Ett svar

1. Martina:
   Det känns nästan lite skönt att få bekräftat att det inte bara var min inbillning att det tog en himla tid för Troya inne i tunneln.

   Man undrar onekligen vad som hände där inne, för att inte tala om vad jag undrar hur det hade gått om inte… det var ju bara tre hundar som låg före henne som kom i mål…

   Vilken slalom på videosnutten, ser nästan lite läskigt ut.
   Fanny:
   Det är alltid lika kul och intressant att läsa din blogg. Önskar att jag kunde skriva lika publikvänligt Fortsätt med det!
   Anna Karin:
   Jag håller med Fanny ovan.
   Intressanta tankar om slalom!
   Martina:
   Jag har också många gånger tänkt att jag skulle vilja ha ett kommando för nerfarten på kontakfältshindren för att ”hjälpa”(?) men sen tänker jag tillbaka på hur det var på den tiden jag hade det med Troya och på hur allt lossnade när jag slutade använda kommando på nerfarterna. Så min slutsats är att det nog är bäst utan trots allt.
   Mette:
   Fast på vilket sätt hade det med själva avslutandet med kommandot att göra? Var det enda ändrade och så fungerade kontaktfälten? Det är ju inte riktigt så att det inte fungerar heller med Tux utan snarare en fråga om tillföra..
   Maria:
   Alltid lika kul att läsa din blogg . Håller med dig om många kommandon på balansen inte är någon hit. Har tänkt på det än del oxå, men då tror jag isf att man bara säger balans en gång till som påminnelse isf. Inte att lägga på ytterligare ett kommando. Och att man inte använder sig av det i närheten av släppkommandot. Så att det blir en hel berättelse innan de får gå .
   Emelie:
   Och jag önskar lycklig resa! Maila mig på emlan_611@hotmail.co m om du ändrar dig om kameraprylar!
   Mette:
   Dito…
   Jag kanske mailar om kameraförslag, om jag hinner när jag kommer hem! Ha det allra bäst!
   Mette:
   Håller för den delen med om att en massa kommandon inte är bra men nu har jag enbart släppkommando, inget mer…så det är inte direkt så att det blir massor av kommandon…Ja, jo, det är lite att tänka po…
   Martina:
   Kontakfälten fungerade bra innan jag tog bort nerkommandot, men dom var ett orosmoment varje gång jag stod på startlinjen och ju osäkrare jag var desto högre skrek jag ”NER” vilket knappast gjorde saken bättre och så blev det en ond cirkel.

   Problemet i mitt fall är att jag inte har ett bestämt släppkommando eftersom min hjärna uppenbarligen inte klarar det. Det i sin tur gör att det blir svårt för Troya att skilja på nerkommandot och släppkommandot och inte blir det bättre av att jag skriker allt vad jag kan. Det blev helt klart tydligare för Troya och mer avslappnat för mig när hon fick sköta nerfarten själv. Har många gånger önskat att jag haft något sätt att påminna henne lite extra om fälten men inser att det är mest för min egen del, inte för Troyas, och i längden så funkar det bättre för oss om jag är tyst och litar på att hon sköter sitt.
   Åsa:
   Jag har också funderingar på det där med nedfartskommando… Med både harald och Erik har jag använt mig av “schhh-ljud,” detta lite för att påminna dem om att jag är “med” – och “ser” dem…. men också för att jag tycker det är ett bra ljud, kan liksom inte låta på så många olika sätt….. + att jag även fick STOR hjälp av ljudet i slalom på Erik….. både balansen och slalom är ju långa hinder och Erik har haft behov av ett bekräftande kommando, att jag ser honom och att jag är med…. När jag började med det så underlättade vissa slalomproblem, haha dock inte alla…. kanske skulle testa att sluta Kanske skulle lära sig bromsa då

   (en duktig vallmänniska pratar också om att det kan vara bra att kommunicera med hundarna för att liksom inte släppa kontakten, lite tänkvärt även inom agilityn. Fast allt är ju en vågskål som måste vägas, inte för mycket o inte för lite).
   Maria:
   Fast jag tycker nog lite det där med att cheerleada är nått att ha i åtanken oxå. Det är lätt att kottarna i öronen växer sig stora om man tuggar för mycket
   Man vill ju ha ett explosivt avtramp med sitt släppkommando, och har man då snackat en del påvägen ner så blir nog effekten sämre kanske, vad vet jag….?
   Kul med funderingar hihi
   Åsa:
   Jo, jag håller med Maria till viss del, inte för mycket cheerleading, då tror jag att effekten av det man säger försvinner. Men oavett vad man väljer så är rutinen det viktiga och man får utgå efter sig själv o sin hund vad som tycks passa… För många e det bäst att vara tyst, för oss är det bäst att “låta” speciellt om jag lämnar honom för mycket själv…. då bekräftar mitt ljud att jag fortfarande är emd honom o att han ska fortsätta….. Men många hundar klarar ju det ändå
   Tonje:
   Jeg holder med Fanny & Co om din blogg! Om du nu bare ville oversette den til norska også, så ville det vært perfekt!
   Mette:
   Kul med alla kommentarer. Det är exakt det som du skriver Åsa som jag upplever på balansen. Att jag tappar kontakten lite med Tux. Det är ju inte fråga om att babbla på utan ett kommando som typ ‘balans’. Men jag vet som sagt inte. Men i Göteborg minns jag att jag fick en superlång sträcka med bara rakt fram och balansen. I och med att jag inte längre har kommanod på balansen utan han tar det enbart på min kroppsriktning så kändes som det var flera sekunder då jag inte sa ett knyst. Shit att det skall vara så svårt. En annan situation som jag kanske hade velat ha något att säga är när man rör sig väldigt långt åt sidled.

   Men som sagt det är väl en fråga om kunskap hos hunden och att vara konsekvent som förare.

   Det jag egentligen kanske borde göra är kanske att göra om oftare när jag inte är nöjd på tävling? Ta ett djupt snack med tävlingsdjävulen…: )

   Tack för snälla ord om bloggen…jag bara skriver vad som rör sig i mitt lilla huvud..Just nu borde jag tänka på x och y koordinater men det gör jag inte.
   Britt:
   Kul med lite snack om kontaktfält m m Jag ska börja träna det på Jill så småningom och det är ju aldrig fel med bra idéer.Martina:
   Det känns nästan lite skönt att få bekräftat att det inte bara var min inbillning att det tog en himla tid för Troya inne i tunneln.

   Man undrar onekligen vad som hände där inne, för att inte tala om vad jag undrar hur det hade gått om inte… det var ju bara tre hundar som låg före henne som kom i mål…

   Vilken slalom på videosnutten, ser nästan lite läskigt ut.
   Fanny:
   Det är alltid lika kul och intressant att läsa din blogg. Önskar att jag kunde skriva lika publikvänligt Fortsätt med det!
   Anna Karin:
   Jag håller med Fanny ovan.
   Intressanta tankar om slalom!
   Martina:
   Jag har också många gånger tänkt att jag skulle vilja ha ett kommando för nerfarten på kontakfältshindren för att ”hjälpa”(?) men sen tänker jag tillbaka på hur det var på den tiden jag hade det med Troya och på hur allt lossnade när jag slutade använda kommando på nerfarterna. Så min slutsats är att det nog är bäst utan trots allt.
   Mette:
   Fast på vilket sätt hade det med själva avslutandet med kommandot att göra? Var det enda ändrade och så fungerade kontaktfälten? Det är ju inte riktigt så att det inte fungerar heller med Tux utan snarare en fråga om tillföra..
   Maria:
   Alltid lika kul att läsa din blogg . Håller med dig om många kommandon på balansen inte är någon hit. Har tänkt på det än del oxå, men då tror jag isf att man bara säger balans en gång till som påminnelse isf. Inte att lägga på ytterligare ett kommando. Och att man inte använder sig av det i närheten av släppkommandot. Så att det blir en hel berättelse innan de får gå .
   Emelie:
   Och jag önskar lycklig resa! Maila mig på emlan_611@hotmail.co m om du ändrar dig om kameraprylar!
   Mette:
   Dito…
   Jag kanske mailar om kameraförslag, om jag hinner när jag kommer hem! Ha det allra bäst!
   Mette:
   Håller för den delen med om att en massa kommandon inte är bra men nu har jag enbart släppkommando, inget mer…så det är inte direkt så att det blir massor av kommandon…Ja, jo, det är lite att tänka po…
   Martina:
   Kontakfälten fungerade bra innan jag tog bort nerkommandot, men dom var ett orosmoment varje gång jag stod på startlinjen och ju osäkrare jag var desto högre skrek jag ”NER” vilket knappast gjorde saken bättre och så blev det en ond cirkel.

   Problemet i mitt fall är att jag inte har ett bestämt släppkommando eftersom min hjärna uppenbarligen inte klarar det. Det i sin tur gör att det blir svårt för Troya att skilja på nerkommandot och släppkommandot och inte blir det bättre av att jag skriker allt vad jag kan. Det blev helt klart tydligare för Troya och mer avslappnat för mig när hon fick sköta nerfarten själv. Har många gånger önskat att jag haft något sätt att påminna henne lite extra om fälten men inser att det är mest för min egen del, inte för Troyas, och i längden så funkar det bättre för oss om jag är tyst och litar på att hon sköter sitt.
   Åsa:
   Jag har också funderingar på det där med nedfartskommando… Med både harald och Erik har jag använt mig av “schhh-ljud,” detta lite för att påminna dem om att jag är “med” – och “ser” dem…. men också för att jag tycker det är ett bra ljud, kan liksom inte låta på så många olika sätt….. + att jag även fick STOR hjälp av ljudet i slalom på Erik….. både balansen och slalom är ju långa hinder och Erik har haft behov av ett bekräftande kommando, att jag ser honom och att jag är med…. När jag började med det så underlättade vissa slalomproblem, haha dock inte alla…. kanske skulle testa att sluta Kanske skulle lära sig bromsa då

   (en duktig vallmänniska pratar också om att det kan vara bra att kommunicera med hundarna för att liksom inte släppa kontakten, lite tänkvärt även inom agilityn. Fast allt är ju en vågskål som måste vägas, inte för mycket o inte för lite).
   Maria:
   Fast jag tycker nog lite det där med att cheerleada är nått att ha i åtanken oxå. Det är lätt att kottarna i öronen växer sig stora om man tuggar för mycket
   Man vill ju ha ett explosivt avtramp med sitt släppkommando, och har man då snackat en del påvägen ner så blir nog effekten sämre kanske, vad vet jag….?
   Kul med funderingar hihi
   Åsa:
   Jo, jag håller med Maria till viss del, inte för mycket cheerleading, då tror jag att effekten av det man säger försvinner. Men oavett vad man väljer så är rutinen det viktiga och man får utgå efter sig själv o sin hund vad som tycks passa… För många e det bäst att vara tyst, för oss är det bäst att “låta” speciellt om jag lämnar honom för mycket själv…. då bekräftar mitt ljud att jag fortfarande är emd honom o att han ska fortsätta….. Men många hundar klarar ju det ändå
   Tonje:
   Jeg holder med Fanny & Co om din blogg! Om du nu bare ville oversette den til norska også, så ville det vært perfekt!
   Mette:
   Kul med alla kommentarer. Det är exakt det som du skriver Åsa som jag upplever på balansen. Att jag tappar kontakten lite med Tux. Det är ju inte fråga om att babbla på utan ett kommando som typ ‘balans’. Men jag vet som sagt inte. Men i Göteborg minns jag att jag fick en superlång sträcka med bara rakt fram och balansen. I och med att jag inte längre har kommanod på balansen utan han tar det enbart på min kroppsriktning så kändes som det var flera sekunder då jag inte sa ett knyst. Shit att det skall vara så svårt. En annan situation som jag kanske hade velat ha något att säga är när man rör sig väldigt långt åt sidled.

   Men som sagt det är väl en fråga om kunskap hos hunden och att vara konsekvent som förare.

   Det jag egentligen kanske borde göra är kanske att göra om oftare när jag inte är nöjd på tävling? Ta ett djupt snack med tävlingsdjävulen…: )

   Tack för snälla ord om bloggen…jag bara skriver vad som rör sig i mitt lilla huvud..Just nu borde jag tänka på x och y koordinater men det gör jag inte.
   Britt:
   Kul med lite snack om kontaktfält m m Jag ska börja träna det på Jill så småningom och det är ju aldrig fel med bra idéer.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.