Jo, det är ju bra fråga till den som har Altzheimers light….2006 vad hände då?

Jag minns…
Att vi flyttade till hus. Vi flyttade från centrala Malmö till utkanten. Vi trivs alla tiders.
Här är kalasbra och mycket bättre att promenera hundarna, närmare till klubben
och nära till motorvägen. Lite strul med byggarna har vi haft men nu är det mesta
löst.

Jag minns…
Den där Greg som kom och skrämde skiten ur mig men som senare verkade vara
lite mer human, livsfarlig men lite human….Två kurser har för Greg har Tux och jag
gått. Det var en person som på andra kursen kom fram och spontant sa att  Tux hade
tightat upp sig och det är nog sant. Tittar jag tidsmässigt så ligger han bättre till, tex om
jag jämför Gundsölille i mars och Gundsölille nu i november. Vilket fall som helst så
var det väldigt tufft efter den första kursen. Jag insåg hur mycket jag hade missat att
lära honom och vad jag hade gjort fel. Jag tog helt enkelt väldigt illa vid mig. Absolut mycket
bättre efter den andra kursen, bättre stämning under kursen samt att mr själv var mycket
trevligare. Ja, det framgår väl att det är fortfarande en del funderingar kring systemet
och hur hundarna bäst skall tränas. Förutom att själva handlingssystemet är väldigt
väl genomtänkt så måste jag säga att jag gillar själva träningsutmaningen. Alltså agility
är förstås en fråga om att vinna (eller få till det perfekta loppet) men man skall väl ha skoj
på vägen dit och jag tycker att allt klurande, diskuterande mm är skoj.

Jag minns…
Att lilla Ozzy äntligen fick vinna klass 3. Jag tänkte nog att han aldrig skulle få göra det.
När landslagekipagen var borta så slog vi till.

Jag minns…
Den långa vägen fram till första pris i elitlydnaden. Jag har som sagt inte tränat lydnad innan
och det var rätt stretigt att träna saker som jag knappt visste hur de såg ut. Det kändes som inte
kom någon vart trots att vi tränade och tränade. Sittande under gång tyckte Tux var jättesvårt
eftersom jag hade missat lära honom det tidigare. Han så inställd på att det var stå/ligg som gällde
och det var supersvårt att bryta. 5 starter gjorde vi elit 3 x 1:a pris, 1 x 2:a pris och 1 x 3:dje pris. Faktum
är att jag minns vägen fram till SLCH mycket mer än själva championatet.

Jag minns…
Den där jäkla disken i ett agilitylopp på Vårhoppet. Det är nog fortfarande Tux och mitt bästa lopp
om man bortser från att jag släppte in Tux i fel tunnelingång då. Det är bäst för att det var tight och
snabbt hela vägen och det är en kombination som vi har haft svårt att få till. Bitvis får vi det men det oxå
alltid någon ‘tappt’ där Tux far ut i någon sväng eller så saktar han in någon bakombytes sekvens. Men
det är ju bara att jobba på.

Jag minns…
Att jag fick åka till Indien med jobbet. Det var skoj, fantastisk mat och massor av skoj saker att titta på.

Jag minns…
4 små valpar som Tux blev pappa till. Dom ser jättefina ut och förhoppningsvis fortsätter de den utveckligen.
Personligen tyckte jag inte att det var helt lätt det här med att vara involverad i avel även om man som
hanhundsägare inte har huvudansvaret. Det kändes som många hade ögonen på ens hund och att
den skulle vara perfekt och om hunden bara så tittade åt fel håll så skulle det hela ifrågasättas. Det var
givetvis ingen gjorde det utan det var nog enbart min egen osäkerhet som spökade. Vilket fall som helst
så är det jättespännande att följa de små (snart stora) och jag har blivit en erfarenhet rikare.

Jag minns…
Korningen, jag minns Tux fina kontakt med figuranterna. Han bjöd upp till lek och var social i ordets
verkliga bemärkelse. Inte hoppande och hysteriskt hälsande där det är svårt att utläsa vad som är vad
utan verkligt glad över att det hotfulla var människor och att det ville leka med just honom. Han glömde
bort mig helt. Vet egentligen inte riktigt varför det har etsat sig fast i minnet men jag tror att var för att de
jag såg innan kändes väldigt ytliga. Antingen väldigt hysteriskt eller en snabb avluktning och typ hej. Inget
jag vill leka med dig eller nått i den stilen.

Jag minns…
Utsällningen i Ballerup. Aptrist och något som jag inte vill hålla på med. Jag hade faktiskt till och med tränat.
Jag kände bägge gångerna jag stod i ringen att det här är inget för mig.

Jag minns…
Att Ozzy och jag tog oss till finalen i SM.

Jag minns…
Shaping Success, boken som förklarade många saker om jag inte hade fattat.

Bilder jag minns..

Galen Tux..

Matte i Ozzyöga…

Den juckande pudeln…

Lydnads-Ozzy..

Indien Taj Mahal…

Vet inte vad jag skall säga men väldigt typiskt Tux…

Macro är skoj..

Ozzy apporterar metallen, trägen vinner säger matte..

Fälttävlan är den roligaste ridsportgrenen…

Vår favorit promenadplats…

….golfbanan!

Gott Nytt År till ALLA!!!!