Jag är nyss hemkommen från akuten. Jag har haft både otur och tur. Igår när jag kom hem från Susannes 30-årsfest och hade gått en sväng med hundarna satte jag mig på huk med knäna i golvet för att lyfta upp Ozzy. Jag skulle ha med honom till sängen för jag frös (det hade varit svinkallt i klubbstugan) och behövde en värmedyna. När jag reser mig så tar jag spjärn med fötterna och skjuter ifrån, då känner jag hur knäskålen glider lite och så gör ont så in i helvete i knäet. 
Jag tänker att det är någon nerv som har kommit i kläm eller nått och att det går över när jag har sovit. Det blev dock inte mycket sovande för värkte som fan i knäet och jag kunde inte räta ut benet. När jag klev upp vid nio-tiden så kunde jag fortfarande inte stödja på benet. Då blev jag jäkligt nevös och ringde hem till pappa veterinär som sa att jag nog var tvungen att åka in med det.
Så nu på morgonen åkte jag till akuten och bävade för det värsta, dels för att det skulle vara mastodont köer och dels för att jag skulle behöva opereras med låååååång konvalecens. När jag väl fick komma in så var de på väg att slänga ut mig direkt för de hade inga lediga läkare. Men som tur var så precis i den stunden knallade in läkare in från en av akutbilarna in och han hade inget just då så han tog sig an mig direkt. Flyt! 
Han kontaterade ganska snabbt att jag har skadat muskelfästet som sitter på insidan av knäet. Inte så mycket man kan göra men än att ta anti-inflammatoriskt och så ska man röra på sig regelbundet, gå helt enkelt. Det var här jag sken upp och läkaren tappade hakan. Jag blev strålande glad 
över denna diagnos och över att jag skulle gå så gott jag kan. Vilket fall så får jag inte sitta stilla i längre perioder för då stelnar det till. En krycka fick jag och så haltade jag bort till apoteket. *phew* Det kunde ta en del tid och det gör ont som fan men inget gips, ingen operation och inget liv i total stillhet, tack och lov!
Nu skall jag försöka få i mig frulle och de där tabletterna….
Aj, aj, aj, aj…..
http://photo.orcafat.com/dogsjan07
Elin:
Oj! Vilken otur! Men samtidigt som du skriver, skönt att du SKA röra på dig! Vi håller tummarna för en snabb läkning. Chip hälsar att han vet hur det känns att ha ont, men det är bara att kämpa på! Ha det gott!
Kram
Mari:
Din stackare. Vad ont det måste göra. Hoppas att det läker snabbt.
Martina:
Vilken skön diagnos – promenader!! Tänk om läkaren sagt att du skulle hålla dig i total stillhet
Martina:
Funderar just på vad folk tror om dina bilder om dom inte känner till IKEAs sortiment
Mette:
Skönt är väl en sanning med modifikation, tyvärr gör det satan så ont men hellre det än stillhet säger jag bara.
Martina:
Oj, ja det kanske inte var det bästa ordvalet.
Petra:
Stackars stackars dig Mette! Lite ömkan brukar hjälpa för stunden… Tur det inte var “värre”! Krya på dig!
Fia:
ajajaj, men tur i oturen att det är promenad och inte vila med benet i högläge eller steloperation som var kureringen. dagens bilder (men de är inte tagna i dag väl? vi har hat-väder med regn och is och lera…) är som vanligt fantastiska! är svag för bilder som både har skärpa och fartoskärpa så man riktigt ser hur fort det går.
Maria:
Oj det var ju inte kul, lider med dig! Men lite is 20 min/4:e timme så kommer det bli kanon .
Man skulle göra som Slatan å ha sina ben försäkrade för ett par miljoner haha… Men vad hjälper det mot smärta som sagt var.
Maria:
Ajajaj… Krya på dig!
Linda:
Det lät inte så skoj, men det var ju skönt att det inte var värre. Håller tummarna att du tillfrisknar fort och att det onda snabbt går över!
Tjusig bild som vanligt!
Mija:
Krya på dig!
Caroline:
Usch vad otäckt, tur att det inte var någonting värre!
Åsa:
Oj! Men som sagt tur i oturen….. Håller med dig, att vara i stillhet skulle vara en skräck! Hoppas det blir bra så fort som möjligt
Petra:
Hur är det med dig Halta-Lotta? På bättringsväg eller?
Jenny:
Vad läskigt :s Tur att det inte var något “värre” =)
Catrin o Härja:
Krya på dig, hoppas du snart är på “agilitybenen” igen