Elakingen…
Måste bara skriva av mig dagens i särklass roligaste citat, det är från början taget från någon forummedlem på www.birddog.nu men jag hittade i Jaktlabradors blogg på www.aktivhund.se. Det är frågan om utställningsideal och att utställningslabradoren är på tok för fet, felvinklad mm. Här kommer vilket fall citatet:

“Bland annat avfärdar du en framgångsrik Championhane som “dåligt vinklad” och fullständigt oförmögen att röra sig. Du har förmodligen aldrig sett honom i ringen.”

Det är helt hysteriskt roligt och personen ifråga kan verkligen inte ha en susning om hur mycket hon gör bort sig vilket gör saken ännu roligare (hornen växer ut i pannan på mig). Jag däremot, tackar och   jag för dagens  .

Bilder från NM
Nu ligger flertalet bilder från NM ute på www.ozzy.se . En annan sak som är lite roligt kring min fotosida är att de vanligaste sökorden för att komma in på hemsidan är Isabelle Emanuelsson, hon har nog en stor fanclub . Mette och Tux är näst vanligast.

Det går runt och runt…
Lite sent i förhållande till vart vi är i träningen och många andra så har jag börjat med cirkelträning. Ozzy går riktigt bra, han följer mjukt och fint på alla sidor. Tux däremot, han får spunk bara man ber honom komma in på höger sida. Han blir alldeles olycklig och försöker göra allt han kan komma på för att slippa komma in och ställa sig vid den obehagliga sidan. Tungan går som en liten elvisp runt munnen. Han följer även sämre på högersida men det är inte lika illa som att komma in vid min högra sida. En sak som är bra är att han inte skäller så som han gjorde förra gången jag skulle försöka mig på cirkelövningar. Då var det jag som fick spunk och orkade inte lyssna på gapandet. Han började skälla en gång och då bröt jag och startade om. Det fungerade bra.

Agility rules..
Nu har jag i två dagar helt fokuserat på agilityträning när jag har varit på klubben och det är grymt. Det känns som om jag nästan alltid åtminstone har börjat med att träna lydnad och sedan har jag möjligen tryckt en stunds agility efteråt utom på torsdagar som har varit vigda åt agilityn då. Men nu har agilityn varit i högsätet och det har varit kanonskönt. Det är löjligt men det går nästan inte att beskriva hur skönt det har varit.

Det vi har tränat på är serpentiner med och utan push through. Det skall vi fortsätta på det så att Tux klarar väldigt tighta push t:s och jag blir säker på timingen. Sedan fortsätter jag med min träning att få Tux att vända 180 grader tillbaka och riktigt böja sig runt hinderstödet. Ibland får vi till det riktigt bra men ibland flyter han ut. Jag tror dock väldigt mycket på denna träning för vår del och kommer jobba frenetiskt med det över hela vintern. Tanken är att få fram en tight 180 graders sväng som är helt oberoende av mig och som enbart sker på kommando. Orsaken är att detta är en sak som Tux och jag har svårt för…

Starter….
Det tredje som jag började bolla med trots att jag kanske inte borde var starter. Jag bara testar lite, kan inte låta bli även om jag kanske borde ha en genomtänkt plan. Tanken var först att jag vill se vilken position som Tux själv skulle välja om han fick chansen, dvs sitta, ligga eller stå. Han väljer stå eller sitt hela tiden, med ett övervägande stå. Tux kan starta ur vilken position som helst, han hoppar och startar lika bra vilket som. Sedan kunde jag bara inte låta bli att testa hur många gånger jag behövde börja om för att få honom helt stilla. Det vill säga att jag gick och ställde mig i position, tog ett steg tillbaka och började gå ut mot hinder. Rörde han sig det minsta så vände jag och började om. Stod/satt han absolut stilla så fick han starta. Det gick hyfsat snabbt att få fram fina starter….

Dels är det ju det här med belöning. Jag upplever inte att Tux gillar att bli belönad i starten. Tvärtom så blir det enbart väldigt rörigt för honom. Det som har hänt flera gånger är att han sitter hur fint som helst, jag går tillbaka och belönar, när jag sedan skall gå ut igen så kan han inte sitta stilla. Vad är Tux behållning av det? Jag kan inte hjälpa det men jag upplever att det är mycket lättare för honom att förstå: absolut stilla = att jag får starta. Dessutom gillar jag inte att belöning i start inte är tävlingsmässigt, dvs att det är stor skillnad mellan tävling och träning. Tux är väl foglig i sinnet men Ozzy skulle genomskåda det tricket direkt, utan tvekan. Jag gjorde så på kontaktfälten med Ozzy och det tog typ 4 tävlingar så hade han kommit på att det inte kommer något godis på kontaktfälten.

Dels nummer två är det här med positionen. Jag har inte bett Tux om någon speciell position vid detta träningstillfälle och jag vet inte riktigt varför men det känns rätt bra. Jag antar att förlorar ett kriterium genom att han får välja position och jag är väldigt osäker på hur viktigt det är under förutsättning att man kräver absolut stillhet av hunden? Orsaken till att det känns bra är att det är att Tux är så fokuserad på banan när han kommer in att han inte alltid sätter sig eller lägger sig vilket kan vara rätt frustrerande. Även här har jag belönat och visst sätter han sig mer villigt men ibland är han helt låst på första hindret, ffa på tävling. Som sagt jag är osäker på hur viktigt position är som kriterie när man ändå oavsett position kräver stillhet? Tål att tänkas på tycker jag.

Nya böcker..
För ett par dagar sedan fick jag ett ryck och beställde två böcker från AdLibris. Jag hade egentligen bara tänkt att beställa Anatomiboken men så fick jag syn på en bok till som jag köpte, Excel-erated Learning, Explaining how dogs learn and how best to teach them av Pamela J, Reid. Har ingen aning om dom är bra men något kan man väl alltid lära sig.