Imorse höll jag på att inte komma hem, sådan jäkla motvind här ute på den skånska steppen. När vi gick ut på promenaden så trodde Tux hela tiden att det var någon som blåste honom i rumpan (vinden i ryggen), han tittade förgrymmat på mig flera gånger. Vi var dock lyckliga att slippa regn. Sedan började solen banne mig glimta fram och jag blev så sugen på att skita i jobbet och sticka ut med hundarna.  Vilket fall som helst så tog jag mig en paus från jobbet och tränade nosduttande. Det är hela tiden vin eller vatten. Tux fick till en riktigt, riktigt bra serie med duttar med hög intensitet, rena duttar och inte så långt avstånd från handen. Men jag hann banne mig inte mer än tänka, kors i taket, förrän vi var på ruta ett igen. Då klarade han bara av en dutt och sen blev han jättefrustrerad. Jag skall väl inte klaga för jag har bara tränat det typ tre gånger nu och innan det var det typ ett år sedan.

Klockan 13 klarade jag det inte längre, den utlösande faktorn var att jag kollade på Aftonbladets vädersida och där stod att det skulle börja regna ikväll (vilket det gör ). Jag ville så gärna ha lite sol så jag flydde huset med hundarna för att upptäcka att det började mulna . Optimisten i mig tänkte att jag åker ut en bit på landet så är nog solen kvar där ett tag till, typ köra ifrån den dåliga vädret. Mettmobilen styrde kosan ut mot Vomb men solen hade redan gått och gömt sig. Hundarna var glada ändå och det är tydligen inte för kallt för att blaska i vattnet, speciellt inte om man heter Tux.

Tux tror han är en surikat och står på bakbenen i det höga gräset..

Lopp….

En lite mer stillsam Loppa..men ändå, bada i januari!