Gnat och tjat
Är på dåligt humör och har varit det hela dagen. Det kommer med andra ord vara tonen i denna blogg. Det började med att vi försov oss i morse och med tanke på att jag går så långsamt att en sömngångare mer liknar en formel 1-bil i jämförelse så känns det ännu jobbigare att försova sig. Dessutom kunde jag inte koncentrera mig, så splittrad och seg och fick nada gjort på jobbet. Hatar sådana dagar, jag får så dåligt samvete. 

Jag stapplar på över nejden. Det är bättre men det gör jävligt ont fortfarande och jag haltar rätt ordentligt. Det onda överlever man. Det som gör mig miserabel är att jag tycker att det är trist att inte kunna göra de saker jag vill. Förnuftsmässigt kan jag väl säga att jag är rätt bortskämd, jag menar jag är nästan aldrig sjuk och det är väldigt sällan saker kommer ivägen för träning mm. Nu när det väl har gjort det så tär det på mig, är inte alls på topp (dåligt humör/grinig/kärring).

Los Doggelitos
Hundarna går på kvartsfart och är väl inte helt nöjda med det. Igår tränade jag dock här inne med dom. Nosduttar, Tux växlar fortfarande mellan strålande duttar med hög intensitet och lagom tryck till enbart en dutt. Ozzy, biter en hel del i duttarna, han är sämre än Tux då han hellre vill göra annat än repetera beteende. Det vill säga han kan dutta och kommer det inget klick så erbjuder han något annat. Så vi har lite svårt att komma förbi en till två duttar då vi på något sätt fastnar i samma läge. Mindre viktigt men det är kul att de hur olika hundarna reagerar.

En sak som var bra igår var att jag kom på att jag inte skall klicka Tux läggande. Han dunkar i backen utan någon som helst kroppskontroll när jag klickar. Om jag däremot använder rösten som markör lugnar han ned sig. Vet inte riktigt varför det blir så men allt går så fort när jag klickar honom och i detta läge så vill jag för visso ha ett snabbt läggande men framförallt att han fäller sig (snabbheten oroar mig inte). Men teori är att klickern är ett snabbt ljud som då gärna lockar fram snabba beteenden med rösten då är lugnare. I Pamela Reids bok så stod det faktiskt om det här med lugna långa signaler kontra snabba och att det fanns studier som visade på att signalen i sig har betydelse. Jag vet inte, det kan ju vara mitt handhavande av klickern. Är ju verkligen ingen mästerklickare direkt… Vilket fall som helst droppar jag det där med klickern i det momentet och ser om jag kan få lite mer kontroll på själva läggandet.

Sen försökte jag Ozzy att bita sig i svansen. Han gjorde det spontant så jag klickade det. Sedan gjorde han det flera gånger på raken och jag tänkte att det här går ju som smort. Sen slutade han bara och tittade på mig med stora ögon. Inte aning vad som hände, han verkade så säker först.

Vi hade skoj ändå, även om det kanske inte blev så bra som jag hade tänkt mig. Ozzy är söt för han ställer sig utanför vårt lilla träningsrum och gnäller och hoppas på att vi skall gå dit igen. 

Idag fick de utöver promenaderna simma.

Okej, nu kommer min lilla bomb…
Nu när jag ändå är på hugget…Jag har börjar kolla på de videos som Catrin länkade till i bloggen. Jag kan bara kolla på de videos finns med Quick Time. En del är Real Player och det vill jag inte installera på min dator (skitprogram). Vilket fall har jag hunnit kolla en del på Susan Garretts hundar och jag måste erkänna att jag är lite besviken. Vet inte om det är mycket snack och lite business eller om det är fel på mig, förmodligen det senare. Jag har inte kunnat se så många nosduttar för det är bara på en av de videos som jag kan se. Det enda hinder som jag tycker skiljer från mängden är vippen. Både Gregs och Susans hundar fantastiska vippar, hundarna hänger med frambenen utanför vippen men står ändå kvar med bak. Men A:et och balansen är verkligen inget speciellt i mina ögon. Känner mig jättehemsk när jag skriver så men mina förväntningar var högre än det jag har sett. De Caff, hennes russel hoppar A:ets kontaktfält på minst två ställen. Encore har absolut inget klockrent A. Nu tycker jag inte att hundarna är dåliga men mina förväntningar var annorlunda och min målbild kring A:et och balansen är annorlunda än det jag ser på dessa videos…

Susans Encore har för den delen 2-tassteknik i slalomet.

Min kontenta av detta är nog mest att man kanske borde tro lite mer på sig själv??? 

Imorgon är en annan dag och då hoppas jag att jag skall vara lite mer munter…

                       

För den delen, från den första februari gäller enbart denna adress till bloggen: http://www.blogtown.se/blog.php?id=mette

Morgondag och inte så  munter idag heller. Mitt knä hade igår svullnat upp helt grymt mycket. Jag blev helt paff när jag såg det, hmm, det hade liksom blivit två stora påsar ovanför knäet och så var det stort som attan. Måste erkänna att jag blev lite spak. Nu har jag vilket fall satt på knäskydd för att hålla svullnaden nere.

När det gäller videona och Susans hundar så gillar jag fortfarande tänket med genomtränade hundar, noggranheten och träningsfilosofin. Jag har dock varit tveksam till nosdutt hela tiden och jag har pendlat mellan att vilja träna in det på nästa hund tlll att inte alls vilja. Nu är som sagt åter tillbaka till det senare.

Jag har problem med att det inte är tävlingsmässigt, dvs jag vill inte göra en sak på träning och en annan på tävling. Vissa hundar som är mer förlåtande i sin natur eller nått de kanske accepterar det men Ozzy han skulle direkt säga att plockar du bort en bit i en kedja så har du inget beteende alls, dvs att han tycker att han är fri att göra vad han vill. Med Tux skulle det kanske fungera bättre för han gör saker bara för att göra dom och det händer inte med Ozzy. Min personliga filosofi är väl den att även om det fungerar med olika saker träning/tävling så är det ingen bra grund att stå på.

Det andra problemet är fortfarande viktskiftandet. Jag tror inte riktigt på att nosdutt ger viktomläggning. Det jag ser är hundar som bromsar ned i två plus två och sedan sjunker ned. Det viktiga för mig är att de sjunker ned i inbromsningen och får en låg kroppshållning och viktning bakåt. Jag tycker tex att Tux viktar väldigt fint bakåt på balans och A, problemet är väl mest att han börjar lite väl tidigt. Viktning borde man ju kunna träna på annat sätt…

Men som sagt jag har lärt mig massor av både Greg och Susan (bok och video) och jag ser fram emot när Susan kommer. Dock måste jag försöka tänka på vi kan oxå, att vi är inte så mycket sämre som man får känslan av ibland.

Jag är nyss hemkommen från akuten. Jag har haft både otur och tur. Igår när jag kom hem från Susannes 30-årsfest och hade gått en sväng med hundarna satte jag mig på huk med knäna i golvet för att lyfta upp Ozzy. Jag skulle ha med honom till sängen för jag frös (det hade varit svinkallt i klubbstugan) och behövde en värmedyna. När jag reser mig så tar jag spjärn med fötterna och skjuter ifrån, då känner jag hur knäskålen glider lite och så gör ont så in i helvete i knäet. Jag tänker att det är någon nerv som har kommit i kläm eller nått och att det går över när jag har sovit. Det blev dock inte mycket sovande för värkte som fan i knäet och jag kunde inte räta ut benet. När jag klev upp vid nio-tiden så kunde jag fortfarande inte stödja på benet. Då blev jag jäkligt nevös och ringde hem till pappa veterinär som sa att jag nog var tvungen att åka in med det.

Så nu på morgonen åkte jag till akuten och bävade för det värsta, dels för att det skulle vara mastodont köer och dels för att jag skulle behöva opereras med låååååång konvalecens. När jag väl fick komma in så var de på väg att slänga ut mig direkt för de hade inga lediga läkare. Men som tur var så precis i den stunden knallade in läkare in från en av akutbilarna in och han hade inget just då så han tog sig an mig direkt. Flyt!

Han kontaterade ganska snabbt att jag har skadat muskelfästet som sitter på insidan av knäet. Inte så mycket man kan göra men än att ta anti-inflammatoriskt och så ska man röra på sig regelbundet, gå helt enkelt. Det var här jag sken upp och läkaren tappade hakan. Jag blev strålande glad över denna diagnos och över att jag skulle gå så gott jag kan. Vilket fall så får jag inte sitta stilla i längre perioder för då stelnar det till. En krycka fick jag och så haltade jag bort till apoteket. *phew* Det kunde ta en del tid och det gör ont som fan men inget gips, ingen operation och inget liv i total stillhet, tack och lov!

Nu skall jag försöka få i mig frulle och de där tabletterna….

Aj,  aj, aj, aj…..

http://photo.orcafat.com/dogsjan07

Lycka är en boll att leka med!

Men det kan också vara en råtta som rigoröst skakas….

Här händer inte mycket på hundfronten. Hundarna har hittills enbart promenerat denna vecka, verkligen ovanligt men jag har ju varit borta. Igår när jag var tillbaka igen så blev det massor av prommis för hundarna. Först gick vi ned till Jägers för att hämta min bil, sedan var vi ute i 2 timmar mitt på dagen och sen på kvällen blev det 1 mil i Bokenskogen med Csilla och Troya. Jag har ingen riktig plan vad jag skall hitta på resten av veckan, men en dag i helgen skall jag vilket fall köra igenom lydnaden igen. Först tänkte jag att jag inte hade så mycket att träna på, jag menar jag siktar inte på någon SM-nivå och tränar/tävlar mest för att det är skoj. Det jag vill ta är ett danskt lydnadschampionat i år och nästa år ett norskt men mer än så är det inte. När jag då funderade på vad jag skulle träna så kom jag fram till följande:

* Vittringen – tänkte jag borde få honom att ta upp själva apporten bättre.Vet inte hur jag skall åstadkomma detta men vi får ofta avdrag för omtag, rullande/tuggande av apport. Jag har testat den där nya regeln med att bara hålla apporten i några sekunder och det verkar inte som om det skulle vara svårare för Tux.

* Fjärren – stå till ligg, här åker Tux fram eftersom han inte viker benen. Om jag skulle få ordning på detta skifte så tror jag vi åker upp 1,5-2 poäng. De andra skiftena tror jag att jag bara kör underhåll på och fokuserar på att se om jag kan få honom att köra fällknivsläggande på kommando. Det går lite sisådär…Har försökt att shejpa fram det och det är svårt att klicka fällandet och inte att han ligger. Tyvärr har det hänt att jag klickar att han ligger vilket givetvis får som resultat att han erbjuder lägganden, gärna dunk ned i backen men det är väl lite mer tveksamt att han verkligen fäller sig. Skall ta mig en dust med det idag igen.

* Inkallningens ställande – jag tänkte jag skulle prova att ställa honom på en target för att se om jag kan få bort smygandet på så sätt. Jag har varit inne på det tidigare men inte genomfört det riktigt. Har liksom inte kommit längre än att jag lärt in targeten inomhus.

* Gå runt, runt runtrutan – ja, den är ju inte helt befäst så den får jag ju bara jobba vidare med.

Sen kom jag på att detta var rätt mycket . Jag tänker vilket fall som helst anmäla mig till lydnaden på Malmö Int, någon måste ju komma sist. Jag vill testa att tävla lydnad inomhus, helt och hållet för skojs skull och så är det ju såååå nära.  Får försöka hålla det på den nivån för det tar sådan tid att träna lydnaden annars och då hinner jag inte med agilityn som jag vill…fast det är svårt, blir lätt att jag står hela kvällen och tjatar lydnadsmoment..

Har inte bestämt mig gällande kontaktfälten, vet inte riktigt vad jag skall göra eller om jag skall göra något alls. Det är väl det att jag känner att jag inte riktigt har full kontroll på dom på tävling som stör mig. Det är svårt att tävla och ha de där stabila och bra kontaktfälten. Samtidigt så måste jag erkänna att jag inte tycker att det är så himla imponerande när Greg säger att hans hund gick ned mot nosduttsposition även på en så stor tävling som VM när man kör  kontaktfältshindren som träning 8 ggr 10 (eller vad han nu sa) på tävling. Målet för mig är helt klart att man skall kunna köra kontaktfälten tävlingsmässigt på i stortsett alla tävlingar och ändå ha bra kontaktfält. Eller så är det en omöjlig ekvation?

Ja, som sagt man kan undra vad vi håller på med för det är inte helt solklart…

Ozzy kantrar…

Jag hoppar hellre på tre ben än släpper den här bollen, så det så!

Ha en bra helg!

Shit, jag hade skrivit världens bästa (*s* kanske inte men ändå) och längsta blogginlägg och så fibblar jag bort det genom att stänga en tab. Efter alla dessa år vid en dator borde man ha lärt sig att man skall spara efterhand som man jobbar….klant!

Städtanten..
Jag har städat min tjänstebil nästan hela helgen, åtminstone i tanken i praktiken blev det nog inte mer 4-5 timmar. Den skall bytas mot en ny bil som kommer på torsdag. Jag har försökt tappert att få bort de flesta av ozzyhåren. Det är ett otacksamt jobb, det tycks bara komma upp fler och fler ju mer man städar. Nu får det dock vara bra, imorgon åker den in till verkstaden då de skall montera av några saker. Jag sticker dessutom till London imorgon för några dagars utbildning och kommer lagom hem för att byta bilarna på torsdag. Jobbet har bytt märke denna gången oxå så nu blir det Skoda Octavia vilket innebär att jag måste byta bur…Tiger-Lotta var här för att prova buren till sin bil men det slog på typ 1 cm. Lotta kämpade hårt för få in den men jag tror Tiger och Frisco hade fått lite väl mkt friskluft under åkturerna för det gick inte att stänga bakluckan. Så jag har fortfarande kvar min bur…

Träningstanten..
I fredags och idag har vi tränat. Igår vräkte regnet ned och när det väl slutade att regna så var det översvämningar överallt.

I fredags körde jag lite lydnad med Tux, till att börja med. Fritt följ som gick väldigt bra. Sättande, läggande och ställande under gång jobbade vi på oxå. Sättandet är inte så disktinkt som jag vill, det är som om han måste tänka på vad han skall göra innan han gör det. Vi körde även lite cirkelträning, Tux for iväg först men sedan blev det bättre.

Kontaktfältskrumbukter…
Ozzy fick enbart träna på kontaktfätltshindren. Han tappar tid där, tyvärr vet jag inte riktigt hur jag skall komma åt det. Ju mer jag försöker trycka på honom att han skall springa fortare desto tidigare saktar han av för kontaktfältet. Kanske skall jag försöka köra target för att få honom mer målinriktad? Jag har just inga riktigt bra ideer… Skall vilket fall försöka jobba upp en bra tasstarget, det är vilket fall ett steg åt något håll.

Tux körde även han kontaktfältshinder. Jag är hyffsat nöjd med hur de ser ut på träning. Jag har dock haft en fundering sedan drygt en månad tillbaka kring kommando på kontaktfälten. Jag har inget kommando på kontaktfälten med Tux idag och har aldrig haft det på nedfarterna. Jag hade det däremot på uppfarterna. På tävling känns det ibland som att jag skulle vilja säga något som påminner honom om hans uppgift. Men jag vet inte om det är bra.. Från början när bestämde att jag inte ville ha något kommando på nedfarterna så var det mkt för att jag tyckte att det blev för jobbigt att säga både uppfart, släppkommando, nedfart och så släppkommando igen…Nu har det helt plötsligt bantats bort till enbart släppkommando på nedfart och det finns absolut utrymme för ett kommando till. Själva poängen med att lägga på ett kommando är ju att det skall vara lättare för Tux att göra sitt 2+2 men då vill det ju till att vi håller det oxå, annars är det ju helt verkningslöst. Jag kanske bara rör till det om jag lägger på ett kommando??? Grr...en personligtränare som kunde vara med mig hela tiden – ja tack!

Ridhusinvigning..
Idag testade Martina och jag det lilla ridhuset som vi i klubben har möjlighet att träna i. Det är litet men bättre än inget. Jobbigast var att var ganska dammigt. Vilket fall som helst blev det dubbelbox. Jag körde Tux på mediumhöjd, jag har gjort det en del på klubben och jag gillar det. Jag tycker att en del missar i min handling kommer fram tydligt för Tux blir snabbare och då har jag ingen chans att korrigera mig som jag kan när det är full largehöjd. Även Ozzy körde dubbelbox, inte så mkt men det blev några varv vilket fall. Han rev lite, han kan göra det när han kommer in i ridhus. Han brukar behöva ett antal språng för att anpassa sig, det blev oxå bättre mot slutet.

Det eviga temat, starter…
Ja, så fort vi hamnar inomhus så faller det lilla lilla korthus som jag och Tux har byggt ihop. Det har förmodligen med att Tux förväntan blir större när han vet mer exakt vilka hinder det är och då blir starterna genast besvärligare. Dock skall jag säga att redan i fredags hade jag en del funderingar kring det här med starterna. Susan G beskriver i videon att ju längre ut föraren går desto större risk är det för att hunden tjuvstartar eller bryter startbeteendet. Detta beror på sannolikheten för belöning av startbeteende blir lägre och lägre ju längre ut föraren går då det är jobbigare och svårare att belöna där utifrån. Detta har man ju sett flera gånger och jag håller helt och fullt med om resonemanget. Dock så är det inte mitt (och Tux) problem, mitt är det omvända. Det svåra för mig är att gå förbi Tux och första hindret, sedan är det inga problem.

Jag har verkligen försökt att gå tillbaka och belöna rätt beteende hos Tux men han ökar verkligen inte det beteendet ändå, snarare tvärtom. Med belöna menar jag kampa, kasta boll, ge godis och muntligt tala om för honom att han är duktig. Jag vet inte om jag har rätt men jag tror mig ändå ha bra belöningar, faktiskt en hel uppsättning av bra belöningar så detta borde inte vara problemet, eller?? Om jag då funderar på varför det fungerar så fort jag har kommit förbi första hindret, vilket fall känns det som om att så fort jag har kommit förbi första hindret så sitter han bra.

Mina tankar kring detta är då att i det läget, starten, så är Tux ultimata belöning att få starta. Sannolikheten för att få den ultimata belöningen, ökar helt klart för Tux ju längre ut jag kommer i banan medan sannolikheten för belöning när jag lämnar honom är väldigt låg. Om jag nu väljer att gilla läget, dvs att acceptera att starta är den ultimata belöningen, så borde jag då inte försöka starta Tux mer ofta då jag är nära honom? Det vill säga att vi går in i startposition och istället för att lämna honom hela tiden så föröker jag belöna upp det beteende jag vill ha i starten genom att starta när han gör rätt? Eller kommer detta få andra för mig oförutsedda konsekvenser?? Är jag helt ute och cyklar?

Filmtanten…
Jag har inte hunnit kolla hela VM-DVDen. Jag har kollat in large individuellt, både agility och hopp. Likadant med medium, jag har alltså kvar small och lagklasserna. Inga av de svenska large-ekipagen är med individuellt och den enda mediumhunden som är med är Troya. Det är intressant att jag uppfattar saker annorlunda när jag ser dom på DVD än live. Till exempel så tyckte jag att Marcus Topps med Juice från USA var bra men inget speciellt live, när jag nu ser det ekipaget på DVD så är de helt klart mycket bättre. Jag tyckte att Leslie Olden från GBR var live men nu när jag ser dom på DVD så tycker jag forfarande att hunden är väldigt läcker men handlingen är inte mycket att hänga i julgran…

Tider…
Jag har tagit lite tider men mest tittat. Snabbast slalomtiden large som jag har fått fram är 2,55 sekunder (2-tassteknik). En liten intressant notis, dock totalt ovetenskaplig, är att jag hittade en skillnad mellan 1-tassteknik och 2-tassteknik i en situation. I hoppklassen large så var ingången till slalom sådan att hundarna var tvugna att runda första pinnen, dryg 180-graders sväng, medan i agilityklassen kom de mer eller mindre in 90-graders vinkel mot ingången. I hoppklassen var de hundar med 1-tassteknik snabbare generellt än de med 2-tassteknik. Det var de inte i agilityklassen. Det verkade som om att själva inbromsningen för att komma runt första pinnen påverkade hastigheten mer för de som körde 2-tassar än de som körde en -tass. Tillfällighet? Vilket fall som helst så var min iakttagelse att det som påverkar mer än själva hastigheten i slalom är om man har en hund som suger mot slalom. De hundarna som suger mot slalom får ofta väldigt mycket bättre vägar och där finns mer tid att tjäna än i slalom, tror jag.

Mer tider…
En annan sak som jag tog tiden på var den där tunneln som Troya vände i. I princip alla hundar tog den tunneln på 1 sekund till 1,1 sekunder. Troya var inne i tunneln cirka 2,5 sekunder. Det innebär att om hon vänt utan att något har hänt så måste hon ha gjort det nästan vid den andra utgången och det tycks ju jättemärkligt. Något måste ha hänt som gjorde att hon tappade orienteringen och därmed kom ut fel igång.

Clean Run-artikel..
Fox-Susanne hade varit väldigt snäll och printat ut en artikel från Clean Run. Det var en Susan Salo-artikel. Jag har varit så nyfiken på hennes träning och hennes tankar kring hoppteknik. Det kändes bra att läsa hennes ingress till själva övningen där hon skriver lite om hoppteknik och hennes tankar kring det. Hon skrev att det krävs utbildning för att få en hund som sväng tight och ju fortare hunden går desto mer utbildning för desto svårare blir det. Ja, kort sagt så kändes det som om jag inte är helt ute och cyklar för en gångs skull. Det skall bli väldigt spännande att de vad Susan Garrett har att säga om detta…

Marcus Topps för den delen: http://www.nationalgeographic.org/ngkids/surprise/weavingdog/weavingdog.html

Uppdatering av tävlingsplaner…

Skall
Hoppas
Kanske, tvekar, vet inte

Januari
4    My Dog, agility
5    My Dog, agility

Februari
18 Varberg, agility

Mars
3 Gundsölille, agility
4 Gundsölille, agility

17 Malmö int, agility
18 Malmö int, lydnad

25 Falkenberg, spår

31 Höör, spår

April
6 Gåsahoppet, agility
7 Gåsahoppet, agility
8 Susan Garrett, kurs
9 Susan Garrett, kurs

11 Susan Garett, kurs
12 Susan Garrett, kurs

17 London, jobb
18 London, jobb

21, Kalmar, agility
22 Öland, agility

28 Söderåsen, spår
29 Rönne, agility

Maj
5 Lomma, exteriörbeskrivning
5 Lydnadskurs, Kitty Pedersen
6 Lydnadskurs, Kitty Pedersen

12 Sydöstra, agility
13 Sydöstra, agility

17 Gundsölille, agility

19 Sarah L och Kim G, kurs (datum ej helt spikat)
20 Sarah L och Kim G, kurs (datum ej helt spikat)

28 Köge, agility och lydnad

Juni

3 Gagnef, agility

15 SM
16 SM
17 SM

23 Danmark, agility och lydnad
24 Danmark, agility och lydnad

26 Varberg, agility
27 Varberg, agility

30 Ulricehamn (Borås), agility

Juli
1 Ulricehamn (Borås), agility

16 Bergslagsveckan, agility
17 Bergslagsveckan, agility
18 Bergslagsveckan, agility
19 Bergslagsveckan, agility
20 Bergslagsveckan, agility
21 Bergslagsveckan, agility

24 Falkenberg, agility
25 Falkenberg, agility
26 Falkenberg, agility

28 Hässleholm, agility
29 Hässleholm, agility

Augusti
4 Halmstad, agility
5 Halmstad, agility

10 Oskarshamn, agility
11 Oskarshamn, agility

18 Kungsbacka, agility
19 Kungsbacka, agility

September
9 Sofiero, agility
10 Sofiero, lydnad

15 Bröndby, agility och lydnad
16 Bröndby, agility och lydnad

23 Karlshamn, agility

27 VM Norge
28 VM Norge
29 VM Norge
30 VM Norge

Äntligen dök vårt lilla paket från Clean Run upp! Det innehöll två specialnummer från Clean Run, VM videon och så två halsband med fireflames…

Okej, se upp nu agilityfolk runt om i landet! Mette har skaffat sig ett tidtagarur. Jag har redan börjat ta tid, började hos en stackare som hade lagt ut lite film på  slalom och balansbom. Nu fattas det bara att jag börjar föra statistik på det hela . Nästa steg efter det är troligen tvångsjacka och ilfart till någon stor rektangulär byggnad med många fönster som är försedda med galler…. Så numera kommer jag typ säga; ”2,3 inte illa pinkat” eller ”förlorade lite där på balansen, ni hade enbart 1,9″ nästa gång vi ses…

Näää, så illa är det inte. Inte än alltså..Jag hade faktiskt en tanke, fast det är försent nu, att det hade varit skoj att mäta tiderna på olika saker från det att man började för att se hur det utvecklar sig. Med nästa hund skall jag absolut göra det och nu har jag ju uret (ingen hund på G dock)!!  Eller så skaffar jag mig ett riktigt liv, vad det nu är.

Hann bara träna en kort sväng igår för sedan var det simning för hundarna. Helt klart bättre svängar i serpentinen när jag höll kvar armen i push t:n. Skall träna ikväll igen så vi fortsätter väl och känner oss för då (kan ju hända att jag uppdaterar mer då). I måndags gick vi milen i skogen och kände oss lite nyttiga. 

Man borde väl få någon sorts medalj för att ha tränat i detta väder? Det blåser och regnar småspik, det sved i ögonen och jag halkade omkull, regnbyxorna började läcka så det såg ut som jag hade kissat på mig när jag kom hem. Drygt 2 timmar stod jag ut sedan körde jag och hundarna hem igen. Jäkla vinter, jäkla blåshål, jäkla regn, jäkla lera och jäkla en massa annat när jag ändå är på gång.

Nåväl det är ju frivilligt. Serpentinerna, de var faktiskt helt gudomliga om jag får säga det själv, så vackert! En gång hände det att jag blev lite stillastående i pushen men det där med serpentinarmen som visar hur mycket hunden skall svänga är banne mig klockrent! Cirkelträning hann vi med oxå, jag halkade omkull, föll graciöst, leran var mjuk och ingen såg mig. Ställde mig och regnet tvättade rent mig på typ två sekunder, det känns som om jag var bortom det där med att man inte vill trilla. Lite som när man åker skidor i en massa lössnö, det är liksom skitisamma om man faller för det gör inte ont ändå. Vi tränade lite svängar oxå, samma som vanligt mao. Försöker variera mig men håller mig hyffsat nära, 1-2 galoppsprång idag. Idag körde jag även maxhöjd ett par gånger. Jobbar på helt enkelt.

Jo, Petra, när jag har lite tider så skall jag lägga ut dom. Tänkte, när den behagar att dyka upp då, gå igenom VM-videon och det kan jag ju lägga ut.

Mari
Serpentinarmen är den arm som säger att hunden skall svänga in mot mig eller så benämner jag den vilket fall. Om hunden skall springa ett staket så byter jag ifrån serpentinarmen till den andra armen så fort hunden har låst på mitten hindret. Men om själva serpentinen inte ett staket rakt av utan det tex krävs att hunden svänger mer efter mitten hindret, såsom när det tex är push through hinder 2 och 3 i serpentin. Om jag då håller kvar min serpetinarm även när hunden är uppe i språnget så vet den ju att den måste svänga mer för det har inte skett ett armbyte. Innan när jag gjorde pushen mer genom att kliva in i hundens väg och typ mer eller mindre trycka i den i hålet mellan hindren. Tux kunde bli lite irriterad på det så ibland hände det att han istället för att vika av när jag klev in mot hålet mellan hindren så gjorde han ett blindbyte på mig och pep bakom ryggen och tog sista hindret i serpentinen.

Susan visar i sin video hur hennes hund kommer nästan hela vägen runt hinderstödet, dvs typ 300 grader, enbart på serpentinarmen och så säger hon att längden/tiden som den är upp talar om för hunden hur mkt den skall svänga. Jag provade då i ett vanligt staket men en push through mellan 2-3 att istället för att byta arm när Tux hoppar 2:an så håller jag kvar serpentinarmen och direkt så ser man att han böjer sig mer runt stödet istället för att hoppa så som om det vore ett staket, dvs mkt diagonalt och nästan på rak linje. I och med att han böjer sig runt själva hinderstödet så har han mkt lättare att kom i hålet mellan hindren och jag behöver knappt trycka in honom (när allt sitter perfekt då). För mig är väl den största skillnaden egentligen att jag blir ännu mer konsekvent i vad armarna betyder.

Har sett om Susan Garrett-videon.

Vilket fall så lär jag nog få se om videon både två och tre gånger till. Men jag måste haspla ur mig en sak som stör mig. På första DVDn så säger Susan att man inte bör acceptera någon som helst rörelse i starten från sin hund och det är förstås helt okej. När hon sedan går ut på den långa pivot:en där hunden skall göra ett staket på fem hinder så flyttar hennes BC framtassarna rätt rejält, faktum är att det händer flera gånger just på den DVDn. Vet inte varför det stör mig så, men jag tror att jag vill veta varför hon släpper det eller om hon har missat det eller åtminstone någon kommentar kring det.

Det jag plockade med mig denna gången var:

Att man får mer ut av bygga värde (belöna) för tex svänga, hoppa eller vad det nu är en försöka få ut avståndet tidigt. Jag har ganska tidigt försökt att få lite mer avstånd i 180-graders svängarna, visserligen har jag backat nästan direkt, men nu kommer jag inte köra så mycket på långt håll på ett tag. Jag kommer istället försöka hålla mig hyffsat nära hopphindret och kanske istället vara lite specifik i vad jag belönar. Jag vill ha hela kitet, omtramp, att han böjer sin kropp runt stödet och sedan tryck/acceleration på runt kurvan.  Jag kommer givetvis  variera avstånd, vinkel mm men inte vara längre bort än att jag belöna direkt när han kommer runt hindret.  Tanken är väl då att just det beteendet är något som han väldigt gärna gör när jag ber honom. Tror annars risken blir att han kanske kommer skita i det eller åtminstone vissa delar då det trots allt är, enligt mig, ganska svårt.

Det andra var en bakombytesövning som var superenkel, ja sådär pinsamt enkel att det känns irriterande att jag inte har kommit på det själv tidigare. Ett hinder, man sätter hunden på ganska nära avstånd vid ens sida, ger släppkommando och när hunden drar iväg så byter man sida på den och möter upp med belöning.  Man behöver inte tänka så mkt på diagonelen och så eftersom det enbart är ett hinder.Tux fick svaj direkt när jag testade detta i lördags. Med svaj menar jag att han blir hängande i luften och försöker se vart jag är på väg. Det gör att han tappar mycket fart och ibland bestämmer han sig för att ta egna beslut. Helt klart en bra övning för oss bägge, väldigt basic men som sagt vi har kassa bakombyten.

Det tredje var i serpentinen. Det har hänt att Tux har sprungit bakom ryggen på mig när jag har gjort serpentinövningar med push through. Plus att jag har tyckt att det har varit svårt att hitta timingen i pushen. Nu tror jag vet varför, vilket fall varför Tux har valt springa bakom ryggen ibland, jag har helt enkelt varit för snabb att byta arm i serpentinen. Susan säger i videon att serpentinarmen talar om hur mkt hunden skall svänga. Jag har inte hunnit testa detta men med Tux känner jag mig rätt säker på att det är svaret till svänga bakom ryggen och möjligen även mina timing problem.

Glömde att skriva innan, att det känns riktigt bra att bara köra dessa en hoppsträningar så här under vintertiden. Eller rättare sagt det känns precis lagom anträngande men att Tux och jag får den träning som jag ändå känner att vi behöver. Det är ett annorlunda jobb mot vad det blir när man springer banor, han får jobba men det känns inte alls så slitsamt då misstagen från min sida blir färre, han halkar inte osv osv. Riktigt bra saker att pula med under vintern.

Igår var vi för den delen och såg the Departed (Martin Scorsese) och jag gillade den riktigt mycket. Rätt rejält blodig dock..Nicholson gjorde det han gör bäst, spelar extremt obehaglig.

Apropå något helt annat, guud vad blogtown är struligt just nu. Ibland får man e-mail om meddelanden och så är det inga där. Och ibland är det meddelanden men ingen e-post. Väldigt märkligt…

Imorse höll jag på att inte komma hem, sådan jäkla motvind här ute på den skånska steppen. När vi gick ut på promenaden så trodde Tux hela tiden att det var någon som blåste honom i rumpan (vinden i ryggen), han tittade förgrymmat på mig flera gånger. Vi var dock lyckliga att slippa regn. Sedan började solen banne mig glimta fram och jag blev så sugen på att skita i jobbet och sticka ut med hundarna.  Vilket fall som helst så tog jag mig en paus från jobbet och tränade nosduttande. Det är hela tiden vin eller vatten. Tux fick till en riktigt, riktigt bra serie med duttar med hög intensitet, rena duttar och inte så långt avstånd från handen. Men jag hann banne mig inte mer än tänka, kors i taket, förrän vi var på ruta ett igen. Då klarade han bara av en dutt och sen blev han jättefrustrerad. Jag skall väl inte klaga för jag har bara tränat det typ tre gånger nu och innan det var det typ ett år sedan.

Klockan 13 klarade jag det inte längre, den utlösande faktorn var att jag kollade på Aftonbladets vädersida och där stod att det skulle börja regna ikväll (vilket det gör ). Jag ville så gärna ha lite sol så jag flydde huset med hundarna för att upptäcka att det började mulna . Optimisten i mig tänkte att jag åker ut en bit på landet så är nog solen kvar där ett tag till, typ köra ifrån den dåliga vädret. Mettmobilen styrde kosan ut mot Vomb men solen hade redan gått och gömt sig. Hundarna var glada ändå och det är tydligen inte för kallt för att blaska i vattnet, speciellt inte om man heter Tux.

Tux tror han är en surikat och står på bakbenen i det höga gräset..

Lopp….

En lite mer stillsam Loppa..men ändå, bada i januari!

Jag borde kanske regga www.klickeroklok.se som en motvikt, så folk får veta hur de inte bör göra.

Himlen stod som vanligt vid öppen vid lunchtid så istället för att få en välbehövlig prommis fick mette-matte för sig att hon skulle träna hund med en klicker, typ shejpa lite kuliga saker. Roligt blev det…

Först ut var Tux som givetvis skulle börja med fällknivsläggandeträningen. Målet var att få bra fällanden samt även att han skulle erbjöda det upprepade gånger efter varandra så att skall kunna lägga på ett kommando. Vad för kommando har jag inte kommit på än, kliar mig i huvudet…Det gick bra typ några gånger men sen började Tux dimpa ned i backen istället för att fälla. Kanske för att jag klickade när han låg ned istället för själva fällandet eller nått? Tar lite tid för reaktionen att ta sig från hjärnan till tummen, trots att vägen förmodligen är ganska kort… När jag sedan fick till ett bra läggande så bytte jag hund.

Ozzy skulle jag få snurra åt motsatt håll mot det han kan. Jag vet inte riktigt vad vi lyckades med? Det blev någon konstig knyck med huvudet mest men ingen snurr.

Tillbaka till Tux, nu tänkte jag att skulle fila lite på krypandet. Givetvis erbjuder Tux en massa lägganden mer eller mindre hysteriskt. När jag sen säger kryp så accelerar han iväg så ullen i mattan virvlar iväg bakom honom och jag börjar skratta så jag knappt kan träna hund. Fattar inte vart han fått det där med att det skall gå så jäkla fort i krypet ifrån? Det roliga är att när han skall krypa långsammare så har samma stegfrekvens men bara kortare steg så han hamrar på som attan. Det ser helt galet roligt ut och det är helt galet, dessutom är han helt överlycklig….

Efter två korta pass har jag alltså lyckas skrapa ihop ett pladask i backen med påföljande racerkryp.

Ozzy som är ärlig började nästa pass med att skälla ut mig. Fast det hjälpte inte…Nu försökte jag få honom att förstå att han skulle gå runt och mellan mina ben. Det gick fint åt ena hållet men inte åt andra…

Men varför sluta när man är så nära toppen?

Det sista passen med Tux blev själva mästerverket, ett bevis på min otroliga duglighet som klickertränare. Nu tänkte jag att jag skulle köra samma sak med Tux som med Ozzy, gå runt benen och mellan benen. Tux fattade att han skulle in mellan benen och runda runt. Fint, men typ efter en gång så började han lägga till de andra sakerna vi hade tränat så då kastade han sig på backen och sen kröp (kanske inte helt vackert men ändå) mellan min ben som en skållad råtta. När jag då försökte med taktiken att jag klickar inte det där så erbjuder han säkert något annat…sure…möjligen mer intensivt och ännu snabbare.

Någon som vill gå klickerkurs för mig, kostar bara 4000 lakan och jag kan utlova de mest enastående resultat? 

Nu skall jag fila lite på nose touch och se vad jag får ut av det, som sagt det kan bli precis vad som helst….