Shit, jag hade skrivit världens bästa (*s* kanske inte men ändå) och längsta blogginlägg och så fibblar jag bort det genom att stänga en tab.
Efter alla dessa år vid en dator borde man ha lärt sig att man skall spara efterhand som man jobbar….klant!
Städtanten..
Jag har städat min tjänstebil nästan hela helgen, åtminstone i tanken i praktiken blev det nog inte mer 4-5 timmar. Den skall bytas mot en ny bil som kommer på torsdag. Jag har försökt tappert att få bort de flesta av ozzyhåren. Det är ett otacksamt jobb, det tycks bara komma upp fler och fler ju mer man städar. Nu får det dock vara bra, imorgon åker den in till verkstaden då de skall montera av några saker. Jag sticker dessutom till London imorgon för några dagars utbildning och kommer lagom hem för att byta bilarna på torsdag. Jobbet har bytt märke denna gången oxå så nu blir det Skoda Octavia vilket innebär att jag måste byta bur…Tiger-Lotta var här för att prova buren till sin bil men det slog på typ 1 cm. Lotta kämpade hårt för få in den men jag tror Tiger och Frisco hade fått lite väl mkt friskluft under åkturerna för det gick inte att stänga bakluckan. Så jag har fortfarande kvar min bur…
Träningstanten..
I fredags och idag har vi tränat. Igår vräkte regnet ned och när det väl slutade att regna så var det översvämningar överallt.
I fredags körde jag lite lydnad med Tux, till att börja med. Fritt följ som gick väldigt bra. Sättande, läggande och ställande under gång jobbade vi på oxå. Sättandet är inte så disktinkt som jag vill, det är som om han måste tänka på vad han skall göra innan han gör det. Vi körde även lite cirkelträning, Tux for iväg först men sedan blev det bättre.
Kontaktfältskrumbukter…
Ozzy fick enbart träna på kontaktfätltshindren. Han tappar tid där, tyvärr vet jag inte riktigt hur jag skall komma åt det. Ju mer jag försöker trycka på honom att han skall springa fortare desto tidigare saktar han av för kontaktfältet. Kanske skall jag försöka köra target för att få honom mer målinriktad? Jag har just inga riktigt bra ideer… Skall vilket fall försöka jobba upp en bra tasstarget, det är vilket fall ett steg åt något håll.
Tux körde även han kontaktfältshinder. Jag är hyffsat nöjd med hur de ser ut på träning. Jag har dock haft en fundering sedan drygt en månad tillbaka kring kommando på kontaktfälten. Jag har inget kommando på kontaktfälten med Tux idag och har aldrig haft det på nedfarterna. Jag hade det däremot på uppfarterna. På tävling känns det ibland som att jag skulle vilja säga något som påminner honom om hans uppgift. Men jag vet inte om det är bra.. Från början när bestämde att jag inte ville ha något kommando på nedfarterna så var det mkt för att jag tyckte att det blev för jobbigt att säga både uppfart, släppkommando, nedfart och så släppkommando igen…Nu har det helt plötsligt bantats bort till enbart släppkommando på nedfart och det finns absolut utrymme för ett kommando till. Själva poängen med att lägga på ett kommando är ju att det skall vara lättare för Tux att göra sitt 2+2 men då vill det ju till att vi håller det oxå, annars är det ju helt verkningslöst. Jag kanske bara rör till det om jag lägger på ett kommando???
Grr...en personligtränare som kunde vara med mig hela tiden – ja tack!
Ridhusinvigning..
Idag testade Martina och jag det lilla ridhuset som vi i klubben har möjlighet att träna i. Det är litet men bättre än inget. Jobbigast var att var ganska dammigt. Vilket fall som helst blev det dubbelbox. Jag körde Tux på mediumhöjd, jag har gjort det en del på klubben och jag gillar det. Jag tycker att en del missar i min handling kommer fram tydligt för Tux blir snabbare och då har jag ingen chans att korrigera mig som jag kan när det är full largehöjd. Även Ozzy körde dubbelbox, inte så mkt men det blev några varv vilket fall. Han rev lite, han kan göra det när han kommer in i ridhus. Han brukar behöva ett antal språng för att anpassa sig, det blev oxå bättre mot slutet.
Det eviga temat, starter…
Ja, så fort vi hamnar inomhus så faller det lilla lilla korthus som jag och Tux har byggt ihop. Det har förmodligen med att Tux förväntan blir större när han vet mer exakt vilka hinder det är och då blir starterna genast besvärligare. Dock skall jag säga att redan i fredags hade jag en del funderingar kring det här med starterna. Susan G beskriver i videon att ju längre ut föraren går desto större risk är det för att hunden tjuvstartar eller bryter startbeteendet. Detta beror på sannolikheten för belöning av startbeteende blir lägre och lägre ju längre ut föraren går då det är jobbigare och svårare att belöna där utifrån. Detta har man ju sett flera gånger och jag håller helt och fullt med om resonemanget. Dock så är det inte mitt (och Tux) problem, mitt är det omvända. Det svåra för mig är att gå förbi Tux och första hindret, sedan är det inga problem.
Jag har verkligen försökt att gå tillbaka och belöna rätt beteende hos Tux men han ökar verkligen inte det beteendet ändå, snarare tvärtom. Med belöna menar jag kampa, kasta boll, ge godis och muntligt tala om för honom att han är duktig. Jag vet inte om jag har rätt men jag tror mig ändå ha bra belöningar, faktiskt en hel uppsättning av bra belöningar så detta borde inte vara problemet, eller?? Om jag då funderar på varför det fungerar så fort jag har kommit förbi första hindret, vilket fall känns det som om att så fort jag har kommit förbi första hindret så sitter han bra.
Mina tankar kring detta är då att i det läget, starten, så är Tux ultimata belöning att få starta. Sannolikheten för att få den ultimata belöningen, ökar helt klart för Tux ju längre ut jag kommer i banan medan sannolikheten för belöning när jag lämnar honom är väldigt låg. Om jag nu väljer att gilla läget, dvs att acceptera att starta är den ultimata belöningen, så borde jag då inte försöka starta Tux mer ofta då jag är nära honom? Det vill säga att vi går in i startposition och istället för att lämna honom hela tiden så föröker jag belöna upp det beteende jag vill ha i starten genom att starta när han gör rätt? Eller kommer detta få andra för mig oförutsedda konsekvenser?? Är jag helt ute och cyklar?
Filmtanten…
Jag har inte hunnit kolla hela VM-DVDen. Jag har kollat in large individuellt, både agility och hopp. Likadant med medium, jag har alltså kvar small och lagklasserna. Inga av de svenska large-ekipagen är med individuellt och den enda mediumhunden som är med är Troya. Det är intressant att jag uppfattar saker annorlunda när jag ser dom på DVD än live. Till exempel så tyckte jag att Marcus Topps med Juice från USA var bra men inget speciellt live, när jag nu ser det ekipaget på DVD så är de helt klart mycket bättre. Jag tyckte att Leslie Olden från GBR var live men nu när jag ser dom på DVD så tycker jag forfarande att hunden är väldigt läcker men handlingen är inte mycket att hänga i julgran…
Tider…
Jag har tagit lite tider men mest tittat. Snabbast slalomtiden large som jag har fått fram är 2,55 sekunder (2-tassteknik). En liten intressant notis, dock totalt ovetenskaplig, är att jag hittade en skillnad mellan 1-tassteknik och 2-tassteknik i en situation. I hoppklassen large så var ingången till slalom sådan att hundarna var tvugna att runda första pinnen, dryg 180-graders sväng, medan i agilityklassen kom de mer eller mindre in 90-graders vinkel mot ingången. I hoppklassen var de hundar med 1-tassteknik snabbare generellt än de med 2-tassteknik. Det var de inte i agilityklassen. Det verkade som om att själva inbromsningen för att komma runt första pinnen påverkade hastigheten mer för de som körde 2-tassar än de som körde en -tass. Tillfällighet? Vilket fall som helst så var min iakttagelse att det som påverkar mer än själva hastigheten i slalom är om man har en hund som suger mot slalom. De hundarna som suger mot slalom får ofta väldigt mycket bättre vägar och där finns mer tid att tjäna än i slalom, tror jag.
Mer tider…
En annan sak som jag tog tiden på var den där tunneln som Troya vände i. I princip alla hundar tog den tunneln på 1 sekund till 1,1 sekunder. Troya var inne i tunneln cirka 2,5 sekunder. Det innebär att om hon vänt utan att något har hänt så måste hon ha gjort det nästan vid den andra utgången och det tycks ju jättemärkligt. Något måste ha hänt som gjorde att hon tappade orienteringen och därmed kom ut fel igång.
Clean Run-artikel..
Fox-Susanne hade varit väldigt snäll och printat ut en artikel från Clean Run. Det var en Susan Salo-artikel. Jag har varit så nyfiken på hennes träning och hennes tankar kring hoppteknik. Det kändes bra att läsa hennes ingress till själva övningen där hon skriver lite om hoppteknik och hennes tankar kring det. Hon skrev att det krävs utbildning för att få en hund som sväng tight och ju fortare hunden går desto mer utbildning för desto svårare blir det. Ja, kort sagt så kändes det som om jag inte är helt ute och cyklar för en gångs skull. Det skall bli väldigt spännande att de vad Susan Garrett har att säga om detta…
Marcus Topps för den delen: http://www.nationalgeographic.org/ngkids/surprise/weavingdog/weavingdog.html
Uppdatering av tävlingsplaner…
Skall
Hoppas
Kanske, tvekar, vet inte
Januari
4 My Dog, agility
5 My Dog, agility
Februari
18 Varberg, agility
Mars
3 Gundsölille, agility
4 Gundsölille, agility
17 Malmö int, agility
18 Malmö int, lydnad
25 Falkenberg, spår
31 Höör, spår
April
6 Gåsahoppet, agility
7 Gåsahoppet, agility
8 Susan Garrett, kurs
9 Susan Garrett, kurs
11 Susan Garett, kurs
12 Susan Garrett, kurs
17 London, jobb
18 London, jobb
21, Kalmar, agility
22 Öland, agility
28 Söderåsen, spår
29 Rönne, agility
Maj
5 Lomma, exteriörbeskrivning
5 Lydnadskurs, Kitty Pedersen
6 Lydnadskurs, Kitty Pedersen
12 Sydöstra, agility
13 Sydöstra, agility
17 Gundsölille, agility
19 Sarah L och Kim G, kurs (datum ej helt spikat)
20 Sarah L och Kim G, kurs (datum ej helt spikat)
28 Köge, agility och lydnad
Juni
3 Gagnef, agility
15 SM
16 SM
17 SM
23 Danmark, agility och lydnad
24 Danmark, agility och lydnad
26 Varberg, agility
27 Varberg, agility
30 Ulricehamn (Borås), agility
Juli
1 Ulricehamn (Borås), agility
16 Bergslagsveckan, agility
17 Bergslagsveckan, agility
18 Bergslagsveckan, agility
19 Bergslagsveckan, agility
20 Bergslagsveckan, agility
21 Bergslagsveckan, agility
24 Falkenberg, agility
25 Falkenberg, agility
26 Falkenberg, agility
28 Hässleholm, agility
29 Hässleholm, agility
Augusti
4 Halmstad, agility
5 Halmstad, agility
10 Oskarshamn, agility
11 Oskarshamn, agility
18 Kungsbacka, agility
19 Kungsbacka, agility
September
9 Sofiero, agility
10 Sofiero, lydnad
15 Bröndby, agility och lydnad
16 Bröndby, agility och lydnad
23 Karlshamn, agility
27 VM Norge
28 VM Norge
29 VM Norge
30 VM Norge
Martina:
Det känns nästan lite skönt att få bekräftat att det inte bara var min inbillning att det tog en himla tid för Troya inne i tunneln.
Man undrar onekligen vad som hände där inne, för att inte tala om vad jag undrar hur det hade gått om inte… det var ju bara tre hundar som låg före henne som kom i mål…
Vilken slalom på videosnutten, ser nästan lite läskigt ut.
Fanny:
Det är alltid lika kul och intressant att läsa din blogg. Önskar att jag kunde skriva lika publikvänligt Fortsätt med det!
Anna Karin:
Jag håller med Fanny ovan.
Intressanta tankar om slalom!
Martina:
Jag har också många gånger tänkt att jag skulle vilja ha ett kommando för nerfarten på kontakfältshindren för att ”hjälpa”(?) men sen tänker jag tillbaka på hur det var på den tiden jag hade det med Troya och på hur allt lossnade när jag slutade använda kommando på nerfarterna. Så min slutsats är att det nog är bäst utan trots allt.
Mette:
Fast på vilket sätt hade det med själva avslutandet med kommandot att göra? Var det enda ändrade och så fungerade kontaktfälten? Det är ju inte riktigt så att det inte fungerar heller med Tux utan snarare en fråga om tillföra..
Maria:
Alltid lika kul att läsa din blogg . Håller med dig om många kommandon på balansen inte är någon hit. Har tänkt på det än del oxå, men då tror jag isf att man bara säger balans en gång till som påminnelse isf. Inte att lägga på ytterligare ett kommando. Och att man inte använder sig av det i närheten av släppkommandot. Så att det blir en hel berättelse innan de får gå .
Emelie:
Och jag önskar lycklig resa! Maila mig på emlan_611@hotmail.co m om du ändrar dig om kameraprylar!
Mette:
Dito…
Jag kanske mailar om kameraförslag, om jag hinner när jag kommer hem! Ha det allra bäst!
Mette:
Håller för den delen med om att en massa kommandon inte är bra men nu har jag enbart släppkommando, inget mer…så det är inte direkt så att det blir massor av kommandon…Ja, jo, det är lite att tänka po…
Martina:
Kontakfälten fungerade bra innan jag tog bort nerkommandot, men dom var ett orosmoment varje gång jag stod på startlinjen och ju osäkrare jag var desto högre skrek jag ”NER” vilket knappast gjorde saken bättre och så blev det en ond cirkel.
Problemet i mitt fall är att jag inte har ett bestämt släppkommando eftersom min hjärna uppenbarligen inte klarar det. Det i sin tur gör att det blir svårt för Troya att skilja på nerkommandot och släppkommandot och inte blir det bättre av att jag skriker allt vad jag kan. Det blev helt klart tydligare för Troya och mer avslappnat för mig när hon fick sköta nerfarten själv. Har många gånger önskat att jag haft något sätt att påminna henne lite extra om fälten men inser att det är mest för min egen del, inte för Troyas, och i längden så funkar det bättre för oss om jag är tyst och litar på att hon sköter sitt.
Åsa:
Jag har också funderingar på det där med nedfartskommando… Med både harald och Erik har jag använt mig av “schhh-ljud,” detta lite för att påminna dem om att jag är “med” – och “ser” dem…. men också för att jag tycker det är ett bra ljud, kan liksom inte låta på så många olika sätt….. + att jag även fick STOR hjälp av ljudet i slalom på Erik….. både balansen och slalom är ju långa hinder och Erik har haft behov av ett bekräftande kommando, att jag ser honom och att jag är med…. När jag började med det så underlättade vissa slalomproblem, haha dock inte alla…. kanske skulle testa att sluta Kanske skulle lära sig bromsa då
(en duktig vallmänniska pratar också om att det kan vara bra att kommunicera med hundarna för att liksom inte släppa kontakten, lite tänkvärt även inom agilityn. Fast allt är ju en vågskål som måste vägas, inte för mycket o inte för lite).
Maria:
Fast jag tycker nog lite det där med att cheerleada är nått att ha i åtanken oxå. Det är lätt att kottarna i öronen växer sig stora om man tuggar för mycket
Man vill ju ha ett explosivt avtramp med sitt släppkommando, och har man då snackat en del påvägen ner så blir nog effekten sämre kanske, vad vet jag….?
Kul med funderingar hihi
Åsa:
Jo, jag håller med Maria till viss del, inte för mycket cheerleading, då tror jag att effekten av det man säger försvinner. Men oavett vad man väljer så är rutinen det viktiga och man får utgå efter sig själv o sin hund vad som tycks passa… För många e det bäst att vara tyst, för oss är det bäst att “låta” speciellt om jag lämnar honom för mycket själv…. då bekräftar mitt ljud att jag fortfarande är emd honom o att han ska fortsätta….. Men många hundar klarar ju det ändå
Tonje:
Jeg holder med Fanny & Co om din blogg! Om du nu bare ville oversette den til norska også, så ville det vært perfekt!
Mette:
Kul med alla kommentarer. Det är exakt det som du skriver Åsa som jag upplever på balansen. Att jag tappar kontakten lite med Tux. Det är ju inte fråga om att babbla på utan ett kommando som typ ‘balans’. Men jag vet som sagt inte. Men i Göteborg minns jag att jag fick en superlång sträcka med bara rakt fram och balansen. I och med att jag inte längre har kommanod på balansen utan han tar det enbart på min kroppsriktning så kändes som det var flera sekunder då jag inte sa ett knyst. Shit att det skall vara så svårt. En annan situation som jag kanske hade velat ha något att säga är när man rör sig väldigt långt åt sidled.
Men som sagt det är väl en fråga om kunskap hos hunden och att vara konsekvent som förare.
Det jag egentligen kanske borde göra är kanske att göra om oftare när jag inte är nöjd på tävling? Ta ett djupt snack med tävlingsdjävulen…: )
Tack för snälla ord om bloggen…jag bara skriver vad som rör sig i mitt lilla huvud..Just nu borde jag tänka på x och y koordinater men det gör jag inte.
Britt:
Kul med lite snack om kontaktfält m m Jag ska börja träna det på Jill så småningom och det är ju aldrig fel med bra idéer.Martina:
Det känns nästan lite skönt att få bekräftat att det inte bara var min inbillning att det tog en himla tid för Troya inne i tunneln.
Man undrar onekligen vad som hände där inne, för att inte tala om vad jag undrar hur det hade gått om inte… det var ju bara tre hundar som låg före henne som kom i mål…
Vilken slalom på videosnutten, ser nästan lite läskigt ut.
Fanny:
Det är alltid lika kul och intressant att läsa din blogg. Önskar att jag kunde skriva lika publikvänligt Fortsätt med det!
Anna Karin:
Jag håller med Fanny ovan.
Intressanta tankar om slalom!
Martina:
Jag har också många gånger tänkt att jag skulle vilja ha ett kommando för nerfarten på kontakfältshindren för att ”hjälpa”(?) men sen tänker jag tillbaka på hur det var på den tiden jag hade det med Troya och på hur allt lossnade när jag slutade använda kommando på nerfarterna. Så min slutsats är att det nog är bäst utan trots allt.
Mette:
Fast på vilket sätt hade det med själva avslutandet med kommandot att göra? Var det enda ändrade och så fungerade kontaktfälten? Det är ju inte riktigt så att det inte fungerar heller med Tux utan snarare en fråga om tillföra..
Maria:
Alltid lika kul att läsa din blogg . Håller med dig om många kommandon på balansen inte är någon hit. Har tänkt på det än del oxå, men då tror jag isf att man bara säger balans en gång till som påminnelse isf. Inte att lägga på ytterligare ett kommando. Och att man inte använder sig av det i närheten av släppkommandot. Så att det blir en hel berättelse innan de får gå .
Emelie:
Och jag önskar lycklig resa! Maila mig på emlan_611@hotmail.co m om du ändrar dig om kameraprylar!
Mette:
Dito…
Jag kanske mailar om kameraförslag, om jag hinner när jag kommer hem! Ha det allra bäst!
Mette:
Håller för den delen med om att en massa kommandon inte är bra men nu har jag enbart släppkommando, inget mer…så det är inte direkt så att det blir massor av kommandon…Ja, jo, det är lite att tänka po…
Martina:
Kontakfälten fungerade bra innan jag tog bort nerkommandot, men dom var ett orosmoment varje gång jag stod på startlinjen och ju osäkrare jag var desto högre skrek jag ”NER” vilket knappast gjorde saken bättre och så blev det en ond cirkel.
Problemet i mitt fall är att jag inte har ett bestämt släppkommando eftersom min hjärna uppenbarligen inte klarar det. Det i sin tur gör att det blir svårt för Troya att skilja på nerkommandot och släppkommandot och inte blir det bättre av att jag skriker allt vad jag kan. Det blev helt klart tydligare för Troya och mer avslappnat för mig när hon fick sköta nerfarten själv. Har många gånger önskat att jag haft något sätt att påminna henne lite extra om fälten men inser att det är mest för min egen del, inte för Troyas, och i längden så funkar det bättre för oss om jag är tyst och litar på att hon sköter sitt.
Åsa:
Jag har också funderingar på det där med nedfartskommando… Med både harald och Erik har jag använt mig av “schhh-ljud,” detta lite för att påminna dem om att jag är “med” – och “ser” dem…. men också för att jag tycker det är ett bra ljud, kan liksom inte låta på så många olika sätt….. + att jag även fick STOR hjälp av ljudet i slalom på Erik….. både balansen och slalom är ju långa hinder och Erik har haft behov av ett bekräftande kommando, att jag ser honom och att jag är med…. När jag började med det så underlättade vissa slalomproblem, haha dock inte alla…. kanske skulle testa att sluta Kanske skulle lära sig bromsa då
(en duktig vallmänniska pratar också om att det kan vara bra att kommunicera med hundarna för att liksom inte släppa kontakten, lite tänkvärt även inom agilityn. Fast allt är ju en vågskål som måste vägas, inte för mycket o inte för lite).
Maria:
Fast jag tycker nog lite det där med att cheerleada är nått att ha i åtanken oxå. Det är lätt att kottarna i öronen växer sig stora om man tuggar för mycket
Man vill ju ha ett explosivt avtramp med sitt släppkommando, och har man då snackat en del påvägen ner så blir nog effekten sämre kanske, vad vet jag….?
Kul med funderingar hihi
Åsa:
Jo, jag håller med Maria till viss del, inte för mycket cheerleading, då tror jag att effekten av det man säger försvinner. Men oavett vad man väljer så är rutinen det viktiga och man får utgå efter sig själv o sin hund vad som tycks passa… För många e det bäst att vara tyst, för oss är det bäst att “låta” speciellt om jag lämnar honom för mycket själv…. då bekräftar mitt ljud att jag fortfarande är emd honom o att han ska fortsätta….. Men många hundar klarar ju det ändå
Tonje:
Jeg holder med Fanny & Co om din blogg! Om du nu bare ville oversette den til norska også, så ville det vært perfekt!
Mette:
Kul med alla kommentarer. Det är exakt det som du skriver Åsa som jag upplever på balansen. Att jag tappar kontakten lite med Tux. Det är ju inte fråga om att babbla på utan ett kommando som typ ‘balans’. Men jag vet som sagt inte. Men i Göteborg minns jag att jag fick en superlång sträcka med bara rakt fram och balansen. I och med att jag inte längre har kommanod på balansen utan han tar det enbart på min kroppsriktning så kändes som det var flera sekunder då jag inte sa ett knyst. Shit att det skall vara så svårt. En annan situation som jag kanske hade velat ha något att säga är när man rör sig väldigt långt åt sidled.
Men som sagt det är väl en fråga om kunskap hos hunden och att vara konsekvent som förare.
Det jag egentligen kanske borde göra är kanske att göra om oftare när jag inte är nöjd på tävling? Ta ett djupt snack med tävlingsdjävulen…: )
Tack för snälla ord om bloggen…jag bara skriver vad som rör sig i mitt lilla huvud..Just nu borde jag tänka på x och y koordinater men det gör jag inte.
Britt:
Kul med lite snack om kontaktfält m m Jag ska börja träna det på Jill så småningom och det är ju aldrig fel med bra idéer.