Tävlingsåret
Jag är så missnöjd med hur tävlingsåret ser ut. Jag kan inte få ihop det på ett vettigt sätt. Det är mycket tävlingar långt bort i stan, tävlingar som krockar eller halvkrockar så att man lätt blir borta i typ 14 dagar och om då har ett jobb som dessutom kräver att man är borta en så är det inte så där jätteroligt. I princip kan jag nog få till det med jobb och tävlingar så att jag inte är hemma alls under sommaren och så vill jag inte ha det.

När jag kikade runt i tävlingsprogrammet så upptäckte jag till min STORA förskräckelse att den andra landslagsuttagning är placerad på en en-dags tävling för alla oss som inte springer lag. 70 mil för två klasser, jippie!! Överväger att skita i att söka, jag har inget där att göra och det känns helt rudis att köra 140 mil till en-dags tävling.

Gotland känns lockande som tävling, tror det blir roligt men för mig ligger det väldigt illa till tidsmässigt samt att om man skall till Borås/Bjuv efteråt så blir det 8 tävlingsdagar nästan på raken. Den ena vilodagen är en transportdag så det är egentligen inte så mycket till vila förutom för hundarna. Dessutom tyckte jag att det var rätt rejält jobbigt att åka till Gotland sist. Färja är inte direkt vila för mig som har en hund som heter Ozzy. Funderar… Bergslagsveckan ligger bättre till rent tidsmässigt men det är oxå långt borta. Fast de hade hundbadplats på tävlingsplatsen och det gillar ju vissa. 

Kommer tid så kommer råd, kan jag väl hoppas… 

Träning
Tränade igår för första gången sedan My Dog. Innan dess har det bara varit promenader ute i Bokskogen, golfbanan och på fälten och det är trevligt det oxå. Hade tänkt mig att jag skulle köra igenom första kombinationen från Greg-kursen, vilket jag oxå gjorde. Det blåste en hel del så hindren envisades med att blåsa omkull så efter en stund tröttnade jag. Det blev staket istället för det kunde jag ställa upp så det stod i vindriktningen. Serpentiner med push t är ju inte fel det heller. Fick en idé om att jag skall träna Tux att springa slalom åt motsatt håll som jag, fast det kanske är dumt? Vid riktigt svåra bakombyten gör man det under en kort period så lite nytta skulle man ju ha av det.

Kom även fram till att Tux svänger bättre när jag tränar 180-graders svängar i början av passet än när jag kör det i slutet. Tror helt enkelt att kanske inte riktigt orkar hålla emot och trampa om när han börjar bli trött.

Ikväll blir det nog till att damma av lydnadsgrejjorna och se om Tux kommer ihåg något. Igår när jag sa ’konen’ till honom sprang han och tog slalomet. Fast jag var inte så schysst för konen syndes inte så väl och vi hade tränat agility hela tiden innan. Jag tänkte vilket fall slänga iväg en anmälan till Malmö Ints lydnadstävling den 18 mars, skall bli spännande att prova att tävla inomhus. Det blir bara för nöjes skull och det känns trevligt med den inställningen.

Skorna
Mina nya Icebug-skor är riktigt bra! Greppet kan man verkligen inte klaga på och inte heller vattentätheten. Dock låter man exakt likadant som en bil med dubbdäck när man är ute och går på asfalt. Trots det är jag nöjd, de var ju inte heller superdyra så jag tycker jag har gjort ett bra köp. De är väldigt stabila vilket innebär att om man har lite bredare fötter så får man se till att prova dom innan för de tänjer inte ut sig något så kanske man kan behöva annan storlek än vanligt.

Excel-erated learning av Pamela Reid
Nu har jag läst igenom den. Jag lyckades glömma den hemma hos mina föräldrar på nyår när jag bara hade några sidor kvar. Störigt. Här är vilket fall mina tankar om boken.

Jag tycker att boken överlag var bra, bitvis riktigt bra. Det är inte en hundträningsbok i den meningen att den talar om för dig hur du skall göra och hur du skall träna. Utan det är en strikt frågan om hur inlärning fungerar, hur man vet att det fungerar på det sättet (dvs de studier som ligger bakom) och om konsekvenserna.

Har jag lärt mig något nytt? Nja, jo, kanske inte helt sprillans nytt för mycket har berörts förut i andra böcker men inte alls så ingående. Jag tror att jag har lärt mig en hel del om aversiva metoder, något som många hundböcker undviker att prata om. Inte så att Pamela direkt uppmuntrar en att slå hunden men däremot är hon mycket uppriktig om hur man skall träna sin hund om man vill använda straff eller obehag. Jag måste säga att jag tycker att detta är en av de viktiga bitarna i boken och det slog mig är att många som använder aversiva metoder och tycker att det är absolut nödvändigt för att träna hund klart är väldigt okunniga om dessa metoder. Helt klart intressant. Jag menar, vi vet att hundar lär även genom denna typ av metoder och att man kan vara mycket framgångsrik genom att träna på detta sätt. Fast det används sällan som argument utan det är mest snack om drifter, hårda hundar och att positiva metoder är bara muta mm.

Lite smått och gott från boken…
Att hungriga hundar jobbar bättre vet väl de flesta (med hungriga menar egentligen allt som kan motivera en hund). En sak som jag kanske har läst men nog inte var fullt så medveten om var att själva grundmotivationen till ett moment sitter i ’hela livet’. Det vill säga om man börjar jobba med något som man vill ha hög intensitet i så är det en bra plan att se till att hunden är rejält ’hungrig’ när man börjar träna detta. I agilitysammanhang så kan väl säga att de som säger att fart kommer med erfarenhet är på farlig bana då man vet att de som är högt motiverade (typ springer fort eller vad det nu är de skall göra) oxå kommer göra det senare. Det är inte alls så att det är statiskt med medel/låg motiverade utan bara om man jämför den ’hungriga gruppen’ med den ’inte så hungriga gruppen’ så kommer den första gruppen vara mer taggade även senare när de två grupperna kanske får samma belöning eller till och med att den senare gruppen får finare belöning. Den initiala förväntan är helt enkelt väldigt viktig för slutresultatet.

Belöningskvalité är viktigt. Många små bitar är bättre än en stor, orsaken är att själva ätandet ger välbehagskänslor. Inget nytt kanske för det tror jag de flesta har märkt, dvs att en köttbulle i många små delar är häftigare än en hel köttbulle. Jag har dock tänkt att det är för att hundar är lite korkade så de tror att de får mer och inte att det finns en fysisk förklaring.

Det här med Premack, värdeförflyttning, gav hon mig lite mer insikt i. Värdeförflyttning går åt bägge hållen vilket känns självklart när läste det. Det är väl därför det inte heller är rekommenderbart att använda värdeförflyttning i träning eftersom man kan förstöra något som hunden gillar. Till exempel om man har en svårmotiverad hund men den tar godis och så försöker man få den att kampa genom den får godis så fort den tar typ trasan i mun osv osv. Det som då kan hända är att hunden inte heller vill ha godis för den har kopplat ihop de två. Jag tycker dock fortfarande det här med värdeförflyttning är intressant, ffa med högmotiverade hundar. Jag kan inte riktigt släppa det här med att tex starter som i grunden då inte har något värde men om de är ett kriterie för att få springa agility helt plötsligt kan få nästan samma värde som själva agilityn. Jag är säkert ute och cyklar men jag känner jag är lite lätt fixerad vid detta.

Att lära sig undvika obehag/smärta tar längre tid om hunden inte får någon varning innan själva obehaget tillförs. Typ hunden drar i kopplet och så rycker man i kopplet utan att säga något så är risken mycket större att hunden gör om samma sak än om man säger något innan, en varning.

När en hund har lärt sig att undvika ett obehag så är den ofta mycket duktig och stabil i detta beteende. Man tror att detta beror på att själva undvikandet blir en form av belöning för hunden. Hundar lär sig dessutom ofta väldigt fort genom att undvika obehag, överlevnadsinstinkt.

Om man börjar med ett milt straff, typ segdra i kopplet när hunden drar så riskerar man att trubba av straffet. Det är bättre att ta till den grova släggan direkt än köra med de milda straffen först. Hunden kan helt enkelt vänja sig och blir då mindre hörsam för straff.

Hon tycker inte baklängeskedjning fungerar i agility eftersom banan alltid ser olika ut!

Får se, kanske jag återkommer till denna bok vid senare bloggande.

Clean run
Nope, ingen video idag heller…hänger läpp. Sitter ju här och är redo med tidtagarur och så har jag hört talas om en kväll med massa godsaker…

Mer om lite..
Tux hade inte glömt bort lydnaden. Förutom att han startade med ett illtjut och lite skall så gick han riktigt bra. Om jag bara kunde komma på hur jag skall få honom att förstå att jag vill att han skall lägga sig enligt fällknivsprincipen i fjärren så hade det varit ännu bättre. Funderar på om det skulle bli bättre om jag lägger annat kommando på det? Låter ju rätt logiskt så det kanske jag borde göra, jag kör med ligg till allt som är ligg för närvarande.  Inte lätt att veta skillnaden….
Igår upptäckte jag en sak, Hööks, hästbutiken, säljer även hundsaker. Det hade jag verkligen ingen aning om! Jag skulle in där för att köpa Virkon och rakt innan för dörren hade de en massa hundsaker. Ganska fina halsband och koppel, fina halband med bling och så leksaker. Dessutom hade rätt fina regntäcken. Är det bara jag som har missat detta? Kolla på www.hooks.se och hundsortiment.

Virkon som man kan köpa i hästbutiker och typ Lantmännen fungerar bra på hundar oxå. Det är ett desinficerande medel som man bland annat kan använda på ringorm och om de är irriterade mellan tramdynorna. Det är lätt att med sig då det är ett pulver i påse som man bara löser i vatten.  Dessutom jättebra om man vill rengöra en större yta eftersom en påse räcker till 10 liter vatten. Ja, här var det slut på husmorstips…