Okej, se upp nu agilityfolk runt om i landet! Mette har skaffat sig ett tidtagarur. Jag har redan börjat ta tid, började hos en stackare som hade lagt ut lite film på  slalom och balansbom. Nu fattas det bara att jag börjar föra statistik på det hela . Nästa steg efter det är troligen tvångsjacka och ilfart till någon stor rektangulär byggnad med många fönster som är försedda med galler…. Så numera kommer jag typ säga; “2,3 inte illa pinkat” eller “förlorade lite där på balansen, ni hade enbart 1,9” nästa gång vi ses…

Näää, så illa är det inte. Inte än alltså..Jag hade faktiskt en tanke, fast det är försent nu, att det hade varit skoj att mäta tiderna på olika saker från det att man började för att se hur det utvecklar sig. Med nästa hund skall jag absolut göra det och nu har jag ju uret (ingen hund på G dock)!!  Eller så skaffar jag mig ett riktigt liv, vad det nu är.

Hann bara träna en kort sväng igår för sedan var det simning för hundarna. Helt klart bättre svängar i serpentinen när jag höll kvar armen i push t:n. Skall träna ikväll igen så vi fortsätter väl och känner oss för då (kan ju hända att jag uppdaterar mer då). I måndags gick vi milen i skogen och kände oss lite nyttiga. 

Man borde väl få någon sorts medalj för att ha tränat i detta väder? Det blåser och regnar småspik, det sved i ögonen och jag halkade omkull, regnbyxorna började läcka så det såg ut som jag hade kissat på mig när jag kom hem. Drygt 2 timmar stod jag ut sedan körde jag och hundarna hem igen. Jäkla vinter, jäkla blåshål, jäkla regn, jäkla lera och jäkla en massa annat när jag ändå är på gång.

Nåväl det är ju frivilligt. Serpentinerna, de var faktiskt helt gudomliga om jag får säga det själv, så vackert! En gång hände det att jag blev lite stillastående i pushen men det där med serpentinarmen som visar hur mycket hunden skall svänga är banne mig klockrent! Cirkelträning hann vi med oxå, jag halkade omkull, föll graciöst, leran var mjuk och ingen såg mig. Ställde mig och regnet tvättade rent mig på typ två sekunder, det känns som om jag var bortom det där med att man inte vill trilla. Lite som när man åker skidor i en massa lössnö, det är liksom skitisamma om man faller för det gör inte ont ändå. Vi tränade lite svängar oxå, samma som vanligt mao. Försöker variera mig men håller mig hyffsat nära, 1-2 galoppsprång idag. Idag körde jag även maxhöjd ett par gånger. Jobbar på helt enkelt.

Jo, Petra, när jag har lite tider så skall jag lägga ut dom. Tänkte, när den behagar att dyka upp då, gå igenom VM-videon och det kan jag ju lägga ut.

Mari
Serpentinarmen är den arm som säger att hunden skall svänga in mot mig eller så benämner jag den vilket fall. Om hunden skall springa ett staket så byter jag ifrån serpentinarmen till den andra armen så fort hunden har låst på mitten hindret. Men om själva serpentinen inte ett staket rakt av utan det tex krävs att hunden svänger mer efter mitten hindret, såsom när det tex är push through hinder 2 och 3 i serpentin. Om jag då håller kvar min serpetinarm även när hunden är uppe i språnget så vet den ju att den måste svänga mer för det har inte skett ett armbyte. Innan när jag gjorde pushen mer genom att kliva in i hundens väg och typ mer eller mindre trycka i den i hålet mellan hindren. Tux kunde bli lite irriterad på det så ibland hände det att han istället för att vika av när jag klev in mot hålet mellan hindren så gjorde han ett blindbyte på mig och pep bakom ryggen och tog sista hindret i serpentinen.

Susan visar i sin video hur hennes hund kommer nästan hela vägen runt hinderstödet, dvs typ 300 grader, enbart på serpentinarmen och så säger hon att längden/tiden som den är upp talar om för hunden hur mkt den skall svänga. Jag provade då i ett vanligt staket men en push through mellan 2-3 att istället för att byta arm när Tux hoppar 2:an så håller jag kvar serpentinarmen och direkt så ser man att han böjer sig mer runt stödet istället för att hoppa så som om det vore ett staket, dvs mkt diagonalt och nästan på rak linje. I och med att han böjer sig runt själva hinderstödet så har han mkt lättare att kom i hålet mellan hindren och jag behöver knappt trycka in honom (när allt sitter perfekt då). För mig är väl den största skillnaden egentligen att jag blir ännu mer konsekvent i vad armarna betyder.