger som kägla över banan, jagar gäss, kaniner och harar.  Och igår snodde han min ena vante från handen. Extremt ostimulerad helt enkelt. 

Imorse tog jag dock med mig hundarna till klubben och körde ett ordentligt lydnadspass med Tux. Det blåste en hel del men när jag väl kom igång med träningen så kändes det helt okej och Tux var så glad. Det var väl inte jordens bästa uppvisning för Tux var alldeles för taggad och så gick han och sög på konerna då och då. Men roligt hade vi ändå. Det jag försöker få till just nu är stadga i dumrutan, dels att han håller isär sitt och stå och dels att han inte lyfter några tassar när jag går. Tux har ingen vidare värst kontroll på sina tassar, han är mkt för att lyfta tassar. Sedan försöker jag så gott jag kan förbättra fria följet, både mig själv och Tux.  Jag kan gå lite hipp som happ, försöker att tänka på att vara konsekvent. Hos Tux jobbar jag mest på olika typer av vändningar, försöka öka precisionen där. Sedan är det en del underhållsarbete med de andra momentet. Jag har en tendens att köra de moment som jag tycker är roliga och det är inte så konstruktivt känner jag nu när jag skriver det. Hur som haver var det jätteskönt att vara ute och träna, trots snålblåsten.

I eftermiddags åkte vi hem till mina föräldrar och vägen dit var inte jättekäck. Det var fortfarande väldigt mycket snödrev på vägarna och sikten var bitvis rätt kass på grund av den blåsande snön. När vi skulle köra hem så hade det blivit underkylt regn och vägen från mina föräldrar ned till Hörby var riktig blankis, sådan där bilen i princip om man har otur kan kasa utan att röra sig. Vi kom dock både dit och hem utan några incidenter men det var flera bilar som hade kört av vägen när vi körde mot Hörby.

Pappa kände och böjde igenom Tux vänster ben och kunde inte hitta något. Därmed försöker jag köra igång med lite träning i veckan så får väl se hur det går. Ser det bra ut så tävlar vi i Gundsölille till helgen. Sista chansen så det vill man ju inte gärna missa! Trist att den tävlingen går i graven.

För några dagar sedan ägnade jag mycket tid åt att läsa och titta igenom Silvia Trkmans sida. Så skoj att se och läsa, ytterligare en person som jag hemskt gärna vill gå kurs för. Om man nu vågar skriva sådant. Givetvis blir man imponerad över hennes fina kontaktfält och alla coola trix som hundarna kan. Måste även erkänna att jag blir ganska rörd över hennes engagemang kring de hundar hon har och hon inte tycks gnälla trots att hunden kanske inte är det man har förväntat sig.

Leva för att lära eller lära för att leva
Egentligen så skulle jag vilja köra en total LTS men av någon outgrundlig anledning kan jag inte det. Kan inte sätta fingret på varför jag blir berörd men delvis så känner jag mig lite utpekad eller hur man nu säger och det är jag inte bekväm med. Vidare blir jag rätt nyfiken, för jag fattar inte!

Jag älskar utbildning och för mig är utbildning synonymt med utveckling. Jag hade extrema problem att ta mig från universitetet och skulle kunnat vara kvar där i all i evighet och läst alla kurser. Ja, en universitetskatalog är nästan hårdporr för mig. Detta är absolut en inställning som jag tar med mig i allt annat oxå. Jag gillar kort och gott att lära mig saker. Utöver detta är jag trots min blyghet väldigt nyfiken på andra människor och på hur de tänker och resonerar. För mig är kurser ett glädjeämne i vardagen, något som berikar mig kunskapsmässigt och socialt. Detta känns ganska omärkligt, inte alls konstigt, kanske för att jag är omgiven av människor som känner likadant?

Det kanske bara är jag men med jämna mellanrum så har jag absolut känslan av folk stör sig på valet av kurser och innehållet på vissa kurser. Om man inte gillar det, varför bry sig? Kan någon förklara? Vidare, varför är det så viktigt att prata om det man inte gillar i negativa ordalag? Om jag hör att någon skall gå en kurs och jag känner att det är något som jag inte är intresserad av så är det som en axelryckning för mig.

För mig är det här med att gå kurs inte fråga om idolskap eller nått i den stilen utan enbart ett sätt att lära mig nya saker. Visst det är ju alltid ett lotteri, vissa kurshållare är bra och andra mindre bra. Men jag är hellre med och konstaterar att detta är inget för mig än stå utanför. Sedan tycker jag att ofta är de kurser man gillar bäst de som ligger ganska nära det man själv står för. Det kan vara så enkla saker att någon sätter ord på det man länge har försökt att förklara men inte lyckats.  Om det är flera som då har samma upplevelse så är det förstås naturligt att  fortsätta , att spinna vidare.

Nu blir det LTS för resten av slanten. Man lever ju bara en gång och det gäller att hinna med så många roliga saker som det går!

Jag visste att det skulle bli så, veterinären är insnöad och kan inte komma till kliniken. Ovanpå detta så har de ingen ny tid till oss. Jag kan ju få någon annan vet där men det är jag inte så intresserad av, det är liksom ingen mening att någon allmänpraktiserande tittar på honom. Dåligt att de inte hade tänkt över hur de skulle göra för nu kan jag inte få ny tid på ett par veckor om jag skall ha den veterinären. I Helsingborg kan jag tidigast få tid den 14 mars!! Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag skall göra. Så här var aldrig när man hade häst, kan aldrig minnas att jag har väntat så länge för röntgen. Fast då använde jag förstås aldrig Helsingborg eller Malmö…

Tux ser hur fräsch ut som helst, inga reaktioner what so ever. Jag är lite böjd att sätta igång honom i nästa vecka. Jag skall hem till mina föräldrar i helgen så pappa får väl böja igenom honom och se om han hittar några reaktioner.

Gah, vad jag känner mig irriterad över att Malmö Djursjukhus bara typ lämnade en där, inte en tanke på att försöka ordna en ny tid så fort som möjligt. Riktigt dålig stil.

Det hände något skitäckligt i morse och jag är bara så glad att jag låg och drog mig i sängen. Igår gick jag och hundarna milen i Bokskogen, blev nästan Bockskogen när jag skulle skriva lite snabbt …Sedan var jag bara så sömnig under kvällen att jag låg och slöade framför TVn. Inte var jag så pigg imorse heller utan låg kvar hela 3 snoozar, trots att Tux hoppade jämfota bredvid sängen. Robert gick upp och efter en stund så svingade jag my sexy legs* över sängkanten. Jag satt där en stund och helt plötsligt så var det som om någon sköt ett pistolskott i rummet.

Min första tanke var att Tux hade vält ned något för det händer då och då, han har fortfarande inte riktigt förstått att han inte är i samma storlek som Ozzy. Jag började titta överallt vad det var för något men allt verkade ligga där det skulle och jag hann tänka att det måste ha varit något på Roberts sida så jag reser mig upp för att gå runt och kolla. Då ser jag att det kommer rök ur DVD-spelaren och typ rätt mycket. Robert kom typ in i rummet samma sekund som jag konstaterade vad det var för något som brann och han ryckte sladdarna.

Jag skall inte gnälla om otur känner jag för hade det hänt när vi inte var hemma så hade det börjat brinna. Robert öppnade DVDen där ute och då var den någon liten sak som hade exploderat helt och flera delvis, sladdarna hade smält pga värmen men själva säkringen på DVDspelaren var intakt så den stod och matade ström vilket gör att det nästan garanterat en eldsvåda. Shit säger jag bara!

Jag brukar vara ute på morgonpromenad med hundarna vid den tiden och det var bara någon minut från att Robert var ute så det var verkligen på håret. Tur, tur, tur, hoppas den håller i sig hela, hela veckan.

* Miss Sexy Legs – kanske skulle bli mitt artistnamn? Nu kommer Miss Sexy Legs och Stålmannen in på banan, det låter väl bra? Alltså det är ironiskt om det är någon som oroar sig för att jag har tappat all form av självinsikt…Så här ser mina ben ut, de är av naturen korta och tjocka men sedan har jag även under åren piffat till dom lite. Som ganska ung stack jag in en sax i låret, jag halkade från en stol när jag pratade i telefon och hade en sax i handen. Jag avslutade samtalet med; Ursäkta men jag har stuckit en sax i benet så jag måste gå nu!

När jag var 15 år fick jag moped så att jag skulle kunna ta mig till kompisar lite bättre, vi bodde långt ute på landet. Dock lyckades det inte bättre än att jag blev påkörd av någon knäppgök som skulle köra om mig på fel sida. Höger ben blev fastklämt mellan bilens kofångare och moped. Det blev en gigantisk lårkaka på benet. Nu var mina föräldrar bortresta just denna vecka som det hände så det var ingen som direkt upplyste mig om att jag kanske borde gå till sjukhuset med benet. Det är tydligen så att lårkakor ibland måste tappas på en del av innehållet. Det gjorde jag aldrig vilket innebär att nu har jag en utgjutning i form av en kofångare som mer ser ut som ett ridbyxlår på höger ben.

Ett par år efter det så blev jag sparkad av en häst på vänster lår. Även det lämnade bestående minnen i form av en hästhov i vänster lår. Fast sådana innebär väl tur?

Sen har det faktiskt varit lugnt under flera år tills jag pajjade knäet nu i slutet av januari. Knäet är rätt okej nu men svullnaden har inte lagt sig riktigt. Det ser faktiskt ut som någon har opererat in en pingpongboll ovanför knäet….Undrar just om den har kommit för att stanna?

Jag bestämde mig för att avbryta det eviga tittandet på Tux genom att ta med Ozzy upp till Varberg för att tävla. Tur var väl det för Ozzy gick bra. Han var dock lite trött på eftermiddagen till sista klassen.

Vi kom dit i gooood tid och dessutom strulade det med strömmen så tävlingen drog ut på tiden, det blev en lång dag. Vi var där 9.30 och jag fick min första start klockan 13. Ozzy började redan skaka av spänning när han såg att jag packade ihop tävlingssakerna, Tux blev oxå jätteglad och jätteledsen när han inte fick följa med, stackarn. När vi väl vara framme vid tävlingsplatsen började Ozzy skälla, rakt ut på inget. Han var så himla, himla taggad och glad att det var tävling igen. Sådana saker måste bara uttryckas i klang och jubelsång.

Jag blev riktigt nervös när han var så där taggad, kändes som om jag inte skulle han någon styr på honom alls (typ tjuvstart, hoppade kontaktfält och allmänt sladdande runt banan). Dock samlade han sig faktiskt. A:ets kontaktfält var inte prima och vi fick nog fel på det från början men domaren ångrade sig. Jag såg inte så bra men jag är ganska säker att han var på. Jag hade dock gärna sett ett steg till. Balans och vipp var . Ozzy vände åt fel håll ur en tunnel och där förlorade vi mycket tid vilket gjorde att jag inte  trodde så mycket på någon högre placering. Det var verkligen en positiv överraskning när jag såg att vi blev tvåa efter Maja. Ozzy tog dessutom sitt fjärde cert eftersom han saknar utställningsmerit och blev officiellt SAgCh.

I hoppklassen gjorde han ett trevligt lopp men vi fick inte riktigt den fart jag hade hoppats på. Tror att han var trött för han hade inte kopplat av innan första loppet och därmed blev det en lång dag. Vi var ändå nolla och kom 5:a.

Årets första dubbelnolla och det är faktiskt mitt viktigaste mål med Ozzy just nu.

Det var skönt med flera timmars avkoppling från den gnagande oron att det ä något fel på Tux. Så fort jag kom hem så var tvungen att klämma och känna på honom. Ingen reaktion och han travar på fint. Vet inte riktigt vad jag skall tro…Jobbig väntan fram till torsdag…

Jag åker inte till Varberg. Tux ömmar i handloven efter träning. Vet egentligen inte exakt vad som har hänt, men förr förra söndagen trampade han ner i sådant där kaninhål som inte är ovanliga på vår plan. De är inte så djupa men lagom för att låsa fast en tass. På kvällen så var yttepytte lite halt. På morgonen dagen efter var hältan som bortblåst. På grund av diverse saker så lyckades jag glömma det där så jag tränade även på onsdagen. Då var det exakt samma sak, lite halt på kvällen efter träning. Då klämde jag igenom honom och han ömmade i handloven. För er som inte vet vart handloven sitter så är det som ser ut som ett knä i frambenet. Pappa tyckte att han skulle vila en vecka och så skulle jag testa igen och blev han halt så skulle han röntgas på grund av läget.

I onsdag körde jag igång honom och då såg jag inget efter träningen. Men igår efter träningen så var han igen så lite, lite halt och ömmade i handloven igen. Det blev med andra ord inte mycket sömn i natt igen, jag känner mig jätteoroad efter som det är ett ställe som utsätts för mycket belastning i agility. Han är ohalt idag igen och ömmar inget. Nu måste det ju nödvändigtvis inte vara handloven/handleden som är skadad för att han ömmar där

Har fått tid hos specialist på Malmö Djursjukhus på torsdag. Orsaken till att det inte blev förrän torsdag var för att denna veterinär enbart var i Malmö då och då men den dom rekommenderade till tävlingshundar.

Jag är vilket fall jätteledsen och rätt oroad.

Tux anropar…..
Min matte har gone mad . Hon beter sig konstigt. Hon tittar på mig hela tiden och så klämmer hon på mig, böjer ihop mitt vänsterben. Åsså pussas hon hela tiden. Jag fattar inget men jag försöker att lägga mig rygg för jag är inte riktigt säker på om hon är normal.   Jag vill bara hitta på skojjiga saker men det får jag inte det heller, dock lyckades jag med att tackla Ozzy så han rullade flera varv ned för en av backarna på golfbanan. Lättviktare…

Igår drack jag två stora glas cola när jag kom hem ifrån träningen och när jag då skulle sova så var jag så här: . Helt speedad och kunde inte ens komma i närheten av att slumra till. Vad gör man? Jo, man börjar fundera på agility. Jag föll tillbaka till mitt ständigt återkommande tema, hoppteknik. Det är en himla tur att Susan skall ha en hoppteknik dag och jag måste försöka samla på mig bra frågor.

Två frågor som jag är väldigt nyfiken på är: Hur börja hoppa med hunden, på vilken höjd och vilken stegningsgrad? Samt, om hunden kniper med bakbenen och således hoppar högt över hindret, hur utbildar man den att öppna bak så att den hoppar närmare hindret?

Jag tänker vilket fall idag att jag aldrig skulle börja hoppa en hund på full höjd utan att det är en utbildningsprocess innan hunden hoppar på full höjd. Dock har jag ingen rock solid argumentation för detta. Men om hunden hoppar på ett oönskvärt sätt på tävlingshöjd och man bara fortsätter, förstärker man inte bara det beteendet?

Vissa hundar spelar det förstås ingen roll hur man gör med de hoppar bra ändå men det är ändå en hel del som är rätt oeffektiva. Om hunden tappar en 0,1 sekunder på varje hinder så är det en hel del i slutändan…

Jag vet inte men för mig känns väldigt onaturligt att börja hoppa på eller nära sluthöjden. På den tiden jag red så dels hoppade man ganska sällan på tävlinghöjd genom en hel bana och dels så skulle man aldrig komma på tanken att hoppa högt med unga hästar. Möjligen något enstaka språng då och då.

Om man då börjar på tävlingshöjd i princip direkt så skall hunden både fokusera på lära sig hoppa samt handling, dvs hålla koll på föraren. Det är inte en helt lätt skill. Jag tror att det är lätt att hunden hamnar i situationen att jag tar i lite mer än det behövs så riskerar jag vilket fall inte att riva när jag tittar på min förare. Är däremot hindret inte så högt så behöver hunden inte lägga så stor vikt vid själva hoppandet och då blir det lättare att både hoppa och titta på förare.

Sen tänker jag en del på styrka och ork. Jag tror inte riktigt att man bygger den styrka som behövs genom promenader i varierad terräng. Jag tror att denna styrka bör byggas som allt annat, successivt och metodiskt.

Ja, de är väl i stora drag mina nattliga tankar. Det jag verkligen vill ha reda på av Susan är om de, vilket jag tror, låter alla hundar gå igenom ett visst program för att i möjligaste mån undvika att man får en hund som hoppar oeffektivt eller som har svårt att trampa om. Det känns ju som det är ett ganska tomt på detta planet i de flesta agilityböcker. Hundar förväntas på något sätt hoppa bra men det är ju långt ifrån alla som gör.

Kan någon förklara detta, om något helt annat: www.hund.se
Är hundägare väldigt spelgalna eller finns det ett spel som heter hund?

Ytterligare en annan sak, någon som känner till dom här: http://www.enason.se/
Väldigt billiga hundburar för bil, så billiga att jag är lite misstänksam.

Angående att bli flack så tror jag att de blir kanske det om man gör som jag gjorde då, körde väldigt mycket rakt fram. Om jag hade fått börja om så hade jag lagt minst lika mycket vikt vid kunskapen om att svänga. Att påbörja svängandet innan hindret genom att trampa om, böja kroppen och verkligen svänga runt hinderstödet samt pressa sig ned för att komma runt. Jag vet inte heller om jag anser att flack är ett problem så länge det kommer på rätt ställen, när hunden skall gå fort framåt så måste den ju flacka ut. Tux och jag har ju problemet att han gärna antar formen av ett svart sträck och ligger raklång i luften. Dock tror jag inte det beror på att vi började på typ bom på marken utan mer den omfattande FFF träningen (full fart framåt).

Jo, jag har hört att en del tycker att hunden blir slarvigare genom att hoppa lågt. Jag håller inte med om det heller *suprise*. Jag menar att det är del av hundens utbildning, ansvara för att hoppa rent oavsett vilken höjd det är. Jag kan tänka mig att de hundar som slarvar på låg höjd gör det även på hög höjd och att de hade gjort det även om man började på hög höjd. Om det nu är slav och inte bristande hoppteknik.

Jag försökte fota lite alla hjärtansdagbilder på Tux och Ozzy. Det enda, den senare tänkte
på var att slita allt i stycken..

Tvåsamhetsdagen då….
Idag var det agility på schemat och åtminstone Tux sa äääääntligen! Han har inte tränat agility sedan förra onsdagen. Igår gick vi milen i Bokskogen och dessförinnan har det varit lydnad för hela slanten. Ja, det vackra spektaklet från söndags är ju förevigat på film.

Agilityträning var i vårt lilla lilla dammiga ridhus. Vi kunde dock inte hålla oss så vi byggde upp de 6 första hindren från den magiska banan som Råttan-Mija hade i sin blogg (banan har oxå snott från Timo, se nedan). Vi byggde 1-3 med kanske lite väl långt mellan, dessutom hade vi glömt alla varianter som folk hade föreslagit/kört. Jag visste att jag ville köra dubbelserpentin, 1-3 och 4-6. Mina tankar innan var att Tux möjligen skulle komma så snävt in på tvåan att han skulle ha svårt att hinna upp samt att svängen över hinder nummer 4 skulle kunna bli mindre bra.

Mina tankar stämmde väldigt bra överrens med verkligheten. Tux kommer grymt tight på tvåan, han gick till och med in i stödet några gånger. Han är i princip parallell med tvåan, han kan dom där serpentinerna väl. Svängen efter fyran blev vi eftersom han accelerar på på den raka linjen och kommer inte helt naturligt in på femman pga detta. Vägarna 1 till 4 kan inte bli tightare kan vi väl konstatera på både Tux, Troya och Ozzy. Jag fick som sagt problem med rivningar på tvåan så jag tjatade om den några gånger till han höll ut tillräckligt för att klara av språnget. Vidare så försökte jag få ordning på svängen 4-5, det blev väldigt mycket bättre när jag sa Tux namn precis innan han hoppade av (han kunde väl banan oxå..). Dock vet jag att jag skulle ha svårt att göra det på tävling. Dels för att jag skulle vara rädd att kalla innan har låst på hinder och dels för att jag skulle fokusera så mycket på att komma i position.

Sedan testade vi även lite andra varianter, ja några av dom där som vissa av oss såg men som inte fanns där i banskissen, bland annat threadle mellan 1 och 2 och 2 och 3. Kul bana!

Oplanerad startträning…
Jag har som sagt väldigt svårt att gå förbi Tux utan att han flyttar sig framåt. Jag har skrivit lite om det tidigare om jag har en teori om att jag borde förstärka Tux oftare genom att låta honom starta när jag står bredvid eller vara har gått ett till två steg under förutsättning att han gör det jag vill. Som grund till detta resonemang är att Tux har ett bättre beteende ju längre jag kommer bort från honom. Det är då helt enkelt större chans för honom att få starta. Dock har denna träning bara funnits i mina tankar och här i bloggen. Det är så sällan en bana eller kombination är utformad så att man inte vill förbi första hindret. Men om man kör serpentin 1-3 så skall man inte förbi hinder 1…Jag vet inte men min tanke kanske inte är så dum för att befästa ett bättre beteende . Han var faktiskt bättre i starten än förra gången och han var minst lika het som förra gången. Kanske borde göra något konkret här…

En annan sak som är lite kul och jag vet inte om jag har gjort ett medvetet eller omedvetet val i träningen men Tux tittar väldigt stint på första hindret och inte på mig. Susan G är ju väldigt tydlig med det i sin video och jag håller med henne om att det är en fördel om hunden tittar på första hindret och inte på föraren. Kan väl tänka mig att en del vallhundar har det naturligt, känns på Tux som det kommer mkt naturligt på honom. Men jag har kanske omedvetet förstärkt detta genom att jag känner att jag spontant föredrar att hunden tittar på hindret. Ozzy gör då rakt inte men vi hade inga starter alls när vi började, mer flygande fläng…

Vad mera?
Jag reggade mig för ett tag sedan på agilityforum, tänkte att jag skulle läsa och så ville jag kom åt den där delen med tips om kurser oxå (vill ju gå så många som möjligt). Okej, undrar hur många dagar det tog innan jag kunde hålla mig från att kommentera, inte många…..Tänk att det kan klia så i fingrarna!

Vilket fall som helst så har det på det forumet var ett par diskussioner kring dels Greg och dels stor förfäran över de dyra Susan G kurserna och om hur kass hon är (mer eller mindre). Märklig reaktion för den delen (Mette-eko ), tänk om alla reagerade på det sättet så fort någon gick en kurs!

Men detta har fått mig att fundera på varför jag vill gå fler kurser för Greg och varför jag skall gå några av Susan-kurserna. Det är ju knappast för att jag tycker att alla i Sverige är så kassa, det vore ju helt befängt. Jag får pisk varje gång jag tävlar… Det jag dock tycker att Greg men även tex Niina Svartberg tillför som jag inte har stött på tidigare är en väldigt genomtänkt konsekvensanalys av träningen.  Man har helt enkelt tänkt ett steg längre än alla andra som jag har tränat för.

Mer kurser åt folket säger jag!!!!

Det är verkligen utmaningarnas tid just nu! Tux blev utmanad igår och svaren finns längst ned.

Igår, var vi först till Vomb för promenad. Tux, Ozzy, Csilla och Troya fick springa av sig och vi hoppades på lite sol men ack vad vi bedrog oss. Därefter for vi till klubben med ett pitstop McDonalds för bränslepåfyllning. Jag fick tränat ganska mycket lydnad med Tux, Ozzy hann jag inte riktigt med. Vi har fortfarande lite svårt med sitt stå och ligg när de kommer efter varandra. Enskild är det lättare, dvs om jag gör något annat mellan. Vet inte varför han har så svårt att hålla isär begreppen.

Idag kom jag på den idén om att jag skulle använda en av kamrorna för att filma lite. Kvalitéten är verkligen urusel men jag tycker att det är rätt kul ändå. Martina hjälpte mig att filma några moment och vissa filmade jag själv. Amatörfilm av amatörekipage, passar ju rätt bra ihop! Det är på den nivån det är. Dessutom har vi en bitande och iskall blåst, förstås, ute på plan. Vi borde egentligen ha fått någon tapperhetsmedalj som var ute i och tränade i detta väder….

Här hemma funkar de med windows media player och man måste trycka på den där filmmojjengen. Se och

Vet inte varför dom strular så jag lägger upp dom efterhand på photobucket…..som sagt det är ingen supershow direkt..Hoppas dom funkar bättre…

Tux värmer upp :
http://photo.orcafat.com/film/CIMG1710

http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1710.flv

En halvdan elitruta, han skall springa till mitten direkt:
http://photo.orcafat.com/film/CIMG1714

http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1714.flv

Ett ställande som jag inte heller är helt nöjd med, han kan bättre men jag tror att det beror på vårt trixande som jag skrev om ovan. En sak som han gjorde idag under ligg, stå och sitt var att han gick lite långt fram i fria följet. Märkligt, för jag upplevde inte det i de andra momenten.
http://photo.orcafat.com/film/CIMG1725

http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1725.flv

Vårt tveksamma sättande, tänk att vi skall ha svårt att få till det då!
http://photo.orcafat.com/film/CIMG1718

http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1718.flv

Läggandet, tja, något extra steg. Ibland droppar han fortare och bland gör han så här:
http://photo.orcafat.com/film/CIMG1724

http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1724.flv

Dirigeringsapportering:
http://photo.orcafat.com/film/CIMG1727

http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1727.flv

Lite fritt följ när jag ändå är på G…http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1715.flv

Och sedan då, dagens höjdpunkt *trumvirvel* , Ozzy the dutt man: http://photo.orcafat.com/film/CIMG1736

http://s177.photobucket.com/albums/w209/metteb/?action=view&current=CIMG1736.flv

Tux blev utmanad av Lira och här är svaren:

Var är hunden född?
Tux är född i Hudiksvall hos Pia och Caroline på Cefeus kennel.

Hundens favoritgodis?
Har faktiskt inte funderat så mycket på det men jag tror att leverpastej smäller väldigt högt.

Hur många egna halsband och koppel har hunden?
Inte jättemånga, 3 halband och en spårsele. Jag har dock köpt en hel del till honom men så är jag ju rätt slarvig av mig så de tenderar att försvinna.

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Tux badar mer än gärna, året om. Han frågade senast igår om han fick hoppa i plurret.

Har hunden några ”kläder”? (täcken el. liknande)
Tux har ett vinrött fleecetäcke från Obtrack och ett svart täcke från Dogman.

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
Kan inte komma på något, kanske att han låter rätt mycket på agilitybanan.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
Ozzy, den andra fyrbenta blev vid allra första mötet glad och lekte med Tux men sen när vi kom upp lägenheten så flög han på Tux. Det var ganska kämpig vecka den första men sedan lossnade det. Jag hade lite svårt att bonda med Tux pga detta. Robert, den andra tvåbenta har nog gillat Tux sedan han kom.

Vad är/skulle vara den absolut bästa belöningen hunden kunde få?
Tux är lätt att belöna, han gillar det mesta. Jaga bollen eller kampa är de två saker som står högst på listan.

Vad är det bästa hunden vet?
Tux gillar att arbeta, han skulle nog gärna göra detta 12 timmar per dygn.

Vad är det värsta hunden vet?
Klippa klorna utan tvekan.

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
Tux tillhör jordens största slickepottar. Han slickar gärna på vem som helst och vill gärna slickas i hälsningar. Han slickar så fort han får chansen och det är lite bar hud tillgänglig.

Något hyss som hunden pysslar med?

Nja, det vet jag inte.

Var sover hunden på natten?
Under sängen på golvet till mitt stora förtret. Dom får ju tryckmärken av att ligga för mycket på hårt underlag men det Tux blanka fan i.

Vad får hunden för foder?
Royal Canin Energy

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?
Inte så mycket här hemma men han blir väldigt taggad i träningen.

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?
Jag tror att Tux drömtillvaro hade varit att få jobba dagarna i ända med olika saker.

Minst fyra hundar vi skickar vidare det här till:
Casey
Smack
Gaia
My