Gnat och tjat
Är på dåligt humör och har varit det hela dagen. Det kommer med andra ord vara tonen i denna blogg. Det började med att vi försov oss i morse och med tanke på att jag går så långsamt att en sömngångare mer liknar en formel 1-bil i jämförelse så känns det ännu jobbigare att försova sig. Dessutom kunde jag inte koncentrera mig, så splittrad och seg och fick nada gjort på jobbet. Hatar sådana dagar, jag får så dåligt samvete. 

Jag stapplar på över nejden. Det är bättre men det gör jävligt ont fortfarande och jag haltar rätt ordentligt. Det onda överlever man. Det som gör mig miserabel är att jag tycker att det är trist att inte kunna göra de saker jag vill. Förnuftsmässigt kan jag väl säga att jag är rätt bortskämd, jag menar jag är nästan aldrig sjuk och det är väldigt sällan saker kommer ivägen för träning mm. Nu när det väl har gjort det så tär det på mig, är inte alls på topp (dåligt humör/grinig/kärring).

Los Doggelitos
Hundarna går på kvartsfart och är väl inte helt nöjda med det. Igår tränade jag dock här inne med dom. Nosduttar, Tux växlar fortfarande mellan strålande duttar med hög intensitet och lagom tryck till enbart en dutt. Ozzy, biter en hel del i duttarna, han är sämre än Tux då han hellre vill göra annat än repetera beteende. Det vill säga han kan dutta och kommer det inget klick så erbjuder han något annat. Så vi har lite svårt att komma förbi en till två duttar då vi på något sätt fastnar i samma läge. Mindre viktigt men det är kul att de hur olika hundarna reagerar.

En sak som var bra igår var att jag kom på att jag inte skall klicka Tux läggande. Han dunkar i backen utan någon som helst kroppskontroll när jag klickar. Om jag däremot använder rösten som markör lugnar han ned sig. Vet inte riktigt varför det blir så men allt går så fort när jag klickar honom och i detta läge så vill jag för visso ha ett snabbt läggande men framförallt att han fäller sig (snabbheten oroar mig inte). Men teori är att klickern är ett snabbt ljud som då gärna lockar fram snabba beteenden med rösten då är lugnare. I Pamela Reids bok så stod det faktiskt om det här med lugna långa signaler kontra snabba och att det fanns studier som visade på att signalen i sig har betydelse. Jag vet inte, det kan ju vara mitt handhavande av klickern. Är ju verkligen ingen mästerklickare direkt… Vilket fall som helst droppar jag det där med klickern i det momentet och ser om jag kan få lite mer kontroll på själva läggandet.

Sen försökte jag Ozzy att bita sig i svansen. Han gjorde det spontant så jag klickade det. Sedan gjorde han det flera gånger på raken och jag tänkte att det här går ju som smort. Sen slutade han bara och tittade på mig med stora ögon. Inte aning vad som hände, han verkade så säker först.

Vi hade skoj ändå, även om det kanske inte blev så bra som jag hade tänkt mig. Ozzy är söt för han ställer sig utanför vårt lilla träningsrum och gnäller och hoppas på att vi skall gå dit igen. 

Idag fick de utöver promenaderna simma.

Okej, nu kommer min lilla bomb…
Nu när jag ändå är på hugget…Jag har börjar kolla på de videos som Catrin länkade till i bloggen. Jag kan bara kolla på de videos finns med Quick Time. En del är Real Player och det vill jag inte installera på min dator (skitprogram). Vilket fall har jag hunnit kolla en del på Susan Garretts hundar och jag måste erkänna att jag är lite besviken. Vet inte om det är mycket snack och lite business eller om det är fel på mig, förmodligen det senare. Jag har inte kunnat se så många nosduttar för det är bara på en av de videos som jag kan se. Det enda hinder som jag tycker skiljer från mängden är vippen. Både Gregs och Susans hundar fantastiska vippar, hundarna hänger med frambenen utanför vippen men står ändå kvar med bak. Men A:et och balansen är verkligen inget speciellt i mina ögon. Känner mig jättehemsk när jag skriver så men mina förväntningar var högre än det jag har sett. De Caff, hennes russel hoppar A:ets kontaktfält på minst två ställen. Encore har absolut inget klockrent A. Nu tycker jag inte att hundarna är dåliga men mina förväntningar var annorlunda och min målbild kring A:et och balansen är annorlunda än det jag ser på dessa videos…

Susans Encore har för den delen 2-tassteknik i slalomet.

Min kontenta av detta är nog mest att man kanske borde tro lite mer på sig själv??? 

Imorgon är en annan dag och då hoppas jag att jag skall vara lite mer munter…

                       

För den delen, från den första februari gäller enbart denna adress till bloggen: http://www.blogtown.se/blog.php?id=mette

Morgondag och inte så  munter idag heller. Mitt knä hade igår svullnat upp helt grymt mycket. Jag blev helt paff när jag såg det, hmm, det hade liksom blivit två stora påsar ovanför knäet och så var det stort som attan. Måste erkänna att jag blev lite spak. Nu har jag vilket fall satt på knäskydd för att hålla svullnaden nere.

När det gäller videona och Susans hundar så gillar jag fortfarande tänket med genomtränade hundar, noggranheten och träningsfilosofin. Jag har dock varit tveksam till nosdutt hela tiden och jag har pendlat mellan att vilja träna in det på nästa hund tlll att inte alls vilja. Nu är som sagt åter tillbaka till det senare.

Jag har problem med att det inte är tävlingsmässigt, dvs jag vill inte göra en sak på träning och en annan på tävling. Vissa hundar som är mer förlåtande i sin natur eller nått de kanske accepterar det men Ozzy han skulle direkt säga att plockar du bort en bit i en kedja så har du inget beteende alls, dvs att han tycker att han är fri att göra vad han vill. Med Tux skulle det kanske fungera bättre för han gör saker bara för att göra dom och det händer inte med Ozzy. Min personliga filosofi är väl den att även om det fungerar med olika saker träning/tävling så är det ingen bra grund att stå på.

Det andra problemet är fortfarande viktskiftandet. Jag tror inte riktigt på att nosdutt ger viktomläggning. Det jag ser är hundar som bromsar ned i två plus två och sedan sjunker ned. Det viktiga för mig är att de sjunker ned i inbromsningen och får en låg kroppshållning och viktning bakåt. Jag tycker tex att Tux viktar väldigt fint bakåt på balans och A, problemet är väl mest att han börjar lite väl tidigt. Viktning borde man ju kunna träna på annat sätt…

Men som sagt jag har lärt mig massor av både Greg och Susan (bok och video) och jag ser fram emot när Susan kommer. Dock måste jag försöka tänka på vi kan oxå, att vi är inte så mycket sämre som man får känslan av ibland.